individen i fokus inte kommunerna

Ja bloggen varit ett tag uppehåll nu från mitt bloggskrivande. Har bar inte haft inspiration för det, mycket pga tidsbrist. Varit en hektisk månad de senaste 4 veckorna. Men nu till mina tankar och det som upptagit min tid mycket de senaste veckorna. Nämligen landskapsandelarna, landskapsandelar är som är ett finansieringsunderstöd till kommunerna för att kunna utjämna de olika ekonomiska förutsättningarna för kommunerna att erbjuda den lagstadgade servicen.

Förra veckan och idag debatterar vi just landskapsandelarna och i remissdebatten så så höll jag mitt anförande. Lagtingsledamöter från centern begärde replik till mitt anförande och hade frågor mycket om min roll som kommunstyrelseordförande i Sund.
Att sitta på en post som kommunstyrelseordförande och lagtingsledamot kan vara kluvet ibland. Men där har jag sagt för mig att jag i första hand skall se på hela Ålands bästa med individerna i fokus.

Nu är ju egentligen inte debatten om lagen av landskapsandelarna i fokus utan det är sänkningen d.v.s. laddningen av pengarna i landskapsandelarna som blivit i fokus. En sänkning av landskapsandelarna på sammanlagt 4 miljoner under en treårs period. Och där var det mycket frågor om hur skulle jag lösa Sunds kommun sänkning för det. Visst är det bekymmersamt men det är inte bara det som bekymrar mig. Det som kanske bekymrar mig mest är när man diskuterar nedsänkningen av ramen för Hälso- och sjukvården. Det gör ont i mig att veta att man inte har pengar att t.ex. satsa på psykiatrin.
För där skulle man behöva satsa mycket mera än vad som görs idag.

I en av replikerna så ställde man mig frågan om jag verkligen vill sänka landskapsandelarna för Sunds kommun. Mitt svar var ungefär så

 - " Nej jag vill inte sänka landskapsandelarna alls, jag vill höja dem med 1 miljon, jag vill ge 5 miljoner till till just Hälso- och sjukvården och jag vill satsa mer på gymnasialstadiet. Men då ställer folk mig frågan varifrån vill jag ta dessa pengar för att satsa på kommuerna, ÅHS och gymnasialstadiet? Det kan jag inte svara på för pengarna räcker inte till. Därför har vi en politisk landskapsregering vi stöder, en landskapsregering som måste prioritera för att se vad vi på Åland har pengar till och den regeringen stöder jag. Men jag får inte allt jag vill, jag måste kompromissa"

Så visst vet jag att det jag sade där är en ekonomisk omöjlighet. Men visst vill jag stärka skola och omsorg i kommunerna, visst vill jag ge ÅHS mer pengar för att stärka bl.a. psykiatrin och visst vill jag ge elever i gymnasialstadiet mer stöd så fler får en utbildning för att komma ut i arbetsmarknaden.

Men jag ser nu gärna att vi gör en kommunreform för att mer ekonomiskt stabilare kommuner och inte vara lika beroende av landskapsandelar som idag. Och att vi då inte fundera på att tvingas till skära i kostnader för sjukvård och utbildning. För en bra sjukvård och gymnasialutbildning gynnar alla på hela Åland.
Jag har länge sagt att vi måste sätta individen i fokus och inte kommunerna. Tyvärr är det många som tänker tvärtom att kommunerna och dess ekonomi i första hand. Sen får man anpassa servicen efter det. Senast imorse så satt jag på ett möte där de var att vi måste se att inte vårt jobb blir en merkostnad för kommunerna. Jag begärde ordet och sa

"Jag vill att vi först sätter individerna i fokus sen måste vi se vad får det för ekonomiska konsekvenser."

 Så vill jag jobba. Först individen i fokus sen kommunerna.

Det är min väg framåt

Att stöda föräldrar är ett långsiktigt arbete

Jag har skrivit om det i bloggen förut men nu gör jag det igen.

Nämligen föräldraskap. Nu kommer dagens inlägg att handla om föräldrastöd. Folkhälsan höll på och byggde upp det här i projekt "föräldrakraft", men sen fick de inte pengar längre av landskapsregeringen och då valde de att inte fortsätta med projektet.

Nu idag så läser jag på internet att Svenska regeringen väljer att satsa 70 miljoner skr till föräldrastöd.

Ni kan läsa mer om det i en insändare här.

Men är det rätt av Sveriges regering att i lågkonjukturen att satsa 70 miljoner på stöd till föräldrar.

Helt rätt om man frågar mig. Men frågan är om 70 miljoner räcker i ett land med 9 253 675 invånare.

Nu kan ju kommunerna ansöka om att få pengar till föräldrastöd så man får väl se hur många kommuner som får ta del av dessa 70 miljoner.

Men att satsa på föräldraskap kan rädda många unga,för tyvärr är det många unga som mår dåligt idag.

I Socialstyrelsens nya folkhälsorapport för 2009 lyfts flera exempel fram på att svenska barn och ungdomar upplever ökad stress, oro, ängslan och trötthet. Allt fler ungdomar vårdas för såväl depression som alkoholförgiftning.

Därför bör man gå in och agera nu.

Så jag tycker det är bra att folkhälsominister Maria Larsson (KD) satsar på det här nu. Men det som gör mig orolig är att man satsar 70 miljoner för 2009 men vad händer sen följande år ?

Att stöda föräldrar är ett långsiktigt arbete både i arbetet och ekonomiskt.

Så det är synd att man inte reserverat pengar för en längre tid, då är det bara att ge falska förhoppningar.

Och det är orättvist mot de nu sårbara kommuner som lider ekonomiskt att locka med dessa miljoner för 2009 men vem skall sen stå för en fortsättning av föräldrastödet?

Jag har upplevt att det är många villrådiga föräldrar som idag vill ha hjälp för det är inte bara i Sverige som ungdomar upplever ökad stress, oro, ängslan och trötthet, utan även här på Åland.

En annan sak som jag upplever är föräldrar som inte når sina barn och där behöver råd och hjälp.

Vem är det som hjälper dem idag ? Jo psykiatrin i de flesta fall.

Psykiartin har idag redan fullt upp därför borde det kunna finnas föräldra coacher eller just föräldrakraftgrupper.

För det är ofta kraft som kan behövas att orka vara förälder.

Ha det så bra.