Dags att öppna ögonen

Det är inte så tätt mellan mina inlägg just nu, och det är för att just nu har jag för mycket att göra. Jag har inte riktigt koll på hela läget utan måste just nu prioitera vad jag hinner med och inte hinner.

Simföreningen som jag är med och driver så skall ha julfest på onsdag och det har varit en del planering för den.

Socialnämnden och omsorgsnämnden har jag möte med imorgon och som ordförande i de två nämnderna så har det varit en hel del planerande. På tisdag har jag fullmäktige med budgeten och där har jag en del planerande inför det eftersom jag har lite svårt att få alla att tänka lika klokt som mig :-)

Sen på onsdag eftermiddag måste jag resa bort och kommer hem natten mellan torsdag och fredag.

Det som nu får mig att tänka till att vissa i min omgivning börjar bli rädd för att jag håller på att gå in i den berömda väggen.

Och det jag förstått är att när andra ser det på en så bör man lyssna på dem, för just om att gå in i den berömda väggen så är det andra som ser det före en själv.

En tidigare kollega till mig så skrev i min blogg "vad skulle du ge mig för råd om jag kom till dig och kände mig så stressad och fullbokad?"

Jag tror det nu är dags för mig att tänka efter. Jag vet att jag känner lika varje år den här tiden men det viktiga nu är jag tar mig tid att försöka lyssna på mig själv.

För om man har ögonen öpnna så bör man ju kunna stanna innan väggen kommer. Om inte farten är för hög.

Ha det bra.

KAOS

Just nu är mitt liv ett enda kaos, logistiken stämmer inte alls. Försöker man få någon att hoppa in och hjälpa med något så får man ett nej till svar.
Jag blir att fundera på att är man för snäll och ställer upp hela tiden ? Känns inte som man själv vinner på situationen i alla fall.
Det enda man märker är att man själv är i ett enda stresskaos.
Och när man kommer till stresskaoset så funkar ingenting och ingenting blir bra gjort. Så känner jag mig just nu.

Jag brukar se positivt på det mesta men inte nu.

På lördag är det en rolig fest som vi brukar fara på med våra goda vänner men ärligt talat så ser jag inte ens fram emot den.
Trots trevligt sällskap och allt.
Det som jag tänkte på tidigare idag så är tur att jag jobbar ensam för då förpestar jag inte min omgivning i alla fall.

Men ändå så måste man hitta det positiva och det är att även om allt känns tungt så är man själv och familjen frisk.
När jag var i Stockholm så läste jag de stora dagstidningarna och bedrövligt vad det handlande om elände där.
Det var om terminalvård för cancersjuka barn, båda tidningar hade extra reportage om en ung flicka som tagit livet av sig.
Ja inte blev man gladare av att läsa de tidningarna.

Lever i en sådan värld där det består mest av krig och elände ?
Inte undra på om man bryter ihop ibland.

Men trots att det känns tungt och bråkas så måste man se det positiva om att man själv men framför allt att familjen är frisk.

Ha det bra.

Stressig tid

Känner du någon gång att varken du eller tiden inte räcker till ? Så är det tyvärr lite för mig nu. Jag springer på hela tiden men det räcker ändå inte till. Dåligt samvete till allt för många.

Jag tror jag under den här helgen har sagt ca 10 gånger "så fort jag hinner".

Ok igår synda jag och bjöd över bekanta på en trevlig kväll istället för att jobba. Men det behövde familjen Winé efter allt som hänt, för det är lite för turbulent med nojset på fruns jobb och en eventuell indragning av hennes tjänst. Så det blev bara för mycket med allt så vi kände att nu måste vi stoppa upp en kväll så det blev en vinkväll med trevligt sällskap. Och en trevlig kväll blev det.

Nu imorgon reser frun på en arbetsresa och kommer hem natten mellan torsdag och fredag. På fredag skall jag vara i Åbo, lördag skall frun jobba hela dagen och jag skall försöka orka ta mig igenom kanonloppet.

Ja det finns tyvärr inte en möjlighet till att träna just nu tyvärr. Det var en mycket god vän som sa till mig en gång "att det inte är någon risk att vi tröttnar på varandra, för vi hinner ju aldrig träffas".

Men jag kan lugnt säga att jag är glad att hon är så tålmodig som hon är, för jag kan inte vara lätt att leva med.

Men tur att barnen också tål en hel del, för på tisdag hamnar jag att ha byggnadskomitté möte hemma för jag täcks inte begära barnvakt ännu en kväll.

Orsaken till det här inlägget är nog att lätta mitt samvete till:

- familj och vänner. Ja mamma du ingår i familj.

- att mitt skrivandet i bloggen kommer vara sporadiskt.

- mina simmare och tränar kollegor som jag har svårt att hinna vara med tillräckligt.

- ÅIBF projektet som jag borde hinna bättre med.

- de politiska kollegerna och tjänstemän i kommunen som kanske skulle vilja ha mer gensvar på deras bra arbete.

- kollegor på katapult och i lagtingsgrupp, som jag försöker vara tillags åt och hinna med.

Som ni märker så rullar det på, och ingen risk att jag får långtråkigt.

En viktig sak är att jag har hälsan i behåll.

Och när det är som tyngst så skall man nog tänka på att man skall vara glad att man har hälsan i behåll samt att man har en familj som mår bra och älskar en. Men framför allt goda vänner som ställer upp och finns där när man behöver det.

Ha det bra