Kommunreform eller inte ?

Igår hade vi Ålands socialdemokrater medlemsmöte om landskapsregeringens arbete om kommunreform och partiets syn på detta. Här kommer mina tankar om detta. Det har nu gjorts en grundlig analys om nu nuläget i våra åländska kommuner och analyser om framtiden. Det är bra att man nu verkligen fördjupar sig i kommunernas olikheter.
Finns framstående åländska politiker som säger att det är bra med olikheter, det gör Åland speciellt och utmärker det speciella i ett litet samhälle.
För vem är det bra ?
Tänker man då på då de enskilda individerna som är i behov att samhällets stöd?  Vi har idag många kommuner som kämpar med ekonomin och gör allt för att få en ekonomi i balans. Vi har kommuner som idag är för små att kunna ge samma service som i den större grannkommunen.

Vi måste nu se att vi får ekonomiskt bärkraftiga kommuner som på långsikt ser att man klarar av våra framtida utmaningar som ökande behov av t.ex. demografin. Vi måste se att vi framledes har kommuner som klarar av att råd med den service kommunen bör erbjuda. I våra samhällen idag ökar behovet av samhällets stöd, medan kommuner anhåller till landskapet om lättnader på olika lagar för att sänka kommunernas kostnader. Som bl.a. innehåller försämring för den enskilde individen i kommunen. Så för vem har vi kommunerna egentligen? Är det för kommunerna, kommunens förtroendevalda eller månne för kommuninvånarna?

När jag gick till senaste val så hade jag en slogan ”samhället är till för invånarna inte tvärtom” Det står jag för fortfarande. Därför måste vi ha kommuner, stöd och lagar som är för våra ålänningar och deras behov, inte att vi jobbar för förändra i lagar för att sänka kommunernas kostnader som innebär försämringar för den enskilde ålänningen. Jag läste i PWC:s analys av nuläget så 2014 hade 10 av våra åländska kommuner mer än en tredjedel av kommunernas intäkter av just landskapsandelar. Kallar vi det hållbara kommuner om vi har så många kommuner som har över en tredjedel av intäkterna till landskapsandelar?
Landskapsandelarna behövs även i framtiden. Men förhoppningsvis så skall vi kunna få mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner.

Det har varit stor skrämselpropaganda om att centralisera skolor. Det är ju den framtida kommunen som bestämmer om hur många skolor den framtida kommunen har. Men min fundering, att klarar vi av att möta våra behov i våra skolor idag?
Klarar vi av att bemöta våra barn med särskilda behov tillräckligt i våra skolor idag ?
Tryggar en liten skola små klasser,eller är det mer beroende på hur stora de stora åldersgrupperna ?

Man vill säga att det är så fint i alla våra kommuner idag och vi ger så bra service med vår litenhet. Visst är många ålänningar idag nöjda med sin service, kanske vi skall våga också se att borde vi kunna erbjuda en bättre service i våra kommuner. Inte skylla på landskapet när de gjort ändringar i t.ex. handikappservicelagen eller barnomsorgslagen som kostar för kommunerna utan istället se det som en kvalitetsförbättring för våra medborgare. Vi måste komma ihåg att samhället är till för invånarna inte tvärtom.  Så låt oss se till våra olika kommunmedborgares behov och inte kommunernas behov.

Rätt resurser på rätt plats

I slutet av mitt andra och i mitt tredje anförande som jag höll i debatten så handlade om de unga och skolan. Jag pratade om resurser till de yngre och att lägga komma med in med tidiga resurser.
Redan i dagis så behöver vi se vad vi har för resurser att tillgå. Jag fick höra rykten förra veckan om att nu skall inte skolpsykologen längre komma till barnomsorgen!. Vad är det dravel, jag har upplevt hur viktigt det är att få in skolpsykologer in redan i barnomsorgsåldern. Bl.a. skulle det kunna underlätta trycket på Barn- och ungdomspsykiatriska om man i kommuner satsar rätt med resurser i skolpsykologer, och även skolkuratorer. Inom barnomsorgen behövs både specialbarnträdgårdslärare och skolpsykologer det ena skall inte ta u det andra.
Nu kommer jag in i grundskolan och lågstadiet som jag tänker på. Jag har jobbat på och tjatat om att det behövs mer speciallärare och skolpsykologer i skolan. Men det är folk som ställt bra frågor och haft bra synpunkter under hösten så jag har lite börjat ändra mig.

Vad jag förstått så många av de unga som har problem så har tufft med sociala kontakter och annat. Så satsar man på det så blir det lugnare och tryggare barn som då får en bättre inlärningsförmåga. Så med rätt resurser och med rätt satsning på skolpsykologer samt skolkuratorer så fåt vi elever som klarar sin skolgång bättre.

I onsdags så handlade mitt anförande om barn med anpassad lärokurs helt och hållet. Jag fick höra förra veckan att 33 elever i Godby högstadium på Åland har anpassad lärokurs. I skolan finns 212 elever så det är hela 15 % av eleverna. Man måste nu verkligen se hur vi klarar av att ge dem en gymnasialutbildning. På Åland så är det så att de elever med anpassad lärokurs måste söka enligt prövning. Och sen bestämmer Ålands gymnasiums styrelse vilka som kommer in enligt prövning. Vansinne !!! Nu måste man nog börja se istället hur man gör för att öppna upp utbildningen för dessa elever och att de får de resurser de behöver. Med en dåres envishet så har jag pratat för dessa elever, det går trögt men det går framåt. Från att ingen förut ville se dessa elever så är det fler som vill börja prata för dessa elever, så jag hoppas att nu kan det hända något under denna mandatperiod. De behöver kunna få söka på lika villkor som alla andra.
Det jag börja prata om i våras och prata också om i tisdags så är att man på Åland borde se om möjligheten att utbildningslinjerna på gymnasialstadiet skulle få en peng per elev och har man en elev med anpassad lärokurs så borde det vara en högre peng. För det är ju så att de här eleverna är i behov av mer stöd och då måste ju utbildningslinjen få en högre peng för den eleven. På detta sätt så skulle också skolan jobba mer att ha eleverna kvar i skolan. Jag har upplevt ibland skolan kanske varit glada att blivit av med jobbiga elever,

Ha det bra.

/ Göte