Jag är tillbaka

Efter en lång tid så är jag tillbaks här på bloggen. Blev en tung vår med diagnoserad känslomässig utbrändhet under våren. Det som sen var det som rann över var nog att min mor gick bort i februari. Blev också för mig jobbigt att ta hand om allt med lägenheten och annat efter min mammas bortgång, Jag har under många år också hållit på med simning i föreningarna Sunds IF, IFK Mariehamn och Ålands simförening. Simning har varit mitt liv, min passion ärligt talat. Kanske jag är lite för engagerad i mina adepter. Sen när simföreningen växer så det knakar och det då kan vara svårt att ha strukturen i föreningen. Så där var det också kanske det blev lite miss i kommunikationen. Det förstår jag. Men jag accepterat inte att man dumförklarar mig om jag inte är den som felar. Därför valde jag att sluta som simtränare. Ett jobbigt beslut eftersom jag varit simtränare i 23 år.

Under tiden april - juni så har jag gått till företagshälsovården och en fantastisk man som hjälpt mig kommit på fötter. En mening jag verkligen fastnat för så är när han sa "när man jobbar med något man verkligen man bryr sig om och inte kan påverka vad som pågår så behöver man fundera om man skall vara med eller inte, framför allt om man inte tycker det fungerar"
Så med den meningen har jag mig nu tagit an hösten. Jag tar mindre stress över sånt som jag inte kan påverka.
Tidigare var jag en tryckkokare och gick i tak för allt för små saker. Jag har säkert betett mig illa också.
Men nog trodde jag skulle få ett tack från simföreningen - men icke.
Men nu skall jag framledes försöka att inte gå upp i varv, utan försöka reta upp mig på det jag inte kan påverka. Jag gör det jag kan påverka och jobba för. Även politiskt har det inte som på räls. Saker jag brinner för har mer gått bakåt än framåt, och går det framåt så går det riktigt sakta framåt. Så mer tålamod i politiken.


Nå nu har jag gått vidare och gör mitt, jag jobbar som simtränare i privat firma. Inte tävlingssimmare, vilket är speciellt och jag verkligen saknar.
Men jag fått riktigt mer tid till annat och därför skall jag försöka blogga mer. För finns mer tid nu.

Nu ser jag framåt. Jag funderar vad jag skall göra i framtiden, vilken väg skall jag gå? Kallar bloggen för Götes tankar, och jag kommer nog att tänka lite högt här också. Men mycket politiska funderingar kommer nog här. För det gungar nu, även fast man inte är på sjön :-)

Ha det bra

Dags att öppna ögonen

Det är inte så tätt mellan mina inlägg just nu, och det är för att just nu har jag för mycket att göra. Jag har inte riktigt koll på hela läget utan måste just nu prioitera vad jag hinner med och inte hinner.

Simföreningen som jag är med och driver så skall ha julfest på onsdag och det har varit en del planering för den.

Socialnämnden och omsorgsnämnden har jag möte med imorgon och som ordförande i de två nämnderna så har det varit en hel del planerande. På tisdag har jag fullmäktige med budgeten och där har jag en del planerande inför det eftersom jag har lite svårt att få alla att tänka lika klokt som mig :-)

Sen på onsdag eftermiddag måste jag resa bort och kommer hem natten mellan torsdag och fredag.

Det som nu får mig att tänka till att vissa i min omgivning börjar bli rädd för att jag håller på att gå in i den berömda väggen.

Och det jag förstått är att när andra ser det på en så bör man lyssna på dem, för just om att gå in i den berömda väggen så är det andra som ser det före en själv.

En tidigare kollega till mig så skrev i min blogg "vad skulle du ge mig för råd om jag kom till dig och kände mig så stressad och fullbokad?"

Jag tror det nu är dags för mig att tänka efter. Jag vet att jag känner lika varje år den här tiden men det viktiga nu är jag tar mig tid att försöka lyssna på mig själv.

För om man har ögonen öpnna så bör man ju kunna stanna innan väggen kommer. Om inte farten är för hög.

Ha det bra.