Samarbete ger mer resultat.

Idag var jag på en radiodebatt om Åland skall ha centraleuropeisk tid eller om man skall hålla kvar den östeuropeiska tiden.
Men det är inte det min blogg skall handla om idag.
När jag satte mig i bilen så hörde jag i radion om att ungdomsgården i Finström nu har fler ungdomar och behöver hjälp från andra norråländska kommuner. Det här lobba och jobba jag hårt när de starta ungdomslokalen i Godby för flera år sedan, att då Sund skulle vara med och samarbeta kring en gemensam ungdomsgård. Men då fick jag mothugg från Ålands ungdomsförening och Sunds ungdomsförening med att en gemensam ungdomsgård skulle motarbeta ungdomsföreningarna på norra Åland.
Och inte hände det mycket från kommunen heller. " Vi kan själva" kan man sammanfatta det med.
Vi behöver kunna samarbeta bättre över kommungränserna åtminstone för barn och unga. De är sån otrolig rädsla att hjälpa varandra. Jag är ju själv med och driver en simförening och i höstas var det ett förslag i Sund att idrottsföreningen inte skulle få bidrag om det var mindre än 50 % sundsbarn.
Då kan jag säga direkt att jag måste få lägga ner SIF simning för där är ca 16 % sunds unga. Så att nu Finström skulle få hjälp av de andra norråländska kommuner tror jag tyärr är föga troligt. Och slå ihop kommuner verkar ju inte heller gå hur dålig ekonomi eller svårt att få personal kommunerna än har.
Ha det bra.

Ja mycket är det.

Ja full fart är det. Men egentligen klagar jag inte för jag valt det självt. Jag far hemifrån 7.30- tiden på morgnarna och sen kommer jag hem på kvällen efter simträningarna så runt 20- tiden dyker jag oftast upp här hemma.

Politiskt går det riktigt bra, även om det är en tung period nu när det måste börja prioriteras för att på sikt få en ekonomi i balans.

Sen har det blåst lite kring vårt parti och mina kollegor. Men så är det går man ut och tycker här på Åland så lyckas vår kära Ålandstidningen vända det emot oss. Visst kanske vi hjälper till lite :-) Men det är medias tyckande rätt, så det är bara att gilla läget.

Själv var jag igår upp och debatterade om Åland skall ha centraleuropeisk tid eller inte. Och det här är en svår fråga men jag är väl av den här åsikten att skall Åland så bör också Finalnd gå över till centraleuropeisk tid.

Skulle man frågat mig för ett halvår sedan skulle jag sagt vaför skall man hålla på med sånt här tjafs.

Men nu har jag genom utskottsarbete i lagtinget fått sätta mig mera in i den här frågan och då är det så att stor del av vårt näringsliv så arbetar till kunder i Finland och tycker att det är av vikt att vin har kvar sammatid som övriga Finland. Men däremot så har ju Finland en nytta av att ha samma tid som våra länder som Finland jobbar mycket med och då tänker jag på t.ex. Tyskland. Men imorgon skall jag vara med i radiodebatt i just den här frågan.

Men det är defintivt en större fråga än tjats, för då tänkte jag på något populistiskt som att man skall få se TV- programmen tidigare.

Nu skall jag börja fara på simträning.

ha det bra.

Vi gjorde det !!

Nu när februari månad är slut så kan jag nog summera den som den största händelse för mig idrottsligt under min tränarkarriär.
September 2010 kom det en simmare som gått på kryckor under en längre tid och man kan lugnt säga att formen inte var så bra. I Vikingsimmet i oktober 2010 så simmade hon 200 fjäril på den mindre bra tiden 2.39,16. Och då visste vi båda att här blir det en tuff kamp att komma ner på sina gamla tider igen. Januari 2011 fick jag höra att det sagts "Erica är nog slut nu och blir nog inte mer än en bra mastersimmare längre".
Ja det var vissa tveksamheter om hon skulle till Ö-spelen att göra den sommaren.
Jag visste att tränar vi som bara den så fixar vi det. Så från mitten av november 2010 började vi träna hårt och målmedvetet. Nja jag träna inte, utan jag stod bara där med piskan och morötter.

På Ö-spelen blev det en fjärde plats på 200 fjäril och en femte på 100 fjäril. Så helt klart hade hon där att göra.
Erica och jag fortsatt samarbetet och hösten 2011 träna hon hårt mycket hårt. Med sikte på långbane FM som var första helgen i februari.

Träningarn har kegat mellan 8 - 10 pass iveckan när vi kört lätt, och de tuffa vecorna så har det blivit 13 - 14 pass i veckan. Då har ju inte allt varit simning utan kört en hel del annan träning också som styrka och löpning.
Försöken gick väl inte så bra men Erica tog sig till final med en snygg simning men kraften fattades.
Men det räckte till final så efter försökspasset satte vi oss ner och insåg att vi behöver göra en tuffare insimning och sen våga trycka på mer i själva loppet.
Så insimningen körde vi tufft och Erica vågade trycka på mer framför allt i andra och tredje 50:an, och sen avslutade hon med en magisk sista 50:a och kom i mål som tre i Finska mästerskapen.
Så just att komma och ta medalj i FM ett år efter att vissa inte gett mycket för hennes framtida simkarriär är banne mig den skönaste känsla jag haft som tränare. Jag skulle velat ställa mig upp och skrika " Vad säger ni nu då" Men istället är det skönt att veta att vi gjorde det. Och det är en tillräckligt skön känsla.
Därför är det viktigt som tränare att tro på sina adepter, att de kan bara de vill.

Tack för den här veckan

Nu är det fredag och man kan säga att det är sista dagen på sportlovet för sen börjar helgen. Och i år har det verkligen varit en kanon bra sportlovsvecka.
Eller skall jag kalla det för utförsåkningsvecka mer :-) Vi kom nämligen hem igår efter 5 dagars skidresa och oj vilka underbara dagar vi haft.
Stället: Kläppen var en ny bekantskap för oss och bra för barnfamiljer. Passliga backar för vår yngsta son Alexander som i år lärde sig åka utför, 5 år gammal. Äldste sonen Johannes 8 år som kan åka lite mer så kunde vi släppa ivär på lite egna äventyr för det var så litet att stod man stilla runt 15 minuter där man såg över de flesta liftarna, så var chansen stor att man hitta varandra igen. Sen fanns det och backor med större utmaning för mig. Och då kan jag erkänna att jag lät bli de svarta backorna, de var lite i de brantaste laget för mig.
Lägenheten som vi hyrde hade vi på gångavstånd så därför kunde vi äta samtliga måltider i lägenheten för att spara på kostnaderna.
Servicen kunde varit bättre men det här är ett mindre och lite billigare ställe och då är det väl lite sämre service. Men inget som vi störde oss på för vi var där för att skida.
Vädret: av tre hela skiddagar strålande solsken i två dagar. Sen en dag mulet. De två halvdagarna söndagen när vi kom och torsdagen när vi for så var det okej väder första dagen och torsdagförmiddagen sken solen utav bara den, så att vi bara skall längta tillbaks ( och det tror jag vi gör hela familjen).
Familjen: Kanondagar där vi umgåtts och tagit det lugnt tillsammans. Där grabbarna vuxit som bara den. Före vi for så skulle jag kunna slagit vad om många veckors kökskommendering om att inte en chans att få någon av sönerna upp i stolsliften. Men japp båda två flera gånger. Så t.o.m. att vi kunde fika tillsammans hela familjen två gånger uppe i toppstugan.
Som sagt detta har varit för mig en fantastiskt sportlov.
Och jag tror det blir Kläppen nästa år igen

Ny dag med nya möjligheter

God morgon sitter och njuter av morgonkaffet innan jag skjutsar äldste sonen till skolan. Han får idag åka med mig för jag jag skall ändå åt det hållet idag och jag har märkt att vi ibland får till riktigt bra snack i bilen.
Idag har vi utskottsdag hela dagen och där ingår bl.a. studiebesök hos Ålands radio & tv, Steel FM och Åland 24 så det skall bli riktigt intressant. Frun jobbar ikväll så grabbarna Winé allihopa far till simhallen ikväll.

Kommunerna bör ha helhetsansvar för den sociala servicen

Sitter nu på Arlanda och väntar på flyget som skall föra
mig till Vasa. Där skall det vara både ULA möten och FM i simning.
Nu har jag varit två daga på Runö på SAMAK konferans, som
står för Arbetarrörelsens nordiska samarbetskommitté.
Temat för de här dagarna har varit Välfärdens framtid och
det har varit intressanta diskussioner. Måste också lyfta på hatten för vår
ordförande Camilla Gunell som nu är ett namn i norden och socialdemokrati det
var stort att se henne i en paneldiskussion med Jens Stoltenberg, Helle
Thorning Schmidt och Jutta Urpilaien.

Mitt inlägg idag handlar om äldreomsorgen och det som
debatterades lite om i lagtinget. Dels om Sottunga skall beviljas lån eller
bidrag, och sen kommer jag att nämna lite om kommunernas kostnad för den sociala
servicen.
I förra veckan så debatterades det i lagtinget om att
landskapsregeringen vill bevilja ett lån som kan gå till bidrag senare åt
Sottunga för deras ekonomiska problem just nu. Visst kan det låta speciellt med
att först bevilja ett, lån och sen kan man låta det gå över till ett bidrag.
Men visst är det sundare först att ge ett lån men kan de inte sen betala det så
får det väl då gå över till ett bidrag. Oppositionen ville ge bidrag direkt
enligt lagen om ekonomiskt understöd till kommunerna. Och liberalerna gick upp
och var rätt så kritiska till lånet. Men fortsättningsvis så ser jag bara en
sak som gör att de inte valde att ge Sottunga bidrag när de satt i regeringen
och hade finansministerposten och det är feghet att inte själva våga ta beslutet.
Utan man sköt över det på nästa regering att ta det beslutet.
Sen så är hela Sottunga fallet att man behöver fundera på
att hur liten skall en kommun vara för att kunna vara en kommun. Sottunga nu då
har ca 120 mantalsskrivna invånare och nu är det äldreomsorgen som knäcker dem
ekonomiskt.
Vissa partier pratar då om att det borde införas ett
högkostnadstak för kommunerna. Att sen när man gått över högkostnadstaket så
skall landskapet stå för kostnaderna. Det skulle ju då innebära att när man
gått över högkostnadstaket så har man som kommun inget kostnadsansvar. För mig
känns det så som att kommunerna då kan börja att utnyttja det och t.o.m. skicka
iväg äldre på instutionsboende fast man kanske skulle kunna ha dem på kommunens
serviceboende. Är man en skall man också ha ansvar för den sociala servicen
anser jag.
Kommunen skall ha ansvar för den service som verkligen berör
den enskilda människan i kommunen som då barnomsorg, skola, sociala servicen
och äldreomsorg.
Sen övrigt tror jag man kan lägga ut före i så fall.
Ser ni på bilden den fina lilla åländska flagga som finns på vårt bord.

Ha det bra.

Ha inte alkohol evenemang i våra kommunala idrottsanläggningar

Ja nu har det varit både jul och nyår och jag har inte uppdaterat bloggen, men idag tänkte jag lägga upp ett nytt inlägg. Kanske är det för att jag är med familjen hos svärmor och svärfar i Pargas och får en hel del s.k. dötid. Hemma så är det mycket jobb, egen träning och en del simträningar att hålla i. Men nu är jag på semester i Pargas och här blir det inte så mycket jobb utan mer av egen träning och umgänge med familjen förstås. Men dagens tema i mitt inlägg är något jag gått och retat på mig en längre tid. Och ikväll lär det vara dags igen. Nämligen att det är en stor fest på Baltichallen. I december så var det flera julfester där och nyss läste jag på facebook att det igen är någon fest där. Hur många barn skulle haft träning där ikväll ? I december den helgen när både stan och landskapet hade julfest så " tvingades " innebandylagen att spela sina " hemmamatcher " i Vikingahallen.
- Men det är väl inte så farligt tänker någon nu för det är ju bara 7-8 kilometer bort. Men det är så mycket mer, redan golvet är det stor skillnad på och spelet funkar kanske inte lika bra där. Men nu är det inte det jag retar upp mig på. Utan mer att en idrottshall som är till för t.ex. barn och unga, stängs just för dem och istället är det världens raj-raj där. Och jag tror att det varit stängt för den ordinarie verksamheten under torsdag - söndag. Samtidigt så blir det så att våra kommunala idrottsanläggningar ger våra åländska krogar inkomstbortfall under den viktigaste perioden där våra resturanger vill dra in pengar. Jag var ut på olika julfester under december och det var dött på våra krogar. Istället så drar Mariehamns stad in bra med pengar och utestänger barn och unga från sin idottsevenemang. Det blir lite fel. Låt idrottshallarna bedriva idrott och krogarna jjulfester. Skall förresten inte de kommunala idrottsanläggningarna vara alkoholfria ? Så är det ju inte nu.