Men framför allt så har jag valt att respektera mina kollegor i Ålands Lagting.
Men idag känns det som det all heder har farit. Visst tycker jag att debatten ibland mer blivit att man letar efter felen hos andra än att få fram vad man själv tycker. Men det är sin sak. Men om man som lagtingsledamot börjar sprida falska rykten på sociala medier har det banne mig gått för lång. Det är inte värt en lagtingsledamot att börja med sådant. Inte någon egentligen har rätt sprida rykten om andra som inte stämmer.
Från ca 10 års ålder blev jag mobbad mina åt i mellanstadiet var hemska, värst var det till och från skolan som jag var rädd att möta de personerna som ville skrämma och jaga mig. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Tack och lov hade jag där en trygghet, nämligen simningen.
Vad har detta att göra med det jag inledde mitt blogginlägg med ?
Min tanke att - kan fan inte vuxna bete sig mot varandra, varför gnäller vi då på barnen? Det barnen gör är "bara" ju en bris av vad som händer på t.ex. facebook. Nå kanske inte för även mobbingen bland barnen har blivit värre på senare tid har jag förstått. Om någon skulle välja att göra det t.ex. mot mig,tänker någon då på hur mina barn skulle ta det ? Jag har en son som är på facebook skall jag vara rädd där att det skall spridas osanningar om mig där för att inte andra vuxna tycker om mig. Jag har facebook som en social grej där, Ja vissa tycker t.o.m. jag är rätt så tråkig eftersom jag har så lite politik där utan mest har bilder på bullar och annat som jag tycker ger positiv energi. Jag vill dela med mig av det positiva för att glädja folk. Varför har vi idag ett samhälle där man förlöjligar och förolämpar folk. Okej att man lite småjäklas med folk, det kan ju vara roligt på ett sätt. Men när folk börjar prata om förtal och ärekränkning så har det banne mig gått för långt.
Och börjar man sprida så felaktiga saker som det nu görs så har det för långt. Att man så avsiktligt vill skada en person, familj och anhöriga på det sättet är för jäkligt milt sagt. Ännu värre om man gör det som en lagtingsledamot. Nu är jag ju en som inte är drabbad av sånt här som jag vet om. Visst har jag hört folk sagt vad de tycker om mig. Jag kommer ihåg när det var som värst i kommunen och skitsnacket kom till min mor och hur hon mådde då. Men det var ju vanligt hederligt skitsnack. Men nu har banne mig lågvatten nivån gått för lågt. Kan man inte tänka vad det får konsekvenser om sprider runt felaktigheter eller vill man skada en person och dess nära så mycket ?
Nu vill jag förtydliga att det som fick mig att skriva inlägget är inte att jag blivit drabbad utan en person som jag respekterar mycket. Och det är inte bara hon, utan även hennes familj måsr säkert dåligt av sådant här.
Okej jag älskar inte hela världen och visst finns det folk som har svårare med, men jag skall ändå kunna jobba och samarbeta med dem. Det försöker jag lära barnen att man kan inte älska alla men man skall respektera varandra.
Men nu undrar jag om jag tänkte fel med det? Om en person vill andra så illa att man sprider vansinniga rykten som ger rubriker i media och anhöriga måste läsa rykten även om det inte sanna.
Då funderar jag att skall jag verkligen visa respekt för den personen? Är det rätt av mig? Vi pratar här hemma ofta om den gyllene regeln att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Så kanske man inte då vill ha respekt tillbaks?
Jag brukar ibland googla ordspråk och ikväll fastna jag för följande som jag avslutar detta blogginlägg med
Det bästa du kan ge din fiende är förlåtelse;till din motståndare, tålamod; till en vän, hjärta; till ditt barn, ett gott föredöme; till din far, respekt; till din mor, ett uppförande som gör henne stolt över dig; till dig själv, respekt; till alla människor, mänsklig kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar