Se till barnens behov i första hand.

Igår var jag på en förelsäning / debatt om utbildningspolitik.
Inledning var en föreläsning av socialdemokraten Mikael Damberg som är Sveriges socialdemokraters skolpolitiska talesperson. Det var en intressant föreläsning han höll. Okej det är ju klart jag tycker det eftersom jag också är sosse. Men det var inte bara därför utan också för att det kom hel del ny information.
Och bl.a. nämnde han 8 områden som EU vill att skall utvecklas inom den framtida utbildningen

1. Modersmålet
2. Främmande språk
3. Matematik, teknik
4. Entreprenörskap
5. Sociala färdigheter
6. Digital kompetens
7. Lära att lära
8. Kulturella uttrycksformer

Tycker det är extra intressant att de har med sociala färdigheter där för det är något som idag verkligen behövs. Jag träffar så många unga som idag mår dåligt. Och en sak som de lider av är social fobi. Det har alltså gått så långt som att man måste gå i skola för att lära sig umgås!!
Sen borde vi sätta in ett fokus på vad vi vill uppnå med vår utbildning. Känns lite ibland som vi på Åland bara har en utbildning men inte tänker på varför vi har och vad vill vi uppnå med våra utbildningar på Åland.
Nu till något som egentligen inte har så mycket med föreläsningen / debatten att göra men som jag blev på att fundera på igår.
Vem är i fokus i utbildningssammanhang? Barnets eller personalens behov? Med det funderar jag på alla dessa barn som idag anses vara barn med särskilda behov. Vem anser att de barnen har särskilda behov. Är det för att ungdomen sticker lite utanför normen och då skall det var ett barn med särskilda behov. Finns alltså barn idag som av dagispersonal kallas för barn med särskilda behov för det inte är som alla andra.
Är det egentligen att man nu i dagis och skola inser att det här är ett sätt att få mer personal? I så fall är det en farlig väg för det kan innebära att barn sen som verkligen behöver kan bli utan hjälp.
Därför borde barnen utredas av en skolpsykolog innan man kan kalla ett barn för barn med särskilda behov.
En annan sak som jag har blivit att fundera på är lite tankar kring är barnens skolskjutsar. Jag blev att reagera på att det finns barn som går i skolan som har över 1 timme per dag i skolskjuts. Då menar jag inräknat både till och från skolan.
Då blir jag att tänka på de som säger att man inte kan ha barnen i dagis för att de får så långa dagar. Men nog är det ju så det är en skoldag är tyngre än en dag på dagis. Och sen till på köpet skall barn tvingas åka i buss 30 – 45 minuter före. Så säger man att barn inte kan vara länge på dagis så skall man också ta sitt ansvar att ha så korta skolskjutsar som möjligt

Sen den sista tankebubblan i mitt häfte var igår när en i debatten sa att visst är den åländska utbildningen bra. Då blev jag att är den de för alla ?
Vad jag upplevt i mitt arbete så är att vi dag har alltför många ungdomar som kommer ut ur grundskolan med ett s.k. fripapper. Med det menar jag att de har fått ett godkänt betyg fast det egentligen inte har den kunskapen. Vi har 4 skolor på fasta Åland och egentligen 4 skolar som jobbar på olika sätt. Vi skolor som ganska snabbt ger eleverna anpassad läroplan, sen har vi skolor som inte vill eleverna anpassad läroplan utan ger dem extra resurser så de skall klara av sin skolgång.

Vi får inte glömma att det är för barnen vi har skolan och de måste trivas och orka med sin skola. Annars går det på tok.