En studieplats i gymnasialstadiet stärker självkänslan

Jag blir mer och mer orolig över våra åländska ungdomars möjligheter till studiemöjligheter. Jag var igår på ett möte i Pargas där jag kunde konstatera att där finns det fler studieplatser per elev än vad det görs på Åland.
Om jag förstod dem rätt så finns det i år fler studieplatser än vad det finns sökande. De nämnde 1,7 platser per elev.
Men på Åland så är det tvärtom för jag har hört att det på 430 platser ca 390 sökande.

Skall bli intressant att se om minister Britt Lundberg klarar av att hålla sitt löfte att det skall finnas lika många studieplatser som sökande. Det klarar man inte nu om man ser resultatet av den allmänna ansökningen.
Men i papper som jag fått så är det 41 elever som söker enligt prövning och tog de in 15 stycken i år i de åländska skolorna så är det bra.
Jag fick höra att i fastlandet så söker man enligt prövning och kommer man inte in så har man då möjlighet att komma in på en plats i den allmänna ansökningen.
Så tror jag det inte är på Åland utan du söker antingen eller. Men jag är inte säker.
Det är jättelätt att prata om att hur bra vi gör det för våra ungdomar och vi skall jobba för ungdomars välbefinnande. Men egentligen är det mesta bara prat.
Skall vi motverka att åländska ungdomar mår sämre psykiskt samt hamnar i ett missbruk så behöver vi nog först se hur kan vi hjälpa åländska ungdomar att få en utbildning.
Efter min senaste insändare så kom det ett mess om hur bra det är att ge en elev en anpassad läroplan. Man ger dem bättre självkänsla genom att de får stanna kvar i klassen med en då anpassad läroplan efter sin förmåga. Slutet på messet var att det är nog betydligt bättre än tre år på gymnasialstadiet
Tänker man då inte lite väl kortsiktigt? För att gå ut grundskolan så är ett delmål. Vad skall man göra sen när man går ut grundskolan om man inte slipper in i gymnasialstadiet? Borde man inte kunna garanteras en vidareutbildning.
Nu har jag igen kommit in på de här ungdomarna med anpassad läroplan. Men det är en grupp som jag har börjat bry mig om, för de vill gömmas bort.

Vi har otroligt med statistik om de studerande på Åland. Men när man ringer till Ålands Statistik och Utrednings Byrå så vet de inget om just de med anpassad läroplan. Inte kan ÅSUB göra något åt det för det är utförare men beställaren dvs landskapsregeringen så vill inte visa den sidan. För det kan ju smutsa ner PISA undersökningen.
Jag vet att jag har varit rätt så negativ i mitt inlägg här. Men det är ingen som lyfter upp de här frågorna.
Och jag börjar se allt fler ungdomar som inte kommer in i utbildning och det gör mig orolig. Och att Ålands sjömansskola gör sitt och tar in allt fler så leder det någonstans långsiktigt. För sen läser man att pga av utflaggning så tar man in allt mer arbetskraft från Sverige. Vart skall då våra åländska ungdomar jobba sen?
Någonting måste börja göras nu. Vi kan inte lova mer nu utan nu måste vi lyfta upp problemet på bordet och jobba gemensamt för att göra någonting. Det här är en hjärtesak, inte en prestigesak.

Ha det bra.

Viktigt att ungdomar kan sig trygga i skolan

Jag läste en artikel om att Kyrkby högstadieskola skall införa ämnet hälsokunskap som redan lär finnas i skolor i Sverige och Finland. Och visst är det bra om man vågar förnya skolschemat för läroplanen har väl inte förändrats sen 70-talet. Du kan läsa hela artikeln här. Och man behöver nog se vad man kan göra för att göra läroplanen i skolorna mer moderna. Visst behöver man läsa ämnen som historia, biologi, fysik o.s.v. Men man behöver också få in mer gymnastik och sen måste man behöva lära sig mer om sig själv. Hur fungerar jag ? Vi har allt fler unga som mår dåligt idag och vi måste se hur vi kan öka ungdomars självkänsla. Sen kan man förändra mycket i ämnena som i studiehandledning så kanske man kan lära sig sätta upp mål, kunna börja tänka på att vad skall jag bli ? Nu kommer ju ämnet hälsokunskap och där hoppas jag nu att man jobbar med att öka ungdomars självkänsla, ilskekontroll och koncentration. Och varför inte gruppdynamik.

För 10 år sen hade jag ämnet livskunskap i Strandnäs högstadieskola där hade jag de ämnen jag nämnde men sen hade vi också avslappning. Vi avslutade varje lektion med ca. 10 min avslappning och det var intressant att följa hur de fungerade i klassen. I början så var de så oroliga att de knappt kunde stänga fast ögonen i mer än 10 - 15 sek. Efter ca 5-6 gånger så kunde de ligga och verkligen slappna av hela avslappningen. Då kände jag att alla ungdomar kunde sig trygga i klassen. Och det är viktigt att man kan vara trygg och våga vara sig själv i skolan.

Då orkar också ungdomarna prestera bättre.

Ha det bra.

Samhället måste också ta sitt ansvar

Ja det är väl knappast någon som har missat att det igen har varit ett värdetransportrån och jag hade egentligen inte tänkt ha om det i min blogg för jag tycker jag läst så mycket om det idag, i både media och bloggar.

Men i de åländska tidningarna så kan man kommentera artiklarna och i den ena tidningar så har det blivit en hets om att det där rånarna skall få så hårda straff. Bl.a. nämns att det skall vara de finländska fängelser som heter att det skall vara lite tuffare än de svenska.

Det låter jag bli att kommentera för ett fängelse är nog hårt vart man än hamnar.

Men däremot så funderar jag att vad ger ett fängelse straff egentligen ?

Det behöver nog vara med än bara sitta av tiden som konsekvensprogram eller något ?

Det är nog viktigt att man får jobba med sig själv när man sitter av sitt straff.

För ett straff och en konsekvens skall man ha. Och framför allt om har vapen inblandat.

Jag tror inte man bara en dag bestämmer sig för att vara kriminell utan det är nog något som också är fel. Nu vill jag inte säga att det är just den kriminellas fel utan det kan också vara brist på självkänsla, ömhet i sin uppväxt som två exempel. Men oberoende vad det är så bör man kunna jobba med att förändra sig till det bättre.

För så länge man inte har en psykisk skada som t.ex. psykopat så kan nog alla förändra sig om man når personen.

Sen läste jag en kommentar om dagens ungdom att det där skulle inte ha hänt förr. Okej nu är ju de här som gjorde det här rånet 20 och 27 år gamla (så mycket ungdomar var det ju inte i alla fall om jag tänker på den äldre).

Men jag har under våren blivit att fundera på en sak. Den här våren har jag jobbat med ganska svårarbetade ungdomar och jag tänker inte kommentera dem något mer än att det jag upplevt att de är inte ungdomarna som är hela problemet. Jag vill inte säga heller att det är fel på föräldrarna.

Mera på samhället ja egentligen är det skolan som jag tänker på. Vårt skolsystem passar inte för alla ungdomar framför de som har jobbigt i skolan så kan lätt bli stämplade och utfrysta.

Det är ju de att alla skall vara lika, och passar man inte in så då måste man byta klass, eller ha en anpassad läroplan.

Visst kan det vara bra ibland att man anpassar efter ungdomen, men hur mycket låter man ungdomen vara delaktig i besluten ? Alltför ofta så står ungdomen inför ett färdigt beslut.

Då kan det lätt bli protester sen.

Vad har då det här med rånet att göra ?

Mår man bra och känner sig mer som person så är jag helt övertygad om att risken för att bli kriminell minskar.

Därför borde man redan i grundskolan få jobba mer med sig själv som självkänsla, ilskekontroll, värderingar och sätta mål för vad man vill bli.

Skulle man satsa mer på det i tidig ålder så skulle man ha en stor vinst på det.

Nu verkar det vara som förgjort att få tillstånd det. Jag har ofta pratat om att det skulle finnas livskunskap i skolan men jag pratar mest inför döva öron.

Nu verkar ju ART komma er i skolorna som Agression Replacement Training som är ett bra alternativ till mina tankar.

Vill du läsa mer om ART så kan du göra det här.

Men min sammanfattning är att visst kan man skälla på de som gör rånet, men samhället får nog också ta på sig en del för man kan jobba tidigare med dem och då behöver det inte gå så här långt.

Skulle vi låta ungdomar lära sig mer om sig själva och social färdighetsträning så skulle man kunna spara in mycket.

Ha det bra

Kroppen

Just nu är litteraturdagarna på Åland och temat där är kroppen. Temat är viktigt och det kommer säkert att vara intressanta föreläsningar där.
För kroppen är viktig och tyvärr har den alltför stor betydelse. Kroppen styr din självkänsla mycket.
Är man stor så spelar det roll för din självkänsla, och jag har också förstått att samma gäller om man är kort eller för smal.
Alla vill ha en normal kropp och letar efter den normala kroppen. Sen är ju den stora frågan när man får sin normala kropp.
Jag har själv nu varje dag en kamp mot vågen och vill ha en "normalare" kropp men det är inte lätt.
Sen så läste jag i tidningen Nya Åland en artikel om hemställningsmotioner som lämnats in till lagtinget denna vecka.
Där har de obundna lämnat in en motion som föreslår ett skatteavdrag för att uppmuntra befolkningen till en sundare livsstil. Ålänningar som avhåller sig från tobak, alkohol och som har ett BMI under en viss nivå skulle få göra avdrag i sin kommunalbeskattning.– Avdrag kunde beviljas på villkor att man skriver ett avtal och genomgår läkarundersökning.
Så skulle jag då som är överviktig, men motionerar regelbundet ( 3-4 gånger i veckan ) straffas med högre skatt än sådana som är naturligt smala ?

Varför skriver jag det här om motionen i ett inlägg om kroppen?
Sådana påhopp mot överviktiga gör att de blir att må sämre och får en sämre självkänsla. Jag kan lugnt erkänna att det är många gånger jag har ett dåligt samvete om jag köper t.ex. chips.
Vi vill man främja en sundare livsstil så borde man jobba för en sänkt skatt i hälosam mat, och en höjd för s.k. högrisk mat, tobak och alkohol.
För tyvärr kostar det en hel del om man vill vara hälsosam och nyttig.

Som sagt så skall man vara nöjd med sig själv så måste man lära sig att tycka om sig själv och då sin kropp.
Men det är inte lätt.
Därför utan att satt mig in i vilka föreläsare de har på litteraturdagarna så är temat bra. Och jag hoppas att de har också temat om att våga älska sig själv som man är.

Ha det bra.

Är läroplanen gjord för 2000 - talet ?

Igår skrev jag om dans i skolan och man kan ju fundera om jag är inne på 2000 talet eller lever jag kvar i det gamla 80-talet ? Då när man sprang på Breidablick och lyssnade Viktor Hurmio. Okej man dansar ju inte styrdans till Viktor Hurmio förstås. Men bra var han.

Men en annan sak som inte heller är anpassat till 2000 talet så är läroplanen i grundskolan. Visst skall man lära sig matte, svenska, samhällskunskap o.sv. Men kan man minska på ämnen som t.ex. biolog, kemi, fysik och geografi.

Man borde också få in att man kan lära sig lite mer om hur fungerar man själv som person. Där skulle ingå sådant som studieteknik, koncentration, självkänsla och motivation.

Många av de ungdomar som jag jobbar med idag så har ingen framtidstro, studiedisciplin eller eget ansvar.

Det är hårt och säga att man borde få jobba mer med sig själv i skolan också.

Men tro nu inte att jag sen vill att skolan skall sköta om uppfostran, utan mera lära de unga att kunna sätta upp mål, lära sig varför man behöver studera och sådant.

Genom att satsa på dessa ämnen som förebygger man också mot mobbing och utanförskap. Jag läste idag att man imorse presenterade en rapport om Jokelatragedin för jusititeminister Tuija Brax. Tretton rekommendationer lyfts fram för att reducera sannolikheten för fler fall, bland annat utvecklad elev- och studentvård för att förhindra mobbning.

Och får man jobba i skolorna med att stärka de ungas självkänsla så jobbar man effektivt mot mobbingen i skolorna.

För de är oftast de med dålig självkänsla som är osäkra och vill trycka ner andra som mobbar.

Därför lönar det sig att lite modernisera läroplanen så den passar in i 2000 talet. Det vinner vi alla på.

Ha det bra.

Ha det bra.