Låt alla vara med, alla skall få hålla på med sin idrott och känna en samhörighet.

På Åland har vi nu Pride 2015 hela denna vecka, och då ordnar föreningen Rengbågsfyren olika föreläsninmgar. Igår arrangerades det en föreläsning tillsammans med Åland idrott en föreläsning med temat Idrott för alla.
Det var två intressanta föreläsningar.
Den första om normen i omklädningsrummet, t.ex. på hur pratet sker i omklädningsrummet. Det som gör att det inom lagidrotti nte finns homosexuella idrottare på toppnivå.
Slås det ut av den manliga normen i ett tidigt skede bl.a. på jargongen som vi idrottsledare låter ske ?
Den här föreläsningen hölls av Sofia B Karlsson från Stockholm som jobbat i AIK med projektet ”Fotboll för alla”, för en fotboll utan rasism, sexism, homofobi och transfobi.

Den andra föreläsningen hölls av Sarah Storm som jobbar för Folkhälsan och projketet "Trygg idrott för alla"
Och här började mina tanka verkligen rulla på högtryck.
Det senaste året har jag skrivit insändare och debatterat om mobbingen som sker i skolan.
Och då vill man ju att man skall få vara trygg på fritiden och framför allt när man håller på med sin idrott.
Jag var själv mobbad när jag gick i framför allt mellanstadie och mycket av den mobbingen skedde på vägen till och från skolan.
Men på kvällen for jag på simträning och där var jag trygg.

Projeketet trygg idrott för alla så har gjort en undersökning som gjorts i svenskfinland om hur barn trivs inom idrotten.
Varför slutade man idrotta ?
Och av de svar som kom in så var svaret 3 % på att de blivit kränkta eller mobbade. 9 % för att de kände sig utanför.
Det är för jäkligt att över 10 % av de som slutat idrotta gör det för att man inte är trygga med sin idrott.
Varför går det så snett att barn och unga slutar för att de blivit kränkta, mobbade eller utanför från sin idrott som de kanske tycker om mest av allt.
Vi inom idrotten har där en järtte viktig roll.
En av rubrikerna de hade där igår var " Främja goda relationer och en trygg miljö " där har vi som idrottsledare en viktig roll.

Jobbigt beslut är nu taget

Brukar försöka hålla idrotten och politiken isär men det fungerar inte alltid. Inte eftersom det är två saker som tar mycket av min tid.
Inom simningen så startade jag SIF simning för 10 år sedan och det har fungerat bra. Ända till kommunens ekonomi börja bli kärvare och man kunde inte stöda vartefter hur simverksamheten växte.
Var för cirka två år och träffade kommunens skol- och bildningsnämnd och kände inte riktigt förståelse där " ni kan ju samla in pengar genom sponsring som fotbollen gör" var en av kommentarerna. Kanske inte riktigt jämförbart tyvärr. Nå pengar måste börja jobbas in, vilket fick mig att kliva av för det ideella arbete jag gjort för den föreningen så räckte nu inte till. man måste göra mer och satsa mer på att jobba in pengar för att få en balans i ekonomin. Så
från årsskiftet så var jag enbart simtränare vilket jag var helt ideellt d.v.s. helt utan ersättning.
Men att kombinera politiken och elitsimningen hade sitt pris vilket inneburit att jag nu även klivit av detta det blev för mycket.
Igår blev det klart ändå att jag fortsätter som simtränare, och det blir med de yngre jag hade tränat tidigare. Så från att i våras vara 12-14 timmar i veckan på bassängkanten så blir det nu runt 4 timmar / veckan och planeringen av träningar minskar också med 2/3 delar jämfört med tidigare.
Sen byter jag från SIF, föreningen jag startade till MIFK och det är inte ett lätt beslut det heller. Men som jag nu uppfattat situationen så tyckte nog alla att det var bästa lösningen. Mitt hjärta sa något annat men jag får väl gilla läget.
För det som hänt är att tävlingssimmarna flyttat in under MIFK:s organisation och där gör jag väl bäst nytta då.
Det är tungt att inte vara kvar i SIF och trots beslutet är taget så kan man inte säga att det var ett lätt beslut.

Polisen behöver mer synlighet

Åland sparar för att rymmas i kostymen d.v.s. man sparar in inom de olika områdena. Och sen jag kom in i politiken så har det sparats på också hos polisen. Visst hade vi tidigare kanske lite extra med poliser men då kunde man göra det lilla extra. Det jag nu upplever är att nu kan vi inte spara där längre för bemanningen är nu som jag anser på gränsen vad man klarar av. Jag läste en bra insändare av en från Föglö där hon skriver om att vara trött på att Föglö är en laglös ö.
Vi måste kunna ha tillräckligt med poliser att man kan fara och göra specialinsatser också skärgården utan att då fasta Åland töms på poliser. Synliga poliser behövs också i trafiken samt patrullerande på stan. Men till det så finns det inte resurser idag. Vi måste ha en polis som är värd namnet. Till 2015 års budget så höjde vi polisens ram och satsade på fler poliser. Så tror jag vi också behöver nu inför 2016 års budget. Bland annat för att vidare jobba med ungdomspoliserna som en bra satsning men också att hålla poliser synliga på hela Åland.