Ungdomar behöver få fler mötesplatser

Igår så skrev jag om undgomsfylleriet men här tänkte jag fortsätta lite om ungdomsfrågor. Och det kanske stannar vid funderingar för svaren kanske jag inte har. Men funderingar om hur unga mår idag har jag.
En sak som jag är övertygad om är att man borde satsa på en gemansam ungdomsgård på norra Åland.
Jag har nämnt det förut och försökt jobba för det men tyvärr utan framgångar för här i Sund har det pratats bort politiskt.
Man är rädd att det är ett hot mot kommunens ungdomsförening. Det tror inte jag utan att man skulle samarbeta kring den frågan och man skulle kunna få en bra ungdomsverksamhet, samt ett ställe där man skulle kunna hitta ungdomar. Sen så kan man ju genom dialog dela på öppettider.
För det är så att vi måste börja göra något nu. Jag får höra om fler och fler ungdomar som har problem att träffa jämnåriga. Och min fundering är där jag sitter nu. Nämligen datorn. Man chattar, spelar olika spel online och allt annat.
När skall man då ha tid att träffa och umgås med jämnåriga ? Visst finns tid i skolan men om man inte vill prata med någon så kan man lätt försvinna i mängden och inte märkas. Sen får vi inte heller sticka under stolen att det är många som mår dåligt i skolan för där skall man prestera borde kunskapsmässigt och socialt. Och klara du inte av hierarkin i skolan så kan du bli mer knäckt än upplyft som person.
För att jobba med sig själv i skolan finns det inte utrymme till.
Men med rätt personal på en ungdomsgård som lägger märke till och uppmärksammar den enskilda individen så skulle kunna åstadkomma mycket i god tid.
För då kan föräldrarna säga åt sina barn att stänga av datorn och fara till ungdomsgården och träffa jämnåriga.
Visst kan det vara jobbigt i början. Men det flesta ungdomsledare är utbildade i "bärande relationer "och kan genom samtalet lyfta den enskilde individen.
Visst kanske dagens inlägg känns lite Halleluja över ungdomsgårdens betydelse. Men jag tror att ungdomar idag behöver få en mötesplats nu mer än någonsin. Och med mötesplats menar jag inte Facebook.
Ha det så bra.

Vad är målet ?

Vilken väckning det blev imorse. Jag satt och drack morgonkaffet och lyssnade på radio Ålands nyheter.

Och där berättade de att Mariehamns stad gjort en s.k. benchmarking. Det betyder att man jämför sin verksamhet med andra liknande städer och kommuner för att utvärdera den. Bland de verksamheter som jämförts finns idrotts- och fritidsverksamhet samt ungdomsverksamheten. Där kan man se att Mariehamn har mer än dubbelt så höga kostnader per invånare som Jomala, Pargas, och Ekenäs.

-Vi har hög standard och personaltäthet, men också höga kostnader, säger stadsdirektör Bjarne Pettersson.
Vidare i intervjun säger då stadsdirektören att man måste se över det i budgetarbetet för 2010 års budget.

Inte tusan skall väl man minska på ungdomsverksamheten nu ? Det hoppas jag verkligen inte.

För är det någonstans man skall satsa på så är det på den främjande verksamheten. Man pratar om att man vill hålla ner alkohol- narkotika missbruket bland ungdomarna på Åland. Då skall man väl inte dra ner på främjande verksamhet.

Nu kommer jag väl att få släkten på mig men ursäkta bästa Mariehamns stad vad är det för utveckling att jämföra med Pargas !!!

Och då i ungdomsarbete. Jag är själv en hel del i Pargas och som ungdomsarbetare så försöker man ju se vad de har för ungdomsarbete där. Hittills så har jag inte hittat mycket ungdomsarbete där. Ungdomarna hänger ju utanför Hesburger eller R-kiosken. Är det Mariehamns stad nu vill åstadkomma ? Få ut ungdomarna på stan ?

Nej jösses. Bästa Mariehamns ledning det är inte nu rätt tid att se över om man kan minska på ungdomsverksamheten.

Tyvärr har jag hört att det senaste året så hade det minskat med besökare på ungdomsgårdarna i Mariehamn, då borde man väl satsa på att ta reda på varför det minskar antalet besök på ungdomsgårdarna.

Visst så är ju en orsak då Mariehamn beslöt att inte de från landsbygden får komma dit som tidigare längre.

Utan att man nu måste köpa gårdskort.

Vi har idag maycket med ungdomar söker bra vuxna förebilder, minska inte då på dessa utan våga satsa istället för det är dagens ungdomar skall ta hand om oss när vi blir äldre.

Istället borde väl Mariehamn vara stolt över att man har så bra ungdomsverksamhet och säga att man är ett föredömme inom ungdomsarbete. Det har jag kallat Mariehamn tidigare och det vill jag gärna forsätta med.

Nu hoppas jag att man kanske också presenterar vad har dessa jämförelseorter för ungdomsverksamhet. Och vad har de för utbildning som jobbar med ungdomar där. Vad var målet med den här benchmarkingen ?

Själv anser jag att den här benchmarkingen som Mariehamn gjort är ju inte vidare utvecklings fokuserad i alla fall.

Pargas, som jag tycker det är sovande stad som har mindre en halvtimmes bilväg till Åbo.
Ekenäs vet jag inte så mycket om men staden är endast 90 km från Helsingfors.

Med att ha stora städer som Åbo och Helsingfors i närheten så finns det ett större utbud i storstäderna Åbo och Helsingfors.

Varför jämförde man sig inte med t.ex. Gotland ?

Okej Gotland är större än Åland men det är också en Ö, som är viktigt i detta sammanhang.

Man har väl ändå mål att bli bättre och erbjuda invånarna bättre service. Inte är det viktigaste att erbjuda det lägsta skatteöret.

Ett gott råd nästa gång ni gör en benchmarking jämför då på chefnivå, för där finns det pengar att vinna.

Ha det bra.

Något måste göras nu

Jag har jobbat med ungdomar sen 1993, men nu börjar jag bli orolig. Så många ungdomar vi har idag som mår dåligt.


Varför har det blivit så här?
Är det att man så snabbt letar efter fel på barn ?
-Att man vill ha extra resurser till dagis eller skola ?
Är det vi stressade föräldrar och att barnen känner sig övcergivna.
Är det att vi idag har fler svaga föräldrar ?

Tyvärr tror jag det inte finns enkla svar varför det blivit så.Men det finns saker man bör göra nu och bl.a. det är att de måste känna att de får en mening med sin framtid. Att man slipper in någonstans och känner en grupptillhörighet. En känsla av sammanhang om man säger så.
Att märka att man inte duger till så ökar risken för att utveckla ett destruktivt beteende. Alkohol och narkotika utgör en extra riskfaktor. Men tyvärr så tas det också lätt till våld. Ungdomar med extra svårigheter både i sin egen person och i relation till andra hamnar lätt i grupper som lever lite i utkanten, s.k marginaliserade ungdomsgrupper. För den som under många år inte har funnit någon tillhörighet i andra grupper, som kanske inte accepterats i föreningar för man alltid förknippats som jobbig.
Man har haft svårt med kamratkontakter för de andra barnen är rädda.

Tyvärr är det andra som också far illa av dessa ungas destruktiva beteenden. Det kan förekomma mobbing, utpressning, skadegörelse och våld.Platsar man inte in med de andra, så kan man vara bäst på att vara sämst. Och där måste vi nu gå in och satsa på dessa. Tar vi inte vara på de här ungdomarna så kommer vi få svårt att hitta en plats för dessa i vårt samhälle i framtiden.Visst kan man fundera att varför skall man bry sig om dessa ? Men det är det de behöver känna att någon bryr sig samtidigt som man måste få konsekvenser om man gör något som är fel.

Hur ofta har jag inte hört att det finns man först skall skaffa sig en utbildning och sen ett yrke. Bekymret är ju då dessa ungdomar som inte får någon studieplats. De kommer att bli duktiga arbetare bara de får ordning på sitt liv först. För dessa måste vi nu börja hitta en plats att komma vidare. Alla vill inte in i skolan igen för de är de är brända av vårt skolsystem som vi har idag. Men där måste vi hitta den praktiska utbildningen så att de får sig en utbildning. För som jag skrivit i inlägg tidigare så är det idag oerhört svårt att få jobb utan en utbildning. Det är väl igenom mycket goda kontakter som det kan gå.

Det här är ett stort dilemma vad man skall göra men nu måste vi hitta på något för det kommer en stor grupp ungdomar som vill få en tillhörighet och känna att de ryms in i vårt samhälle. De måste vi ta vara på nu. För nu kan vi inte vänta. Vår framtida yrkes- och gymnasialutbildning så har det blivit politisk prestige i, och de som lider är våra ungdomar. De mår dåligt så nu måste något göras nu. Imorgon har jag ett otroligt viktigt möte som rör just det här ämnet. Håll tummarna.

Ha det bra.

Att stöda föräldrar är ett långsiktigt arbete

Jag har skrivit om det i bloggen förut men nu gör jag det igen.

Nämligen föräldraskap. Nu kommer dagens inlägg att handla om föräldrastöd. Folkhälsan höll på och byggde upp det här i projekt "föräldrakraft", men sen fick de inte pengar längre av landskapsregeringen och då valde de att inte fortsätta med projektet.

Nu idag så läser jag på internet att Svenska regeringen väljer att satsa 70 miljoner skr till föräldrastöd.

Ni kan läsa mer om det i en insändare här.

Men är det rätt av Sveriges regering att i lågkonjukturen att satsa 70 miljoner på stöd till föräldrar.

Helt rätt om man frågar mig. Men frågan är om 70 miljoner räcker i ett land med 9 253 675 invånare.

Nu kan ju kommunerna ansöka om att få pengar till föräldrastöd så man får väl se hur många kommuner som får ta del av dessa 70 miljoner.

Men att satsa på föräldraskap kan rädda många unga,för tyvärr är det många unga som mår dåligt idag.

I Socialstyrelsens nya folkhälsorapport för 2009 lyfts flera exempel fram på att svenska barn och ungdomar upplever ökad stress, oro, ängslan och trötthet. Allt fler ungdomar vårdas för såväl depression som alkoholförgiftning.

Därför bör man gå in och agera nu.

Så jag tycker det är bra att folkhälsominister Maria Larsson (KD) satsar på det här nu. Men det som gör mig orolig är att man satsar 70 miljoner för 2009 men vad händer sen följande år ?

Att stöda föräldrar är ett långsiktigt arbete både i arbetet och ekonomiskt.

Så det är synd att man inte reserverat pengar för en längre tid, då är det bara att ge falska förhoppningar.

Och det är orättvist mot de nu sårbara kommuner som lider ekonomiskt att locka med dessa miljoner för 2009 men vem skall sen stå för en fortsättning av föräldrastödet?

Jag har upplevt att det är många villrådiga föräldrar som idag vill ha hjälp för det är inte bara i Sverige som ungdomar upplever ökad stress, oro, ängslan och trötthet, utan även här på Åland.

En annan sak som jag upplever är föräldrar som inte når sina barn och där behöver råd och hjälp.

Vem är det som hjälper dem idag ? Jo psykiatrin i de flesta fall.

Psykiartin har idag redan fullt upp därför borde det kunna finnas föräldra coacher eller just föräldrakraftgrupper.

För det är ofta kraft som kan behövas att orka vara förälder.

Ha det så bra.

Hur upptäcker man barn som mår dåligt i skolan...

Igår var jag till Åbo på en föreläsning som handlade om att "upptäcka barn som mår dåligt i skolan"
Det var många intressanta föreläsningar där.
Det man kan konstatera att det görs egentligen ganska mycket i grundskolorna för att upptäcka barn som mår dåligt. Men en som sak jag börja tänka på igår att håller skolorna på att ta på sig fölräldrarnas fostrar roll ?
Skolorna vill att det skall hända saker och att eleverna skall må så bra som möjligt och därför hjälper skolorna till lite mer än vad man egentligen begär av dem. Det är engagemang och stort hjärta för eleven som gör ibland att skolorna tar över fostrar rollen. Men då blir föräldrarna ännu mer passiverade.
Vi har idag alltför många passiva föräldrar och de måste "tvingas" till att ta sitt föräldraansvar. För sen när eleven går ut grundskolan så kommer verkligheten emot. Då helt plöstligt skall den studerande ta sitt eget ansvar. Och det kan tyvärr bli svårt för en "curlad" elev att ta sitt eget ansvar. Så när man säger att dagens ungdom inte tar sitt ansvar så börjar jag att tänka på att det är vi vuxna som tyvärr ställt till det så.

Ungdomar blir som vi utformar dem.

Ha det så bra