Vart är vi på väg ?

Läser i media om den politiska kampen i stan, om det skall vara filmkamera i högstadieskolorna eller inte. Den politiska kampen som pågår där så tänker jag inte blanda mig i. Däremot så blir jag att fundera på vart har vi hamnat om det är så att vi har ett samhälle där vi fått ett Åland där vi ens diskuterar detta.
Vi ger signaler till våra barn i nedre tonåren att man måste ha kameror för att de skall känna sig trygga i skolan.
När hamnade vi att man kommer till de här diskussionerna ?

Jag vill att barnen skall känna sig trygga men i skolan men tryggar vi det med filmkamera ? Man får inte bort mobbingen för den sker ju mestadels verbalt. Så är det för det fysiska våldet som man vill komma åt ? Nå nu jag skall inte blanda mig i om rätt eller fel med filmkamera i högstadieskolan. Och jag hoppas inte behöver ta och diskutera det i Norra Ålands Högstadiedistrikt styrelse där jag sitter.

Jag är mest oroad över att vi har ett sådant samhälle att vi behöva göra det för våra barn och att de skall ska känna sig trygga i skolan.
Där tror jag vi vuxna behöver se oss i spegeln och fundera om hur vi behandlar våra medmänniskor.

Hoppas vi nu tänker på det under julen att behandla varandra med respekt.

Ha det bra vänner.

Gruppanförande om Finans- och näringsutskottets betänkande om budgetförslaget 2017

Har nyss haft ett gruppanförande för den socialdemokratiske lagtingsgruppen i Ålands Lagting om Finans- och näringsutskottets betänkande om budgetförslaget 2017.

Talman

Vi har nu behandlat Landskapets budgetförslag för 2017. Och jag kan konstatera att ett stöd för detta budgetförslag finns brett. Visst finns det reservationer till budgeten, men som jag ser det så är det en hel del att man håller med i sak och politiken utan mer åsikter om tillvägagångssättet. Som t.ex. jo politiken är bra men skulle vi få sitta vi rodret skulle vi göra så här. Och inget fel i det men man ser en förståelse för den ekonomiska situation som Åland befinner sig i. Då tänker jag inte nu i enbart 2017 års budget utan tänker över flera år. För med vårt ekonomiska system så är vi fast i Finlands ekonomi för hårt. 2013 kom det en vändpunkt för den åländska ekonomin. Efter hårda tider steg vårt BNP till 2,6 procent det var mycket tack vare det privata näringslivet som då hade då ett gott år och drog upp den totala BNP – trots att den offentliga sektorn då hade krympt. Enligt ÅSUB:s prognoser och preliminära beräkningar blev tillväxten 2,4 procent. Så med dagens finansieringssystem så är vi beroende av och i klorna av den ännu krypande finska ekonomin.
Även om man vill se en ljusning i horisonten så är det ändå statsskulder och annat så skymmer horisonten och ljusningen är ännu längre bort med den politik som nu bedrivs i Helsingfors.

Ja politiken i Helsingfors kan vi ju inte nu kalla för gynnsam för Åland, och det är bra att vi alla gör vårt för att förbättra relationen Helsingfors – Åland.  Sällan har jag väl känt en sådan nonchalans och brist på respekt för vår självstyrelse från Helsingfors som nu.
Man har väl aldrig heller hört sån besvikelse från ålänningar som nu för den finländska regeringen. Jag förstår vår åländska regerings dilemma att sätta ner foten samtidigt som man behöver förtydliga det ansvar som de har i Helsingfors för att respektera vår självstyrelse och ta ansvar för det svenska språket. Inget verkar ju vara heligt för regeringen i Helsingfors varken det är grundlagsberättigat eller inte.
Men jag vill ge vår regering vårt stöd från den socialdemokratiska lagtingsgruppen att jobba och kämpa vidare.

Kraften att kämpa vidare med att inse vilket ansvar den finländska regeringen har över Åland och för det svenska språket. Man ser nu en uppgivenhet när man upplever att det finns synpunkter om att man vill att Åland skall gå så långt att man t.o.m. skulle ha åländsk anställd personal vid ministerierna för att följa Ålands intresse. Med denna finländska regering, så kanske många orter borde ha intressebevakare vid ministerierna för att bevaka sina intresse för ingen sitter säker. Men det skall man inte behöva. Finlands regering är valda att bevara hela Finlands intressen.

Under många år har det diskuterats om hotet om det svenska språket i Finland. Och jag kan erkänna att jag inte varit orolig - förrän nu.

Jag har förmånen att få sitta med i Folktingets social- och hälsovårdsutskott och när jag satt där på ett möte 2 september så insåg jag att nu kommer regeringen i Helsingfors att köra över det svenska språket i och med jourreformen som nu pressats igenom  iriksdagen.

Så då direkt från mötet så mailade jag minister Walve om min oro över konsekvenserna det kan innebära för ålänningarna.
Fick då till svar att landskapsregeringen ingen ser någon oro för vår vården i Åbo då.

Jag hoppas de orden håller och att vi kan känna oss trygga. Min oros känsla är ännu inte lugnad för oron finns där med att vård- och landskapsreformen pressas igenom till vilket pris som helst.

Men talman trots det så är det Finlands regerings ansvar att kommunicera med oss på svenska och värna om att de svenska språkrättigheterna uppfylls.
Det är inget som vi skall ansvara för, utan man skall ka kräva att vår rätt igenom Finland är konstitutionellt tvåspråkigt med svenska som ett ”nationalspråk”.

Ålands lanskapsregering har också sitt ansvar med att lyfta upp språksituationen på Ålands och skall informera om läget.
Det gör man på olika sätt och ett av sätten att lyfta upp det så är den utredning som språkrådet, har haft ÅSUB genomfört en undersökning om bl.a. språkbehov i det privata näringslivet.  

Så bästa vänner det är verkligen dags för riksdagen nu inser att Åland kan stå på egna ben bara man låter Åland växa ekonomiskt och ger det självstyrda Åland möjligheter stå på sina egna ben och inte att vi nu fortsätter betala för den finländska ekonomiska kräftgången. Ålands näringsliv mår bra och det gör att Åland nu har en stark ekonomi. Då skall vi få växa och inte vara begränsade av den svaga finländska ekonomin. Nu görs där reformer i Finland som avvecklar kommuner och gör kommunerna till tomma skal. Man kan väl säga att den finländska ekonomin är rätt så ihålig just nu.

Medan vi på Åland har en helt annan målsättning med politiken där man bl.a. vill stärka kommunerna. 

Däremot har Finland åtagit sig att säkerställa och garantera rätten till vårt svenska språk och det skall vi kräva. Även denna Helsingfors regering har ett Åland att värna om och se till dess intresse. Så bästa regering Katrin Sjögren, kraft att kämpa vidare för att vinna respekt för Ålands bästa trots en bristande respekt från Helsingfors.

För att avsluta denna del i mitt anförande så ger jag er följande vägkost

Aldrig har åländska kvinnor och män svikit sin stam och dess ära; ofärd oss hotat, men segervisst än frihetens arvsrätt vi bära.

Talman detta av mitt gruppanförande blev en hel del självstyrelsepolitik och det är väl så att det är nu det mest angelägna som kanske inte syns i euron och cent här i budgetförslaget, men är av betydande vikt för vår framtida ekonomi där kunde jag inte undgå att ha lite funderingar kring det.

Skall Åland växa skall vi ha ett Åland som mår bra och ålänningar som är stolta över. Ett Åland med bärkraftiga kommuner och en bra regionalpolitik. Det visar vi att vi har i denna regeringspolitik en politik som strävar mot mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner och även en bra regionalpolitik med att främja näringslivets förutsättningar på landsbygd och i skärgård.

Att jobba med en bra konjukturpolitik är att få en jämn tillväxt. Det finns fördröjningar mellan åtgärd och effekt men vi ser på ÅSUB:s prognoser att det åländska näringslivet mår bra och behöver vi fortsätta att sträva i arbetet med. Åland är fantastiskt och speciellt, som ett litet samhälle så har vi många småföretag och där skiljer vi oss lite från våra närliggande regioner. Vi skall på Åland fortsätta främja ett blomstrande näringsliv, vi skall ge de förutsättningar att näringslivet forsätter bidra till en höjning av vårt BNP och att vi har en god sysselsättning.

Vårt näringsliv växer runt om i världen våra primärnäringar har hittat nya handelsområden och ser möjligheter. Det känns som vi ger dem de förutsättningar trots hot där man vill lägga ner verksamheter så har landskapsregeringen reagerat och agerat. Tack för det.

Talman det är bra att det tas på allvar och ser att vi jobbar med målet full sysselsättning och arbete åt alla. Just där ser vi från den socialdemokratiska lagtingsruppen att lyfta upp den satsning gjort mot den tidigare marginaliserade gruppen – nämligen de långtidsarbetslösa.

Talman som jag inledde mitt anförande så finns det ett brett stöd för detta budgetförslag och jag kan stå här lika länge till.

Men talman jag bryter av här och återkommer i ett nytt anförande där jag kommer att prata om socialpolitik, och landskapets olika verksamheterer som bl.a. polisen och ÅHS. Jag kommer också att lyfta upp diskussioner om barn med särskilda behov och den psykiska ohälsan vi har på Åland idag.

Viktigt med rätt sorts träning i rätt ålder.

Jag kan erkänna, skulle jag kunna välja skulle jag helst jobba med simning - om jag skulle kunna leva på det alltså. 
Hade tidigare ett erbjudande att få jobba som tränare i en simförening utanför Åland, men måste tacka nej av att jag satt på ett politiskt mandat som jag då jag satt fast i.
Jag kan erkänna att när jag har tråkigt så är det oftast simning jag tänker på och jobbar med.
Jag är nu inne på mitt 22 år som simtränare och brinner för det.
Jag har mycket funderingar hur man skall utveckla träningen för att få fram flera toppsimmare.
På Yle sporten gick den förra storsimmaren Antti Kasvio ut med lite kontroversiella uttalanden som t.ex.   "Det här är inte motion utan idrott. Det ska inte vara roligt eller rättvist när man tar tid. Man är tvungen att klara av smärta"

Det som är det speciella att han tränar 10 - 12 åringar och vad är det viktiga för 10 - 12 åringar ? Man har vissa barn som är 11-12 år och år riktigt målmedvetna och vill träna hårt. Om de vill det skall man väl inte hindra dem från det. Men sen har man vissa som inte vill träna hårt utan kanske mer är med för det sociala. Alla skall rymmas inom idrotten och få träna på sina villkor.

Min åsikt är väl att i åldern 10 - 12 år så är det pedagogiska viktiga. Att man som barn lär sig om varför man idrottar och vad krävs det för att nå toppen. Jag har sett simmare som 11-12 år börjar köra morgonträning, tar idrotten på sådant allvar att de gråter när de inte simmar så bra som de väntat sig. 
Hur kommer de simmarna att göra sen som 14-15 åringar ?
      Jag är rädd att de då kommer att sluta om de inte utvecklas. Min upplevelse att man tappar många simmare när det är 14-15 år. Utvecklats de inte då så anser de inte det är värt att hålla på med det livet som simning kräver. För att hålla på med simning och träna runt 15 timmar i veckan när man är 14-15 år så är livsstil. Så därför behöver man som tränare / förening nog se att man under hela högstadieåldern har en träningsplanering som gör att simmarna utvecklas när de är i högstadieåldern.
      
Därför anser jag att det är viktigt att när man är 10-12 år skall lära sig om vad innebär det att satsa på simning, jobba med teknik lära sig styrketräning. Jag tror inte på filosofin att träna "fullt ös medvetslös". Utan att vara ledare för barn gäller det att förstå barn och vara pedagogisk. Att man varit elitidrottare behöver inte betyda att man automatiskt är bra en ledare.

Efter att själv nu blivit flyttad till att träna simmare 8-11 år efter att tränat tävlingssimmare i tonåren de 5 senaste åren så är detta en jättestor utmaning för mig, och funderar 2-3 gånger i månaden säkert om det är rätt ålder för mig att träna. 

• Kräver jag för mycket av dem ?
• Är denna träning på rätt nivå ?
• Är denna träning verkligen på simmarens villkor eller gör jag det för aatt jag vill att simmarna skall utvecklas ?

Så vad vill jag säga med detta inlägg ? Att när vi tränar barn så får vi inte glömma att de är för deras skull man är där och skall hjälpa dem att utvecklas. Man är inte där för att curla dem och låta dem styra träningen, för när de sen vill satsa så krävs det disciplin av dem. Men man skall inte stressa dem och de unga skall förstå varför man gör si och så.

När jag antagligen tappar de simmarna jag har nu om 1½ år skall de simmarna ha en bra grundteknik, kunna grunderna i styrka och förstå vad som krävs av dem att satsa för som vill satsa. Alla kommer inte vilja att satsa på simningen när de går upp i högstadiet, då är det viktiga är att det finns ett alternativ för dem också. De vill inte ligga och träna 6 dagar i veckan och träna pass runt 5000 meter. De är där för att hålla sig i form och för det sociala och de skall också få möjlighet till det. Idrotten är till för alla och man skall få möjlighet att idrotta på sina villkor oberoende ålder. 

Just nu har mina simmare landträning och det är inte jag som leder den. Det gör en simmarförälder för hin har större erfarenhet att ha barn och ungdomsträning på land och hä mer pedagogisk än mig på det. Därför är jag glad att jag kan dela med mig ansvaret till att utveckla barnen till jag tränar med en som som har mer kunskap än mig. 

Vi får inte glömma att när man tränar i 10-12 års åldern så skall det vara kul, de skall älska sin idrott och identifiera sig med sin idrott. Sen när de kommer till tonåren då då kommer den tuffare träningen i och då utvecklas man mer.

Mycket i huvudet som maler just nu

Denna vecka har varit helt vansinnig. Så mycket möten, så många timmar jag varit hemifrån. Nu har jag haft en helg jag verkligen tagit det lugnt. Denna vecka har det varit mycket med olika åsikter och mailbombats med vissa saker.

En fråga jag inte nämner ärendet så fick jag från tisdag kl.13 fram till onsdag kl.21  14 stycken mail och egentligen samma mail som for fram och tillbaks med olika åsikter. Det är lite dilemmat med sociala medier och då facebook att debatten håller på redan innan mötena där man möts fysiskt. För på facebook så kan ju en tråd bära vart som helst och man har ingen koll på det. Nu tycker jag märka att man också på mail börjar debattera intensivt redan innan mötet.
Varför skall man då träffas när man redan debatterat det på mail eller sociala medier innan - vansinnigt tycker jag.

Sen något som jag märker att fått uppmärksamhet är mina åsikter kring det här kring droger som jag debatterade i budgetdebatten och där har det missförståtts lite.

Jag sa att man behöver se på straffskalan och att man skulle komma med lagmotion från lagtinget om en strängerning av lagen för innehav av narkotika. Ja jag tycker det är vansinne att om man åker fast för innehav av narkotika att man " slippa" undan med böter. Min åsikt är att åker man dit för innehav så skall man definitivt hamna i rättegång.
Javisst blir det större kostnader för samhälle när alla de skall på rättegång. Men det skulle helt klart ha en mer avskräckande verkan än att en t.ex. 18-åring som åker fast klara sig undan med böter runt 100€. Min klara åsikt är att det skulle ha en mer avskräckande effekt än att man slipper undan med böter.
Det är inte personen jag vill straffa med det. Nä jag vill minska på den där förbannade drogen. Sen tycker jag jag att man skulle kunna bli dömd till vård istället för fängelse. Jag vill helt klart hjälpa den som håller på med narkotika att få vård. Men det skall vara svårt att hålla på med narkotika och lätt att få vård.
Jag märker att många tror att jag är ute efter att straffa missbrukaren hårdare. Är rättegången för innehav att man straffar missbrukaren hårdare så - javisst då stämmer det. Men jag är helt säker att en rättegång avskräcker mer än vad böter gör.

Sen det här med harm reduction är en annan grej och det återkommer jag till. Jag vet inte var jag skall stå där. Är lite kluven i den frågan. Men skall faktiskt träffa lite fd missbrukare den närmaste tiden och bl.a. sprututbytesprogrammet vill de prata med mig om. Så jag återkommer säkert med mina åsikter om sprututbytesprogrammet under denna månad här på bloggen.
Den kommande veckan så hoppas jag blir lugnare än den gångna veckan. Och med en helgdag på tisdag, där jag tänker fira Finlands självständighetsdag och att vår äldsta son fyller 13 år. Så den dagen blir det inget jobb för mig. Och det är nog välbehövligt för denna vecka har jag haft tecken som tyder på att jag behöver ta det lite lugnare. Jag trivs med politiken men jag kan inte vara överallt.
Jag måste börja fundera vad jag vill inom politiken. Jag vet mina prioriteringar men på vilken nivå skall man välja att jobba med dem.
Många saker som rullar runt i huvudet och maler. Nu gäller det att börja få dem till handling också. Mindre snack och mer verkstad.
Ha det bra

Att höja skatteavdraget för invånare kan drabba vissa kommuners verksamhet.

I onsdags hade vi debatt i Lagtinget om ett skattelags paket där bl.a.
Pensionsinkostavdraget höjs.
Grundavdraget höjs
Avdraget för inkomst förvärvanden höjs.
Nytt företagaravdrag införs.
Dessa avdrag är ju finländska skatteavdrag som också tas nu på Åland.

Jag var  upp och höll ett anförande kring det. Min oro kring det så är en konsekvenser för kommuner när man gör det enklare för de enskilda invånarna, men man tänker inte riktigt på konsekvenserna för kommunerna kring det.
För de mindre kommunerna så kan de minskade skatteinkomsterna slå ganska hårt. Men i lagförslaget så fanns inte det någon ekonomisk konsekvensbedömning för kommunerna ,med. Det är synd för det borde man sett på nu när landskapet väljer att inte ersätta kommunerna för de förlorade skatteinkomsterna.  Jag har alltid sagt att när landskapets ekonomi blir allt svagare måste kommunerna ta ett större ekonomiskt ansvar.

Då tänkte jag främst att man skulle ändra på landskapsandelssystemet där man bl.a. skulle ta med in kommunerna skattekraft som beräkning in i det nya landskapsandelssystemet.
Men nu så minskas kommunernas skattekraft så kan det få konsekvenser för kommuner. Och har vi då kommuner som tvingats ta upp till 19,5 %  för att klara sina verksamheter så kan avdragen fä konsekvenser. Eftersom man nu inte kompenserar kommunerna,så behöver man nog göra komma i mål med en kommunreform så vi får mer ekonomiskt bärbara kommuner,
Att höja på skatteavdraget vill man höja enskilda invånares köpkraft vilket är bra. Men däremot så kan det istället drabba kommunernas verksamhet.

Här till höger kommer en urklipp från artikeln i dagens tidning.

Full fart och lite till

Denna helg har det verkligen varit fullt upp. I helgen har vi Godbymässan och där brukar vi Ålands socialdemokrater ha en monter. Att vara på mässor och andra publika evenemang så brukar jag tycka om att få träffa folk när man är runt och representerar partiet. Man får frågor, kritik och beröm. Det är blandad kompott.
Men det är det som utvecklar en, att få ta del av folks synpunkter.
Vi brukar också ha en gallup med olika teman, i år kan man kortfattat kalla det till kommuner och vad som är viktigt för invånarna. Kommer säkert ett inlägg om svaren när vi sammanfattat formulären. Sen har jag mycket med det kommunala just nu så det är full fart med det också. Blivit både lördag och söndag att sitta och jobba.
Så att vara på mässa 3-4 timmar, sen sitta vid datorn 2-3 timmar per dag därtill allt annan helgsysselsättning med familjen så tar sitt.
Nu är mässan över.
Nu är det den kommunala och landskapets budget kvar och en knapp månads arbete med det kvar. Sen hoppas jag det blir 2-3 veckor med lite lugnare arbetstempo för annars måste jag göra något åt min situation,
Politiken är rolig och utmanande, men fortsätter det i det här tempot måste jag börja prioritera. Var som en man sa åt mig idag " det finns bara en Göte Winé och finns inte du med oss längre är det ingen som tackar dig för det du gör ". Klokt sagt av den 69-årige mannen som sa det där åt mig. Så jag måste hinna träna också och ta vara på mig själv lite mer.

Narkotika debatt i Lagtinget

I onsdags höll jag ett anförande om droger, ett anförande som jag fått mycket respons för. Responsen har varit både positiv och negativ. Jag är tacksam för all positiv feedback jag fått men också den negativa feedbacken har varit intressant att få. Det folk har reagerat negativt på så är att de trott jag varit emot sprututbytarprogram. Men så är det inte.

Det jag ville få sagt med det så är att man inte skall som nu fara till apoteket och köpa "lätt" paket med spruta och nål och sen köpa till sin första "trip". Därför vill jag veta som kvalificerar för att få ren sprutor i just " harm reduction "- Jag vill verkligen varför man har "Harm reduction" och vad finns det för program ? Sen vill jag inte ha det på ÅHS utan jag vill det skall vara på missbrukarvården ( heter väl beroendemottagningen nu )

Varför jag vill ha det på missbrukarvården är för att få sprutor skall man gärna möte personal som är som är utbildad inom missbruk och behandling och kan ha en diskussion om att sluta och kunna få behandling istället. Då tänker jag på t.ex. läkemedel för att kunna trappa ner. Men där har jag inte kunskap om det men jag kan ha funderingar och jag ville veta vad vi skall ha för politik kring detta. Jag har alltid haft en ganska tuff syn kring detta.
Det skall alltid vara lätt till att få vård men svårt och obekvämt att hålla på. Det är min personliga grundsyn kring detta. Och det är mycket p.g.a. att suttit med föräldrar som haft missbrukande barn och det helvete de haft. Jag har inget emot dem som håller på med narkotikan men den där narkotikan skyr jag som pesten. Jag vill rädda liv genom min ståndpunkt, inte släcka.

Sen vet jag att det största problemet är alkoholen och toleranta grundsyn. Men jag vill ta och höja kampen mot narkotika nu.

Här kommer mitt anförande i kursiv stil

Läget bland våra missbrukare är inte bra idag. Jag är inte stolt över läget idag. Att missbruket går ner i åldrarna har jag hört i säkert 10 år, men när jag träffade den operativa gruppen för ett tag sen så började jag tro på det.

Redan i mars fick jag varning och mejlade både social- och utbildningsminstern om det. Något svar fick jag inte. Det är inte det viktiga för mig utan istället att man träffar de som jobbar med våra unga. Att de får berätta om läget och få förståelse för sin oro eller frustration.

När jag hösten 2002 bestämde mig för att gå in i politiken så var det för våra unga och drogläget då. Jag bestämde mig att inte svika i den frågan.
Jag känner nu att jag svikit i missbruksfrågan….
Men jag vet inte heller vad man skulle kunna gjort annorlunda. Vi har under senaste 10 år jobbat med projekt som ”Rensa Åland ”  2006 och ”Vision nolltolerans”. De här projekten pratar jag gärna om eftersom det är två projekt som jag drivit. Jag tycker att dessa projekt låg rätt i tiden.Jag känner att jag svikit, för jag vet inte vad vi nu har för politik. När någon vill slå i varningsklockor så hoppas jag man åtminstone svarar dessa grupper. Jag känner jag svek de som tog kontakt i våras och responsen uteblev.

Jag vet att jag sitter i ett regeringsparti och jag skall vara lojal. Men tyvärr kan jag inte det. Jag kan inte stå för skrivningarna i budgeten, för jag vet inte vad de står för. Man skriver om utbyte av sprutor och kanyler. Redan under förra regeringen lyfte Ålands Framtids representant i den parlamentariska missbruksgruppen denna viktiga fråga, och jag begärde då att vi skulle utreda vad ska vi ha för politik kring detta.  Så man skulle se på frågan mera från avdelningen.

Jag är inte emot harm reduction men jag vill att man tänker till vad man vill med den.

Den nuvarande parlamentariska gruppen har sammankallats två gånger. En gång för info om gruppen och dess arbete och andra gången när man träffade den operativa gruppen och erfarenhetsexperter d.v.s. f.d. missbrukare.
Bra möten, men vad vill vi?

Det jag har sagt länge och som också Rensa Åland-projektet stod för: ”det skall vara obekvämt att hålla på med droger, men lätt till vård”.
Därför är jag skeptisk till hur man skall hantera det här med sprututbyte. Den här frågan så är verkligen nyfiken på hur man gör. Och är då ÅHS rätt ställe att ha det på?

Förra regeringen gick in för Projekt Nollvision och att man skall samordna resurser därifrån. I denna budget hittar jag inget om projektet eller visionen kring det. I varje val så finns efterlysning om en samordnare, men inte i senaste val. För det har man fått i projektet nollvision. Minister Valve: Förvalta det väl. Man kan använda tredje sektorn mera än vad som görs idag.

Man behöver inte alltid informera mig. Men i denna fråga är jag ingen ja-sägare. Jag har suttit med föräldrar som är förtvivlade med att deras barn valt drogerna framom familjen. Jag kan få det att låta värre än så, men det vill jag inte ha med här.

Inom dessa områden kan vi inte se mellan fingrarna och luta oss tillbaks och säga det löser sig nog. Träffa då en familjemedlen och höra vad missbruket haft för konsekvenser för: Sömnlösa nätter, alla besök bl.a. till psykiatrin, eventuell sjukskrivningar. Listan kan göras lång.

Jag vill att polisen skall jobba ute och störa så mycket som möjligt i ett tidigt skede, det skall finnas resurser att störa de unga som är i förälskelsefasen, då skall polis och det sociala samarbeta att den unga väljer att bryta sin missbrukskarriär, som bara går åt ett håll och det är neråt.

Vi skall ha ett utvecklat barnskydd som tar tag i situationen.
Vi skall utbilda föräldrar genom t.ex. program som effekt.

Skall vi ha ett sprututbytesprogram så tycker jag man verkligen ska se för vem och varför? Här måste vi få klarhet! Det är allt fler familjer som har barn i drogernas klor. Ingen kan vara säker. Man kan inte köpa sig

Hösten 2006 gjorde den svenska konsultfirman Kognitiv Forum jobb och såg på vilka resurser vi har på Åland och om vi gör rätt.

Det jag kommer ihåg är:

• ·         Vi satsade rätt på förebyggande
•          Vi satte in Suboxonevård för snabbt, utan att testa drogfri vård först
•      Slutsatsen var att problemen först och främst var politiska. 

De konstaterade att vårt mål är att sträva efter ett narkotikafritt samhälle,  Den strävan hade då intestöd hos den finländska riksåklagaren som vill att innehav av ringa mängder narkotika inte skall vara straffbart.

Då pratade vi om att jobba för att Åland skall bli ett testområde med strängare straff mot narkotikabrott än i övriga Finland.

Vi ville då också att man på Åland skulle bli dömd till vård istället för fängelse. Jag ser att 1 år på behandlingshem är bättre än 3-4 månader i ett fängelse.

Därför tycker jag ledamot Lindholm idé i ett replikskifte igår om en lagmotion från ett enhälligt lagting skulle vara bra, så låt det gå från ord till handling.

Det är våra unga och deras framtid vi pratar om.