Visar inlägg med etikett barn och ungdomsidrott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn och ungdomsidrott. Visa alla inlägg

lördag, december 10, 2016

Viktigt med rätt sorts träning i rätt ålder.

Jag kan erkänna, skulle jag kunna välja skulle jag helst jobba med simning - om jag skulle kunna leva på det alltså. 
Hade tidigare ett erbjudande att få jobba som tränare i en simförening utanför Åland, men måste tacka nej av att jag satt på ett politiskt mandat som jag då jag satt fast i.
Jag kan erkänna att när jag har tråkigt så är det oftast simning jag tänker på och jobbar med.
Jag är nu inne på mitt 22 år som simtränare och brinner för det.
Jag har mycket funderingar hur man skall utveckla träningen för att få fram flera toppsimmare.
På Yle sporten gick den förra storsimmaren Antti Kasvio ut med lite kontroversiella uttalanden som t.ex.
  "Det här är inte motion utan idrott. Det ska inte vara roligt eller rättvist när man tar tid. Man är tvungen att klara av smärta"

Det som är det speciella att han tränar 10 - 12 åringar och vad är det viktiga för 10 - 12 åringar ? Man har vissa barn som är 11-12 år och år riktigt målmedvetna och vill träna hårt. Om de vill det skall man väl inte hindra dem från det. Men sen har man vissa som inte vill träna hårt utan kanske mer är med för det sociala. Alla skall rymmas inom idrotten och få träna på sina villkor.

Min åsikt är väl att i åldern 10 - 12 år så är det pedagogiska viktiga. Att man som barn lär sig om varför man idrottar och vad krävs det för att nå toppen. Jag har sett simmare som 11-12 år börjar köra morgonträning, tar idrotten på sådant allvar att de gråter när de inte simmar så bra som de väntat sig. 
Hur kommer de simmarna att göra sen som 14-15 åringar ?
      Jag är rädd att de då kommer att sluta om de inte utvecklas. Min upplevelse att man tappar många simmare när det är 14-15 år. Utvecklats de inte då så anser de inte det är värt att hålla på med det livet som simning kräver. För att hålla på med simning och träna runt 15 timmar i veckan när man är 14-15 år så är livsstil. Så därför behöver man som tränare / förening nog se att man under hela högstadieåldern har en träningsplanering som gör att simmarna utvecklas när de är i högstadieåldern.
      
Därför anser jag att det är viktigt att när man är 10-12 år skall lära sig om vad innebär det att satsa på simning, jobba med teknik lära sig styrketräning. Jag tror inte på filosofin att träna "fullt ös medvetslös". Utan att vara ledare för barn gäller det att förstå barn och vara pedagogisk. Att man varit elitidrottare behöver inte betyda att man automatiskt är bra en ledare.

Efter att själv nu blivit flyttad till att träna simmare 8-11 år efter att tränat tävlingssimmare i tonåren de 5 senaste åren så är detta en jättestor utmaning för mig, och funderar 2-3 gånger i månaden säkert om det är rätt ålder för mig att träna. 

  • Kräver jag för mycket av dem ?
  • Är denna träning på rätt nivå ?
  • Är denna träning verkligen på simmarens villkor eller gör jag det för aatt jag vill att simmarna skall utvecklas ?

Så vad vill jag säga med detta inlägg ? Att när vi tränar barn så får vi inte glömma att de är för deras skull man är där och skall hjälpa dem att utvecklas. Man är inte där för att curla dem och låta dem styra träningen, för när de sen vill satsa så krävs det disciplin av dem. Men man skall inte stressa dem och de unga skall förstå varför man gör si och så.

När jag antagligen tappar de simmarna jag har nu om 1½ år skall de simmarna ha en bra grundteknik, kunna grunderna i styrka och förstå vad som krävs av dem att satsa för som vill satsa. Alla kommer inte vilja att satsa på simningen när de går upp i högstadiet, då är det viktiga är att det finns ett alternativ för dem också. De vill inte ligga och träna 6 dagar i veckan och träna pass runt 5000 meter. De är där för att hålla sig i form och för det sociala och de skall också få möjlighet till det. Idrotten är till för alla och man skall få möjlighet att idrotta på sina villkor oberoende ålder. 

Just nu har mina simmare landträning och det är inte jag som leder den. Det gör en simmarförälder för hin har större erfarenhet att ha barn och ungdomsträning på land och hä mer pedagogisk än mig på det. Därför är jag glad att jag kan dela med mig ansvaret till att utveckla barnen till jag tränar med en som som har mer kunskap än mig. 

Vi får inte glömma att när man tränar i 10-12 års åldern så skall det vara kul, de skall älska sin idrott och identifiera sig med sin idrott. Sen när de kommer till tonåren då då kommer den tuffare träningen i och då utvecklas man mer.

fredag, september 26, 2014

Samhällets behov minskar inte utan ökar - fritid

I radio Åland i veckan så har de tittat på hur de skiljer om träningsavgifter  mellan idrotterna på Åland.
Men det är inte bara det jag tänker på utan också hur mycket de skiljer mellan de kommunala bidragen till föreningarna. Det är vansinne så som det håller på att bli nu.
Jag startade för ca 10 år sen en simförening.
Och de som började simma där för 10 år sen så blir allt äldre och vissa av dem vill satsa och de som vill satsa mest tränar 7-9 gånger / veckan.
Då blir det mera hyreskostnader men kommunbidragen följer inte med lika mycket.
Jag läste också att Mariehamns stad i en intervju sa att eftersom driften av ishallen ökar så måste man också höja hyran för föreningarna som vill träna där. Och eftersom träningsavgifterna ökar så leder det till att allt fler hoppar av  från att träna ishockey.
Så här är nu två exempel på där träningsavgifterna ökar vilket leder till att fler slutar med sin idrott. Samtidigt så kommer det signaler om att fler unga är dåligt fysiskt och psykiskt skick.
Alltfler blir hemma framför datorn och även det är tyvärr en hälsorisk.
Därför tycker jag att det borde vara som alltfler ställen i Sverige har och det är att det är fri hyra för föreningar där de har aktivitet till de som är under 18 år.
Tyvärr är det så nu att idrotten håller på att bli en klassfråga, d.v.s. att vissa inte har råd att hålla på med den idrotten de vill för att de inte har råd.
Då går vi åt fel håll. Och tyvärr så upplever jag att samhällets pengar till barn – och ungdoms idrotten minskar. Istället borde man satsa mer pengar på det så är jag övertygad om att det skulle minska kostnader istället på hälso- och sjukvård.


 

 

tisdag, augusti 21, 2012

Nya tankar --> nya blogginlägg

Efter att haft sommarlov från bloggandet så skall jag nu vakna till och försöka ge bloggen ett liv igen. I ett år har jag rusat på från tidig morgon till sen kväll.
Jag kan erkänna att det senaste året har jag inte mått bra för jag har haft mycket på mig. Nu hoppas jag att jag skall ha mer koll på läget och kunna få tid att ta det lugnt och tänka till lite. Och det är ju mina tankar som skapar blogginlägg.
En av mina laster är att jag vill vara med och utveckla, och där har jag t.ex. simningen som är en av mina sbsolut stora laster. Januari 2005 startade jag tillsammans med 2 andra personer SIF simning och då hade vi en målsättning på att kunna ha 20 - 30 barn med i vår verksamhet. Ikväll skall jag berätta för SIF simning att i höst har vi runt 80 barn anmälda på 7 olika grupper.
Men det är tufft för en liten förening från en liten kommun att få verksamheten att fungera.

Jag hörde nyss på våra lokala nyheter att  " Ålands idrott betalar ut 1.000 euro till alla idrottsföreningar som skickar in riktlinjer för barn och ungdomsverksamheten till Ålands idrott före årsskiftet". 1000 euro skulle betyda mycket för vår lilla verksamhet.

Men det knepiga på vår lilla ö är att SIF simning kan som exempel inte söka pengar av Ålands idrott utan det kan bara vår s.k. takorganisation ÅID simutskott göra. Och jag kan ärligt erkänna att jag upplever att de har en längre tid lekt svälta räv med oss i SIF simning. Så ifall simutskottet väljer att söka de pengarna så lär inte vi se något av dessa 1000 eurona.
Okej jag kan erkänna att jag är lite bitter men jag har nu jobbat inom SIF simning ideellt sedan 2005 och jag kan säga att jag aldrig upplevt att att det är så dålig stämning bland de som jobbar inom simföreningarna som det är nu.
Sen kan jag ju erkänna att man blir avundsjuk när jag lyssnar på radion och hör om idrotter som har verksamhetsledare som gör mycket för deras idrott. Tänk om vi skulle kunna samarbeta för en sådan. Så här har min dag idag bl.a. sett ut idag 05.30 - 07.00 simträning, 10.00 - 15.00 gjort upp grupper samt förebettt SIF simnings möte ikväll. 18.00 - 18.30 styrka med simmare. 18.30 --> tills närSIF-simnings styrelsemöte slutar ikväll
Nu är ju den här dagen extrem med all planering som är idag.
Okej egentligen skall jag inte gnälla för det här jag ju valt själv att hålla på med. Men samtidigt så har jag försökt kliva SIF simning flera år, men ingen är heller beredd att ta tag i det om jag kliver av. Och jag vill faktiskt erbjuda de här barnen som börjat simma att kunna fortsätta simma.
För det är viktigt att man ger barn och unga möjligheter att få hålla på med olika fritidsaktiviteter.
Ha det bra.

söndag, mars 07, 2010

Viktigt med duktiga och engagerade ledare för de unga.

Som många märkt så är simningen det stora intresset för mig. Det har nog varit mest av simning för min del ihelgen också.
Jag var med runt 25 ungdomar på simtävling till Gimo i lördags. Nu var inte alla simmare SIF simmare men jag hade också ansvaret för ÅID simmarna denna helg eftersom deras tränare hade arbetsförhinder.

Idag sen så var det träning för mina simmare.
När jag startade SIF simning så var det för att bredda åländsk simning, att SIF skall vara med i juniorsimning och sen kunna slussa simmarna vidare till ÅID.

Vi har ett motto i SIF simning att alla skall få simma på sina egna villkor, vilket då gav oss i SIF lite huvudbry eftersom flera sen ville stanna kvar och träna i gruppen som de är i nu. Då kan man inte säga åt de simmare att de måste flytta till ÅID om man säger i föreningen att simmarna skall få simma på sina egna villkor i vår förening. Förutom breddningen så hade jag också en egoistisk tanke med att starta SIF simning, och det var att jag kunde hålla på med simning på en lägre nivå än den elitsatsning som tränare som jag då just då precis lagt åt sidan.
Okej nu vet jag att det här kommer att sticka i vissas ögon. Men sen är det så att jag anser att jag är en relativt hyfsad tränare som brinner för det jag gör. Och jag tänkte att får man då ge den tiden och min kunskap på unga simmare och sen kunna slussa dem vidare när de är mogna för det. Då skulle det utveckla åländsk simning ännu mer.

För skall idrotten lyckas så måste man även ha duktiga tränare i unga åldrar.
För det är tyvärr som många idrotter gör att man bara lägger in någon som ledare för de allra yngsta. Men man måste ju tänka på att det är just för de barnen och föräldrarna som man ger första intrycket av sin idrott.
Jag har ju skrivit tidigare att vår son Johannes håller på med hockey och jag har sagt att jag inte skall lägga mig så mycket i den. Men efter att igår kväll pratat med min fru om hockyn så kunde jag inte låta bli att nämna om det här. Igår så var det en ny ledare där och för det första så presenterade han sig inte ens. Så här små killar som det här gällde så skriker efter att hitta olika manliga förebilder. Framför allt eftersom det är så få män inom barnomsorgen och därför är det viktigt att man åtminstone presenterar sig.
Sen så bör man nog också ha namnupprop när man börjar en träning för när ens namn ropas upp så blir man bekräftad. Jag kan nog sätta en hel del på att Johannes inte nämnts vid namn en enda gång på hockeyn sen han började med det i januari.

Sen att de nu igår hade alltför avancerad träning för dem så kan bero på att det var en tillfälligt inhoppande tränare där.
Jag hade inte tänkt lägga mig i hur hockyn bedriver sin verksamhet men tyärr måste jag ringa till dem nu den här veckan. Johannes har tyckt det varit kul med att lära sig skrinna och jag tycker det är jättebra att han också har en annan idrott än simningen. För simningen är så förknippat med pappa, så därför är det bra att han har sin "egen" idrott. Därför vill jag inte han skall sluta med det för att de har för svaga ledare.

Nu sågar jag inte de här ledarna utan jag vill att de skall få hjälp att utvecklas. För de två som jag sett kan bli riktigt bra ledare bara de får hjälp. Och jag vet att det är svårt att få ledare men hjälper man inte de som ställer upp så gör man sig en björntjänst långsiktigt. Därför tänker jag ringa och ge dem mina synpunkter. Visst skulle jag kunnat ge det direkt till ledarna också, men vi har inte fått kontaktuppgifter till dem.


Ha det så bra.