Mer samordning behövs

Igår var jag på en dag där de var från Helsingfors stads rusmedelsförebyggande verksamhet ”Klaari” och berättade om sin verksamhet. Klaaris uppgift är att befrämja barn och ungas rusfrihet, att förebygga och skjuta upp barn och ungas rusmedelsmissbruk.
Jag har själv tidigare varit till Klaari för att höra hur de jobbar med det sektorövergripande arbetet. M en nu blir det mer klart att man skulle behöva en hälsa- och rusmedelsförebyggande samordnare på Åland. Vi har mycket personal om vi ser på en helhet vårt ungdomsarbete idag på Åland. Men har vi prioriterat rätt?

Däremot så skulle man behöva ha en samordnare med ett tydligt mandat att se på vad vi gör idag och framför allt att vi samordnar våra resurser. Vi måste lära oss att jobba mer tvärsektoriellt och inte bara tänka på sitt eget. Men jag insåg att vi har lång väg att vandra innan vi kommer dit.
Sammankallare till dagen igår var landskapsregeringens social-och hälsovårdsavdelning, men sen när vi kommer till punkten hur går vi vidare nu på Åland så slår både tjänstemän och ansvarig minister ifrån sig. Det här är inte vårt bord. Rusmedelsförbyggande arbetet ligger på kommunerna och inte på oss. Jag blev så ledsen att först har man suttit där med två riktigt bra föreläsare som verkligen bjudit på sig. Och sen har landskapsregeringen inget mål vart de vill komma med den här dagen.

Nu är det bara att inse att allt blir som förr och inget händer. Det här har nu varit ett bekymmer länge att man har resurser på Åland men vi klarar inte av att samordna våra insatser. Och nu igår så slog landskapet ifrån sig att det här är kommunernas ansvar och inte vårt. Så här har det nu låtit de senaste 4 åren från landskapsregeringens sida. Ändå står det i landskapsregerings socialvårdsplan följande ” En viktig funktion för landskapsregeringen i dess arbete med planering och ledning av den sociala verksamheten i kommunerna är att utöva viss tillsynsverksamhet. Syftet kan sammanfattas med följande punkter:
• Framåtlyftande
• Kvalitetshöjande
• Samordning av kommunalverksamhet i landskapet
• Skaffa underlag för utvecklingsarbete
• Lyfta fram brister i verksamheten”
Enligt texten i socialvårdsplanen som jag hade med här så anser jag att ansvaret med samordning ligger på landskapet och därför borde de ta det ansvaret. Nu känner jag att det inget händer och kommer inte att hända. Politiken i landskapet har varit det här är inte vårt ansvar och det skall vi inte göra. Tyvärr har det också smittat av sig på de ledande inom olika avdelningar så nu händer ingenting. Istället är det kommunerna som blöder kraftigt ekonomiskt inom den sociala sektorn. Skulle vi ha en samordnare tror jag man skulle kunna hitta samarbeten både mellan kommuner och avdelningar som skulle spara in pengar för både kommuner och landskapet. Men de största vinnarna skulle vara de unga som mår dåligt.