Ungdomar behöver få fler mötesplatser

Igår så skrev jag om undgomsfylleriet men här tänkte jag fortsätta lite om ungdomsfrågor. Och det kanske stannar vid funderingar för svaren kanske jag inte har. Men funderingar om hur unga mår idag har jag.
En sak som jag är övertygad om är att man borde satsa på en gemansam ungdomsgård på norra Åland.
Jag har nämnt det förut och försökt jobba för det men tyvärr utan framgångar för här i Sund har det pratats bort politiskt.
Man är rädd att det är ett hot mot kommunens ungdomsförening. Det tror inte jag utan att man skulle samarbeta kring den frågan och man skulle kunna få en bra ungdomsverksamhet, samt ett ställe där man skulle kunna hitta ungdomar. Sen så kan man ju genom dialog dela på öppettider.
För det är så att vi måste börja göra något nu. Jag får höra om fler och fler ungdomar som har problem att träffa jämnåriga. Och min fundering är där jag sitter nu. Nämligen datorn. Man chattar, spelar olika spel online och allt annat.
När skall man då ha tid att träffa och umgås med jämnåriga ? Visst finns tid i skolan men om man inte vill prata med någon så kan man lätt försvinna i mängden och inte märkas. Sen får vi inte heller sticka under stolen att det är många som mår dåligt i skolan för där skall man prestera borde kunskapsmässigt och socialt. Och klara du inte av hierarkin i skolan så kan du bli mer knäckt än upplyft som person.
För att jobba med sig själv i skolan finns det inte utrymme till.
Men med rätt personal på en ungdomsgård som lägger märke till och uppmärksammar den enskilda individen så skulle kunna åstadkomma mycket i god tid.
För då kan föräldrarna säga åt sina barn att stänga av datorn och fara till ungdomsgården och träffa jämnåriga.
Visst kan det vara jobbigt i början. Men det flesta ungdomsledare är utbildade i "bärande relationer "och kan genom samtalet lyfta den enskilde individen.
Visst kanske dagens inlägg känns lite Halleluja över ungdomsgårdens betydelse. Men jag tror att ungdomar idag behöver få en mötesplats nu mer än någonsin. Och med mötesplats menar jag inte Facebook.
Ha det så bra.

Unga behöver gränser

Förra fredagen 23 oktober hade polisen på Åland en riktad insats mot minderåriga som hade alkohol på sig ute på stan.

Resultatet blev då att de tog 8 stycken minderåriga med alkohol. 3 av dessa var 14 år och de hade alltså då i sina kassar :

• 14-åring innehade sju longdrink, 4,7 procent, vid Storagatan på fredagen vid 21.30-tiden.


• 14-åring innehade fem mellanöl, 4,6 procent, samt 1 deciliter Vodka vid Nygatan i fredags vid 22-tiden.


• 14-åring innehade tre longdrink, 4,7 procent, vid Storagatan i fredags vid 21.30-tiden.

Inse att det är 14 åringar som har dessa mängder alkohol på stan!! Jag har länge nojsat på polisen att de måste ut och sätta gränser. Som minderårig skall man inte springa och vifta med sina longdrinks burkar på stan. Visst skall föräldrarna i främsta hand hand sätta gränser. Jag är rätt så nyfiken på hur dessa tre 14-åringars föräldrar reagerade när de fick höra att deras 14 åriga barn var på stan med alkohol.

Det måste vara obekvämt för minderåriga att dricka alkohol då gör man det mer spännande. Det är inte en slump av att vi har många minderåriga som idag har en diagnos alkoholberoende. De har i flera år druckit 2-3 gånger i veckan. Och börjar man med det i alltför tidig ålder så vänjer man sin kropp att dricka oerhörda mängder. Jag tror inte vi får de minderåriga att helt pröva på att dricka alkohol. Men när de testar skall det vara spännade och de skall se en risk och rädsla att åka fast.

En annan tanke jag har är att de 16-17 åringar som inte tycker att det är spännade att dricka alkohol längre, vad gör de då ?Jag är helt säker att då är risken större att de testar på de jäkla narkotika drogerna större. Jag kommer med stor bävan ihåg på början 2000-talet när man börja höra föräldrarna säga till sina barn i högstadieåldern "bara du inte börjar med droger så är det väl okej om du dricker lite alkohol".

Hallå alkoholen är också en drog glöm inte det.

Jag dricker själv alkohol och jag har druckit alkohol före jag blev 18. Sen känner jag flera som det inte gick lika bra för som för mig. Sen när jag ser hur vissa minderåriga dricker idag och då blir jag rädd på hur det kommer att gå för dem i framtiden.

Till sist vill jag poängtera att de som dricker i högstadieåldern är en minoritet jämfört med de som inte dricker och det måste man också lyfta fram. Därför skall man inte glömma vad man kan göra för dem. Vi behöver ha fler aktiviter på helger som är lockande och drogfritt. Fler ungdomsgård där man har alkoholfria alternativ. Då är det lättare att säga nej när kompisarna vill att man skall komma med på fest.

Ha det så bra.

Jag ber så mycket om ursäkt

Inget inlägg sen i söndags. Det ber jag så mycket om ursäkt för, jag vill nämligen ha en levande blogg där det helst skall komma in något nytt åtminstone varannan dag. Men jag har varit i Helsingfors i två dagar på utbildning. Jag och mina kollegor hade också en presentation som vi skulle presentera på onsdagmorgon. Så det blev att göra på natten mellan tisdag och onsdag, för vår inplanerade tid på tisdagkväll så blev det istället lobbingarbete på puben St. Urho i Helsingfors.
Jag satt och funderade lite imorse och den här veckan är extremt fullbokad. Kalendern är bokad från ca.8.30 - 21-tiden.
Men jag lever och mår bra och jag kännr att jag har koll på läget.
Men hoppas återkomma snarast med ett intressantare inlägg.

Ha det bra.

Personkemi

Jag blev idag att tänka det här med personkemi. Hur viktigt det är att personkemin fungerar i jobb, skola eller mellan ledare och adept vet säkert alla. Mycket där anser jag också att visa respekt för varandra är viktigt i samtliga tidigare nämnda exempel.

Men om det inte fungerar direkt så kan det ändå sen fungera bara man lär sig känna varann.

Alltid när jag tänker på personkemi så blir jag att tänka på en person som det i början var kämpigt med i början. Det tog länge innan vi fick det att fungera. Personen som jag här inte tänker nämna vem det är för respekt för den personen så vi hade jobbigt i början för det fungerade inte. Vid personalmöten så satt vi käftade emot varandra, fast vi ändå kanske hade samma mål. Men vi hade troligtvis olika förslag på vägar till målet.

Det intressanta var att personen sen, var nog en av den bästa kollega och och den bästa chef jag haft. Ja t.o.m. en av mina bättre vänner som jag haft har den personen varit.

Med det här inlägget vill jag bara uppmuntra att om ni inte får det att fungera med någon i början så ge det lite tid att ni lära känna varandra. Vikitigt att man lär sig varandras olikheter också.

Ha det så bra.

Ledarna är föreningarnas själ

Oj vilken vecka. Det har blivit mycket simning och det är inte slut ännu. Igår var det simledarmöte och efter det gick jag sen igenom lite statistik när jag fått gruppernas listor uppdaterade. Och då ser man vilket ansvar man gjorde när man startade en simförening. Målsättningen hade jag när vi startade 2005 att det skulle vara 20-30 simmare som skulle få möjlighet att ha kul inom simsporten. I höst nu så är det 79 simmare inskrivna i åldern 5 - 15 år. Under året har vi haft 99 stycken som simmat i SIF simning. Av dessa 99 är det 61 flickor och 38 pojkar som simmar.

Det är 8 olika ledare som delar på detta tuffa uppdrag att få dessa simmare att trivas hos oss i SIF. Men sen har jag ett riktigt tufft jobb och det är att dessa fantastiska ledare att stanna och trivas i SIF simning. För att vara ledare är roligt men samtidigt ansvarsfullt och tidskrävande. Det är ofta så att man glömmer bort att visa sin uppskattning till ledarna för att alla inom föreningarna så har så mycket att göra så man är så stressade att uppmärksamma de andra. Jag försöker "muta" mina fantastiska ledare med både julfest och avslutning med aktivitet och middag.

För gemenskapen ledarna emellan är ofta något som glömts bort och underskattat, men trivs ledarna och känner de sig uppskattade så kan det vara lättare att behålla dem.

För det är ledarna som blir föreningarnas ansikte utåt samt föreningens själ. Så är det glada ledare som trivs så smittar det av sig på deltagarna.

Ha det så bra.

Det är tufft att växa upp idag

Eftersom jag sitter i drogparlamentariska gruppen så fick jag igår förmånen att få ta del av vissa resultat av elevundersökningen "hälsa i skolan" och där fick vi svart på vitt att föräldraansvaret inte är till 100 %. Med att så många föräldrar köper ut både sprit och tobak åt sina minderåriga barn är ansvarslöst.

Undrar om de egentligen inser hur mycket skada deras barn kan ta av att man tillåter att deras barn dricker alkohol och röker i allt för tidig ålder.

Att vara en förälder är ett stort ansvar och det kan man inte ta genom att alltid vara schysst. Nu vill jag med detta inlägg inte generalisera för det finns många bra föräldrar som gjort allt vad de kan för sina barn, och ändå har det gått illa. Men sen finns det de föräldrar som är totalt omdömeslösa och de blir då sen något som man sen jämför och säger att inte undra på att det går som det går sen för dagens unga.

Dagens unga behöver goda vuxna och en trygg uppväxt.

För det är en tuff tid för våra barn att växa upp i. Vi vuxna lever i en ny tid där det är ett högt tempo och viktigt att skaffa en karriär.

Vi är nog tyvärr mer stressade och det smittar av sig på våra unga. Men trots det så måste vi vara tydlig till våra unga vad som är rätt och fel.

Ha det bra.

Jag har bestämt mig

För ett tag sen så fick jag rådet att lyssna lite mer på mig själv och inte bara bry mig om alla andra. Jag stressade på av och an och och kände att jag var i en svacka.
Jag började då fundera på att vad tar min tid från det som jag bryr mig mest om, nämligen famljen.
För visst skulle man ju gärna vara hemma mer med familjen. Och det som tar mest av min tid så är ju simningen. Mina simmare har 6 timmar träning / vecka och mesta dels är jag ju där själv. Så jag började fundera att skall jag hålla på att fortsätta med simningen i den här skalan som jag håller på nu ? För med planering och allt så blir det 10-12 timmar i veckan som går åt att planera simföreningens verksamhet samt mina egna simmares utveckling.
Jag pratade med frun och vissa av mina vänner. Men det som de frågade mig då var att vad skulle jag göra istället, och skulle jag må lika bra av det?
Nå visst familjen mår jag bra av, men saknaden av simningen skulle nog bli stor. Just frågan om simningens vara eller inte vara blev mer aktuell när jag fick en inbjudan till en simtränarkurs som jag länge velat gå.
Efter mycket funderande så kommer jag nu att fortsätta åtminstone i 1½ år till som tränare för de här simmarna, men mer troligt att jag försöker träna dem i 2½ år till.
Simningen ger mig något oerhört att träffa dessa trevliga simmare jag har, men det intressanta är vilka förebilder dessa 10-15 åringar är för min 5 -årige son Johannes. Som han pratar om dem och vilken lycka det är för honom när han får vara med när de är och tränar eller tävlar.
Så just att sonen ser upp till dessa personer och att han tycker om att pappa är och tränar dessa simmare så blev till slut det avgörande att jag kommer att satsa på att vara simtränare ett bra tag till.
Ha det så bra.