Jag är tillbaka

Efter en lång tid så är jag tillbaks här på bloggen. Blev en tung vår med diagnoserad känslomässig utbrändhet under våren. Det som sen var det som rann över var nog att min mor gick bort i februari. Blev också för mig jobbigt att ta hand om allt med lägenheten och annat efter min mammas bortgång, Jag har under många år också hållit på med simning i föreningarna Sunds IF, IFK Mariehamn och Ålands simförening. Simning har varit mitt liv, min passion ärligt talat. Kanske jag är lite för engagerad i mina adepter. Sen när simföreningen växer så det knakar och det då kan vara svårt att ha strukturen i föreningen. Så där var det också kanske det blev lite miss i kommunikationen. Det förstår jag. Men jag accepterat inte att man dumförklarar mig om jag inte är den som felar. Därför valde jag att sluta som simtränare. Ett jobbigt beslut eftersom jag varit simtränare i 23 år.

Under tiden april - juni så har jag gått till företagshälsovården och en fantastisk man som hjälpt mig kommit på fötter. En mening jag verkligen fastnat för så är när han sa "när man jobbar med något man verkligen man bryr sig om och inte kan påverka vad som pågår så behöver man fundera om man skall vara med eller inte, framför allt om man inte tycker det fungerar"
Så med den meningen har jag mig nu tagit an hösten. Jag tar mindre stress över sånt som jag inte kan påverka.
Tidigare var jag en tryckkokare och gick i tak för allt för små saker. Jag har säkert betett mig illa också.
Men nog trodde jag skulle få ett tack från simföreningen - men icke.
Men nu skall jag framledes försöka att inte gå upp i varv, utan försöka reta upp mig på det jag inte kan påverka. Jag gör det jag kan påverka och jobba för. Även politiskt har det inte som på räls. Saker jag brinner för har mer gått bakåt än framåt, och går det framåt så går det riktigt sakta framåt. Så mer tålamod i politiken.


Nå nu har jag gått vidare och gör mitt, jag jobbar som simtränare i privat firma. Inte tävlingssimmare, vilket är speciellt och jag verkligen saknar.
Men jag fått riktigt mer tid till annat och därför skall jag försöka blogga mer. För finns mer tid nu.

Nu ser jag framåt. Jag funderar vad jag skall göra i framtiden, vilken väg skall jag gå? Kallar bloggen för Götes tankar, och jag kommer nog att tänka lite högt här också. Men mycket politiska funderingar kommer nog här. För det gungar nu, även fast man inte är på sjön :-)

Ha det bra

Swisssscch

Tänk vad snabbt jag hamnar in i min svaghet. En svaghet jag inte kan motstå. Jag säger jag skall försöka minska på det. Men jag stiger på det förbaskade bananskalet som jag kallar det och halkar tillbaks dit.
Det är simningen och att träna simmare som är min svaghet. Desto större utmaningar desto mer nördar jag mig ner i det. Så har det varit för mig nu de två senaste veckorna. Lite lugnare nu inom politiken och samtidigt får lite utmaningar inom simningen så halkar jag in och nördar mig ner i det.
Dels fick jag frågan om jag kunde hjälpa till lite med vissa av våra elitsimmare, och självklart svalde jag det betet. Samtidigt skall de unga simmare jag tränar fara och tävla utanför Åland för första gången på söndag.
Tur att jag har andra i min näromgivning som håller koll på mig och mina åtaganden inom t.ex. sinmingen.
Så vad som varit i mitt huvud de senaste veckorna är simningen.
Ärligt talat så tycker jag den åländska politiken just nu är rena rama sandlådan, där det är mer tjafs om personer än politik. Visst är det en viktig period just nu för den åländska självstyrelsen och vi åländska politiker borde tillsammans göra allt för att rädda vår självstyrelse som Finlands regering nu totalt nonchalerar.
Istället nu så tjafsas det om anmälningar hit och dit. Visa varandra respekt istället för att tjafsa om vad den ena är och inte är. Vi har ju nu "ledigt" från plenum och då kommer jag ägna tiden att fördjupa mig i lite olika frågor. Bl.a. utbildningsfrågor och elever med särskilda behov.  Så det skall jag försöka nörda ner mig i februari.

Viktigt med rätt sorts träning i rätt ålder.

Jag kan erkänna, skulle jag kunna välja skulle jag helst jobba med simning - om jag skulle kunna leva på det alltså. 
Hade tidigare ett erbjudande att få jobba som tränare i en simförening utanför Åland, men måste tacka nej av att jag satt på ett politiskt mandat som jag då jag satt fast i.
Jag kan erkänna att när jag har tråkigt så är det oftast simning jag tänker på och jobbar med.
Jag är nu inne på mitt 22 år som simtränare och brinner för det.
Jag har mycket funderingar hur man skall utveckla träningen för att få fram flera toppsimmare.
På Yle sporten gick den förra storsimmaren Antti Kasvio ut med lite kontroversiella uttalanden som t.ex.   "Det här är inte motion utan idrott. Det ska inte vara roligt eller rättvist när man tar tid. Man är tvungen att klara av smärta"

Det som är det speciella att han tränar 10 - 12 åringar och vad är det viktiga för 10 - 12 åringar ? Man har vissa barn som är 11-12 år och år riktigt målmedvetna och vill träna hårt. Om de vill det skall man väl inte hindra dem från det. Men sen har man vissa som inte vill träna hårt utan kanske mer är med för det sociala. Alla skall rymmas inom idrotten och få träna på sina villkor.

Min åsikt är väl att i åldern 10 - 12 år så är det pedagogiska viktiga. Att man som barn lär sig om varför man idrottar och vad krävs det för att nå toppen. Jag har sett simmare som 11-12 år börjar köra morgonträning, tar idrotten på sådant allvar att de gråter när de inte simmar så bra som de väntat sig. 
Hur kommer de simmarna att göra sen som 14-15 åringar ?
      Jag är rädd att de då kommer att sluta om de inte utvecklas. Min upplevelse att man tappar många simmare när det är 14-15 år. Utvecklats de inte då så anser de inte det är värt att hålla på med det livet som simning kräver. För att hålla på med simning och träna runt 15 timmar i veckan när man är 14-15 år så är livsstil. Så därför behöver man som tränare / förening nog se att man under hela högstadieåldern har en träningsplanering som gör att simmarna utvecklas när de är i högstadieåldern.
      
Därför anser jag att det är viktigt att när man är 10-12 år skall lära sig om vad innebär det att satsa på simning, jobba med teknik lära sig styrketräning. Jag tror inte på filosofin att träna "fullt ös medvetslös". Utan att vara ledare för barn gäller det att förstå barn och vara pedagogisk. Att man varit elitidrottare behöver inte betyda att man automatiskt är bra en ledare.

Efter att själv nu blivit flyttad till att träna simmare 8-11 år efter att tränat tävlingssimmare i tonåren de 5 senaste åren så är detta en jättestor utmaning för mig, och funderar 2-3 gånger i månaden säkert om det är rätt ålder för mig att träna. 

• Kräver jag för mycket av dem ?
• Är denna träning på rätt nivå ?
• Är denna träning verkligen på simmarens villkor eller gör jag det för aatt jag vill att simmarna skall utvecklas ?

Så vad vill jag säga med detta inlägg ? Att när vi tränar barn så får vi inte glömma att de är för deras skull man är där och skall hjälpa dem att utvecklas. Man är inte där för att curla dem och låta dem styra träningen, för när de sen vill satsa så krävs det disciplin av dem. Men man skall inte stressa dem och de unga skall förstå varför man gör si och så.

När jag antagligen tappar de simmarna jag har nu om 1½ år skall de simmarna ha en bra grundteknik, kunna grunderna i styrka och förstå vad som krävs av dem att satsa för som vill satsa. Alla kommer inte vilja att satsa på simningen när de går upp i högstadiet, då är det viktiga är att det finns ett alternativ för dem också. De vill inte ligga och träna 6 dagar i veckan och träna pass runt 5000 meter. De är där för att hålla sig i form och för det sociala och de skall också få möjlighet till det. Idrotten är till för alla och man skall få möjlighet att idrotta på sina villkor oberoende ålder. 

Just nu har mina simmare landträning och det är inte jag som leder den. Det gör en simmarförälder för hin har större erfarenhet att ha barn och ungdomsträning på land och hä mer pedagogisk än mig på det. Därför är jag glad att jag kan dela med mig ansvaret till att utveckla barnen till jag tränar med en som som har mer kunskap än mig. 

Vi får inte glömma att när man tränar i 10-12 års åldern så skall det vara kul, de skall älska sin idrott och identifiera sig med sin idrott. Sen när de kommer till tonåren då då kommer den tuffare träningen i och då utvecklas man mer.

Nya tankar --> nya blogginlägg

Efter att haft sommarlov från bloggandet så skall jag nu vakna till och försöka ge bloggen ett liv igen. I ett år har jag rusat på från tidig morgon till sen kväll.
Jag kan erkänna att det senaste året har jag inte mått bra för jag har haft mycket på mig. Nu hoppas jag att jag skall ha mer koll på läget och kunna få tid att ta det lugnt och tänka till lite. Och det är ju mina tankar som skapar blogginlägg.
En av mina laster är att jag vill vara med och utveckla, och där har jag t.ex. simningen som är en av mina sbsolut stora laster. Januari 2005 startade jag tillsammans med 2 andra personer SIF simning och då hade vi en målsättning på att kunna ha 20 - 30 barn med i vår verksamhet. Ikväll skall jag berätta för SIF simning att i höst har vi runt 80 barn anmälda på 7 olika grupper.
Men det är tufft för en liten förening från en liten kommun att få verksamheten att fungera.

Jag hörde nyss på våra lokala nyheter att  " Ålands idrott betalar ut 1.000 euro till alla idrottsföreningar som skickar in riktlinjer för barn och ungdomsverksamheten till Ålands idrott före årsskiftet". 1000 euro skulle betyda mycket för vår lilla verksamhet.

Men det knepiga på vår lilla ö är att SIF simning kan som exempel inte söka pengar av Ålands idrott utan det kan bara vår s.k. takorganisation ÅID simutskott göra. Och jag kan ärligt erkänna att jag upplever att de har en längre tid lekt svälta räv med oss i SIF simning. Så ifall simutskottet väljer att söka de pengarna så lär inte vi se något av dessa 1000 eurona.
Okej jag kan erkänna att jag är lite bitter men jag har nu jobbat inom SIF simning ideellt sedan 2005 och jag kan säga att jag aldrig upplevt att att det är så dålig stämning bland de som jobbar inom simföreningarna som det är nu.
Sen kan jag ju erkänna att man blir avundsjuk när jag lyssnar på radion och hör om idrotter som har verksamhetsledare som gör mycket för deras idrott. Tänk om vi skulle kunna samarbeta för en sådan. Så här har min dag idag bl.a. sett ut idag 05.30 - 07.00 simträning, 10.00 - 15.00 gjort upp grupper samt förebettt SIF simnings möte ikväll. 18.00 - 18.30 styrka med simmare. 18.30 --> tills närSIF-simnings styrelsemöte slutar ikväll
Nu är ju den här dagen extrem med all planering som är idag.
Okej egentligen skall jag inte gnälla för det här jag ju valt själv att hålla på med. Men samtidigt så har jag försökt kliva SIF simning flera år, men ingen är heller beredd att ta tag i det om jag kliver av. Och jag vill faktiskt erbjuda de här barnen som börjat simma att kunna fortsätta simma.
För det är viktigt att man ger barn och unga möjligheter att få hålla på med olika fritidsaktiviteter.
Ha det bra.

Alla mår bra av att röra på sig

Oj det har varit en händelerik vecka för mig. Började med socialnämndsmöte och budgetförslaget för 2011 som inte är någon rolig läsning. Vi har tuffa utmaningar framför oss i socialnämnden. Natten mellan onsdag och torsdag tog jag och två kollegor färjan till Lovisa och ULA- dagarna. ULA står för Ungdomar, lärande och arbete. Nätverket ULA så är att de olika ungdomsverkstäderna och uppsökarna i svenskfinland träffas och får olika föreläsningar. Även om föreläsningarna är bra så är nog utbytet ungdomsverkstäder och uppsökare bäst. När jag nu satt igång projektet ungdomslots så trodde jag att jag var ensam, men det är jag inte utan vi är många som tillsammans arbetar lika och tillsammans kan vi utvecklas ännu mer.

Jag kom hem med flyg i fredagskväll och då hade min fru redan farit på jobb och då nämligen skriftskoleläger.

Så igår hade jag gårdagen att stärka lite familjerelationer och då med barnen och min mor. Jag vet att jag kan vara hemma mer med barnen men igår så tacka jag nej till tre möten och då var hemma med grabbarna.

Sen hade vi min mor med att komma med på barnens hockeylekis och efter det bjöd vi henne på middag.

Om hockeylekis så har nu båda söner börjat vara med på. Äldste sonen är med i själva verksamheten medan den yngre är med förälder och försöker lära sig skrinna.

Roligt nu att båda pojkar har träning samtidigt. Nu får yngste sonen själv vara med i någon verksamhet som storebror håller på med. För storebror håller på också med både simning och judo, men för de idrotterna är Alexnader för ung för.

Nu kan ju vissa tycka att " herregud hur mycket har de pojken med på " och han har någonting nästan alla dagar. Måndag så har han simning, tisdag judo, onsdag idrottsskola efter skolan, torsdag har han ingenting, fredag far de från skolan och simmar direkt från skolan och sen lördag har han hockey.

Söndag sen är det ingenting förutom att familjen ibland kommer med när jag far och drar simträning.

Och jag tycker inte det är för mycket om han känner att det är roligt och på hans villkor.

För barn rör sig alltför lite idag. När jag var barn så var spontan idrotten större och man rörde sig mer. Så att man rör sig varje dag är definitivt inte skadligt utan snarare tvärtom att de inte sitter framför dator eller tv:n.

Sen så att vara med i föreningsliv och andra aktiviteter så utvecklar också den sociala kompetensen och de klär sig umgås med andra barn vilket jag också tycker är bra.

Så att vi har barnen att röra på sig en hel del anser jag jag är med friskhet än risk med det.

Ha det bra.

H: Göte