Vill hjälpa andra i samma situation

Att man har många olika bloggläsare har jag märkt, vilket jag också uppskattar. Men de senaste veckorna har jag också ockå fått reda på att media läser mina inlägg. Det tycker jag är smickrande.

I förra veckan ringde en reporter från Ålandstidningen och berättade att han läst mitt inlägg om att jag fått diabetes och ville göra reportage om det.

Jag kan ju erkänna att när han ringde så var jag inte så intresserad av att ställa upp på intervjun samt att jag skulle ha en stressig vecka, så jag svarade att den veckan hinner jag inte utan ring mig nästa vecka.

Trodde att intresset skulle svalna och att de då skulle ta någon annan.

Orsaken till att jag inte ville ställa upp på intervjun var att jag inte vill framställas som bittert offer, som jag kanske framställde det själv i mitt inlägg 15/1.

Bitterheten då var ju riktad mot den privata sjukvården som jag tycker borde remitterat mig till diabetessköterskan tidigare så jag verkligen skulle förstått att jag hade fått typ2 diabetes.

Men samtalet från reportern kom och jag ställde upp. Jag ställde upp för att jag ville hjälpa andra i samma situation.

Jag ville också faktidskt få möjligheten att förtydliga att mitt arbete att ha varit med och påverkat samt utvecklat diabetesvården hände faktiskt före jag själv förstod att jag egentligen var drabbad av just diabetes.

Och faktiskt så är det med en viss stolthet som man vet att man varit med och tagit initativ till och genomfört livstilsmottagningen både genom ÅHS styrelse och lagtinget.

Men nu vet jag inte hur artikeln blir men bara att ha ett extra uppslag om diabetes tycker jag är bra av Ålandstidningen.

Och jag hoppas att med intervjun med mig så hoppas jag att man inser att om man är har fått reda på att man har bhögt socker att ta hjälp direkt. Det är inget som försvinner med kilona som jag trodde.

Men glupophagen fick att bli mindre trött och grinig.

Igår kväll innan jag somna så blev jag faktiskt och funder på vilken grinig typ med hastigt humör jag varit.

Jag säger inte att jag inte alls är det längre men i alla fall så är det mindre än tidigare:-)

Däremot så har många av mina vänner ibland fått sig en dos av min grinighet. Men det som jag imponerar mest är att samtliga av dem, så har jag kvar som vänner. Och de bevisar att de faktiskt är riktiga vänner.

Ha det så bra

Vägran att acceptera fakta - förnekelse och hälsa

Förnekelse innebär en vägran att acceptera eller ta itu med en sjukdom eller andra händelser.
Förnekaren förnekar fakta och tror sig därmed minska konsekvenserna.Förnekelse eller hälsosam misstänksamhet kan hjälpa patienter att inte döma förrän de fått alla fakta.

Så har de även varit för mig. När jag kom i lagtinget 2003 så skulle samtliga lagtingsledamöter på hälsokontroll.
Jag fick en tid dit januari 2004 och man kan väl säga att motorn i herr Winé hade sett sina bästa dagar. Blodtrycket var högt, sockret var högt och min allmänna kondition inte var bra.
Jag var då 35 år men i ett skick som inte en 35 åring skall vara. Hemma fanns så min kära hustru och lilla Johannes som då var ca 1 månad.


Då ville jag börja ta tag i mitt liv men kom inte igång. Jag som tränat och haft en kanonkondis, men jag vägra inse i hur dålig kondition jag verkligen var.
Men tack vare en mycket god vän så börja jag komma igång och då började jag att gå ut på promenera med barnvagnen.
Ibland blev det upp till 3 timmars promenader. Sen september 2006 tog jag lite spring steg och det kändes mycket bra. Efter det nu så har det blivit två kanonlopp och två halvmaror.

Men det är inte det som det här inlägget skall handla om utan istället om hälsokontrollen. Hälsokontrollen som var hos den privata sjukvården så kan man vara kritisk till.
Inte heller något åt mitt blodtryck, men till mitt höga socker så fick jag glucophage och var på olika provtagningar.
Sen behövdes inte det längre provtagningar och jag vägrade ta ordet diabetiker i min mun. När någon så sade det åt mig så sa jag att det har ingen läkare sagt ännu. Utan bara att jag har högt socker. Men det kommer nog att gå bort, vänta bara.
Eftersom jag nu inte längre sitter i lagtinget så har jag inte samma förmån om hälsokontroll så jag ringde till ÅHS om ett nytt recept.

Men det gick inte, utan då ville de veta mer och skicka mig på prover.
Och nu var inte motorn slut längre. Jag hade en vilopuls på 52 så mitt hjärta spann som en väloljad och välskött motor.
Blodtrycket var hyfsat.
Ja det mesta var bra förutom sockret som var högt även om det inte var närheten av det som jag hade 2004.
Så det var som jag hoppades att nu är jag i bra kondition, och mitt hjärta spann som en bilmotor i superbt skick.
Så blodtrycket är i skick men inte då sockret tydligen.
Jag kan sluta förneka utan bara att inse att jag är dibetiker och måste ha min medicin.
Nu har jag varit i januari på flera undersökningar och även idag träffat diabetessköterskan.

Jag hade velat ha ett svar i många år men nu vet jag att jag har typ2 diabetes och det kommer jag att ha resten av mitt liv. Jag kommer att äta glucophage resten av mitt liv. Och egentligen kommer jag att kunna leva som jag gjort tidigare med mitt glucophage.
Det tog många år för mig att inse att jag har diabetes, men den privata sjukvården klara inte av det att berätta det åt mig på 3 år medan offentliga sjukvården fick mig att inse det på mindre än en månad.
Jag återkommer säkert mer om diabetes i inlägg senare.

Ha det bra.