Att inte ta avstånd är att delta.

I förra veckan satt jag en hel del i bilen när jag körde Åbo - Jakostad t/r. När jag sitter i bilen och kör så vill jag lyssna på radio. När jag nu körde i Finland så blev det en hel del radio X3M. Det som de pratade mycket om denna gång så var om den grymma misshandeln i Vik utanför Helsingfors.

Där en fjortonårig flicka blev lurad en kväll till en plats där hon sedan blev misshandlad och ca 40 personer stod och såg på.

Du kan läsa mer om det grymma och brutala här .

Men det jag reagerade på var att många i radion ville stänga de som misshandla från skolan. Jag hade två reflektioner efter det.

1. Om det här hände på kvällen skall man då stänga av dem från skolan ? Jag anser att är det på fritiden så är det sociala och polis som skall göra åtgärder, och se att de får konsekvenser för sitt beteende. Tyvärr är jag rädd för då att de slipper för lätt undan att de är för unga för polisen, och de sociala myndigheterna kanske inte riktigt vet vad de skall göra. Men man kan inte sätta på skolan att komma åt de som utförde misshandeln eftersom det inte skedde på skoltid.

2. Men det som däremot måste nog göras någonting åt är om det faktiskt var 40 personer som står och ser på. Och där bör nog skolan involveras för här borde man gå in och jobba med temadag eller något. För om det brister av medmänsklighet och empati hos så många unga så bör man defintivt jobba på ett sätt där man når skolans alla elever. Ärligt talat så trode jag inte något sådant skulle kunna hända att ett 40-tal ser på när en person blir misshandlad. Det skrämmer mig oerhört.

Och framför allt så måste man ju göra något för att den utsatta skall kunna komma tillbaks till skolan. För det kan inte vara lätt att komma till skolan och veta om alla dessa som stått och sett på när man blivit misshandlad.

Och egentligen så har väl alla 40 deltagit i misshandeln för ingen tog avstånd från det som hände.

Ha det så bra.

Konsekvenser för sitt handlande

I måndags så läste jag i en av de svenska tidningarna en debattartikel som handlade om en som blivit utsatt för våldtäkt, och skulle vilja ha en medling efter rättegången som det då handlade om.
Men det var ett samstämmighet med en tidigare debattartikel av en mor som fick sin dotter mördad. Hon vill träffa mördaren och öga mot öga kunna ställa de frågor hon vill för att få klarhet i precis vad som hände hennes dotter. Man vill veta allt, man vill veta om offret behövde lida, vad som hände o.s.v.
Egentligen anser jag inte att det är en medling, för en medling görs över att man skall komma överens för att kunna undvika en rättegång.
Våldtäkt och mord är sådana fall som jag anser att inte skall medlas, utan där skall det vara rättegång och straff.
Det som de två tidigare nämnda debattartiklarna handlade om är att ytterligare en konsekvens förutom det själva ovillkorliga straffet.
Godkänner en psykolog att offret eller anhöriga till offret klarar av ett konsekvenssamtal så borde det vara som en konsekvens av ens handlande.

När jag jobba som fältare så startades något som hette fältarnas konsekvensprogram där första gångförbrytare kunde välja själv ett ett konsekvensprogram.
Orsaken till det programmet var att unga som gjort något hamnar att vänta så länge på rättegång så det trott att de sluppit undan.
Men det jag märkte på ungdomar i de flesta fall att den här konfrontationen var jobbig i de allra flesta fall.

Därför tror jag att en sådan brottsofferkonfrontation skulle vara jobbig även för en som gjort allvarliga brott som mord och våldtäkt.
Men då måste det vara om offret vill och med en psykolgsbedömning.
Det här tycker jag inte för att göra det jobbigare för gärningsmännen utan mer för alla frågor som blir obesvarade för de utsatta.
Sådana här inlägg ville jag inte skriva under julen därför valde jag att vänta tills nu. Men den debattartikel jag då läste så berörde mig och därför vill jag skriva om det.

Ha det så bra