Att vara förälder är inte lätt

Jaha så sitter jag hemma med en lite hängig son. Vår äldste son fick ont i magen igår på dagis så frugan var och hämtade han från dagis igår. Egentligen skulle jag vara i Åbo idag men jag stannade hemma istället så att sonen kunde stanna hemma.
Vi har en god vän som bor hemma hos oss denna vecka och han fick lite roligt åt mig idag för han fick imorse se curling av mästarklass så han t.o.m. berättade när finalen av curlingen är i OS i Vancouver.
Okej jag curla rätt så mycket när jag hjälpte yngste sonen att få i sig morgonfrukosten genom att mata honom.
Men jag vet också nu att han har ätit bra morgonfrukost och orkar säkert därför bättre hela dagen på dagis idag.
Frugan pratade sedan om hur det kommer att vara när vi har två tonåringar hemma.
Jag tror att det är en fin balansgång mellan att visa kärlek, ge barnen eget ansvar samt sätta regler för dem.
Visst har jag ofta åsikter om barns uppväxt och föräldraskap, men jag har aldrig själv sagt att jag är felfri, utan långt ifrån. För att vara förälder är inte lätt och jag är övertygad om att man som förälder bör se att man inte är perfekt och inte behöver vara det heller. Men däremot så behöver man visa att det finns kärlek och att man bryr sig om varandra.
Det skall jag försöka göra det idag d.v.s. finnas nära sonen och att vi verkligen umgås med varandra idag.

Ha en bra dag för det tänker jag ha.

Curlar vi våra barn för mycket ?

När jag var ute på nätet så kom jag på den här artikeln. Även om inte själva artikeln ( och bildspelet ) säger så mycket, så får det ändå en att tänka till.
Våra söner är två och fem år gamla och det är underbara pojkar. Men ibland så känns det som jag är för överbeskyddande ibland.
Man kanske ibland borde få lite motgångar att besegra. Jag tror att man växer om man klarar av en motgång. De kan behöva hjälp att besegra motgången men det är barnet som skall besegra motgången.
Jag blev på att fundera om dagens ungdomar kanske ger upp lite för lätt idag.
Det känns idag med våra ungdomar att orkar man inte så struntar man i det och vi vuxna tillåter det.
Är det så att vi föräldrar lägger grund för det när vi springer och curlar för våra barn ?
Jag tror det är så att vi dagens föräldrar springer och "fixar" allt. Blir barnen nedstämda så mår de dåligt psyksiskt och då sjukanmäler man dem och letar fel.
Jag vet inte om jag är ute på tunn is nu men när jag läste artikeln och jag satt efteråt och funderade så var det just den här tanken som kom om oss curlande föräldrar.
För jag är en fruktnasvärd curlande förälder och det gör jag nog för att lätta mitt samvete eftersom jag är borta så mycket.
Man skall ju visa omtanke och kärlek men ändå inte curla för mycket. Ja inte är det lätt att vara förälder. Men det verkar nog som att det var bättre förr.
Kanske vi har det bra för bra idag ?

Ha det så bra