Vi gjorde det !!

Nu när februari månad är slut så kan jag nog summera den som den största händelse för mig idrottsligt under min tränarkarriär.
September 2010 kom det en simmare som gått på kryckor under en längre tid och man kan lugnt säga att formen inte var så bra. I Vikingsimmet i oktober 2010 så simmade hon 200 fjäril på den mindre bra tiden 2.39,16. Och då visste vi båda att här blir det en tuff kamp att komma ner på sina gamla tider igen. Januari 2011 fick jag höra att det sagts "Erica är nog slut nu och blir nog inte mer än en bra mastersimmare längre".
Ja det var vissa tveksamheter om hon skulle till Ö-spelen att göra den sommaren.
Jag visste att tränar vi som bara den så fixar vi det. Så från mitten av november 2010 började vi träna hårt och målmedvetet. Nja jag träna inte, utan jag stod bara där med piskan och morötter.

På Ö-spelen blev det en fjärde plats på 200 fjäril och en femte på 100 fjäril. Så helt klart hade hon där att göra.
Erica och jag fortsatt samarbetet och hösten 2011 träna hon hårt mycket hårt. Med sikte på långbane FM som var första helgen i februari.

Träningarn har kegat mellan 8 - 10 pass iveckan när vi kört lätt, och de tuffa vecorna så har det blivit 13 - 14 pass i veckan. Då har ju inte allt varit simning utan kört en hel del annan träning också som styrka och löpning.
Försöken gick väl inte så bra men Erica tog sig till final med en snygg simning men kraften fattades.
Men det räckte till final så efter försökspasset satte vi oss ner och insåg att vi behöver göra en tuffare insimning och sen våga trycka på mer i själva loppet.
Så insimningen körde vi tufft och Erica vågade trycka på mer framför allt i andra och tredje 50:an, och sen avslutade hon med en magisk sista 50:a och kom i mål som tre i Finska mästerskapen.
Så just att komma och ta medalj i FM ett år efter att vissa inte gett mycket för hennes framtida simkarriär är banne mig den skönaste känsla jag haft som tränare. Jag skulle velat ställa mig upp och skrika " Vad säger ni nu då" Men istället är det skönt att veta att vi gjorde det. Och det är en tillräckligt skön känsla.
Därför är det viktigt som tränare att tro på sina adepter, att de kan bara de vill.

Simningen presterade bättre än vad många tror

Snacka om att man blev besviken när man läste Ålandstidningen igår. Nå de inte alltför djupt grävande sportjournalisterna i Ålandstidningen så har gett sig in och bedömt de olika sporterna för ö-spelen.

Och de bedömde i Marhällor från en trasig Marhälla som är bedömningen uselt - 5 Marhällor som är bedömningen mästerligt.

Och jag blev besviken över att simningen då fick endast två marhällor som är godkänt.

De har ju rätt till sin bedömning men vet de egentligen vad simmarna har presterat i bassängen?

Jag är skeptisk till det. Visst kan de säkert se att simningen fick en medalj genon 14-åriga Sara. Men det var texten om simningen som var som salt i ett öppet sår. Här kommer texten " Sara oksamn glänste, men var helt ensam med beträda prispallen. Silver i en 50 meter bröstsim. Många finalplatser gladde mest. Erica Granesäter levererade inte som både hon och vi hoppats på."

Vet de om att Sara är den fjärde genom tiderna som tar medalj för Åland inom simningen ? Nivån på simningen är enormt hög och jämn, därför blev det så att Ericas förväntade medaljer blev istället två fjärde platser, eftersom toppningen inte blev som man hoppats på.

Vet de om att de slogs 5 senior åländskarekord och 5 junior åländskarekord ?

Åland hade 4 gånger stafettlag i final och vi är inte bortskämda med att ha stafettlag i final.

Kan hända att Åland haft stafettlag i final 4 gånger sammanlagt alla år tidigare.

Nivån på simningen är hög och vi hade flera duktiga simmare som deltog. Den bästa simmaren är väl då Pål Joensen som simmat 1500 frisim på 14 minuter och 46 sekunder vilket är en riktigt bra tid.

Jag pratade med en av hans tränare och de berättade att han simmade 36-40 timmar i veckan och sen kommer crosstraing till som han kallade det med annan träning. Så en hel del träning blir det för honom.

De lägger upp träningen i tre veckors perioder där han simmar första veckan 13 simpass, veckan därpå 12 simpass och sen går ner till 11 simpass. Veckan därefter går de sen upp på 13 pass igen.

Nå mina tankar om simträning kan bli ett annat inlägg för det kan jag skriva mycket om.

Nu var det ju så att jag tycker att simningen borde fått en marhälla till för jag tycker de gjorde en förbaskat bra tävling och det här är nästan en liten förolämpning mot tränarna Kjell och Kytte som jag tycker fått många unga simmare att lyfta sig.

Och sen att bedömma på antalet medaljer så är inte seriöst. Jag lyfter på hatten för många av simmarna dessa ö-spel och ger dem därför en en marhälla till vilket de är välförtjänade.

Ha det bra.

Ålands Idrottsgala

En fantaskiskt trevlig kväll med massor med bra underhållning. Så kan man sammanfatta idottsgalan igår kväll.
Igår var det ju idrottsgalan på idrottsgården och jag kan erkänna att efter en lång dag i Ålands idrottscenter simhall så var soffan hemma mer lockande än idrottsgalan.
Men oj vilken tur att jag for, för vilken gala !!! Det var bara inte en idrottsgala utan det var också ett fantastiskt skådespel för ögat och örat över hur bra musik förmågor vi har på Åland.
Det var allså inte bara en idrottsgala utan också en musikgala för det var som sagt otroliga framträdanden av musikinstitutets elever samt kören Good News.



En höjdare på galan var nog att ha så celebert besök som av sportkommentator konstnären Kaj Kunnas.
Ja jag kallar honom sportkommentator konstnären för det anser jag att Kaj Kunnas är en konstnär att kunna beskriva idrotthändelser och prestationer som få. Han besitter även ett fantastiskt gott språk, intellektualitet, samt en förmåga att omvandla allt ovanstående till humoristiska kommentarer.

Priser på galan gick mycket till Janne Holmén, Fredrik Fredlund och golf vilket de alla är välförtjänta efter stora framgångar under 2008.
Själv kan jag erkänna att jag höll på Erica Granesäter i priset om årets idrottskvinna så att jag t.om. knäppte händerna.
Det skulle varit roligt om hon fått den erkänslan, och kanske är jag lite partisk i frågan eftersom jag tränat henne.

Avslutningen rockades loss med lite hårdrock av hög åländsk klass med musiker som bl.a. Tony Mattsson, Nick Kotzev och sång av bl.a. Tony "sing in be" Wikström, Tosse Jansson och en till som jag tyvärr aldrig upfattade namnet på.

Jag kan konstatera att Åland har hög klass på sina idrottare och musiker men inte bara det utan trots vår litenhet med 27 000 invånare så är vi ena jäklare på att organisera galor också.
Det viktiga är att vi tror på oss själva då kan vi vara så duktiga.
Därför kan vi premiera:
Ove Lehto, VM-guld i bänkpress
Fredrik Fredlund, EM-guld i Pro Stock Bike
Marcela Sandvik, EM-guld i bänkpress
Kenneth Sandvik, EM-brons i styrkelyft
Sune Abrahamsson, EM-brons för lag i sportskytte
Bror Eriksson, EM-brons i sportskytte heavy 100 m, EM-brons two guns.

Men ändå så gick priserna enligt följande:
Årets idrottsliga genombrott: Wilhelm Ingves, fotboll
Årets idrottsledare: Niklas Rajamäki, golf
Årets idrottslag: Jomala IKs volleydamer
Årets idrottsprestation: Janne Holmén, friidrott
Årets idrottskvinna: Jenny Häggblom, golf
Årets idrottsman: Janne Holmén, friidrott

Sen vill jag avsluta att lyfta fram Eivor Sundman som fick priset som årets idrottskompis vilket hon är välvärd.
Utan personer som henne så klarar inte sig idrotten. De som ställer upp ideellt för idrotten. För vi får ändå inte glömma att utan bredd så är det svårare att få en topp. Utan glädjen så tappar idrotten sin själ.

Ha det bra