Ibland är lösning enkel

Med anledning av mitt förra inlägg så kunde jag inte hålla mig från att leka med rubrikerna. För ibland så får man som man vill. Vi har debatterat ordningslagen i lagtinget idag. Det fanns ett förslag i ordningslagens 4§ där man skulle tillåta att dricka alkohol i parker och allmänna områden. Så man skulle släppa drickandet fritt.
Det var så jobbigt för polisen att springa och bötfälla eftersom det nu är förbjudet och man skall ge böter för det. Ett annat av argumenten så var ju att "man måste ju få dricka lite om man vill ha en picknick" var vissa av kommentarerna i remissdebatten.
Nå jag har aldrig sett det som ett problem och jobbat för att det fortsättningsvis skall vara förbjudet. I remissdebatten så sade jag " att man kan tillåta dricka på vissa platser vid vissa tillfällen". Det blev nu ett enat utskotts förslag.
Så det som jag nämnt vid olika tillfällen och då inte föll i god jord så kom sen från ett enigt utskott och då var det ett bra förslag som t.o.m. minsistern kunde leva med.

Så ibland är lösningen enklare än vad man tror det är bara skillnad vem som lägger fram det :-)

Ibland är inte lösningen så enkel..

Idag har vi i lagtinget debatterat vuxenstudiestödslagen som vi haft i Lag- och kulturutskottet, där jag sitter.
Så jag har varit med i beredningen av utskottets betänkandet för denna lag.
Fokus på debatten var att en majoritet i utkottet ville ge ett tillägg i denna lag till de ensamstående föräldrarna.
Att man skulle få 50€ per barn och månad. Och det låter ju bra. Men jag kunde inte köpa det förslaget av flera orsaker.

• Det är inte likabehandling, för att få vuxenstudiestöd så måste man vara över 30 år så är man 28 år och ensamstående så får man inte detta föreslagna ensamförsörjartillägg.
• Inte berett, att bara skjuta från höften så vet man inte vad det får för konsekvenser för andra bidrag såsom t.ex. bostadsbidrag. Om vuxenstudiestödet höjs med detta tillägg så kan det då få konsekvenser för helhetsekonomin i den familjen.

Det är två punkter som gjorde att jag inte att kunde köpa det förslaget. Jag ville att det skulle läggas  in en kläm i betänkandet att man med fakta från ÅSUB:s  rapport ekonomisk utsatthet och social trygghet del 2 skulle få en rapport av en extern utredare som skulle komma fram hur hjälper vi de ensamstående föräldrarna bäst. Är det med bidragshöjningar eller med sänkta avgifter ?
Det var orsaken till att jag inte kunde köpa förslaget att höja vuxenstudiestödet, man vet inte om det hjälper eller stjälper.
 

  

Låt alla vara med, alla skall få hålla på med sin idrott och känna en samhörighet.

På Åland har vi nu Pride 2015 hela denna vecka, och då ordnar föreningen Rengbågsfyren olika föreläsninmgar. Igår arrangerades det en föreläsning tillsammans med Åland idrott en föreläsning med temat Idrott för alla.
Det var två intressanta föreläsningar.
Den första om normen i omklädningsrummet, t.ex. på hur pratet sker i omklädningsrummet. Det som gör att det inom lagidrotti nte finns homosexuella idrottare på toppnivå.
Slås det ut av den manliga normen i ett tidigt skede bl.a. på jargongen som vi idrottsledare låter ske ?
Den här föreläsningen hölls av Sofia B Karlsson från Stockholm som jobbat i AIK med projektet ”Fotboll för alla”, för en fotboll utan rasism, sexism, homofobi och transfobi.

Den andra föreläsningen hölls av Sarah Storm som jobbar för Folkhälsan och projketet "Trygg idrott för alla"
Och här började mina tanka verkligen rulla på högtryck.
Det senaste året har jag skrivit insändare och debatterat om mobbingen som sker i skolan.
Och då vill man ju att man skall få vara trygg på fritiden och framför allt när man håller på med sin idrott.
Jag var själv mobbad när jag gick i framför allt mellanstadie och mycket av den mobbingen skedde på vägen till och från skolan.
Men på kvällen for jag på simträning och där var jag trygg.

Projeketet trygg idrott för alla så har gjort en undersökning som gjorts i svenskfinland om hur barn trivs inom idrotten.
Varför slutade man idrotta ?
Och av de svar som kom in så var svaret 3 % på att de blivit kränkta eller mobbade. 9 % för att de kände sig utanför.
Det är för jäkligt att över 10 % av de som slutat idrotta gör det för att man inte är trygga med sin idrott.
Varför går det så snett att barn och unga slutar för att de blivit kränkta, mobbade eller utanför från sin idrott som de kanske tycker om mest av allt.
Vi inom idrotten har där en järtte viktig roll.
En av rubrikerna de hade där igår var " Främja goda relationer och en trygg miljö " där har vi som idrottsledare en viktig roll.

Jobbigt beslut är nu taget

Brukar försöka hålla idrotten och politiken isär men det fungerar inte alltid. Inte eftersom det är två saker som tar mycket av min tid.
Inom simningen så startade jag SIF simning för 10 år sedan och det har fungerat bra. Ända till kommunens ekonomi börja bli kärvare och man kunde inte stöda vartefter hur simverksamheten växte.
Var för cirka två år och träffade kommunens skol- och bildningsnämnd och kände inte riktigt förståelse där " ni kan ju samla in pengar genom sponsring som fotbollen gör" var en av kommentarerna. Kanske inte riktigt jämförbart tyvärr. Nå pengar måste börja jobbas in, vilket fick mig att kliva av för det ideella arbete jag gjort för den föreningen så räckte nu inte till. man måste göra mer och satsa mer på att jobba in pengar för att få en balans i ekonomin. Så
från årsskiftet så var jag enbart simtränare vilket jag var helt ideellt d.v.s. helt utan ersättning.
Men att kombinera politiken och elitsimningen hade sitt pris vilket inneburit att jag nu även klivit av detta det blev för mycket.
Igår blev det klart ändå att jag fortsätter som simtränare, och det blir med de yngre jag hade tränat tidigare. Så från att i våras vara 12-14 timmar i veckan på bassängkanten så blir det nu runt 4 timmar / veckan och planeringen av träningar minskar också med 2/3 delar jämfört med tidigare.
Sen byter jag från SIF, föreningen jag startade till MIFK och det är inte ett lätt beslut det heller. Men som jag nu uppfattat situationen så tyckte nog alla att det var bästa lösningen. Mitt hjärta sa något annat men jag får väl gilla läget.
För det som hänt är att tävlingssimmarna flyttat in under MIFK:s organisation och där gör jag väl bäst nytta då.
Det är tungt att inte vara kvar i SIF och trots beslutet är taget så kan man inte säga att det var ett lätt beslut.

Polisen behöver mer synlighet

Åland sparar för att rymmas i kostymen d.v.s. man sparar in inom de olika områdena. Och sen jag kom in i politiken så har det sparats på också hos polisen. Visst hade vi tidigare kanske lite extra med poliser men då kunde man göra det lilla extra. Det jag nu upplever är att nu kan vi inte spara där längre för bemanningen är nu som jag anser på gränsen vad man klarar av. Jag läste en bra insändare av en från Föglö där hon skriver om att vara trött på att Föglö är en laglös ö.
Vi måste kunna ha tillräckligt med poliser att man kan fara och göra specialinsatser också skärgården utan att då fasta Åland töms på poliser. Synliga poliser behövs också i trafiken samt patrullerande på stan. Men till det så finns det inte resurser idag. Vi måste ha en polis som är värd namnet. Till 2015 års budget så höjde vi polisens ram och satsade på fler poliser. Så tror jag vi också behöver nu inför 2016 års budget. Bland annat för att vidare jobba med ungdomspoliserna som en bra satsning men också att hålla poliser synliga på hela Åland.

En helg i skärgården och i politikens tecken.

Idag far jag ut till skärgårdsön Lappo där det görs ett åländskt alternativ av det man på Gotland har i Almedalsveckan.
Det är en väl vad man kan kalla lite av en dag där det pratas politik med olika tal och debatter. Jag kommer själv att delta i debatten Utbildning, jobb och hälsa - Ungas framtid på Åland.
Det är ju lite av mina områden, eftersom det är de frågor jag väl mest är känd för att debattera.
Lite annat än politik kommer också att ske där så jag kommer även att springa ett motionslopp på 5 km där.

Gör om gör rätt

Igår när jag vakna och läste tidningen blev jag irriterad. I ena artikeln så läste jag där om en person som ville anmäla ansökningssystemet till gymnasialstadiet till DO men som jag tyckte fick för nonchalant svar.
Det den som ville få ansökningssystemet testat ( om jag uppfattat det rätt ) är om det verkligen är rätt att en person som har anpassad läroplan från grundskolan inte har samma möjligheter till vidare studier.
Sen i artikeln under så säger ansvarig från utbildningsavdelningen att man skall se över de platser man har enligt prövning för de som söker med anpassad läroplan.
Det fick mig att igår skriva följande insändare

Ansvariga bör ta ett större ansvar

Visst ska det gå at anmäla Ålands gymnasium för diskriminering och här anser jag att Ålands ombudsmannamyndighet bör kunna hjälpa till med anmälan till rätt instans, istället för det enligt min mening oengagerade svar som diskrimineringsombudet gav som svar i Nya Åland 1 juli.

Jag har vid flertal tillfällen förespråkat att lagen om ansökan enligt prövning borde tas bort och ersattes med ett mer rättsäkert system.
När man läser intervjun i tidningen Nya  Åland 6 juli så ser man att utbildningsavdelningen bestämt sig att systemet med enligt prövning skall bli kvar, men nog ses över. Blir systemet mera rättvist då?
Beklagligt att de inte vill se helheten och allas möjligheter till studier inom gymnasialstadiet.

I dagens läge är risken större för en marginalisering av just dessa unga.
Man ser dem mer som en belastning,  än ser deras möjligheter och styrkor och som nu inte får samma chans med dagens system.

Så var den insändaren. Nu kommer jag senare att återkomma om alternativ enligt mig. Men jag är bara politiker finns folk med mer sakkunskap. Men att ersätta systemet enligt prövning skall gå för det är ett system som är diskriminerande och enbart olyckligt.