Hänt mycket de senaste veckorna men tyvärr inte här på bloggen. Sprungit på många möten och en del kommunala uppdrag och arbete har det blivit den senaste tiden. Bl.a. nu så har jag avslutat en 10 år lång period som ordförande i både omsorgs- och socialnämnden.
Det har varit intressanta år och hänt mycket. Både positiva händelser och stora utamningar har det varit under åren. Jag har varit med och utvecklat socialkansliet till vad det är idag. Även utbyggnaden av äldreomsorgen där vi bl.a. byggt ut serviceboendet och nu är möjligheterna till ett aktivare äldreboende stora.
Men nu är det nya utamningar framför mig. Igår blev jag vald till kommunstyrelsens ordförande de närmaste två åren.
Ett stort och ansvarsfullt uppdrag som jag har stor ödmjukhet inför. Känns smickrande att jag själv inte valde det, utan att de andra partierna ville ha mig på den stolen. Jag kan erkänna att mina planer för denna mandatperiod var helt annorlunda. Men samtidigt så ser jag det politiska arbetet i vår lilla kommun på runt 1030 invånare så ser jag att vi jobbar gemensamt för kommunen bästa. Sen visst kan man se olika på sen vad som är bäst för kommunen och vad man skall erbjuda kommuninvånarna. Men viktigt ändå att man inte tar olikas åsikter som något som stärker debatten och att det inte blir dålig känsla bara för att man har olika åsikter. Om ca ½ timme har jag mitt första möte med kommundirektören och sen gäller det för mig att jobba framåt för kommunen bästa.
Men en stor stolthet att som socialdemokrat så en så stor tung post i en liten landsbygdskommun. Vad jag minns så är jag den första ordf. i kommunstyrelse på landsbygden på Åland. Tror Jomala haft det men sen kan erinra mig att det annars suttit en socialdemokrat på en sådan stol.
Visst är jag stolt över det för partiets skull men samtidigt så ser vi inte partitillhörigheterna som så centrala i vår kommun. Vi jobbar bra över partigränser för kommunens bästa. De 6-7 senaste åren så har vi inte haft råd med partipolitik utan jobbat gemensamt för att ge så bra service till invånarna som möjligt. Bättre att kommuninvånarna känner att vi jobbar gemensamt för dem än har prestige mellan partierna.
Så sen 2009 har nog partipolitiken varit av sekundär betydelse i kommunen och vad vi har råd med för service det primära.
onsdag, januari 27, 2016
fredag, januari 01, 2016
Gott nytt år
YES nytt år med nya möjligheter. Nu är det 2016 som är här. Jag tycker det skall bli ett intressant år. Visst har jag också mina nyårslöften som många andra. Men det viktiga där är att jag skall ta mer vara på mig själv. Mer tid för träning, mer umgås med familjen och lite hinna vila upp mig mer också. Nu känns det bra och jag tror på detta år som ett Götes år. ta vara på er vänner och givetvis så önskar jag att detta blir även ert år.
torsdag, december 31, 2015
Svårt att trappa ned.
Tänkte kalla det för ett återfall men om man tänker på det som verkligen har ett missbruk så är det inget att skämta om. I mitt arbete med droger så har jag verkligen sett hur hårt ett återfall slagit så tänker inte skämta om det. Men jag måste erkänna att detta jullov har jag trillat in i mina gamla vanor och på senaste 4 dagarna har jag varit 15 timmar med simmarna. Och just nu är jag i simhallen på simtävlingar.
Var inte länge jag klappade mig på axlarna och tyckte jag var duktig som minskat på antal träningar och varit hemma mer. Men sen kom det ett skollov och det sket sig direkt.
De simmare jag tränar så har utvecklats så mycket att de skulle bra kunna träna lite mer så givetvis ställer man upp för dem :-)
Och efter nyår kör vi nu lite tuffare medans det är lov.
Sen gäller det för mig att skärpa mig igen för jag skulle trappa ner och vara hemma mer.
Nu är det då den årliga simtävlingen nyårssimmet som är och sen skall jag umgås med vänner och familjen, Sen den 2:ndra januari far frun och pojkarna far iväg till svärföräldrarna. Jag stannar hemma denna gång för att det krockar med så mycket annat. Bland annat simträningar förstås :-) Men också annat. Sen kommer två goda vänner som är simtränare som jag ser fram emot att träffa.
För det är ju det med simningen också att man har fått många goda vänner man inte vill bryta kontakten med.
Så att bara trappa ner är inte så lätt som man tror. Framför allt när man får mer tid.
Var inte länge jag klappade mig på axlarna och tyckte jag var duktig som minskat på antal träningar och varit hemma mer. Men sen kom det ett skollov och det sket sig direkt.
De simmare jag tränar så har utvecklats så mycket att de skulle bra kunna träna lite mer så givetvis ställer man upp för dem :-)
Och efter nyår kör vi nu lite tuffare medans det är lov.
Sen gäller det för mig att skärpa mig igen för jag skulle trappa ner och vara hemma mer.
Nu är det då den årliga simtävlingen nyårssimmet som är och sen skall jag umgås med vänner och familjen, Sen den 2:ndra januari far frun och pojkarna far iväg till svärföräldrarna. Jag stannar hemma denna gång för att det krockar med så mycket annat. Bland annat simträningar förstås :-) Men också annat. Sen kommer två goda vänner som är simtränare som jag ser fram emot att träffa.
För det är ju det med simningen också att man har fått många goda vänner man inte vill bryta kontakten med.
Så att bara trappa ner är inte så lätt som man tror. Framför allt när man får mer tid.
onsdag, december 30, 2015
Jag vill se en säkrare trafik
I höstas tog vi i lagtinget en omtalad lag där lagtinget föreslog att det skulle var förbjudet att köra med mer än 0,2 promille. Förslaget var det att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud, men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2.
Det var mycket prat om det och ilskan över lagförslager har varit stort. Jag har nog nte kring många ärenden haft så många samtal som kring detta lagförslag. Både ris och ros har jag fått kring det. De flesta samtal har varit om att man måste ju självklart få dricka en öl eller ett glas vin till en middag för att sen kunna köra hem.
Med en öl eller ett glas vin så kommer man inte upp till 0,2 promille. Men med denna sänkning till 0,2 så vill jag åt dem som ligger och kör med runt 0,4 promille i kroppen.
Nå idag kom det i media att Högsta domstolen inte godkänner lagen p.g.a. att det är en behörighetsöverträdelse med att man får en ordningsbot. Det är alltså Finland som har behörigheten om ordningsboterna och just därför kan man inte godkänna detta lagförslag
Idag går det hett i sociala medier om hur idiotiskt och dåligt förslaget var och att man inte skulle testat med att sänka till 0,2 promille.
Lite ironiskt ibland hur man hurrar över att man testar den åländska behörigheten, men inte om det inskränker människans rätt att köra med alkohol i kroppen.
Så mina vänner jag tycker kombinationen med att ha alkohol i kroppen och köra bil inte skall vara tillåtet. Nu föll den här kompromissen med ordningsbot och jag hoppas den här regeringen nu går vidare och ser om möjligheten att kunna sänka till 0,2 om det går. För jag ser gärna en sänkt promillegräns. För med 0,3 - 0,4 promille är man en sämre förare i trafiken.
Den här texten hitta jag på MHF:s hemsidan om man hur man påverkas med alkohol i blodet.
0,3 promilleBrist på koncentration och försämrad förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar.
0,4 promille
Försämrad bedömning av perifera synfältet. Trafikljus noteras ej.
Dålig avståndsbedömning. Försämrad iakttagelseförmåga.
Det här är lite av varför jag tycker det skall var 0,2.
Det var mycket prat om det och ilskan över lagförslager har varit stort. Jag har nog nte kring många ärenden haft så många samtal som kring detta lagförslag. Både ris och ros har jag fått kring det. De flesta samtal har varit om att man måste ju självklart få dricka en öl eller ett glas vin till en middag för att sen kunna köra hem.
Med en öl eller ett glas vin så kommer man inte upp till 0,2 promille. Men med denna sänkning till 0,2 så vill jag åt dem som ligger och kör med runt 0,4 promille i kroppen.
Nå idag kom det i media att Högsta domstolen inte godkänner lagen p.g.a. att det är en behörighetsöverträdelse med att man får en ordningsbot. Det är alltså Finland som har behörigheten om ordningsboterna och just därför kan man inte godkänna detta lagförslag
Idag går det hett i sociala medier om hur idiotiskt och dåligt förslaget var och att man inte skulle testat med att sänka till 0,2 promille.
Lite ironiskt ibland hur man hurrar över att man testar den åländska behörigheten, men inte om det inskränker människans rätt att köra med alkohol i kroppen.
Så mina vänner jag tycker kombinationen med att ha alkohol i kroppen och köra bil inte skall vara tillåtet. Nu föll den här kompromissen med ordningsbot och jag hoppas den här regeringen nu går vidare och ser om möjligheten att kunna sänka till 0,2 om det går. För jag ser gärna en sänkt promillegräns. För med 0,3 - 0,4 promille är man en sämre förare i trafiken.
Den här texten hitta jag på MHF:s hemsidan om man hur man påverkas med alkohol i blodet.
0,3 promilleBrist på koncentration och försämrad förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar.
0,4 promille
Försämrad bedömning av perifera synfältet. Trafikljus noteras ej.
Dålig avståndsbedömning. Försämrad iakttagelseförmåga.
Det här är lite av varför jag tycker det skall var 0,2.
fredag, december 18, 2015
Debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande
Nu börjar denna vecka närma sig slut och julen närmar sig. I lagtinget har vi nu bara omröstningen av Finans- och näringsutskottet betänkande av budgeten på måndag kvar innan vi går på julledigt.
I onsdags hade vi debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande. Jag höll vårt gruppanförande där jag nämnde om att vi är idag med vårt system med avräkningssystemet så är vi mycket beroende av hur Finlands ekonomi går. Och att Finlands ekonomi går minst sagt trögt är ju ingen hemlighet. Det är väl endast metallindustrin som och då bl.a. varvsindustrin som går lite bra i Finland men det hjälper inte Finlands ekonomi som helhet för det. Genom att Finlands ekonomi går trögt så syns det också i vår ekonomi. Avräkningssystemet eller allmänt kallad klumpsumman är så att Åland får tillbaka 0,45 procent av landets totala skatteinkomster, den så kallade klumpsumman, plus en skattegottgörelse för den del av Ålands skattebidrag som överträffar 0,5 procent av den totala skattesumman, flitpengen.
För 4 år så hade man en prognos på att klumpsumman skulle ligga ca 20 miljoner högre än den är idag.
Nu ligger landskapets underskott på 17,6 miljoner och då ser man ju att skulle Finland klarat sin ekonomi som prognosen var för 4 år sen så skulle Ålands ekonomi ligga i balans.
Så mitt anförande i onsdags var lite om det och jag hade sen en fundering kring privatisering och OPS ( offentlig privat samverkan ). Många tror att ta en politik om privatisering och OPS så vänder vår egen skuta med att få ner landskapets kostnader.
Det pratas t.ex. om att man måste få Ålands hälso- och sjukvårds konstander sänkta med att privatisera delar av sjukvården. Och det har man nu pratat om i närmare 10 år. Men skulle det bli billigare så har det nog gjorts redan.
Inte sitter ÅHS ledning och styrelse och vill ha makten och vården helt i egna händer för maktens skull, utan de har ansvar för att alla får rätt till den vår de behöver.
Sen glömmer nog många som ser privatiseringen som den stora räddaren att enligt lagen om Ålands Hälso- och sjukvård att komma överens med om vad landskapslagen Hälso och sjukvårds paragraf ett och då 2:ndra och 3:dje punkten säger. Med att den bl.a. skall minska på klasskillnaderna och att säkerställa att hela befolkningen i landskapet har rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter
Däremot så är det ju så att Ålands Hälso- och sjukvård är 44% av landskapets budget för 2016. Så visst måste man börja se att har vi råd med att den stiger ännu mer ? Tror ändå att den inte kan stiga mycket mer än vad den gör idag. Så det är en utmaning för nya ÅHS styrelsen och landskapsregeringen att se på prioriteringar och vad skall vi ha för verksamhet i framtiden inom ÅHS. Men jag tro inte privatisering är den stora räddaren utan mer kanske vad skall vi ha för specialsjukvård i framtiden på Åland och vad köper vi från andra ställe - om det minskar på kostnaderna.
Sen om OPS så tror jag kort och gott att vi är för få på Åland för att få det skall vara intressant för den privata markanden att komma in med investeringar. De vill ju ändå att sina investeringar skall bära sig ekonomiskt.
Under mitt anförande pratade jag sen om vikten av projektet läsfrämjandet fortsätter i någon form. Sen blev det också lite prat om hållbar utveckling och näringspolitik också.
Om mitt anförande så nämndes det att det var ett anförande som mer kändes om human politik än den nyliberala politik som idag annars råder.
Det tar jag som en komplimang.
I onsdags hade vi debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande. Jag höll vårt gruppanförande där jag nämnde om att vi är idag med vårt system med avräkningssystemet så är vi mycket beroende av hur Finlands ekonomi går. Och att Finlands ekonomi går minst sagt trögt är ju ingen hemlighet. Det är väl endast metallindustrin som och då bl.a. varvsindustrin som går lite bra i Finland men det hjälper inte Finlands ekonomi som helhet för det. Genom att Finlands ekonomi går trögt så syns det också i vår ekonomi. Avräkningssystemet eller allmänt kallad klumpsumman är så att Åland får tillbaka 0,45 procent av landets totala skatteinkomster, den så kallade klumpsumman, plus en skattegottgörelse för den del av Ålands skattebidrag som överträffar 0,5 procent av den totala skattesumman, flitpengen.
För 4 år så hade man en prognos på att klumpsumman skulle ligga ca 20 miljoner högre än den är idag.
Nu ligger landskapets underskott på 17,6 miljoner och då ser man ju att skulle Finland klarat sin ekonomi som prognosen var för 4 år sen så skulle Ålands ekonomi ligga i balans.
Så mitt anförande i onsdags var lite om det och jag hade sen en fundering kring privatisering och OPS ( offentlig privat samverkan ). Många tror att ta en politik om privatisering och OPS så vänder vår egen skuta med att få ner landskapets kostnader.
Det pratas t.ex. om att man måste få Ålands hälso- och sjukvårds konstander sänkta med att privatisera delar av sjukvården. Och det har man nu pratat om i närmare 10 år. Men skulle det bli billigare så har det nog gjorts redan.
Inte sitter ÅHS ledning och styrelse och vill ha makten och vården helt i egna händer för maktens skull, utan de har ansvar för att alla får rätt till den vår de behöver.
Sen glömmer nog många som ser privatiseringen som den stora räddaren att enligt lagen om Ålands Hälso- och sjukvård att komma överens med om vad landskapslagen Hälso och sjukvårds paragraf ett och då 2:ndra och 3:dje punkten säger. Med att den bl.a. skall minska på klasskillnaderna och att säkerställa att hela befolkningen i landskapet har rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter
Däremot så är det ju så att Ålands Hälso- och sjukvård är 44% av landskapets budget för 2016. Så visst måste man börja se att har vi råd med att den stiger ännu mer ? Tror ändå att den inte kan stiga mycket mer än vad den gör idag. Så det är en utmaning för nya ÅHS styrelsen och landskapsregeringen att se på prioriteringar och vad skall vi ha för verksamhet i framtiden inom ÅHS. Men jag tro inte privatisering är den stora räddaren utan mer kanske vad skall vi ha för specialsjukvård i framtiden på Åland och vad köper vi från andra ställe - om det minskar på kostnaderna.
Sen om OPS så tror jag kort och gott att vi är för få på Åland för att få det skall vara intressant för den privata markanden att komma in med investeringar. De vill ju ändå att sina investeringar skall bära sig ekonomiskt.
Under mitt anförande pratade jag sen om vikten av projektet läsfrämjandet fortsätter i någon form. Sen blev det också lite prat om hållbar utveckling och näringspolitik också.
Om mitt anförande så nämndes det att det var ett anförande som mer kändes om human politik än den nyliberala politik som idag annars råder.
Det tar jag som en komplimang.
torsdag, december 10, 2015
Känns som jag hittat mig själv igen.
Dagens blogginlägg kommer att vara lite mer personligt.
I förra veckan så var det en hel del i media om att en av fyra elittränare riskerar att bli utbrända. Du kan läsa lite om det här. Och det var intressant att läsa om och se inslagen i tv:n.
Där intervjuades bl.a. simtränaren Anne Forssell som sade att hon tappade kontrollen när hon var utbränd under en period. " Allt var kritik även om det inte var menat så." sade hon i en intervju.
Okej jag har aldrig varit en elittränare utan en hobbytränare som lagt ner all fritid på att vara tränare. Jag var en som var passionerad i idrotten och ville att alla adepter skulle utvecklas. Jag var ledamot full tid i lagtinget, jag var social- och omsorgsnämnds ordförande i min kommune samt att jag hade 10 - 15 simmare som jag tränade, de som träna som mest så tränade 7-9 pass / veckan.
Sen så försökte jag också göra allt i simföreningen jag var med och startade 2005.
Folk försökte hjälpa mig men jag var så slut och tyckte synd om mig så de som ville hjälpa mig knuffa jag bort.
Istället för att ta emot hjälp så var jag otrevlig.
För jag var ju i och sprang i ett hjul och aldrig kom ut ur det - det var ju så synd om mig.
När jag nu ser i backspegeln så 2013 var jag inget trevlig att ha att göras med. Hösten 2013 var det som jag insåg att jag borde göra något. Så då bestämde jag mig att efter sommaren 2015 skulle det bli förändringar i mitt liv.
Så jag meddelade december 2013 åt mina simmare att 1½ år till, sen blir det förändringar i mitt engagemang som tränare.
Jag kan inte längre då ägna runt 20 timmar i veckan åt simningen helt ideellt, ja t.o.m. så att jag betalade för att kunna fara och fara och dra simträningar som att hyra in barnvakt.
Nu är det december 2015 och jag är kvar som simtränare, jag har inte pensionerat mig. Men jag är väl runt två träningar i veckan och den sammanlagda tid jag lägger ned på simningen är nu runt 6 timmar i veckan med planering. Så det är helt annorlunda än tidigare.
Och jag märker hur mycket mer annorlunda jag mår. Ikväll fick jag t.o.m. tråkigt och lade mig på soffan och läste en bok.
Jag har mer tid för familj och mig själv.
Men sen blev jag ikväll att tänka på hur jobbig jag var 2013, blev då och tänka på den här studien om elittränare.
Att bli utbränd som ledare är inte att ett krav på att vara elittränare utan det räcker med att man är engagerad och brinner verkligen för det man gör. Jag känner nu att jag banne mig är på banan igen och har hittat mig själv igen.
Jag får min känsla hur jag var före 2011 då jag gillade läget mer och var mer harmonisk och hade betydligt bättre tålamod. Nu känner jag igen mig mer igen. Och det är en skön känsla, kan jag lova er.
Nu gäller det för mig att hålla mig här och inte falla i frestelsen att ta på mig mer. För det är ju så svårt att säga nej. Så gäller att fundera hinner jag med det ? Och orkar jag med det ?
I förra veckan så var det en hel del i media om att en av fyra elittränare riskerar att bli utbrända. Du kan läsa lite om det här. Och det var intressant att läsa om och se inslagen i tv:n.
Där intervjuades bl.a. simtränaren Anne Forssell som sade att hon tappade kontrollen när hon var utbränd under en period. " Allt var kritik även om det inte var menat så." sade hon i en intervju.
Okej jag har aldrig varit en elittränare utan en hobbytränare som lagt ner all fritid på att vara tränare. Jag var en som var passionerad i idrotten och ville att alla adepter skulle utvecklas. Jag var ledamot full tid i lagtinget, jag var social- och omsorgsnämnds ordförande i min kommune samt att jag hade 10 - 15 simmare som jag tränade, de som träna som mest så tränade 7-9 pass / veckan.
Sen så försökte jag också göra allt i simföreningen jag var med och startade 2005.
Folk försökte hjälpa mig men jag var så slut och tyckte synd om mig så de som ville hjälpa mig knuffa jag bort.
Istället för att ta emot hjälp så var jag otrevlig.
För jag var ju i och sprang i ett hjul och aldrig kom ut ur det - det var ju så synd om mig.
När jag nu ser i backspegeln så 2013 var jag inget trevlig att ha att göras med. Hösten 2013 var det som jag insåg att jag borde göra något. Så då bestämde jag mig att efter sommaren 2015 skulle det bli förändringar i mitt liv.
Så jag meddelade december 2013 åt mina simmare att 1½ år till, sen blir det förändringar i mitt engagemang som tränare.
Jag kan inte längre då ägna runt 20 timmar i veckan åt simningen helt ideellt, ja t.o.m. så att jag betalade för att kunna fara och fara och dra simträningar som att hyra in barnvakt.
Nu är det december 2015 och jag är kvar som simtränare, jag har inte pensionerat mig. Men jag är väl runt två träningar i veckan och den sammanlagda tid jag lägger ned på simningen är nu runt 6 timmar i veckan med planering. Så det är helt annorlunda än tidigare.
Och jag märker hur mycket mer annorlunda jag mår. Ikväll fick jag t.o.m. tråkigt och lade mig på soffan och läste en bok.
Jag har mer tid för familj och mig själv.
Men sen blev jag ikväll att tänka på hur jobbig jag var 2013, blev då och tänka på den här studien om elittränare.
Att bli utbränd som ledare är inte att ett krav på att vara elittränare utan det räcker med att man är engagerad och brinner verkligen för det man gör. Jag känner nu att jag banne mig är på banan igen och har hittat mig själv igen.
Jag får min känsla hur jag var före 2011 då jag gillade läget mer och var mer harmonisk och hade betydligt bättre tålamod. Nu känner jag igen mig mer igen. Och det är en skön känsla, kan jag lova er.
Nu gäller det för mig att hålla mig här och inte falla i frestelsen att ta på mig mer. För det är ju så svårt att säga nej. Så gäller att fundera hinner jag med det ? Och orkar jag med det ?
 |
| Göte chillar på soffan |
söndag, december 06, 2015
Tallgården börjar äntligen få allt på plats.
2005 blev jag ordförande i socialnämnden och omsorgsnämnden som vi har i Sund som två skilda nämnder eftersom vi har gemensam socialnämnd med Vårdö.
En utmaning jag direkt fick som ordförande i omsorgsnämnden var att bygga ut Tallgården. 2010 var det klart och förutom fler rum så hade vi temat att få ett aktivare Tallgården. Det skulle vara kommunens samlingsplats så vi byggde ut ett rum för dagcenter där man skall kunna ha aktiviteter på dagen för alla kommunens äldre d.v.s. även de som bor hemma. Sen ville vi ha föreläsningar, musikframträdanden och möten också där. Men när vi öppnade Tallgården så var akustiken hemsk. Och det har vi haft som en följetong i nämnden - just akustiken. Ja inte bara i nämnden utan detta har varit en följetong, jag har fått höra en del i Fullmäktige om det också. Men igår fick jag höra något som vara som balsam för min själ" vilken bra akustik det är här " sa en av de som sjöng igår på Tallgårdens öppet hus när vi firade Tallgårdens 40 års dag.
Känns som att vi nu 5 år efter bygget börjar få klart med akustiken både i dagcentret men också i våra " hörnor " som jag kallade det.
Här nedanför som är bilden av en hörna där man kan sitta och umgås och där akustiken nu äntligen är bra.
Så det var en riktigt nöjd Göte som for hem från Tallgården igår där man känner att äntligen efter 5 år så sitter akustiken på plats och Tallgården kan användas som det verkligen var meningen för. Och extra kul var det som händer att nu börjar t.o.m. personalen lägga ut aktiviter i samlingsrummen för de boende på Tallgården.
Igår visade de mig pysselbordet och sen frisörummet för den ambulerande frisören som kommer dit. Mycket bekvämare för de boende på Tallgården. Det är ju för dem vi jobbar med att utveckla Tallgården att de äldre skall trivas och ha det bra på Tallgården.
En utmaning jag direkt fick som ordförande i omsorgsnämnden var att bygga ut Tallgården. 2010 var det klart och förutom fler rum så hade vi temat att få ett aktivare Tallgården. Det skulle vara kommunens samlingsplats så vi byggde ut ett rum för dagcenter där man skall kunna ha aktiviteter på dagen för alla kommunens äldre d.v.s. även de som bor hemma. Sen ville vi ha föreläsningar, musikframträdanden och möten också där. Men när vi öppnade Tallgården så var akustiken hemsk. Och det har vi haft som en följetong i nämnden - just akustiken. Ja inte bara i nämnden utan detta har varit en följetong, jag har fått höra en del i Fullmäktige om det också. Men igår fick jag höra något som vara som balsam för min själ" vilken bra akustik det är här " sa en av de som sjöng igår på Tallgårdens öppet hus när vi firade Tallgårdens 40 års dag.
 |
| Musikframträdande på Tallgårdens 40 års dag av Kanaan Qvinns |
Här nedanför som är bilden av en hörna där man kan sitta och umgås och där akustiken nu äntligen är bra.
 |
| Samtalshörnan på Tallgården |
 |
| Pysselbordet |
Igår visade de mig pysselbordet och sen frisörummet för den ambulerande frisören som kommer dit. Mycket bekvämare för de boende på Tallgården. Det är ju för dem vi jobbar med att utveckla Tallgården att de äldre skall trivas och ha det bra på Tallgården.
 |
| Frisörrummet på Tallgården |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)