Se tvångsvård mer som en möjlighet än ett hot

Förra veckan var jag på semster och sen när jag kom och läste tidningar så läste jag då att missbrukarvårdens verksamhetsledare hade "sågat" drogparlamentariska gruppens förslag om att utreda möjligheten till tvångsvård för missbrukare.

Frågan om tvångsvård är något som förra regeringen bestående av FS, Socialdemokraterna och centern lyfte upp. Bl.a. dåvarande socialminister Harriet Lindeman lyfte upp den här frågan med regeringen i Finland 2007.
Nu kritiseras förslaget av missbrukarvårdens verksamhetsledare där hon bl.a. säger att i de allra flesta fall hjälper ingenting med tvångsvård. Visst kan det ligga något i det. Men glöm inte bort dem tvångsvården verkligen kan hjälpa också. Med tvångsvården kan man få hjälp att avlägsna personen från sina missbrukskretsar och på så sätt ofrivilligt hamna in på en ”tillnyktring”. Tvångsvården löser inte allt, men kan vara till hjälp under en tid.
En fördel vi har på Åland, är att man framför allt genom bra förebyggande arbete kan, i ett tidigt stadium, få vetskap om personer som börjat missbruka narkotika. Lyckas man då få bort personen från det missbrukande umgänget under en längre tid så kan man ge möjlighet till den missbrukade personen att tänka efter. Då jag själv tidigare jobbade med ungdomar som missbruka kände jag att tvångsvård skulle varit till hjälp. Diskussioner fördes med den missbrukande ungdomen så återgick den tillbaks till sina missbrukande kompisar, som kanske sa ” varför skall du lyssna på Göte, han vet ju inget han har ju aldrig testat, så han vet ju inte vad han pratar om”. Och det är ju klart att då väger kompisarnas ord mer än vuxna personer i ens omgivning som vill att man skall sluta med drogerna.
Jag skulle gärna se tvångsvård som ett komplement för att få våra unga att sluta med sitt missbruk. Visst finns barnskyddslagen för de som är under 18 år men räcker den? Vad händer om ungdomen nyss fyllt 18 år och den är i förälskelsefasen eller nyss kommit in beroendefasen, och man vill avlägsna personen från det umgänge den då har? Jag tycker det är synd att när det nu när politikerna vill ges alkohol- och drogmottagningen fler redskap, att få våra åländska unga att sluta med sitt missbruk, så vill de inte ha den för att man ” i de allra flesta fall ingenting vinner med tvångsvård” – lite konstigt resonemang tycker jag. Jag har sett flera fall där det slutat riktigt bra där ungdomen mer eller mindre blivit tvingad till en tids ”rumsarrest”, visst har det sen blivit återfall men jag är ändå övertygad om arbetet under ”rumsarretsen” senare bidragit till att personen slutat. Men vi skall inte ge upp när återfallen kommer, tvärtom då skall vi vara där och visa att vi bryr oss.
Detta är mina tankar kring tvångsvården och jag kommer fortsätta jobba för att de skall vara obekvämt att missbruka narkotika, för jag har sett alltför många personer som fått men för livet, ja t.o.m. mist livet alltför tidigt där kanske tvångsvård kunde varit ett alternativ. Så låt oss därför se tvångsvården mer som ett alternativ än ett hot.

Ha det bra.

Drogdebatt

Idag satt jag och lyssnade på drogdebatten från lagtinget. Det som var roligt var att debatten var relativt konstruktiv och stämningen god. Det var inte det här med oppositionen som skulle göra allt för att kritisera regeringen.
Men en sak som jag blev att fundera på var när vissa från regeringsppartiena vill ha landskapet som huvudman för missbrukarvården.
För det jag har förstått var att en av den största kritiken är sen när de kommer hem efter straff och vård så behövs det förbttras om att få hjälp med bl.a. jobb och bostad.
Men det är ju inte missbrukarvården sak utan det är kommunen som skall hjälpa till med det.
Missbrukarvården gör så gott de kan med de redskap de har.
Men har vi ingen tvångsvård så tror jag inte heller det kommer att fungera bättre, för vill någon avbryta sin vård nu så är det bara att gå därifrån.

Däremot så borde man på åland börja ed att se om det skulle finnas en möjlighet att få vissa straff omräknat i vård. Givetvis så skall den slutna vården vara längre än starffet. Ett vårdstraff skulle inte få vara kortare än 9 månader.

Sen avslutningsvis så pratde man om ett behandlingshem på Åland. Nej bevare mig väl det har vi tack och lov inte missbrukare till och ingen vill väl knappast impotera missbrukare hit för att fylla behandlingshemmet. Däremot att man skulle ha jourhem för ungdomar skule vara högre prioritet och då kan man komma in med rätt åtgärder i rätt tid med barnskyddslagen.
Jag hade mer saker som jag gärna skulle skrivit av mig under dagen när jag lyssnade på debatten, men då skulle det blivit så långt inlägg så därför håller jag mig till det som jag tyckte var de väsentligaste tankarna.

Men det viktiga är nu att vi alla reagerar och agerar för att störa missbruket av droger på Åland.

Ha det så bra