Samhällets behov minskar inte utan ökar

Sitter på jobbet och retar mig på alla nedskärningar som görs och jag tycker görs fel.
Vi är duktiga på att satsa i inversteringar och riskbolag, för det låter ju tufft. ” Det stimulerar näringslivet och leder till riktiga jobb” som jag fick höra i debatten förra veckan när jag lyfte upp detta när jag egentligen debatterade stigande arbetslösheten på Åland.
Efter som vissa bara tydligen kan lyssna på ordet investering så sade jag då att kanske det är dags för oss att investera i våra ungdomar.
Det görs det inte idag. Jag anser att många unga blir lidande idag just för att många anser att den offentliga sektorn skall minskas och att alla skall ta ett större ansvar.

När jag ser på fritid, skola, AMS och sjukvård så ser jag att behovet är större än idag. Men ändå så tvingar den ekonomiska ramen oss att sänka. Och då måst man gå in och prioritera inom dessa områden och där sitter jag nu på kontoret och laddar upp mig. Så den närmaste tiden förhoppnings vis inom den närmaste veckan kommer jag att ladda ur mig mina prioriteringar och synpunkter kring detta.
Jag vet att vissa kommer att bli irriterade på mig men det bryr jag mig inte om nu.
Jag ser alltför många som är frustrerade eller rent av förtvivlade av att samhällets resurser inte räcker till.
Och det är fel och nu måste jag säga till hur jag vill prioritera.
Så nu vill jag stoppa nedskärningar för de som behöver samhällets stöd. Jag vill ha ett jämlikt Åland.

Sommarlovet slut

Nu kan man konstaera att sommaren är över och det är att börja jobba igen. Kalendern fylls med möten och kan nu se att jag inte har sysselsättningsproblem på kvällarna i september. Mellan 3 - 5 möten per vecka i september är nu inbokat.
Kommer också att bli en intensiv politisk höst att se fram emot.
Om  mindre än en timme så har vi utskott där det skall diskuteras tortyrkonvention och sen blir det i samband med det lite själstyrelsepolitik.
Kanske vi hinner börja se på en motion om Ålands gymnasiium också.
Just utbildning och arbete kommer att bli höstens stora fråga tror jag.
Ta vara på varanna.
Hej hej.

Allas rätt till kärlek.

Igår var jag med och gick Prideparaden på Åland.  En manifestation för allas rätt till att visa sin kärlek.
Igår var det enligt vad jag läste i media över 1000 personer som gick med i paraden.
Men orsaken till att jag idag skriver min blogg är en insändare där man skriver om att detta är skapat av kvinnliga politiker som vill vara rätt i tiden.
Undrar var denna man har varit de senaste åren och inte märkt hur man lyfter HBTIQ frågor runtom i världen.
T.ex. så har jag redan mitten av 1990 talet då jag jobbade som fältare jobbat med ta RFSL til Åland vid olika tillfällen.
Under mina 10 år som fältare så är det 5 killar som jag hjälpt med att få kontakt till RFSL när jag då var ut i de åländska skolorna och prata med relationer, kärlek och sex.
Efter de lektioner så har man blivit kontaktad om vart man skall vända sig om man är homosexuell och på Åland.
Då hade vi inte regnbågsfyren som idag gör ett fantastiskt jobb på Åland.
Orsaken till detta inlägg på bloggen så är för att somliga anser att när man är politiker så gör man det för att vara politisk korrekt och inte som medmänniska.
Sånt snack blir jag så trött på.
För mig var det viktigt och visa att vi är många som vill ge stöd för bl.a. de homosexuellas rätt till att visa sin kärlek, rätten att få viga sig. Det vill säga rätten till att leva på samma villkor heterosexuellt par i vårt samhälle. Därför var jag med i paraden i igår.

Kampen fortsätter

Ibland blir jag så j.kla trött och funderar varför håller man på med politik. Nu inför midsommar får alltså 67 ungdomar besked om att de inte får någon studieplats till hösten.
Jag skrev mail till regeringsledamöter våren 2013 om den kommande situationen men inte ens ett svar fick jag.
Jag tog upp det i samband med höstens budgetdebatt och där ficka jag till svar att "vi har läget under kontroll och alla skall erbjudas en studieplats hösten 2014 " - jo man hör det i nyheterna nu.

Ibland känns det faktiskt lite hopplöst att hålla på med politik bl.a. om man inte pratar om de hårda orden som tillväxt och riskkapital som två exempel. För då finns det pengar.


Pratar man om den svagare gruppen i vårt samhälle så känns det förbanna som man möts av nonchalans och ointresse.
Viktigare att lägga miljoner på riskkapital än att investera i våra ungdomars framtid.
Vi har alltså över 10 %  av de som sökte till våra gymnasieutbildningar som inte fått studieplats nu.
Vi kan lägga tilläggsbudget på det mesta. Men de som inte ork skrika vem skall prata för dem ?

Jag satt och tog en kaffe med en person nyligen och sade vilken viktig roll hon har för sin grupp och skall prata för dem.
Och att det är just därför man skall hålla på med politik.
Jag nämnde om att man skall nog ha tålamod och inte ta allt för personligt (som jag gör nu).
Som jag har nojsat för de elever som är i behov av extra stöd, men verkar banne mig som man pratar för döva öron.

Jag kan inte förstå att det är hela 67 personer som nu står utan studieplats. Och inser man inte att total ekonomiskt så att släppa in dessa i utanförskap så kommer det verkligen kosta långsiktigt.

Det jag börjar bli så trött med att samhället kommer in med pengar på t.ex. riskkapital men att stötta de som är i behov att få stöd att komma in i utbildningar, det finns det inte pengar till.
inte ens vilja till att stärka och täta skyddsnätet.

Vi har nu plockat bort från Ålands gymnasium elevvärdar, yrkesstarten är också bortplockad. Det skulle behövas fler speciallärare men sånt har vi inte pengar till.
Vi har däremot pengar att lägga in pengar att utveckla sjöfartsutbildningen men det är ju status det.
Ibland blir man trött och ärligt talat skulle vilja skita i allt.  Men imorgon ny dag och nya möjligheter och jag fortsätter nojsa för dem som inte orkar göra det själva. Varför orkar de inte göra det själva ? För den gruppen måste alltid kämpa för sin rätt och bemöts alltför ofta av nonchalans.
Men kampen fortsätter och jag gör som jag brukar säga i valtider " jag lovar inget men jag garanterar att jag jobbar för" som i det här fallet är de som är i behov av en studieplats eller extra stöd i gymnasieutbildningen. Men den viljan måste finnas av fler för att nå resultat.
En extra studieplats är viktigare än att sitta och skryta om PISA poäng.
Man kan säga det att det är en långsiktig god investering i en extra studieplats, än att se och att satsa på de höga PISA poängen som också är bra men blir de långsiktigt placerad på Åland ?

Gäller att prioritera rätt.

Oj vad vissa saker blir för stora ibland. I måndags var jag upp i lagtinget och höll ett anförande från hjärtat.
Följande morgon ser jag i en av våra tidningar rubriken " Stödet till svaga elever lider av höga lärarlöner "
Vidare i ingressen så står det " Stödet till de svagare eleverna får stryka på foten när läraravtalet vid Ålands gymnasium är så dyrt.
– Eleverna och deras behov är viktigare än lärarnas löner. Någon måtta får det vara på sparandet, säger Göte Winé (S)."
Jag vet inte om jag sade just att eleverna och deras behov är viktigare än lärarna.
Sa jag det så menade jag inte så. För en större del av mitt anförande var om att det behövs mer resurser i skolan.
Genom Ålands landskapsregering ekonomiska utmaningar så har stöd som t.ex. elevvärdar bantats bort. Även yrkesstarten som jag var med och tog initiativ till nu lagts på is.
Så  stödresurserna minskar medan jag ser behov på mer stöd.
Vad jag erfarit så är det ett 15-tal ungdomar som inte kom in i Ålands gymnasium med motivering som
- antas inte med motivering att uppvisade bristande kunskaper som inte ger förutsättningar att klara examen eller bristande kunskaper i svenska som inte ger förutsättningar för avläggande av examen. Därför gick jag upp och pratade om att det nu får var nog med sparandet som dessa elever drabbas av.
För lärarna, LBU program och andra som kan prata för sig så kommer det medel för dem. Men vem för de här ungas talan ?
Jag har nu valt att göra det. Men då har jag tydligen nu sårat lärarna och ifrågasatt deras löner. Jag har inte valt ifrågsatt det.  Men däremot så ifrågasätter jag om budgeten nu räcker till när lärarnas lönehöjning var budgeterat och att pengarna måste räcka till alla. 
Därför anser jag att det får vara nog på sparandet.
Därför måste vi se vad vi skall ha för utbildningspolitik. Var skall vi lägga krutet ?
Att spara på de elever som är behov i mera stöd så är inget smart sparande för jag är övertygad om att det leder till mer kostnader längre fram. Man skall ju inte vara dumsmart. Kommer förtydligande i en insändare i tidningen imorgon.
Jag vill ha tillbaks yrkesstarten och jag vill se åtminstone 1 ny speciallärare i Ålands gymnasium. 

Ny vecka med nya möjligheter eller .....

Tar nu en paus från läsandet om Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen och landskapsregeringens åtgärder med anledning av effektivitetsrevisionen. Som vi skall debattera imorgon. Tänkte skriva av mig med en blogg istället.
Mycket politik blir det nu så " simtränar Göte " får vara lite på sparlåga nu. Dels så kommunalt har vi pratat om de ekonomiska ramarna för vår kommun som är en prövning. Intäkter från skatter och landskapsandelarna minskar och tyvärr så går inte utgifterna i korrelation med intäkterna som leder till jobbiga prioriteringar och obekväma beslut.
I lagtinget så har vi nu två veckor som vi har plenum och en del debatter.
I onsdags debattera vi om EU. Sen kunde jag inte hålla mig från att gå upp och prata lite kring en motion som hade som syfte att efter 3 mandatperioder så skulle man inte kunna ställa upp för en fjärde period, utan att man då skulle tvingas till att stå över en mandatperiod som är fyra år.
Det tycker jag inte om  för det begränsar demokratin.
Men nu är det en ny vecka och där kommer vi som sagt att imorgon debattera kring effektivitetsrevisionen och tror det blir lite debatterande för min del om Ålands gymnasium där. Det beror lite på när jag får taltur för jag har ett läkarbesök imorgon mitt i plenum.
Sen i utskottet så blir det fortsättning med arbetet av den nya körkortslagen som är en utmaning i sig.

Så en ny vecka blir det, men om det är nya möjligheter vet jag inte. Däremot jobb blir det en hel del igen.
Men jag trivs med att det händer saker så det är bara att gilla läget.

Ha en bra vecka.

Även det småskaliga behövs.

Gått många veckor igen sen senast jag skev här på bloggen. Mycket har varit för att jag haft så rackarns med jobb. Jag gnäller inte för det mesta är självvalt så jag gillar läget. Men visst blir det så att jag missköter vissa saker som t.ex. blogg samt vissa sociala kontakter.
Så jag är i min lilla bubbla och jobbar mycket så hur bra förälder jag är egentligen har många säkert åsikter om.
Det jag ägnat mig åt den senaste tiden är en hel del lantbruk dels dess politik samt sen prövar på praktiskt lite jordbruk genom att försöker få till ett litet land där hemma :-)
Men som sagt politiskt har det blivit en hel del lantbruk efterom vi skall ta nytt program till LBU program där jag verkligen satt mig in i ärendet. Jag kom med mina synpunkter som verkligen väckte debatt.
Där jag bl.a. pratade om

·       Skall vi fortsättningsvis stöda en som inte har jordbruk som huvudsyssla att t.ex. få lika mycket i arealstöd som en som har jordbruket som en huvudsaklig försörjning för sin familj.

·     Sen pratade jag lite för det småskaliga familjejordbruket.

Tyvärr ledde inte mina funderingar till några förändringar för det är ju så att landskapsregeringens politik för nya jordbruket är för mer produktivitet och mindre stöd. Då blir det att man gynnar mer det storskaliga lantbruket mer än det lilla familjelantbruket.
Nu hoppas jag att man understöder att familjelantbruket får möjligheter att utvecklas och att man ser det som en viktig del också i vårt framtida lantbruk. I debatten så sade jag bl.a. så här om det

" strukturfondspengarna har minskat och vi behöver nu prioritera dem. Här borde vi se nu vad vi satsar på.
Jag skulle gärna se kvar lite grön vallodling som skulle göra att vi i framtiden kan saluföra Åland där vi har den bästa ekologiska lamm- och nötköttet. Det småskaliga lantbruket finns kvar och ingår i en turistsatsning som öppna gårdar där de förädlar och säljer sina egna varor.
Där man har den gröna nyckeln i fokus som är turismbranschens största miljömärkning.
Det går bara vi vill och ger stöd åt den riktningen.
Men då behöver också intresseorganisationerna ge kraft att ge råd åt det hållet och inte tvärtom".

Nu kommer vi att jobba vidare med lagförslaget om privatisering av avbytarservicen för lantbrukare vilket går åt samma håll som LBU programmet gynnar det storskaliga och de som har s.k. robotmjölkning medan det småskaliga lantbruket får det tuffare.
Visserligen har vi fått en mjukare övergång än det första förslaget och jag tror inte heller på att samhället skall stå för avbytare men omstruktureringarna får inte göras så tuffa att man tvingas lägga ner sin verksamhet för det.

Vi har under en längre tid gjort försämringar för det åländska lantbruket genom att bl.a.
- ta bortgarantilagen som i praktiken betyder det att vi ska ha minst samma förmåner som i riket så gjorde man det möjligt att vi kan ha sämre avbytarservice än i riket.
Skulle garantilagen varit kvar så hade det nog inte varit möjligt.

- stänga ner Ålands naturbruksskola.

Så jag hade väl hoppats på mer ny jordbrukspolitik där vi skulle se se lantbruket som en del i vår framtida turismstrategi där vi kan lyfta fram glesbygden mer. Men det lyser lite med sin frånvaro tyvärr. Jag har pratat för det men inte så många andra vilket är synd.
Genom att kunna satsa bredare och ge de mindre gårdarna möjlighet att sälja sina djurs kött, sin ost och andra produkter så är jag övertygad om att de på sikt skulle de bli mindre stödberoende.
Det kan man göra i LBU och det relativt stora anslagen som finns för investeringar i LBU programmet men då skall man tydliggöra den politiken. Det här vill vi med vår nya politik.
Det saknar jag, det finns där men gömms undan väl.