Man kan inte snåla in på vår framtid.

Jag märkte senaste helg när jag var ut på en ölfestival att vara politiker på Åland så är man inte populär just nu.
Om just den här negativa attityden som jag upplevde beror att messen som man kan messa till våra tidningar eller om det är ekonmin och de obekväma beslut vi måste ta för få vända på skutan för att jobba med en ekonomi i balans.

Ålands ekonomi är som sagt just nu inte så bra, och vi har stora utmaningar framför oss. Tyvärr måste man ju säga att Finlands ekonomi är ännu sämre än vår och det bidrar till att klumpsumman blir mycket sämre än vad vi förutsett.

Våren 2013 har jag mått riktigt skit om jag skriver som det är.Och det är för att jag varit orolig vad som skall hända om dem som jag bryr mig mest om, nämligen ungdomarna.
Jag har varit riktigt orolig över vad har vi råd med för gymnasialutbildning och hur kommer det att se ut den här hösten med studieplatser?

Nu verkar det som det har stabiliserat sig och de som vill får en studieplats, men oj vilka domedags ord man fick höra.
Visserligen har alla som vill nu studieplats, men för det så tror jag inte vi kan säga att vi har en bra skola just nu.
Vi bör få en bättre grundskola och en bättre gymnasieskola än vad vi har idag.

Grundskolan så är jag kritisk till att grundskolorna idag släpper ut elever som egentligen inte har kunskap för att börja gymnasialstadiet.
Skolorna ger s.k. nåde femmor för att ” bli av ” med de jobbiga eleverna.

Gymnasialskolan på Åland har varit riktigt bra, men man bantar ner budgeten så mycket att man inte har råd att bedriva en kvalitativ skola.

I våras skrev jag ett brev till finans, närings, utbildnings och socialministern om att vi nu ekonomiskt bantar bort många ungdomars framtid – nämligen de som har svårt i skolan och de unga som mår dåligt.
Därför föreslog att man skulle gå in med att stöda bl.a. gymnasialskola, psykiatrin och AMS med extra pengar för att de skall få resurser att hjälpa våra unga att de skall få den hjälp den behöver. Och att man skulle ta de pengarna från PAF.
Tyvärr har jag inte fått någon respons på mitt brev.

Men jag vill fortfarande att har vi en stor kassa med många många miljoner i så behöver vi nog kunna ta lite därifrån och sätta in resurser, så att inte vissa unga faller emellan.
Att få fler som hamnar i ett utanförskap så kostar mer långsiktigt. Därför behöver vi gå in med åtgärder där nu.
Här sparar vi fel saker just nu tyvärr.

 

Det är nog simtränare jag vill vara.

Det är bara att inse " jag kan inte sluta med simningen " den idrotten är beroendeframkallande för mig.
När jag var med och startade SIF simning 2005 så sa jag att jag ger det till 2013, sen skall jag se vad mina barn väljer för idrott. Håller de inte på med simning så lägger jag nog av som simledare och engagerar mig mer i mitt barns idrott.
Nu är det 2013 och höst, Johannes ( vår äldsta son ) spelar fotboll och yngsta har inte hittat något han vill göra.
Så därför borde jag lägga av med simningen om jag skall hålla det jag sa för 8 ½ år sedan. Nå nu har jag märkt att Johannes inte vill ha mig så involverad inom fotbollen och då kan jag fortsätta med simningen.
Jag har nu ca 20 simmare jag kommer att träna och de yngsta är 10 och sen är det upp till elitsatsande Erica då.
Fokus kommer att vara på att de yngre simmare och att ge åländsk simning en bra återväxt.
Sen fokusen är ju också på att få ekonomin att gå ihop för den lilla föreningen jag är med och driver.
På de senaste åren så har de kommunala bidragen från kommunen minskat rejält. mycket beroende för kommunens ekonomi.
Och genom att ÅID simutskott beslutat att inte bedriva träning utan lägger det på föreningarna så´det betyder då att vår lilla förening som får runt 4200 euro i bidrag också skall ha möjlighet att ge simmare som vill satsa den möjligheten - vansinne.
Jag fick ett samtal från en svensk förening om jag med mina simmare ville komma med dem och en annan förening på ett s.k. uppstartläger vilket innebär att fara på ett läger i augusti och träna för att komma igång för säsongen.
Jag måste tacka nej för föreningen har inte råd :-(
Tråkigt måste jag säga.
Så mycket timmar går till att fundera hur man skulle få in runt 4000 till. Då skulle jag sova lugnare.
Däremot så blir det att fundera på att är det värt ? Fortsätter pengarna att minska så är det ingen vits att fortsätta att föreningen levande.
Då lägger jag av i alla fall, för en sådan här sommar vill jag inte ha igen där jag mest går och funderar på hur skall jag få pengarna att räcka.
Jag vill ju helst vara simtränare och inte en föreningsadministratör vilket jag känner mig som nu.
Men om en vecka får jag sätta igång med simträningar igen och det är det jag trivs bäst med och då känns nog allt bättre.
Ha det bra.

Styrkan och kunskapen sitter hos näringslivet inte politikerna.

Trots min första semesterdag så kan jag inte idag hålla mig från att blogga. Visserligen har det inte varit så mycket aktivitet på senare tid. Men nu kom tid och inspiration.

När jag vaknade ute på bänken idag så höll sommarpanelen på i radio Åland och där diskuterades det om att ha något liknande Almedalsvecka på Åland och det där har jag funderat en hel del på.

Sommaren 2010 var jag på Almedalsveckan och blev jätteimponerad av arrangemanget. Framför allt imponerades jag av utbudet av alla föreläsningar som fanns där. Nå det blogga jag om för 3 år sedan så det är länge sedan.
Men det jag inte tror jag skrev om då är hur vi skall göra en likadan vecka på Åland.
Om jag känner historien rätt så börja Almedalsveckan med Olof Palme som stod på ett lastbilsflak och sedan växt efter det.
Nå nu tror jag inte Åland är tillräckligt stort för att även om det börjar politiskt i liten skala så behöver man inte ha den där stora lobbyismen som man måste ha i Sverige, utan man ringer ministern, kanske stöter på den på stan och skäller lite. Eller så messar man tidningarnas messa spalt så är det oftast i rullning på ett eller annat sätt.
Förresten är inte respekten för politiker tillräckligt stor för att politikerna skulle få igång det. Det prövades i lite skala här tidigare både med " palaver i parken " och sen på torget men det dog tyvärr ut. Och där var det kanske att partierna inte heller var tillräckligt ambitiösa.

Däremot så tyckte jag vår egen lilla penningko hade något bra på G. Nämligen penningautomatföreningen PAF som tillsammans med Ålands näringsliv tror jag det var hade någonting på gång i samband med den internationella beachvolley turneringen PAF Open som hölls på Åland tidigare.
Tror det var sommaren 2011 som det var olika föreläsningar och möten under veckan som PAF höll PAF Open här på Åland. Under den veckan så var det toppar från det nordiska näringslivset här, kändisar som var inbjudna av PAF och spelade pokerturnering. Det här skulle man fortsatt med så skulle det här kunnat bli bra. Istället nu så la man ner beachvolleyturneringen och embryot av något stort dog ut istället.

Jag är helt övertygad att skall vi få något som ens skall påminna om det Almedalsveckan är idag så behöver näringslivet vara med och jag tror också PAF bör vara med både sin organisatoriska och ekonomiska styrka.

Nu funderar säkert att kan man starta något sådant här med spelpengar ? Helt klart kan man det. Spelpengar finansierar ju i stort sett all idrottsverksamhet på Åland samt i Finland och Sverige.

Men skall man få igång något sådan här så skall näringslivet starta upp med seminarier, PAF kommer in med kapital och t.ex. beachvolley- eller tennisturnering som Alandia Top Show tidigare framgångsrikt hållit. Så att det lockar publik utifrån också. Men skall det bli något stort på sikt så bör nog näringslivet hålla i det för de har styrkan ekonomiskt, kontakterna och den långsiktiga kunskapen. Tyvärr så sitter de åländska partierna inte på mycket av de tidigare nämnda. Och sådant här skall nog inte Ålands landskapsregering hålla i.

Ha det fint i solen.

inte alltid så lätt.

Ett tag sen jag varit här senast, och att jobba som lagtingsledamot, ordförande i social- och omsorgsnämnd i kommunen samt att jobba helt ideellt med att driva en simförening med 80 barn, samt själv sen träna 10  barn och därtill sen två hårt satsande 14 åringar samt en ännu mer satsande dam simmare så tar på. Sen familjen också som vill ha sin del av kakan :-)

Förra veckan var en tuff vecka politiskt. Att sitta med i ett regeringsparti är att man inte alltid får som man vill. Ibland måste man kompromissa och vara med och ta obekväma men nödvändiga beslut.
Av de sistnämnda så är väl uppehållet av linjen yrkesstarten ett sådant. Efter att jag själv varit initiativtagare till just yrkesstarten så var beslutet om uppehåll för den linjen ett sådant beslut.
Jag ser inte heller att yrkesstarten kan fortsätta som det varit. Att ha en person att leda yrkesstarten är inte juste varken mot personal eller elever att fortsätta i samma stil.
Att kalla det en inbesparingsåtgärd är nog ett fara illa med sanningen. Mer kanske en paus för möjlighet till nytänkande.
Däremot att har jag blivit lovad att det skall finnas åtgärder för de ungdomar som skulle behövt yrkesstarten och de personer fick min tillit..

Jag kommer att fortsättningsvis att jobba för de ungdomar som har svårt att hitta sin studieplats eller annars har svårt att hitta sin plats i vårt samhälle. Och jag kommer fortsättningsvis att jaga utbildnings-, närings-, och socialminister med dessa frågor.
Men jag kommer inte att lyckas få igenom allt jag vill, och vissa kommer nog att vara lite besviken på mig att jag inte lyckades få igenom de frågor som de tycker jag borde jobbat hårdare för. Men det viktigaste är nog också att vi i landskapet får en ekonomi i balans och det är en jobbig kombination.

Ha det bra och ta vara på er..

1: sta majtal.

Igår var det första maj och jag fick äran att hålla första maj tal. Här kommer det som jag sa. Det var lite längre men jag måste korta av det när jag fick se motorcykelpararden kom rullandes.

"
Vänner
Vi har två alternativ vi kan stå och titta på eller så kan vi reagera och agera nu. Det är om våra ungdomar jag pratar och att vi idag har fler som blir arbetslösa.

Vår framtid är våra unga vi måste ge all möjlighet till utbildning och jobb à d.v.s. att få sysselsättning där man känner sig behövd och få vara delaktig. Vi kan inte låta unga bli marginaliserade utan vi måste agera nu.

Vi socialdemokrater kommer inte att kunna stå på sidan om och titta på utan vi kommer fortsättningsvis att jobba för att alla skall få möjlighet till utbildning och jobb.

Hos socialdemokraterna har vi kunskap och kompetens inom det här området och det är vår plikt att vara med och påverka.

Att ge ungdomar en sysselsättning är inte korta dutt insatser som 1 – 3 månaders praktik, utan vi måste se hur vi kan hjälpa att man långsiktigt får en sysselsättning.

Jag läste en insändare där det stod att Åland behöver en ungdomsgaranti, men det stod inte mycket om vad den skall innehålla. För oss socialdemokrater är innehållet och verktygen det viktiga. Det leder sen i sin tur till en garanti.

Jag kommer här att ge förslag till verktyg som vi socialdemokrater vill jobba för.

Man hör idag att allt fler unga mår dåligt psykiskt. Vi har vi en stor utmaning att vad vi ska erbjuda för möjligheter till studier för de som mår dåligt.

För man bör jobba för att de skall få komma i en sysselsättning så fort man klarar av. Ingen mår bra av att vara hemma.

Just nu har vi fler som inte klarar av de kraven som krävs just att studera i gymnasialstadiet.

I tidningen stod det i måndags om att 80 %  av de som studerar i våra gymnasieskolor klarar av examen.

Varför nämner ingen de 20 % vi tappar från våra åländska skolor?

Enligt ÅSUB hade vi under 2012 32 studieavhopp och 19 av dessa var avhopps orsaken okänd.

Här måste vi se vad man kan göra för att hålla de eleverna kvar och hjälpa dem att få en examen.

För vill vi ha våra ungdomar att få jobb så måste vi först ge  dem möjlighet att få en utbildning. Idag är det svårt att få ett jobb utan utbildning.

För att hjälpa dessa unga så behöver våra gymnasialstudier blir mer flexibelt och anpassas mer efter vårt behov.

Det som skapat debatt och känslor senaste tiden är näringsministerns generaliseringar om att man skall ringa 100 ställen så får man komma på 10 arbetsintervjuer som sen leder till ett jobb.  

Tyvärr har vi idag unga arbetslösa som inte ens klarar av att ringa ett enda samtal.
Vi kan inte överge dem och stå och se på utan här kommer samhällets roll in.
Och det är för dem som jag har pratat om mitt lilla projekt ” 100 nya jobb ” Vad krävs det att få de runt 100 ungdomar som öppet arbetslösa att få dem i en sysselsättning?
Vi har på Åland många duktiga ungdomar som uppfyller alla politikers dröm om unga entreprenörer och unga som snabbt klättrar i karriären och de kommer att klara sig bra. Men vissa klarar inte Jag är övertygad att vissa inte klarar det utan stöd från samhället, och där bör man se hur man kan gå in och stöda dem att få en sysselsättning.
Samhället måste också se hur man kan skapa arbetsplatser genom infrastrukturella satsningar som t.ex. renoveringar av Gullåsen och Polishuset är två exempel som den här regeringen gör som man främjar arbetsplatser inom byggsektorn.
Här bör man också se andra möjligheter hur man kan främja genom samhällets insatser som främjar näringslivet.
Se vad det sen kan ge för ringeffekter då också gärna satsningar i landsbygden.
Så ett övergripande stimulanspaket så behövs som stimulerar bygg, handel och turismen skulle vara behövligt. För det skapar arbetsplatser. 
Vänner vi behöver se långsiktigt vad vi kan göra för våra unga och här kommer lite av mitt innehåll som fyller en ungdomsgaranti.

Jobba med att förebygga marginalisering från tidig ålder med  skolkurator och psykolog.

o  Ge hela Åland lika möjlighet till skolkuratorer och psykologer. Vi måste se att det finns resurser så att man kan hjälpa redan från 9 – 10 års åldern på hela Åland.

Höja statusen att vara elevassistent,

o  Satsa på utbildning och tryggare arbetsanställning.

Praktisk yrkesexamen

Alla unga kan inte visa sin kunskap i teorin och därför bör man se på möjligheten till Praktisk yrkesexamen.

För att få en ungdom i marginalisering kostar också så vi väljer vart vi vill sätta de pengarna.              

Vi vet vart vi vill satsa våra minskade samhällspengar. Men vi får inte ensamma bestämma om vart de skall placeras. Vi vill förebygga marginalisering så vi måste satsa på våra unga och se över vilka resurser de erbjuds.

För oss socialdemokrater så pratar vi inte om namn utan vi vill se flera verktyg som skapar förändring. Här vänner är  några av de vi kommer att jobba för. Och vill man ha fler så är det bara att ta kontakt med oss socialdemokrater för där finns kunskapen om hur man kan förbättra för våra unga som sakta glider ifrån samhället.  Vi vill låta alla vara med. "

Prova på dag att vara funktionshindrad

Förbaskade dagar var det går snabbt. Svårt att hinna uppdater på bloggen ordentligt. Och då hinner jag inte ens dra simträningar den här veckan. Mycket möten den här veckan och det är möten kommunalt, inom Landskapsregeringen och även partimöten. Jag hinner ju inte ens dra simträningar den här veckan.
En mycket meriterad tränare kontaktade mig om samarbete nästa höst och jag måste erkänna att det inte är lätt att vara hobbytränare.
Jag vet ju inte ens om jag kan vara simtränare i höst. Det beror på familjen och jobbet. För det är ju mitt uppdrag som lagtingspolitiker som går i första hand och nu är det mycket där.

Igår så hade Ålands Handikappförbund "  prova på att vara funktionshindrad" för lagtingsledamöter  och det gav mig lite tankeställare inom vissa områden.

Synskadad:
Igår så fick jag uppdrag att gå synskadad ( med hjälp av glasögon som gav mig en sjukdom som tunnelseende ) och köpa frimärke. Jag såg ju lite men ändå vad svårt allt var. Och vad en lite stilig pelare på gågatan som är fina för våra ögon kan vara vara förarglig för synskadad. Jag såg pelaren på långt håll men sen när jag kommer närmare så var det svårt att veta var den är. Sen så avnvände jag synkäpp och var det var svårt att använda sådan på trottoaren. Det högg ju till i trottoarplatts skarvar.

Demens
Allt fler får Demens och alltfler i arbetsför ålder. Fick höra att allt fler bland 50 - 60 års åldern får demens. Och då börjar jag fundera att vad skall vi i kommunerna erbjuda dem för vård. Hur reagerar en person mellan 50 - 60 års åldern att få demens och samtidigt skall placeras på ett serviceboende med äldre personer.
Här behöver vi nog fundera på att vad ger vi för vård möjligheter för personer med demens.

Sen så träffa jag de från Diabetesföreningen här på Åland och jag blev så stolt äver mitt tidigare jobb för de insatser som jag gjorde där tidigare i samband med med Dehko 2000 - 2010. Jag jkan faktiskt stolt säga att mitt jobb då så var nog så att det då kom till diabetesavdelningen som nu finns inom ÅHS.

Det var nyttigt att Ålands Handikappförbund hade pröva på dagen och nyttigt med alla föreningar som var där och presentera sin verksamhet jag fick mycket nyttigt med mig de timmarna.

Spörsmålsdebatt om ungdomsarbetslöshet och förebyggande marginalisering.

Igår hade vi en spörsmålsdebatt om ungdomsarbetslöshet och förebygande åtgärder för marginalisering, en debatt  som var riktigt intressant och framför allt konstruktiv. Det här är frågor som jag brinner för därför hade jag mitt längsta anförande under mina 6 år i lagtinget. Här nedanför skall jag försöka få ihop en nerkortad version av mitt anförande:

 Att jobba med de här frågorna så ser jag långsiktigt på och då är det inte bara den här regeringen som är ansvarig för det negativa och positiva här. Utan där har även förra regeringen sitt ansvar.

Och ser man på det här med att jobba marginalisering så måste det börjas i ett tidigt skede. Så desto tidigare man kommer in med insatser så desto bättre.

Ang det här med ungdomsgarantin så stämmer det säkert att det inte är många som är arbetslösa längre tid än 3 månader 17 - 18 peroner som det gäller av de uppgifter jag fått. Nu bör vi se vad vi kan göra för de personerna mer än att lägga upp ett strategiprogram.

Men där är ju jag rädd att som man nu gör med korta punktinsatser som t.ex. arbetspraktik så får man en sysselsättning en tid, vad händer när praktiktiden där sen går ut ?

Man har ju då uppfyllt ungdomsgarantin om man skulle ha den i kraft, genom just att ge den där arbetsparktiken. Kort dutt insats som är bra för stunden, men nu behöver vi se vad vi kan göra för långsiktiga insatser för att hjälpa..

Sen är jag fortfarande rädd för mörkertalet, men där jobbar ungdomslotsarna på att hitta just dem som är ute i hemmen, men hur skall man hitta dem ?

  

På sid 2 nämns Ungdomars hälsa och psykiska och välbefinnande och där ser jag att där ligger det mer på kommunernas ansvar för det är i grundskolan man måste få mer tillgång till skolkurator och skolpsykolog än vad det är idag.
För man hör från flera håll att det är fler unga som mår dåligt psykiskt. Och det är också något som  jag såg när jag jobba som ungdomslots. Och där har vi en stor utmaning att vad ska vi erbjuda för möjligheter till studier för de som mår dåligt , för de klarar nog inte av de kraven som krävs just att studera i t.ex Ålands gymnasium och Ålands yrkesgymnasium. Här måste man se om man kan bli mer flexibel och frångå de nu beroende systemet av stabilitet och fasta stukturer men då är det också en resurs fråga.

Men det bör komma in mer resurser som skolkuratorer och skolpsykologer i grundskolan och då ner i åldrarna som 9-10 års ålder, idag finns det inte tillräckliga resuser där.

Tyvärr så verkar det som alltför ofta så ser man på att skolans behov är viktigare än barnens.

Om jag nu lite mer ser på spörsmålssvaret så tycker att de som kanske behöver mest med hjälp nämns minst i svaret, just de som mår dåligt psykiskt och t.ex. inte är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.

För de är tror jag att den gruppen blir allt större och marginaliserad, inte om man inte inser psykiska mående och får hjälp av klubbhuset Pelaren.
Där är en resurs som man borde se ur kan använda sig mer av. Igen så  bör man kunna se vad man kan få hjälp av t.ex. då tredje sektorn. Allt behöver inte utföras av den offentliga sektorn.
 

I stycket om ungdomsgaranti så skriver landskapsregeringen ” Myndigheterna måste stödja ungdomarna, särskilt de mest utsatta, men också att ungdomarna måste ta aktiv del i processen och ta på sig skyldigheter och ansvar”

Det som skapat debatt och känslor senaste tiden är näringsministerns generaliseringar om att man skall ringa 100 ställen så får man nog jobb.  
Tyvärr har vi idag unga arbetslösa som inte ens klarar av att ringa ett enda samtal. Vi kan inte överge dem och där kommer samhällets roll in.
Och det är för dem som jag har pratat om mitt lilla projekt ” 100 nya jobb ” Vad krävs det att få de runt 100 ungdomar som öppet arbetslösa att få dem i en sysselsättning?

Jag är övertygad om att flertalet inte fixar att ringa 100 jobb, det jag funderar att hur många av dem som är i sådant mående att de klarar av att vara tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.  Det är så att alla inte klarar av att som t.ex. 14-15 åringar springa och sälja sina nybakta bullar i hyreshus.

Vi har på Åland många duktiga ungdomar som uppfyller alla politikers dröm om unga entreprenörer och unga som snabbt klättrar i karriären, men vissa klarar inte det är t.o.m. så att vissa klarar det inte utan stöd från samhället och där bör man se hur man kan gå in och stöda.

Så projektet sommarlovsentreprenörer anser jag att vi går in och stöder med samhällspengar sådana som skulle klara sig på egen hand.

Här behöver vi fundera mer vart vi går in och stöder med samhällsmedel.
Här behöver vi från politiskt håll få reda på hur egentligen läget för de arbetslösa ser ut, vi måste ta ansvar för helheten.
Och vilka som samhället bör gå in och stöda för alla unga kan inte stöpas i samma form vare sig man vill eller inte.
 

Däremot inom utbildningen så har det gjorts bra saker på gymnasialnivå och det är både av den förra och den nu sittande regeringen.

Yrkesstarten är en bra tanke men missen var nog att man aldrig egentligen tänkt på vem som skall leda den, det är tyvärr alltför lite lärarresurser till den. Men när man nu ser på Ålands yrkesgymansiums hemsida så ser inkommande års möjlighet till valbara yrkesinriktade studier på yrkesstarten intressant ut och man kanske nu hittar formen och resurserna för den utbildningen nu.

Även Folkhögskolan och NYAlinjen verkar ha hittat sin form just i i yrkesförberedande utbildningen där. Roligt att samarbetet med de övriga skolorna nu äntligen börjat kommit igång.

Sen glädjer jag mig att man äntligen hittat ett sätt att läsa upp sina grundskolebetyg som verkar fungera.
En sak som är gemensamt med de här nämnda punkterna jag nyss tog upp är speciallärare och det måste börja fungera, för ekvationen av behovet och resurser så blir svaret idag underkänt med alltför lite resurser.
Men där har jag förstått att man ser på den möjligheten att förstärka speciallärarresurserna.
Som jag ser det här så måste man gå in tidigt att jobba med de här frågorna och som jag nämnde så behöver jobba med de resurser tidigt och det är från barnens behov och inte skolans.

Sen måste utbildningen vara anpassad lite våra ungdomars utbildningsnivå. På gymnasialnivå så har vi alltför enbart teoretisk utbildning idag vilket gör att alla inte klarar av den. Och vad händer sen men de som hoppar av ger man de för resurser och möjligheter ?

Katapult och sen börja om från början ?
 

Och vad har vi för möjligheter om man inte är mogen att gå in i gymnasialutbildning när man går ut 9:an ?

Vi får inte glömma att vissa elever kommit klarat av grundskolan med s.k. nåde femmor.

-          NYA linjen på Folkhögskolan

-          Yrkesstarten.

-          Här är ju inte idag egentligen Katapult alternativet för det är ju för Katapult är ju en sysselsättningsåtgärd för de som är arbetslösa under 25 år. Man måste se på studiemöjligheter som första alternativ. Däremot borde utbildningsavdelning se Katapults och Ungdomslots personalen som en resurs.

Att jobba med marginalisering är viktigt, så desto tidigare insatser desto lättare kan man komma in senare med åtgärder.

En annan av frågorna i spörsmålet så är att vilka åtgärder landskapsregeringen gör för att minska ungdomsarbetslösheten och där kan det vara att man tycker man är loj från landskapsregeringens sida.

Men skall initiativet komma från de som jobbar med frågorna eller politikerna ?
Nog är det ju från de som möter de arbetslösa som skall komma med idéer, sen är det upp till politikerna att se över om möjligheter med resurser och lagstiftning.

Ja jag vet att vissa tycker jag börjar bli nötig men jag skulle vilja att man inventerar och ser vilka åtgärder de runt 100 unga som är arbetslösa och se vad det krävs för att få dem i sysselsättning. Klarar vi att stödja projekt som 1000 nya kor, vilket också är en stödjande åtgärd inom arbetssysselsättningen, så måste vi också kunna stödja just en inventering över de unga arbetslösa.

Det jag skulle vilja veta i den inventeringen så är bl.a:

-          dels åtgärder om unga som idag inte egentligen är i sånt skick att de är tillgängliga för den öppna arbetsmarknaden.

-          Behöver man kanske måste se över andra utbildningsmöjlihgheter ?

-          Med den kunskap man har på AMS idag med en arbetspsykolog där genom projektet ” arbete i fokus”.

Vi på Åland är så få att vi kan vara flexibla och se möjligheter, istället för att gömma sig bakom fasta strukturer.

Arbetsmarknadspolitik  - skapa arbetsplatser genom infrastrukturella insatser som t.ex. Gullåsen och Polishuset.

Men här borde man också se andra möjligheter hur man kan främja genom samhällets insatser som främjar näringslivet. Där finns t.ex. näringsministerns satsning på sina 1000 nya kor.

 

Men till sist fru talman vad vill jag:

- Jobba med att förebygga marginalisering från tidig ålder skolkurator och psykolog.

o   Slå ihop åländska skolkkuratorer och psykologer till en enhet. 

- Höja statusen att vara elevassistent, varför inte satsa på en utbildning och lönehöjning.      Blir säkert dyrare för kommunerna men helt övertygad om att man sparar in pengar på sikt.

- Föräldrastöd

o   Förra regeringen tog bort pengarna för Folkhälsan till projektet Föräldrakraft, jag läste för inte så länge sedan rapporten ” Bätttre stämma i bäcken än i ån” en rapport som är gjord av socioekonomerna Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog. Att i Sverige skulle alltså kunna få föräldragrupper till fler än 300 föräldrar för den kostnad som det innebär att undvika att en enda etablerar sitt utanförskap i tonåren. Så här bör man se hur kan man stödja att någon har föräldragrupper för det är satsning som lönar sig på sikt.

- Samorganisera bedömningar i de åländska grundskolorna

o   Idag har väl skolorna 3-4 olika system. Allt från curla ut eleven till att sen jobbar man med att jobba med anpassad läroplan. För övrigt börjar jag fundera personligen om man kanske borde nivå anpassa studierna, hellre än de förbaskade anpassade läroplaner som rent utsagt utestänger elever från flera utbildningar idag. 

- Praktisk yrkesexamen

o    Här borde man lära sig mer av Yrkesakademin i österbotten och deras möjligheter till utbildning som om praktisk yrkesexamen. Utbildningar som de också har non-stop utbildningar på. utbildningen sker oftast genom läroavtal eller är arbetsplatsförlagd, arbetsförlagd är att eleven är största delen av utbildningen på en arbetsplats, för att få praktisk färdighet inom yrket.Tonvikten i undervisningen ligger på praktiskt yrkesarbete

- Ungdomslagens paragrafer för just det uppsökande arbetet

o   2010 gjorde förändringar i ungdomslagen bl.a. med sektorövergripande samarbete mellan myndigheter och det uppsökande ungdomsarbetet i ungdomslagen. Nu har inte vi ungdomslag på Åland men här bör man nog se just på att t.o.m. i lag tydliggöra sektorövergripande arbetet och det övergripande arbetet.

- Gymnmasieskolorna får en penning per elev, hoppar ungdomar av så måste man rapportera det och bidraget minskar till skolan. Då kanske man jobbar mer i gymnasialstadiet för att ha eleverna kvar i skolan.

- 100 nya jobb

o   Tror att jag redan förklarat vad jag vill med det.

- Nytt sysselsättningsstöd som underlättar att få svårplacerade unga att komma ut i    arbetsmarknaden.

o   Idag så kan det vara svårt att få ut vissa ungdomar på praktik och här bör man se hur man kan underlätta systemet att få ut s.k. svårplacerade ungdomar på sysselsättning för visst är det bättre att vi genom ” konstruerade arbetsplatser ”. För att få en ungdom i marginalisering kostar också så vi väljer vart vi vill sätta de penagarna.                           

- Som avslutning så skall vi förebygga marginalisering så måste satsa på våra unga och se över vilka resurser de erbjuds. Sen måste vi se noggrannare över vad ger våra grundskolor för utbildning och kanske vi där bör kontrollera dem bättre än idag. Vi får inte curla sönder dem utan vi måste ställa både krav och ge stöd. En framgångsrik insats kring barn och unga i riskzon är i stort sett alltid utomordentligt lönsamt.

Så oberoende av opposition eller regeringsparti så bör vi jobba gemensamt för våra ungdomar bästa.