På äldre dagar så tar jag förluster allt bättre. Vissa brukar säga att eftersom jag håller på de lag som jag gör så så lär jag mig att ta förluster.Men det stämmer inte för mina lag förlorar inte så ofta. Och när de gör det så har de spelat bra och haft lite missflyt.
Men en förlust som alltid svider lika ofta är finnkampen eller Sverigekampen borde jag väl kalla det eftersom jag håller stenhårt på Finland där.
Igår så blev det ju förlust i alla 4 klasser d.v.s flick-, pojk-, dam, och herrklass. Man hoppas på att mirakel skall hända men miraklet uteblir och den svenska lagandan vinner. Så den som säger att inte det behövs laganda i inviduell idrott behöver titta på finnkampen. Som t.ex. herrarnas 800 m igår. Svenskarna visste vad som krävdes för herrseger och sprang för Sveriges seger istället för egen vinning.
Jag blir ofta imponerad av Sveriges lagbyggen för de får ofta en speciell vinnarmentalitet. Men ändå svider förlusterna i finnkampen lite mer. Men jag tror det beror lite på att man är uppvuxen med finnkampen och prestigekampen. Det är inga pengar eller rekord som gäller utan taktik för laget.
Inte några s.k. harar som bara springer för att vissa skall springa extra fort för att vinna pengar.
Utan för sin kärlek till idrotten och landet.
Ha det bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar