Anförande om landskapsregeringens meddelande om halvårsredogörelse över budgetförverkligande år 2013.

Igår debattera vi lagtinget Landskapsregeringens meddelande angående"halvårsredogörelse över budgetförverkligande år 2013".
Och här kommer mitt anförande:

Talman

Nu då så har vi tagit del av halvårsredogörelsen när vi skulle ta del av den så fundera jag, vilken nytta har vi av att debattera denna halvårsredogörelse förutom att det kommer att bli intressant debatt och vissa får slå sig för bröstet och säga vad var det vi sa, och vissa får tillfälle att säga” ni andra hade fel och man sen kanske får en rubrik om man har varit tillräckligt hård i orden”.

Men jag hade fel för det har varit en konstruktiv debattVisst är det ju så att vi har en tuff period framför oss och man måste ändra en politisk väg inom vissa områden. Men nu skall jag lite kommentera vissa delar ur denna halvårsredogörelse.

Vi har ett mål att jobba för att få en budget i balans till 2015 och det är för att man skall slippa gå till banken med hatten i handen och låna pengar till drift. Det är nog inget som någon i den här salen vill, för jag hoppas vare sig man är i opposition eller i regeringen, vill man Ålands bästa mer än att man ser en regering som inte lyckas nå sitt mål. För trots ändrade förutsättningar så jobbar man förhoppningsvis mot målet, men det är jobbiga beslut att ta på vägen.
Det är tuffa utmaningar och obekväma beslut vi måste ta för att nå dessa mål. Men det får inte bli på alltför mycket bekostnad av vår välfärd, utan vi måste se till att vi har finansiellt utrymme för att trygga en god vård och skola.
Man pratar alltid om att ta med osthyveln men jag tror mer att vi nu måste se var vi kan kapa med vinkelslipen på vissa om råden medan vi behöver täta med fogmassa på vissa områden.

Ledamot Asumaa undra vart landet ligger och där kan jag säga att vicelantrådet var tydlig att vi nu alla måste hjälpas åt och ta vår ekonomiska situation på allvar. Och där förstår jag texten bättre än siffrorna.

På sid 3 så nämns det att ” att det finns ett utökat att satsa på utveckling och sysselsättningskapande åtgärder med behov av hjälp av utökad användning av penningautomatmedel.
För att nå mot målet så får man inte spara så att det blir kontraproduktivt, vi måste bibehålla kvalitén på just vård och utbildningsfrågor. Framför allt ser jag här utbildningsfrågorna som att man skär ner budgeten så att kvalitén och framför allt stöd till eleverna blir lidande.Som jag nämnde här nyss om att ha penningautomatmedel till sysselsättningsskapande åtgärder är bra men glöm inte om resurser om att ge hjälp åt dem som ännu är kvar i studier och kan behöva hjälp att fullfölja sina studier.
För vi kan inte blunda att man gjort omstrukturer inom gymnasialutbildningen att bl.a. förlänga lektioner så gör att det är fler som har problem att ta till sig och klara av dagens utbildningssystem.
Här behöver vi se långsiktigt och våga ge mer stöd till dem som har det tufft i sin gymnasialutbildning. Att spara på dessa så en alltför kortsiktig politik.

Talman under rubriken överföringsutgifter så nämns det om landskapsandelarna och här är nog något vi kanske borde börja se på ett nytt koncept. Kanske det är så att vi bör se på kanske mer på ett eget skatteuttag än hur befolknings- och bosättningsstruktur ser ut. Har man råd att ha en kommunalskatt på 16-17 % procent så kanske man inte är i lika stort behov av landskapsandelar heller som en kommun som ligger på 19 %
Här borde man fundera vad syftet är med landskapsandelarna? Är det att hjälpa kommunerna att finnas kvar och klara av sina åttaganden eller om det är att man skall kunna tävla om vem som har den lägsta skatteprocenten. Man ser ju också hur t.ex. samfundsskatten påverkar positivt för vissa kommuner.
Ledamot Runar Karlsson sa att Landskapsandelarna för de sociala stigit med över 100 %
Det ledamot Runar Karlsson där glömde att nämna med den reformen tog då landskapet över det ekonomiska ansvaret genom att man finansierar områden som missbrukarvården, barnskydd, och specialomsorg åt kommunerna i sin helhet genom det nya landskapsandelssystemet som förändrades 2007.
Den ändringen man gjorde då rädda många kommuners ekonomi.
Men jag personligen välkomnar en översyn av landskapsandelssystemet.

Här i talarstolen har det debatterats om avgiftshöjningar inom ÅHS, vara eller icke vara. För min del tycker jag att det räcker nu.Från 2006 så har avgiften t.ex. primärvården höjts från 18 euro 2006 till 25 euro nu. Det blir alltså 38 %. Det är en bra bit över inflationen.
Och det ansvar vi har anser jag skall vara en god och tillgänglig primärvård. Tillgänglig menar jag att man då skall ha råd att gå till läkare.Ledamot Runar Karlsson begärde om ett meddelande och prioriteringar för åländsk framtida sjukvård.
Det som kan vara nytt sen dess är väl att den privata sjukvården sjukvården har utvecklats och finns som ett alternativ till den offentliga sjukvården.

Under utbildningsavdelningen står det om att Konsumtionsavgifterna för Ålands Folkhögskola och Ålands musikinstitut följer budget och respektive anslag uppges vara rätt dimensionerade.
Kanske man i framtiden kan se ännu mer samarbete mellan våra skolor och att man bör se vad de olika skolorna har för resurser till elevernas behov.
Så är det nog inte idag tyvärr.

Till sist talman så kommer vi in på sysselsättningsfrämjande åtgärder och visst kan jag erkänna det sticker i ögonen lite när man ser att det finns pengar över till sysselsättningsfrämjande åtgärder medan det kommer att bli dyrt med arbetslöshetersättningar och går rejält över budget. Jag inledde om att nämna att säga orden ” vad var det vi sa” nu får jag tyvärr säga
                 - vad var det jag sa !! Jag har haft lite debatter med minister Karlström om det här och mitt projekt jag föreslog om ” 100 nya jobb ”.
Det var inget minister Karlström tyckte om och visst är vi idologiskt ifrån varandra.
Här kunde vi kommit in med tidigare åtgärder som kanske svider nu men skulle betalat sig på sikt. Att jobba med ett förändringsbeteende tar tid och man behöver tålamod.
Sådant arbete är inget daltande utan stödtågärder.

Talman att vända på ett samhälle som Åland ekonomiskt tar tid, den här regeringen har börjat ett politiskt arbete med förändringar och det tar tid innan resultaten är på rätt spår, men man är nu på rätt väg. Så med rätt prioriteringar så kommer vi att få Åland på rätt kurs även ekonomiskt men då måste vi också se att det är ett Åland som har en hållbar välfärd även om 10 år. Så när vi gör våra inbesparingar behöver också se vad det har för konsekvenser lånsiktigt.

Tvärr var det inte många ledamöter som var kvar när jag höll det 17.30-tiden men det viktiga är att jag sagt och att det är mitt sätt att påverka.
Det är därför jag är invald i lagtinget att vara med och påverka.

Var en som sa igår " måste du upp och prata om allt" men varför skulle jag inte upp och debattera. Det är en av mina möjlighet att påverka landskapsregeringens arbete.
Det andra är att lobba i det tysta som jag ändå tycker jag gör framgångsrikt men på det söttet viner jag inga röster brukar min fru säga :-)

Tack och hej. 

Jobbiga beslut kommer att måsta tas.

Idag sätter vi igång en ca 2 veckor " lång " pleniperiod. Vi jobbar ju i utskott utanför pleniperioden så helt lediga är vi ju inte utanför den.
Men det kommer att bli en hel del debatt under de här veckorna och då främst om den ansträngda ekonomin som Ålands Landskapsregering nu står inför.
Och vi måste se allvarligt på vår ekonomiska sitaution.
Men jag ser att det är strukturella förändringar som behövs.
Jag läste på facebook om en lagtingsledamot som sitter i ÅHS styrelse ville att man skall justera budgethöjningar inom ÅHS med avgiftshöjninmgar.
Åhåjaja det var nog ett sätt att tänka det också.

Förslaget i ÅHS styrelse var enligt följande, "ÅHS inkomster för patientavgifterna stegvis under 2015 och 2016 höjs, så att de når 2006-års nivå i dagens penningvärde".

Lite suddar man till det att vad menar med att avgiftshöjningarna och inflationen så har jag förstått att penningvärdet från 2006 --> 2013 skulle vara 10,3 %. Eftersom jag satt i ÅHS styrelse 2006 när vi sänkte avgifterna så har jag 2006 års avgifter kvar.

De var då: 

 - läkarbesök på primärvårdsmottagning 18 euro (idag kostar det 25 euro).

 - Besök på akutmottagningen 27 euro ( idag 40 euro)

- Besök hos vårdepersonal 8 euro per gång ( ( idag kostar det 10 euro om det är beräknat att besöket tr mindre än 30 minuter, annars kostar det 20 euro).

               Så skall man  komma till 2006 års klientavgifter skulle innebära rejäla avgiftssänkningar. Så besöket hos primärvården har alltså stigit med 38%  jämfört med inflationen på 10,3%.

Så att justera vår budget bör vi hitta på andra sätt än att höja våra ÅHS avgifter.

Tror det var våren 2007 som jag sa i Ålands lagting där vi debatterade ÅHS att vi måste kanske se vad skall vi ha för specialistvård på Åland ?

Skall vi ha alla enheter som vi har idag ?

Det viktiga för mig är att vi skall en god och tillgänglig primärvård.

 

Jag nämnde tidigare om strukturförändringar och här behöver vi nog se vad är landskapets uppgifter och vad kan man lägga ut på t.ex. 3:dje sektorn.

Så istället för att se på vad våra medborgare skall betala i höjda avgifter så måste vi på allavra göra de obekväma besluten om t.ex. att skall landskapet bedriva skärgårdstrafiken eller skall man ansvara för att den existerar genom upphandling och privat drift ?

 

Det här är funderingar som jag nu i höst kommer att ställas inför. Jag kommer att tvingas ta obekväma beslut som kommer att försämra för folk men jag kommer inte att vilja ta beslut som försämrar för sådana som redan har det kämpigt.

Jag vill inte heller att vår skola skall tvingas till sämre standard än vad den är idag p.g.a. ekonomiska inbesparingar.

Läste i tidningen att en lagtingsledamot så att det räcker inte med vackra ord, och det stämmer. Men däremot så¨måste vi nog se vem kan vi försämra för. Vem har råd med försämring ?

De sjuka och de med låga inkomster har redan fått bidra med sin del. Nu är det andra som bidra med sin del.

 

Jag är en stolt skattebetalare men jag kommer nu att sätta krav på vart de går.

 

Sen får vi inte att glömma att efter man tagit de obekväma besluten så kommer man mot bättre tider. Så bara att jobba för vår framtid.

 

Ha det bra

 

 

 

Man kan inte snåla in på vår framtid.

Jag märkte senaste helg när jag var ut på en ölfestival att vara politiker på Åland så är man inte populär just nu.
Om just den här negativa attityden som jag upplevde beror att messen som man kan messa till våra tidningar eller om det är ekonmin och de obekväma beslut vi måste ta för få vända på skutan för att jobba med en ekonomi i balans.

Ålands ekonomi är som sagt just nu inte så bra, och vi har stora utmaningar framför oss. Tyvärr måste man ju säga att Finlands ekonomi är ännu sämre än vår och det bidrar till att klumpsumman blir mycket sämre än vad vi förutsett.

Våren 2013 har jag mått riktigt skit om jag skriver som det är.Och det är för att jag varit orolig vad som skall hända om dem som jag bryr mig mest om, nämligen ungdomarna.
Jag har varit riktigt orolig över vad har vi råd med för gymnasialutbildning och hur kommer det att se ut den här hösten med studieplatser?

Nu verkar det som det har stabiliserat sig och de som vill får en studieplats, men oj vilka domedags ord man fick höra.
Visserligen har alla som vill nu studieplats, men för det så tror jag inte vi kan säga att vi har en bra skola just nu.
Vi bör få en bättre grundskola och en bättre gymnasieskola än vad vi har idag.

Grundskolan så är jag kritisk till att grundskolorna idag släpper ut elever som egentligen inte har kunskap för att börja gymnasialstadiet.
Skolorna ger s.k. nåde femmor för att ” bli av ” med de jobbiga eleverna.

Gymnasialskolan på Åland har varit riktigt bra, men man bantar ner budgeten så mycket att man inte har råd att bedriva en kvalitativ skola.

I våras skrev jag ett brev till finans, närings, utbildnings och socialministern om att vi nu ekonomiskt bantar bort många ungdomars framtid – nämligen de som har svårt i skolan och de unga som mår dåligt.
Därför föreslog att man skulle gå in med att stöda bl.a. gymnasialskola, psykiatrin och AMS med extra pengar för att de skall få resurser att hjälpa våra unga att de skall få den hjälp den behöver. Och att man skulle ta de pengarna från PAF.
Tyvärr har jag inte fått någon respons på mitt brev.

Men jag vill fortfarande att har vi en stor kassa med många många miljoner i så behöver vi nog kunna ta lite därifrån och sätta in resurser, så att inte vissa unga faller emellan.
Att få fler som hamnar i ett utanförskap så kostar mer långsiktigt. Därför behöver vi gå in med åtgärder där nu.
Här sparar vi fel saker just nu tyvärr.

 

Det är nog simtränare jag vill vara.

Det är bara att inse " jag kan inte sluta med simningen " den idrotten är beroendeframkallande för mig.
När jag var med och startade SIF simning 2005 så sa jag att jag ger det till 2013, sen skall jag se vad mina barn väljer för idrott. Håller de inte på med simning så lägger jag nog av som simledare och engagerar mig mer i mitt barns idrott.
Nu är det 2013 och höst, Johannes ( vår äldsta son ) spelar fotboll och yngsta har inte hittat något han vill göra.
Så därför borde jag lägga av med simningen om jag skall hålla det jag sa för 8 ½ år sedan. Nå nu har jag märkt att Johannes inte vill ha mig så involverad inom fotbollen och då kan jag fortsätta med simningen.
Jag har nu ca 20 simmare jag kommer att träna och de yngsta är 10 och sen är det upp till elitsatsande Erica då.
Fokus kommer att vara på att de yngre simmare och att ge åländsk simning en bra återväxt.
Sen fokusen är ju också på att få ekonomin att gå ihop för den lilla föreningen jag är med och driver.
På de senaste åren så har de kommunala bidragen från kommunen minskat rejält. mycket beroende för kommunens ekonomi.
Och genom att ÅID simutskott beslutat att inte bedriva träning utan lägger det på föreningarna så´det betyder då att vår lilla förening som får runt 4200 euro i bidrag också skall ha möjlighet att ge simmare som vill satsa den möjligheten - vansinne.
Jag fick ett samtal från en svensk förening om jag med mina simmare ville komma med dem och en annan förening på ett s.k. uppstartläger vilket innebär att fara på ett läger i augusti och träna för att komma igång för säsongen.
Jag måste tacka nej för föreningen har inte råd :-(
Tråkigt måste jag säga.
Så mycket timmar går till att fundera hur man skulle få in runt 4000 till. Då skulle jag sova lugnare.
Däremot så blir det att fundera på att är det värt ? Fortsätter pengarna att minska så är det ingen vits att fortsätta att föreningen levande.
Då lägger jag av i alla fall, för en sådan här sommar vill jag inte ha igen där jag mest går och funderar på hur skall jag få pengarna att räcka.
Jag vill ju helst vara simtränare och inte en föreningsadministratör vilket jag känner mig som nu.
Men om en vecka får jag sätta igång med simträningar igen och det är det jag trivs bäst med och då känns nog allt bättre.
Ha det bra.

Styrkan och kunskapen sitter hos näringslivet inte politikerna.

Trots min första semesterdag så kan jag inte idag hålla mig från att blogga. Visserligen har det inte varit så mycket aktivitet på senare tid. Men nu kom tid och inspiration.

När jag vaknade ute på bänken idag så höll sommarpanelen på i radio Åland och där diskuterades det om att ha något liknande Almedalsvecka på Åland och det där har jag funderat en hel del på.

Sommaren 2010 var jag på Almedalsveckan och blev jätteimponerad av arrangemanget. Framför allt imponerades jag av utbudet av alla föreläsningar som fanns där. Nå det blogga jag om för 3 år sedan så det är länge sedan.
Men det jag inte tror jag skrev om då är hur vi skall göra en likadan vecka på Åland.
Om jag känner historien rätt så börja Almedalsveckan med Olof Palme som stod på ett lastbilsflak och sedan växt efter det.
Nå nu tror jag inte Åland är tillräckligt stort för att även om det börjar politiskt i liten skala så behöver man inte ha den där stora lobbyismen som man måste ha i Sverige, utan man ringer ministern, kanske stöter på den på stan och skäller lite. Eller så messar man tidningarnas messa spalt så är det oftast i rullning på ett eller annat sätt.
Förresten är inte respekten för politiker tillräckligt stor för att politikerna skulle få igång det. Det prövades i lite skala här tidigare både med " palaver i parken " och sen på torget men det dog tyvärr ut. Och där var det kanske att partierna inte heller var tillräckligt ambitiösa.

Däremot så tyckte jag vår egen lilla penningko hade något bra på G. Nämligen penningautomatföreningen PAF som tillsammans med Ålands näringsliv tror jag det var hade någonting på gång i samband med den internationella beachvolley turneringen PAF Open som hölls på Åland tidigare.
Tror det var sommaren 2011 som det var olika föreläsningar och möten under veckan som PAF höll PAF Open här på Åland. Under den veckan så var det toppar från det nordiska näringslivset här, kändisar som var inbjudna av PAF och spelade pokerturnering. Det här skulle man fortsatt med så skulle det här kunnat bli bra. Istället nu så la man ner beachvolleyturneringen och embryot av något stort dog ut istället.

Jag är helt övertygad att skall vi få något som ens skall påminna om det Almedalsveckan är idag så behöver näringslivet vara med och jag tror också PAF bör vara med både sin organisatoriska och ekonomiska styrka.

Nu funderar säkert att kan man starta något sådant här med spelpengar ? Helt klart kan man det. Spelpengar finansierar ju i stort sett all idrottsverksamhet på Åland samt i Finland och Sverige.

Men skall man få igång något sådan här så skall näringslivet starta upp med seminarier, PAF kommer in med kapital och t.ex. beachvolley- eller tennisturnering som Alandia Top Show tidigare framgångsrikt hållit. Så att det lockar publik utifrån också. Men skall det bli något stort på sikt så bör nog näringslivet hålla i det för de har styrkan ekonomiskt, kontakterna och den långsiktiga kunskapen. Tyvärr så sitter de åländska partierna inte på mycket av de tidigare nämnda. Och sådant här skall nog inte Ålands landskapsregering hålla i.

Ha det fint i solen.

inte alltid så lätt.

Ett tag sen jag varit här senast, och att jobba som lagtingsledamot, ordförande i social- och omsorgsnämnd i kommunen samt att jobba helt ideellt med att driva en simförening med 80 barn, samt själv sen träna 10  barn och därtill sen två hårt satsande 14 åringar samt en ännu mer satsande dam simmare så tar på. Sen familjen också som vill ha sin del av kakan :-)

Förra veckan var en tuff vecka politiskt. Att sitta med i ett regeringsparti är att man inte alltid får som man vill. Ibland måste man kompromissa och vara med och ta obekväma men nödvändiga beslut.
Av de sistnämnda så är väl uppehållet av linjen yrkesstarten ett sådant. Efter att jag själv varit initiativtagare till just yrkesstarten så var beslutet om uppehåll för den linjen ett sådant beslut.
Jag ser inte heller att yrkesstarten kan fortsätta som det varit. Att ha en person att leda yrkesstarten är inte juste varken mot personal eller elever att fortsätta i samma stil.
Att kalla det en inbesparingsåtgärd är nog ett fara illa med sanningen. Mer kanske en paus för möjlighet till nytänkande.
Däremot att har jag blivit lovad att det skall finnas åtgärder för de ungdomar som skulle behövt yrkesstarten och de personer fick min tillit..

Jag kommer att fortsättningsvis att jobba för de ungdomar som har svårt att hitta sin studieplats eller annars har svårt att hitta sin plats i vårt samhälle. Och jag kommer fortsättningsvis att jaga utbildnings-, närings-, och socialminister med dessa frågor.
Men jag kommer inte att lyckas få igenom allt jag vill, och vissa kommer nog att vara lite besviken på mig att jag inte lyckades få igenom de frågor som de tycker jag borde jobbat hårdare för. Men det viktigaste är nog också att vi i landskapet får en ekonomi i balans och det är en jobbig kombination.

Ha det bra och ta vara på er..

1: sta majtal.

Igår var det första maj och jag fick äran att hålla första maj tal. Här kommer det som jag sa. Det var lite längre men jag måste korta av det när jag fick se motorcykelpararden kom rullandes.

"
Vänner
Vi har två alternativ vi kan stå och titta på eller så kan vi reagera och agera nu. Det är om våra ungdomar jag pratar och att vi idag har fler som blir arbetslösa.

Vår framtid är våra unga vi måste ge all möjlighet till utbildning och jobb à d.v.s. att få sysselsättning där man känner sig behövd och få vara delaktig. Vi kan inte låta unga bli marginaliserade utan vi måste agera nu.

Vi socialdemokrater kommer inte att kunna stå på sidan om och titta på utan vi kommer fortsättningsvis att jobba för att alla skall få möjlighet till utbildning och jobb.

Hos socialdemokraterna har vi kunskap och kompetens inom det här området och det är vår plikt att vara med och påverka.

Att ge ungdomar en sysselsättning är inte korta dutt insatser som 1 – 3 månaders praktik, utan vi måste se hur vi kan hjälpa att man långsiktigt får en sysselsättning.

Jag läste en insändare där det stod att Åland behöver en ungdomsgaranti, men det stod inte mycket om vad den skall innehålla. För oss socialdemokrater är innehållet och verktygen det viktiga. Det leder sen i sin tur till en garanti.

Jag kommer här att ge förslag till verktyg som vi socialdemokrater vill jobba för.

Man hör idag att allt fler unga mår dåligt psykiskt. Vi har vi en stor utmaning att vad vi ska erbjuda för möjligheter till studier för de som mår dåligt.

För man bör jobba för att de skall få komma i en sysselsättning så fort man klarar av. Ingen mår bra av att vara hemma.

Just nu har vi fler som inte klarar av de kraven som krävs just att studera i gymnasialstadiet.

I tidningen stod det i måndags om att 80 %  av de som studerar i våra gymnasieskolor klarar av examen.

Varför nämner ingen de 20 % vi tappar från våra åländska skolor?

Enligt ÅSUB hade vi under 2012 32 studieavhopp och 19 av dessa var avhopps orsaken okänd.

Här måste vi se vad man kan göra för att hålla de eleverna kvar och hjälpa dem att få en examen.

För vill vi ha våra ungdomar att få jobb så måste vi först ge  dem möjlighet att få en utbildning. Idag är det svårt att få ett jobb utan utbildning.

För att hjälpa dessa unga så behöver våra gymnasialstudier blir mer flexibelt och anpassas mer efter vårt behov.

Det som skapat debatt och känslor senaste tiden är näringsministerns generaliseringar om att man skall ringa 100 ställen så får man komma på 10 arbetsintervjuer som sen leder till ett jobb.  

Tyvärr har vi idag unga arbetslösa som inte ens klarar av att ringa ett enda samtal.
Vi kan inte överge dem och stå och se på utan här kommer samhällets roll in.
Och det är för dem som jag har pratat om mitt lilla projekt ” 100 nya jobb ” Vad krävs det att få de runt 100 ungdomar som öppet arbetslösa att få dem i en sysselsättning?
Vi har på Åland många duktiga ungdomar som uppfyller alla politikers dröm om unga entreprenörer och unga som snabbt klättrar i karriären och de kommer att klara sig bra. Men vissa klarar inte Jag är övertygad att vissa inte klarar det utan stöd från samhället, och där bör man se hur man kan gå in och stöda dem att få en sysselsättning.
Samhället måste också se hur man kan skapa arbetsplatser genom infrastrukturella satsningar som t.ex. renoveringar av Gullåsen och Polishuset är två exempel som den här regeringen gör som man främjar arbetsplatser inom byggsektorn.
Här bör man också se andra möjligheter hur man kan främja genom samhällets insatser som främjar näringslivet.
Se vad det sen kan ge för ringeffekter då också gärna satsningar i landsbygden.
Så ett övergripande stimulanspaket så behövs som stimulerar bygg, handel och turismen skulle vara behövligt. För det skapar arbetsplatser. 
Vänner vi behöver se långsiktigt vad vi kan göra för våra unga och här kommer lite av mitt innehåll som fyller en ungdomsgaranti.

Jobba med att förebygga marginalisering från tidig ålder med  skolkurator och psykolog.

o  Ge hela Åland lika möjlighet till skolkuratorer och psykologer. Vi måste se att det finns resurser så att man kan hjälpa redan från 9 – 10 års åldern på hela Åland.

Höja statusen att vara elevassistent,

o  Satsa på utbildning och tryggare arbetsanställning.

Praktisk yrkesexamen

Alla unga kan inte visa sin kunskap i teorin och därför bör man se på möjligheten till Praktisk yrkesexamen.

För att få en ungdom i marginalisering kostar också så vi väljer vart vi vill sätta de pengarna.              

Vi vet vart vi vill satsa våra minskade samhällspengar. Men vi får inte ensamma bestämma om vart de skall placeras. Vi vill förebygga marginalisering så vi måste satsa på våra unga och se över vilka resurser de erbjuds.

För oss socialdemokrater så pratar vi inte om namn utan vi vill se flera verktyg som skapar förändring. Här vänner är  några av de vi kommer att jobba för. Och vill man ha fler så är det bara att ta kontakt med oss socialdemokrater för där finns kunskapen om hur man kan förbättra för våra unga som sakta glider ifrån samhället.  Vi vill låta alla vara med. "