En norm pappa, är jag det

I lördag så hade tidningen nya Åland en artikel med rubriken "Pappa! Här är ditt liv !" Och då räknade de i artikeln upp på hur en norm pappa är!

Eller om det är medelmannen men lite av punkterna är:

• Du har 1-2 barn.


• Du förväntas leva till 78 års ålder.


• Du måste lugna ner dig, för du har en större benägenhet att dö av olyckor och våld än mamma. Du bor i ett småhus, som du äger.


• Du har en bil.


• Du arbetar inom ett företag inom sektorn samhällstjänst eller inom transportbranschen.
  Du är privatanställd.


• Din medellön är 3.226 euro i månaden.

Nå visst stämmer en del på mig, men det jag blev att reagera på är medellönen för män faktiskt hela 3.226 euro?
Jösses vad bra betalt män har!!! En intressant sak är att lagtingsledamöternas arvode per månad inte ens kommer upp i det !!!
En liten reflektion bara, men om den s.k. förmånen om att sitta i lagtinget återkommer jag mer om senare i ett annat inlägg.

Det jag blev att reflektera på att det måste vara stor skillnad på de män som jobbar inom det privata och de som jobbar kommunalt.
Nå jag insåg att på mycket så är jag som norm pappan men inte i fråga om det ekonomiska. Sen skulle det vara kul att veta vad samma siffror skulle vara på något annat ställe i Finland. Sen är vi ju på väg mot en lågkonjuktur, men hur kommer det att märkas på Åland jämfört med större städer ?

Inte undra på att vi har det så bra som vi har det på Åland, de flesta av oss men inte alla.



Ha det bra

Fars dag

Idag är det fars dag och egentligen är det ju inte så speciellt med den dagen. Om man jämför med det stora att bli och vara pappa.
6 december 2003 så kom vår Johannes till världen och det är min absolut största dag som jag upplevt.
Jag kan inte glömma den stolthet och samtidigt en viss rädsla om att göra något fel när man skulle tvätta, hålla i och bära honom för fösta gången.
Trodde sen att jag skulle vara mer van när Alexander kom i maj 2006. Men samma osäkerhet då och samma stolthet.
När jag imorse låg med båda barnen i min famn så kände jag lyckan av att ligga där med de underbara barnen man har och lyckan att få uppleva att få barn.
För faktiskt så är det så att det är inte alla som har sådan tur.
Jag vet det av egen erfarenhet, för vi själva hade nästan gett upp innan det lyckades. Och det var en stor dag för mig när jag fick reda på att det lyckats den här gången.
Men när jag fick meddelandet av frun om att det lyckats i form av ett mess där det stod " du kan köpa tulpaner åt mej och cigarr åt dig" så kunde jag inte ställa mig upp och bli glad. För jag satt på min fars bouppteckning.
Lite speciellt att få meddelandet just där, det var en speciell känsla. Samtidigt som man tar farväl på ett sätt av sin egen far så får man meddelandet om att chansen att själv få bli pappa ökar igen.
Sen så var det ju så att efter ett par "misslyckade försök så tog gyn oss verkligen på allvar och kollade efter ordentligt innan de kunde och vågade ge hos förhoppningar.
Därför är det en extra tanke idag från mig till de som inte kan få barn, och inte heller vill adoptera.
Eller de pappor som av någon anledning har förlorat sitt barn.
Sen har vi de barn som förlorat sin pappa, de gör ont och det spelar ingen roll om de är unga eller gamla de gör ont ändå.
Själv har jag märkt vilken livsglädje barnen ger en och det är jag tacksam över. Hur tung dag man än haft så den energi man sen får när de kommer springades och ger en kram när man kommer hem är obeskrivlig.
Sen frågar man dem om de är pappas pojke så svarar de MAMMAS !!!

Till sist så vill jag ge en tankeställare till alla föräldrar. Den här artikeln hittade jag idag på nätet. Ta dig gärna tid att läsa den.
Jag fick en en tankeställare själv, att jag bör nog finnas mer för mina egna barn också. Jag är duktig i att engagera mig för andra, men viktigt att inte ens egna barn känner sig åsidosittade.

Ha det bra