Vägran att acceptera fakta - förnekelse och hälsa

Förnekelse innebär en vägran att acceptera eller ta itu med en sjukdom eller andra händelser.
Förnekaren förnekar fakta och tror sig därmed minska konsekvenserna.Förnekelse eller hälsosam misstänksamhet kan hjälpa patienter att inte döma förrän de fått alla fakta.

Så har de även varit för mig. När jag kom i lagtinget 2003 så skulle samtliga lagtingsledamöter på hälsokontroll.
Jag fick en tid dit januari 2004 och man kan väl säga att motorn i herr Winé hade sett sina bästa dagar. Blodtrycket var högt, sockret var högt och min allmänna kondition inte var bra.
Jag var då 35 år men i ett skick som inte en 35 åring skall vara. Hemma fanns så min kära hustru och lilla Johannes som då var ca 1 månad.


Då ville jag börja ta tag i mitt liv men kom inte igång. Jag som tränat och haft en kanonkondis, men jag vägra inse i hur dålig kondition jag verkligen var.
Men tack vare en mycket god vän så börja jag komma igång och då började jag att gå ut på promenera med barnvagnen.
Ibland blev det upp till 3 timmars promenader. Sen september 2006 tog jag lite spring steg och det kändes mycket bra. Efter det nu så har det blivit två kanonlopp och två halvmaror.

Men det är inte det som det här inlägget skall handla om utan istället om hälsokontrollen. Hälsokontrollen som var hos den privata sjukvården så kan man vara kritisk till.
Inte heller något åt mitt blodtryck, men till mitt höga socker så fick jag glucophage och var på olika provtagningar.
Sen behövdes inte det längre provtagningar och jag vägrade ta ordet diabetiker i min mun. När någon så sade det åt mig så sa jag att det har ingen läkare sagt ännu. Utan bara att jag har högt socker. Men det kommer nog att gå bort, vänta bara.
Eftersom jag nu inte längre sitter i lagtinget så har jag inte samma förmån om hälsokontroll så jag ringde till ÅHS om ett nytt recept.

Men det gick inte, utan då ville de veta mer och skicka mig på prover.
Och nu var inte motorn slut längre. Jag hade en vilopuls på 52 så mitt hjärta spann som en väloljad och välskött motor.
Blodtrycket var hyfsat.
Ja det mesta var bra förutom sockret som var högt även om det inte var närheten av det som jag hade 2004.
Så det var som jag hoppades att nu är jag i bra kondition, och mitt hjärta spann som en bilmotor i superbt skick.
Så blodtrycket är i skick men inte då sockret tydligen.
Jag kan sluta förneka utan bara att inse att jag är dibetiker och måste ha min medicin.
Nu har jag varit i januari på flera undersökningar och även idag träffat diabetessköterskan.

Jag hade velat ha ett svar i många år men nu vet jag att jag har typ2 diabetes och det kommer jag att ha resten av mitt liv. Jag kommer att äta glucophage resten av mitt liv. Och egentligen kommer jag att kunna leva som jag gjort tidigare med mitt glucophage.
Det tog många år för mig att inse att jag har diabetes, men den privata sjukvården klara inte av det att berätta det åt mig på 3 år medan offentliga sjukvården fick mig att inse det på mindre än en månad.
Jag återkommer säkert mer om diabetes i inlägg senare.

Ha det bra.

Skall klass skillnaden bli synlig även på rika Åland ?

Nu blir jag verkligen orolig vart vår offentliga sjukvård på Åland är på väg ? För jag läste i tidningarna imorse att en av de läkare som jag trodde inte skulle överge den offentliga sjukvården, nu gått till den privata sjukvården. Och det här gör mig lite orolig nu att det blir så otroligt svårt att få tag i läkare som vill stanna här och jobba hos oss.
Idag hade radio Åland ett reportage om att allt fler tecknar sjukvårdsförsäkring. För genom att de tecknar sjukvårdsförsäkring så får de ju en billigare användning av den privata sjukvården. Men hur gör de som inte inte har råd med sjukförsäkring ? Hur gör de som får en massa klausuler i sin försäkring om vad som gäller och inte gäller.
Jag är inte avundsjuk på den som kommer in som ny förvaltningschef inom ÅHS och den har stora utmaningar framför sig.
Jag säger som jag sa våren 2007 i en sjukvårdsdebatt att man måste börja se vad vi skall ha för sjukvård på Åland för det viktiga att är att alla ålänningar skall ha tillgång till en bra primärvård. Sen måste vi se vilken specialistsjukvård vi skall ha offentligt på Åland? För om jag förstått det rätt att remitterar den offentliga sjukvården till den privata så har man rätt till FPA medel och det är ett rättvisare system än vad den privata sjukvårdsförsäkringen är.
Därför hoppas jag att den nye förvaltningschefen tillsammans med ÅHS styrelse ser över hur vi skall kunna garantera en bra primärvård.
Idag har vi det inte bra primärvård för där flyr läkarna, men inte från specialistsjukvården. Men jag är rädd för att snart har den offentliga sjukvården konkurrens om personal även där.

Ha det bra