Åländska attacken

Börjar kännas som jag hakat upp mig med att be om ursäkt att jag inte hinner blogga oftare. Men mitt liv är stressigt just nu. Men jag skall försöka varva ner om ett dygn. För då borde väskorna vara packade och bara väntas på att bäras till bilen. För på lördag så drar familjen Winé mot Sälen för en kortare skidsemester. Då skall det bli familjen som gäller helt och hållet hela veckan. Inget jobb, ingen simning, bara vi. Ja blogga skall jag försöka hinna med också :-) Just nu skulle jag vilja skriva en hel del men klockan är mycket och jag är trött så jag bör börja gå och lägga mig. Men jag vill nog skriva av mig lite först. Jag har idag varit på den drogparlamentariska gruppen och jag börjar bli frustrerad på hur dåligt vår parlamentariska grupp sköts. Det är ett hån och jag förstår egentligen inte varför jag pliktroget går dit varje möte. Men idag fick jag bekräftelse på att jag har gjort mycket rätt i under den tiden jag satt i lagtinget.

Idag hörde vi lite folk och flera av dem berömde projektet "rensa Åland" som var 2006 med den förra regeringen bestående av socialdemokraterna, FS och centern.

Lite roligt är det eftersom en av dem som kritiserade mig mest i lagtinget för projketet rensa Åland sitter idag som ordförande i den drogparlamentariska gruppen. Men jag har fått mig i tidningen nyligen att jag inte skall skryta så mycket.

Men nu ser jag mest fram emot att vara den åländska attacken i backarna i sälen.

Ha det bra.

Japp det blev så....

... en händelserik vecka alltså. Bl.a. har det kommit samtal om ungdomar som inte kommit in i skola. Vi ungdomslotsar har ju kört en annorlunda knep nu och haft radioreklam om vår verksamhet. Så har man på radiokanalen Steel - FM så får man höra min och min kollegas underbara röster.

Men mest på det privata planet så blev det en händelserik vecka. Det har varit fullmäktige och det har varit byggnadskommitté möte. Sen ett par rundor via kommunkansliet i andra äreden har jag också hamnat.

Så tyvärr har jag inte hunnit blogga så mycket som jag ville. För jag har haft lite teman jag skulle gärna ha skrivit om.

Det ena så var ju ju när Folkhögskolans nya rektor går ut och säger att de funderar på om de skall vara med i den gemensamma elevintagningen eller inte. Min tanke är självklart skall de det. En av motivering var att då behöver de inte ta emot de svårmotiverade eleverna.

Nej hallå nu hoppas jag verkligen att den politiska ledningen reagerar och drar i bromsen om ingen gör det före.

För skall man ändra målgruppen för Ålands Folkhögskola att man tar bara emot de man vill ha så kommer ännu fler ungdomar att slås ut.

Så helt klart måste Ålands folkhögskola vara med i den gemensamma elevintagningen. Jag blev lite att fundera att varför tycker jag att fler i min omgivning har tappat tålamodet i arbetet med ungdomar. Och det som är det sämsta att de jobbar med ungdomar men ibland så ser man inte det stödet ungdomarna verkligen behöver, utan man har för stora förväntningar på dem.

En annan sak som jag tänkte skriva om är lite politik. Det har blåst lite kring landskapsregeringen. Och man får se vad som händer politiskt för nu börjar nog vänta sig lite politiska beslut i olika sammanhang.

Själv har jag varit med och lämnat in en skrivelse om att inget händer inom drogpolitiken på Åland.

Jag sitter själv med i den drogparlamentariska gruppen men ibland känns det som de tillsatte den för att landskapsregeringne inte skall behöva ta sitt eget ansvar.

Som sagt så har det varit en händelserik vecka så jag har tyvärr inte hunnit ligga i hängmattan något.

Jag har nog inte heller hunnit träna så mycket som jag velat. Men däremot så har jag hunnit vara mer med familjen och det uppskattar jag.

Ha det så bra.

Bred politisk enighet, större chans till resultat.

På eftermiddagen idag så hade vi drogparlamentariska gruppen som jag sitter med i. Spontant känns det ibland som vad är syftet med gruppen ? Händer inte så mycket konstruktivt där känns det som. Kan ibland bli frustration bland gruppens medlemmar för man vill få så mycket att hända. Men sen är det så att inom politiken så måste man ha tålamod för det tar rätt så ofta ganska lång tid innan det man ser resultat av arbetet.

Visst är det nog viktigt också att man förankrar ärendena ordentligt innan man för det vidare. Jag tror ändå att det kommer flera bra saker från gruppen ännu detta år så sen gäller det att den sittande regeringen börjar jobba med förslagena från den drogparlamentariska gruppen.

När vi satt i regeringen så fick jag en hel del kritik av liberalerna över att det inte hände någonting. Jag kan säga att börjar det inte hända någonting snart så tror jag nog man kan släppa oppositonen på dem.

Visst kommer de säkert då skylla på den parlamentariska gruppen, men det är ändå den sittande regeringen som har det sista ansvaret.

Men jag hoppas fortfarande att vi kan nå en bred politisk enighet och föra frågor från den drogparlamentariska gruppen till regeringen för verkställighet. För det skulle vara det bästa när det rör så viktiga frågor som drogfrågor.

Vecka som känns

Man får det man förtjänar och det är så för mig den här veckan.

Förutom jobbet så har jag fått en del möten. Ikväll så har jag varit och tränat simmarna och det är som vanligt lika kul att träna dem.

Imorgon så har jag drogparlamentariska gruppen direkt efter jobbet. Sen har jag senare på kvällen rädda barnen styrelse möte.

Onsdagar tillbringar familjen Winé i simbassängen. Eller jag vid och de övriga i bassängen. Klockan 18 har Johannes sin simträning och samtidigt tränar jag simmare. Men under den timmen så simmar frugan med yngste sonen Alexander.

Sen på torsdag så smäller det för då har jag budget möte med både omsorgsnämnden och socialnämnden så den kvällen kommer att kännas. Sen har jag också ÅIF möte på torsdag men det går inte att vara med på det också för jag kan bara va på ett ställe samtidigt.

Jag gnäller inte utan mer förklarar om någon ser mig springa runt och se stressad ut så är det här en vecka som verkligen testar mig.

Men jag har valt det själv och alla mina veckor ser inte ut så här.

Men skall jag ändå sköta min löpträning som är 3-4 pass denna vecka. För den träninge är helig eftersom formen nu känns bra.

Men jag tror genom att jag ändå prioriterar mig och min hälsa så är det därför jag klarar av att ha det är som en positiv stress.

För jag anser att det finns en positiv stress så länge logistiken fungerar men då är det ju att inget får kollapsa för då kan det bli jobbigt för då har man inte kontroll längre.

Så än så länge så är det inte som för katten på bilden.

Ha det bra