Alla skall ha rätt till en bra utbildning.

Hmmmm jag skulle blogga och vara så duktig under februari, men tji fick jag. Det är mycket som surrar i huvudet men svårt att få ner det till text. Många har frågat mig hur det är. Bra säger man och håller en fasad utåt. Men egentligen är det just nu ett rent helsikke. Jag trivs som politiker men ibland är det en värld av frustration. Man skulle vilja åstadkomma och påverka mycket mer än man kan. Man sitter och sliter förtvivlat för sin sak, men möts av olika härskartekniker som gör att frustrationen blir större.
Tänker på alla som skriver i effekt på sociala medier och då måste jag vara ännu försiktigare på bloggen. Så jag har valt att ligga lågt :-) Jag är glad att jag har min simning och att få nöjet att träna mina adepter där. Vilken terapi det är -WOW !!!

Under februari så har jag bl.a. satt mig in i utbildningsfrågor och då barn med särskilda behov och deras möjligheter till stöd och framtida utbildningsmöjligheter.
Jag har delat upp det 5 olika rubriker

• Elevvård
• Tidiga insatser
• specialundervisning
• Tvärsektoriellt arbete
• Gymnasialstadiet

Jag har kontaktat vissa inom utbildningen och kan konstatera att det här är inga nya svar för mig. Men få vill se dessa och deras behov, varför det ? Antagligen för att det kostar och därför blundar man för problemen.

Elevvården
Jag bor då i Sund en kommun med dryg 1030 invånare. Vi har ett skoldistrikt med 5 kommuner och har då ett gemensamt högstadie. På dessa fem kommuner har vi sex mellanstadieskolor och en högstadieskola. Det är sammanlagt runt 650 elever i våra grundskolor på norra Åland. Och vi har haft 1 skolpsykolog och har en skolkurator. Just nu har är det lite sämre med skolpsykologer hos oss. Vi har väl en inhyrd nu för vår ordinarie är tjänstledig. För ca 2 år sen skrev våra skolpsykolger och skolkuratorer på Åland ett brev till Ålands landskapsregering om att man skulle sätta alla Ålands skolkuratorer och skolpsykologer under samma tak för att kunna vara en mer attraktiv arbetsplats. Landskapsregeringen har inte ens bemödat sig att svara på det - jag skäms och frustrationen från min sida är stor.

Tidiga insatser
Här har jag fått till svar att fler vuxna in i skolor och hjälpa barnen. Mindre grupper i skolorna. Men resurserna till grundskolorna stiger inte som behovet gör. Vilket gör att fler som mår dåligt i skolan eftersom det inte finns tillräckligt med hjälp och stöd.

Specialundervisning
Där har jag funderat på att det är bra för elever att hellre vara i vanlig klass än att vara i specialklass. Men det jag fått till svar här så är att en vanlig klass för eleven inte är det bästa för eleven utan den skulle få en bättre anpassad utbildning i special klass.

Tvärsektoriellt arbete
Oj det här skulle jag kunna skriva mycket och länge om. Men skolorna skriker efter hjälp från psykiatrin, och psykiatrin på Åland har begränsade resurser. Men på lilla Åland måste vi ju få det att fungera. Jag förstår psykiatrin att de inte kan ställa upp på allt men vi politiker måste våga se problemet.

Gymnasialstadiet så återkommer jag i skilt inlägg.

Det som är det jobbiga är att det här är inget nytt för mig. Jag har pratat och tjatat om dessa frågor men upplevt att responsen av mina anföranden har varit rätt så svag.
 
Jag jobbar vidare var så säkra.

Samhället måste också ta sitt ansvar

Ja det är väl knappast någon som har missat att det igen har varit ett värdetransportrån och jag hade egentligen inte tänkt ha om det i min blogg för jag tycker jag läst så mycket om det idag, i både media och bloggar.

Men i de åländska tidningarna så kan man kommentera artiklarna och i den ena tidningar så har det blivit en hets om att det där rånarna skall få så hårda straff. Bl.a. nämns att det skall vara de finländska fängelser som heter att det skall vara lite tuffare än de svenska.

Det låter jag bli att kommentera för ett fängelse är nog hårt vart man än hamnar.

Men däremot så funderar jag att vad ger ett fängelse straff egentligen ?

Det behöver nog vara med än bara sitta av tiden som konsekvensprogram eller något ?

Det är nog viktigt att man får jobba med sig själv när man sitter av sitt straff.

För ett straff och en konsekvens skall man ha. Och framför allt om har vapen inblandat.

Jag tror inte man bara en dag bestämmer sig för att vara kriminell utan det är nog något som också är fel. Nu vill jag inte säga att det är just den kriminellas fel utan det kan också vara brist på självkänsla, ömhet i sin uppväxt som två exempel. Men oberoende vad det är så bör man kunna jobba med att förändra sig till det bättre.

För så länge man inte har en psykisk skada som t.ex. psykopat så kan nog alla förändra sig om man når personen.

Sen läste jag en kommentar om dagens ungdom att det där skulle inte ha hänt förr. Okej nu är ju de här som gjorde det här rånet 20 och 27 år gamla (så mycket ungdomar var det ju inte i alla fall om jag tänker på den äldre).

Men jag har under våren blivit att fundera på en sak. Den här våren har jag jobbat med ganska svårarbetade ungdomar och jag tänker inte kommentera dem något mer än att det jag upplevt att de är inte ungdomarna som är hela problemet. Jag vill inte säga heller att det är fel på föräldrarna.

Mera på samhället ja egentligen är det skolan som jag tänker på. Vårt skolsystem passar inte för alla ungdomar framför de som har jobbigt i skolan så kan lätt bli stämplade och utfrysta.

Det är ju de att alla skall vara lika, och passar man inte in så då måste man byta klass, eller ha en anpassad läroplan.

Visst kan det vara bra ibland att man anpassar efter ungdomen, men hur mycket låter man ungdomen vara delaktig i besluten ? Alltför ofta så står ungdomen inför ett färdigt beslut.

Då kan det lätt bli protester sen.

Vad har då det här med rånet att göra ?

Mår man bra och känner sig mer som person så är jag helt övertygad om att risken för att bli kriminell minskar.

Därför borde man redan i grundskolan få jobba mer med sig själv som självkänsla, ilskekontroll, värderingar och sätta mål för vad man vill bli.

Skulle man satsa mer på det i tidig ålder så skulle man ha en stor vinst på det.

Nu verkar det vara som förgjort att få tillstånd det. Jag har ofta pratat om att det skulle finnas livskunskap i skolan men jag pratar mest inför döva öron.

Nu verkar ju ART komma er i skolorna som Agression Replacement Training som är ett bra alternativ till mina tankar.

Vill du läsa mer om ART så kan du göra det här.

Men min sammanfattning är att visst kan man skälla på de som gör rånet, men samhället får nog också ta på sig en del för man kan jobba tidigare med dem och då behöver det inte gå så här långt.

Skulle vi låta ungdomar lära sig mer om sig själva och social färdighetsträning så skulle man kunna spara in mycket.

Ha det bra

Åtgärder behövs nu

Jag blev att tänka på en sak när jag läste den här kommentaren på mitt förra inlägg. Jag har inget bevis för det men som jag sett det så lyckas Mariehamn fånga upp ungdomar som mår dåligt bättre än landsbygden.

Ja jag vet att nu tänker många att hur skulle de här små kommunerna kunna ha en bra social service.

Det anser jag att inte stämmer in på kommunen där jag bor. Nämligen Sund. Sen jag blev ordförande så gick vi in för att anställa en socialarbetare redan 2006 för att satsa på en socialarbetare som skall få möjlighet att specialisera sig på barnskydd, samtidigt som som då socialsekreteraren får möjlighet att lägga mer spetskompetens på bl.a. handikappservice och utkomststöd.

Vi har också i kommunen satsat på ett projekt inom utkomststödet som heter perspektiv, där vi erbjudit utkomststödtagare coaching av mentaltränaren Christoph Treier och du kan läsa mer om det projektet här.

Jag fick höra nu i veckan att med den satsningen under 2008 så sänkte vi arbetslösheten i kommunen från 1,9 % till 1,5 % och det är inte jag som säger att det är tack vare perspektiv, utan det kom fram på kommunens målsättningsseminarium.

Så visst satsa det också inom de små kommunerna. Men bekymret är väl samarbetet mellan kommunerna och sen arbeten mellan t.ex högstadiedistriktet och kommunerna.

Mariehamn har något som heter samverkansgruppen som jag erfarenhet från min tid som fältare.

En oerhört bra arbetsgrupp där man samarbetar nära mellan olika sektorer som fritid, social, skola och skolhälsa.

För med tanke på hur våra ungdomar mår nu så måste vi på landsbygden utveckla samarbetet mellan framför allt skola och sociala myndigheterna.

För nu måste vi tillsammans se vad vi kan göra. För att det kommer allt oftare signaler på ungdomar som mår dåligt och är på väg åt helt fel håll. Nämligen mot kriminalitet och missbruk.

Det som nämns här är inte det enda tyvärr.

Vi får inte bara skaka på huvudet huvudet längre, utan för nu måste in med åtgärder i ett tidigt skede.

Vi kan inte nu skylla på konjukturer och annat för nu är det många ungas framtid som står på spel. Så nu måste vi med åtgärder och det kommer tyvärr att kosta en del, men det är det värt. Och desto tidigare vi kommer in, så desto större chans har vi att rädda dem.

Ha det bra