Brukar försöka hålla idrotten och politiken isär men det fungerar inte alltid. Inte eftersom det är två saker som tar mycket av min tid.Inom simningen så startade jag SIF simning för 10 år sedan och det har fungerat bra. Ända till kommunens ekonomi börja bli kärvare och man kunde inte stöda vartefter hur simverksamheten växte.
Var för cirka två år och träffade kommunens skol- och bildningsnämnd och kände inte riktigt förståelse där " ni kan ju samla in pengar genom sponsring som fotbollen gör" var en av kommentarerna. Kanske inte riktigt jämförbart tyvärr. Nå pengar måste börja jobbas in, vilket fick mig att kliva av för det ideella arbete jag gjort för den föreningen så räckte nu inte till. man måste göra mer och satsa mer på att jobba in pengar för att få en balans i ekonomin. Så
från årsskiftet så var jag enbart simtränare vilket jag var helt ideellt d.v.s. helt utan ersättning.
Men att kombinera politiken och elitsimningen hade sitt pris vilket inneburit att jag nu även klivit av detta det blev för mycket.
Igår blev det klart ändå att jag fortsätter som simtränare, och det blir med de yngre jag hade tränat tidigare. Så från att i våras vara 12-14 timmar i veckan på bassängkanten så blir det nu runt 4 timmar / veckan och planeringen av träningar minskar också med 2/3 delar jämfört med tidigare.
Sen byter jag från SIF, föreningen jag startade till MIFK och det är inte ett lätt beslut det heller. Men som jag nu uppfattat situationen så tyckte nog alla att det var bästa lösningen. Mitt hjärta sa något annat men jag får väl gilla läget.
För det som hänt är att tävlingssimmarna flyttat in under MIFK:s organisation och där gör jag väl bäst nytta då.
Det är tungt att inte vara kvar i SIF och trots beslutet är taget så kan man inte säga att det var ett lätt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar