Händelsrik vecka

Det har varit en kort vecka men oj vad jag har hunnit med mycket.

Bl.a. har det varit en del möten och det känns bra när man får bra feedback från det man gör. I ett av sammanhangen så fick det här drogprojektet "rensa Åland", som jag var med och starta förut, positiva omdömen från håll som kändes bra. Ännu bättre var att en av dem som kritisera det mest satt med på mötet. Jag försökte få ögonkontakt med honom, men då var det annat som tog hans intresse :-) Men visst är det det så att det är lätt att kritisera men istället borde man kanske vad man själv vill istället.

Sen ett annat positivt möte så var att vi i tisdags när jag hade samlat de norråländska socialnämnder för att diskutera vilka olika frågor vi kan samarbeta kring. Det var ett oerhört konstruktivt möte som kändes riktigt bra att hålla i.

När man sitter tillsammans och vill få saker att hända så är politik riktigt roligt.

Visst skall man ju också respektera folk som har andra åsikter, vilket jag också gör. Men då uppskattar jag om man har förslag om vad man vill och inte bara är emot.

Sen har det ju blivit en del simträningar för mig också den här veckan. Idag så var jag och äldste sonen och tränade simmarna. Eller jag tränade simmarna och Johannes ville själv bli tränad. Men jag hade fullt upp med de simmarna jag hade, så jag hade en aktiv förälder som ställde upp och träna sonen.

När vi kom hem fråga min fru Johannes hur det hade gått?

Men han var inte så nöjd för han hade ju inte hunnit simma allt som han ville :-)

Då var det så att han inte hann med uppvärmningen som mina simmare hade på 800 meter. Och de kom han på att han ville simma när han hade simmat en halv timme.

Sen ikväll har jag suttit och jobbat med att skicka ut en inbjudan

För jag är förbaskat glad över att få Georg Henrik Wrede, programdirektör för politikprogrammet barns, ungas och familjers välfärd, från Finlands regering, att komma och föreläsa 25 maj i lagtingets audiotorium.
Man kan säga att han är bakom regeringens förslag till revidering av ungdomslagen i Finland som bl.a. innebär ett förbättrande av samarbetet mellan olika sektorer för att stärka skyddsnäten och ge förbättrat stöd till unga. Genom revideringen av ungdomslagen så är det också en satsning på det uppsökande arbetet av de ungdomar som inte är i sysselsättning. Vilket är det jag jobbar med nu.

Tyvärr har ju Åland ingen ungdomslag men däremot kan det vara nyttigt att höra vad vi på Åland kan ta till oss av de satsningar som de gör i riket.

Jag brukar nog inte så ofta sitta och jobba på Kristi himmelfärdsdag men jag måste smita ifrån jobbet en stund imorgon för det är panik hos familjen Winé. TV:n hos har gett upp så vi har en tv mindre här. Och en betydligt sämre text-tv.

Så vi måste fara och se vi hittar en ny imorgon. Att man hittar så vet jag men sen så skall de vara till rätt pris.

Ha det bra

Man får se vilka förutsättningar man har.

I helgen har jag varit på simtävlingar i Uppsala. Tävlingen heter Jöns Svanberg och är en tävling i 50 meters bassäng. Visserligen är jag rätt så partisk eftersom jag tränar simmare som var med där men jag tycker att de åländska simmarna klarade sig riktigt bra där två medaljer blev det ett silver och ett brons.
Det finns massor med löften nu i åländsk simning så nu gäller det för oss som jobbar med åländsk simning att ta vara på dem och göra dem till riktigt bra simmare i äldre år. Att vara toppsimmare krävs oerhört med tid att lägga ner på träning. 20 timmar träning i veckan är inte sällsynt för elitsimmare. Jag kan gissa att det finns simmare som tränar betygligt mer än det. Jag kommer ihåg under ö-spelen förra sommaren så pratade jag med Färöarnas tränare och de tränade något otroligt mycket. 5 - 6 timmar per dag, 6 dagar i veckan. Sen är det inte lätt att studera eller jobba heltid samtidigt man har de träningsmängderna.
Och såna förutsättningar som fotbollsspelare att få ekonomisk ersättning för det finns nog inte i simning. Ibland sitter jag och tänker att oj vad simningen skulle kunna utvecklas om man skulle ha råd att anställa en tränare som skulle kunna jobba heltid och få koncentrera sig på att utveckla simmarna simmarna ännu mer. Och att verligen ge simmarna så mycket träning de vill och kan. Nu är jag nog rädd att vi tyvärr är på en sådan nivå att de får träna efter vad tränaren för möjlighet att ge i tid. Och det är inte optimalt tyvärr. Men för att komma dit med möjlighet till anställa tränare så måste det finnas en styrelse som ser de möjligheterna. Men nu har vi på Åland duktiga simmare och skall jobba efter de förutsättningar vi har.
Därför tycker jag de åländska simmarna sköter sig riktigt bra men de kan bli mycket bättre.

Ha det så bra

En studieplats i gymnasialstadiet stärker självkänslan

Jag blir mer och mer orolig över våra åländska ungdomars möjligheter till studiemöjligheter. Jag var igår på ett möte i Pargas där jag kunde konstatera att där finns det fler studieplatser per elev än vad det görs på Åland.
Om jag förstod dem rätt så finns det i år fler studieplatser än vad det finns sökande. De nämnde 1,7 platser per elev.
Men på Åland så är det tvärtom för jag har hört att det på 430 platser ca 390 sökande.

Skall bli intressant att se om minister Britt Lundberg klarar av att hålla sitt löfte att det skall finnas lika många studieplatser som sökande. Det klarar man inte nu om man ser resultatet av den allmänna ansökningen.
Men i papper som jag fått så är det 41 elever som söker enligt prövning och tog de in 15 stycken i år i de åländska skolorna så är det bra.
Jag fick höra att i fastlandet så söker man enligt prövning och kommer man inte in så har man då möjlighet att komma in på en plats i den allmänna ansökningen.
Så tror jag det inte är på Åland utan du söker antingen eller. Men jag är inte säker.
Det är jättelätt att prata om att hur bra vi gör det för våra ungdomar och vi skall jobba för ungdomars välbefinnande. Men egentligen är det mesta bara prat.
Skall vi motverka att åländska ungdomar mår sämre psykiskt samt hamnar i ett missbruk så behöver vi nog först se hur kan vi hjälpa åländska ungdomar att få en utbildning.
Efter min senaste insändare så kom det ett mess om hur bra det är att ge en elev en anpassad läroplan. Man ger dem bättre självkänsla genom att de får stanna kvar i klassen med en då anpassad läroplan efter sin förmåga. Slutet på messet var att det är nog betydligt bättre än tre år på gymnasialstadiet
Tänker man då inte lite väl kortsiktigt? För att gå ut grundskolan så är ett delmål. Vad skall man göra sen när man går ut grundskolan om man inte slipper in i gymnasialstadiet? Borde man inte kunna garanteras en vidareutbildning.
Nu har jag igen kommit in på de här ungdomarna med anpassad läroplan. Men det är en grupp som jag har börjat bry mig om, för de vill gömmas bort.

Vi har otroligt med statistik om de studerande på Åland. Men när man ringer till Ålands Statistik och Utrednings Byrå så vet de inget om just de med anpassad läroplan. Inte kan ÅSUB göra något åt det för det är utförare men beställaren dvs landskapsregeringen så vill inte visa den sidan. För det kan ju smutsa ner PISA undersökningen.
Jag vet att jag har varit rätt så negativ i mitt inlägg här. Men det är ingen som lyfter upp de här frågorna.
Och jag börjar se allt fler ungdomar som inte kommer in i utbildning och det gör mig orolig. Och att Ålands sjömansskola gör sitt och tar in allt fler så leder det någonstans långsiktigt. För sen läser man att pga av utflaggning så tar man in allt mer arbetskraft från Sverige. Vart skall då våra åländska ungdomar jobba sen?
Någonting måste börja göras nu. Vi kan inte lova mer nu utan nu måste vi lyfta upp problemet på bordet och jobba gemensamt för att göra någonting. Det här är en hjärtesak, inte en prestigesak.

Ha det bra.

Skapelseberättelsen

Jag fick den här på mailen och jag tyckte den var så bra att jag ville delge den åt er också. Hoppas ni tycker den var lika bra som jag tyckte.

Skapelseberättelsen som
den blev, inte som den skrevs…


Först skapade Gud åsnan.




Gud sa till åsnan:

- Du är en åsna. Du skall slita och släpa dagen lång och bli kallad
dum i huvudet. Du kommer att leva i 20 år.

Åsnan svarade:
- Usch då, det låter inte som något bra liv.
Kan vi inte säga att jag bara skall bli 5 år gammal ?

Gud accepterade åsnans förslag.


Sen skapade Gud hunden .




Gud sa:
- Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester från
middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år.

Hunden svarade:
- Oj då, det blir kanske inte så roligt.
Kan jag inte få bli bara 15 år istället ?
Gud accepterade hundens förslag.


Därefter skapade Gud papegojan




Gud sa:
- Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och
upprepa allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal.

Papegojan svarade:
- Det låter väldigt enformigt...
Kan vi inte säga bara 50 år ?'

Gud accepterade papegojans förslag.

Till slut skapade Gud mannen.

Gud sa:

- Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv.
Du är klok och intelligent, så du kommer att bestämma här i världen.
Du skall bli 20 år.
Mannen svarade:
- Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre ?'

(Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens..)
- Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 som hunden tackade nej till samt de 25 som blev över från papegojan också?

Gud accepterade mannens förslag.

Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år.
Sen gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet.
Sedan får han helt underkasta sig den övriga familjens behov,
leva på rester från bordet och vakta huset i 20 år.
De sista 25 åren av sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt,
som folk säger, till stor irritation för alla i sin omgivning...


Ha det bra.

Viktigt att röra på sig

Över valborgshelgen så var jag med familjen på lite ledighet. Vi var till Sundsvall och träffade bekanta.

Men frun och jag tänkte att vi måste ju hitta någonting där för barnen. Så redan före resan börja vi se vad vi skulle hitta på. Och det ploppar ju upp lite lekland för barn överallt nu. Så vi tänkte att vi stannar vid ett på uppvägen. Så blir inte bilvägen att kännas så lång. Och det var faktiskt en bra idé för barnen hade roligt och frun och jag fick sitta och prata en stund för oss själva. Sen en dag så skulle vi ut till Birsta köpcenter som ligger lite utanför Sundsvall. Och ja jösses vad det var butiker där. Det var inte ett köpcenter utan fler ihop om man säger så. Men bland dessa ca 150 butiker så fanns drakborgen..

Drakborgen är är ett av Sveriges största bus- och lekland. Alla barn, små som stora, mår bra av att leka, träffa andra barn och röra på sig. Drakborgen lekställningar som innehåller flera olika rutschkanor och klätterattraktioner, trampbilar, softballkanoner, bollfontän och en sportarena inbyggd i andra våningen av lekställningen m.m. I hoppborgen kan man hoppa och skutta. Det finns klättervägg, man kan även susa nerför en uppblåsbar rutschkana.

Jag tycker det är en bra kombination att ett sådant här ställe ihop med ett köpcenter för det gör ju möjligheter att en kan vara där med barnen medan då en annan i familjen får gå i butiker i lugn och ro.

Sen kan man ju vara där och leka med barnen ( se bilden ), eller jobba medan de är där och leker för de har ju trådlöst internet där.

Men placeringen av drakborgen så gör fler möjligheter än den utanför Gävle som var ute i fabriksområde.

Men det jag tycker om med sådana här ställen är att barnen på ett lekfullt sätt kan utveckla fysik och motorik.

Billigare och bättre är ju att leka 10 pinnar på ett bräde men det är inte så lätt att motivera barnen till det idag.

Jag satt och pratade om hur dålig allmän fysik dagens unga egentligen har. Men det tror jag får vara ett annat inlägg någon annan gång.

Okej jag vet att inte öppnar man ett lekland för att serva föräldrarna så att de lättare skall kunna gå i butiker och ännu mindre för att utveckla barnens fysik och motorik. Utan det hela är för att förtjäna pengar. Men jag gilla sådana anläggningar där man kan få barn att röra på sig. Sen om någon är så smart att de har ett koncept som de förtjänar pengar på så är det bara att gratulera dem.

Vila upp mig

Jag har nu jobbat en längre tid alltför långa och tuffa dagar och jag kan erkänna att jag är rejält sliten.

Det började 2008 när jag åttog mig att bli ordförande i social och omsorgsnämnden. Det blev två ganska tunga ordförande poster.

Därtill hade jag sen ett par år tillbaks varit ordförande i Tallgårdens om- och tillbyggnads kommitté.

Det var ju ingen fara med det tyckte jag då. Men oj vad det har blivit mer arbete än jag trodde. Sen hösten 2008 så började jag som ungdomlots och att jobba som ungdomslots som jag nu gjort i 1 ½ år så har varit spännade och intressant. Förresten kolla gärna in vår nya hemsida http://www.ungdomslotsarna.ax/.

Sen jag var 7 år så har simningen betytt oerhört mycket för mig och sen 1989 har jag varit simtränare på olika nivåer.

Nu sedan 2005 när jag var med och startade SIF simning så har jag varit och tränat simmare där. Hösten 2006 så startade jag med ett nytt gäng. Men nu har de blivit så duktiga och utvecklats så mycket att de tränar 4 gånger i veckan. Till på köpet har jag fått flera simmare som kommit och velat ha mig som tränare som ställer mer krav på mig. Betydligt mer än vad jag trodde att det skulle vara just nu.

Allt det här har nu gjort så jag blivit rätt så sliten.

Men nu skall jag vara ledig i fyra dagar och fara bort med familjen. Så långt blir det inte utan vi far till Sundsvall och hälsar på bekanta.

Men hela familjen får nu läge att umgås tillsammans och det är nog det viktigaste.

Sen kommer jag på lördag att springa en halvmaraton. Jag försöker träna 3-4 gånger i veckan för att hålla mig i form och orka med mitt relativt fulla schema. Men för att hålla i träningen så behöver jag ha mål. Ett av målen har nu detta lopp varit. Jag vet att jag skulle kunna vara i bättre skick för att springa en halvmara men nu kommer jag att veta att jag måste hålla igen i början för att komma runt.

Men först och främst skall jag nu njuta av dessa dagar.

Ha det så bra

Alla bör få möjligheter till studier.

Det har nu i ålandstidning uppkommit en debatt om möjligheten att studera enligt enskild prövning i gymnasieutbildningen och då kunde jag inte låta bli att komma med lite synpunkter.

Jag har nu i drygt 1 ½ år jobbat som ungdomslots vilket är ett intressant och givande jobb. Men en sak som gör ont i själen när man ser hur ungdomar faller emellan systemet. Och tyvärr är det så att med anpassad läroplan i grundskolan att det minskar chansen rejält för ungdomen att få komma in till vidareutbildning.
Visst kan det låta bra att man får en anpassad läroplan i grundskolan men det minskar rejält chansen till att komma in till den utbildning som ungdomen.

Det är ju så att platserna enligt prövning är ytterst få, medan jag misstänker att studerande med anpassad läroplan som inte har en utbildninge efter grundskolan också ökar.
Man bör definitivt se över systemet med just anpassad läroplan och sen möjligheten att få studera vidare enligt prövning.
Ålands landskapsregering borde nu också se över möjligheten att ge gymnasieskolorna extra resurser för att öka platser enligt prövning.
Vi har nu en stor arbetslöshet bland unga och att ge dem möjlighet till en utbildning så ökar sen chansen för våra ungdomar sen att få ett jobb.

Man pratar om att minska marginaliseringen bland de unga. Tyvärr ser jag nu en grupp ungdomar som blir marginaliserade och inte ryms med i systemet. Det är nu dags att börja se över det.
Jag ser en hel del ungdomar nu som börjar känna en hopplöshet att komma in i skola och de börjar ge upp allt. Är det den framtidstro vi skall ge våra unga idag ?Vi vill väl kunna erbjuda alla lika möjligheter till vidare studier?
Sen bör man se över att ger vissa skolor för lätt anpassad läroplan till sina elever. Eftersom det får så stora konsekvenser så för våra unga så borde man se andra möjligheter först.
Anpassad läroplan kan vara enkelt att ge, men den får stora konsekvenser för ungdomen och stora ekonomiska konskvenser i att allt fler unga blir marginaliserade.
Så är inte fallet idag.

Ha det bra.