Full fart som vanligt

Jag tänkte för en vecka sen att nu skall jag bli flitigare på att blogga men det är inte så lätt att hinna med det bara. Jag sitter nu på ett vandrarhem i Barkarby. Jag är med några simmare på simtävling i Sollentuna. Visserligen kom vi hit först igår så jag har haft flera kvällar som jag tycker jag borde hunnit ändå med att skriva blogginlägg. Men det är så mycket som man skall hinna på så kort tid vid datorn på kvällarna.
Det som mest har upptagit min tid den här veckan så är att planera en dag om att förebygga utanförsskap som jag funderar på att arrangera. Man måste nu börja se vad man kan göra för att förhindra att fler hamnar utanför t.ex. våra untbildningar. Man måste se att så många som möjligt hittar sin studieplats.
Imorgon så kommer jag att vara på simtävlingar men sen skall jag stressa mig till Kapellskär så jag hinner hem med färjan som går kl.14.30.
Så imorgon är dagen fullspäckad som vanligt :-)

Ha det bra.

Våga se utveckling

Idag fick jag höra i radion något som jag egentligen inte ville höra.

"Sund och Vårdös gemensamma socialnämnd har bjudit in till ett gemensamt möte och diskussionskväll för socialnämnderna på norra Åland. Då ska man diskutera hur ett samarbete mellan kommunerna kan se ut i framtiden, till exempel behov av och erbjudande av familjearbetar- och barnskyddstjänster i kommunerna samt eventuell samordning av socialkanslierna"

Egentligen borde jag som ordförande i nämnden vara nöjd att de tar med vad vi gör. För egentligen så jobbar ju ofta nämnderna i det tysta.

Men eftersom jag vill jobba tillsammans med de andra nämnderna så är det ju inte det optimala att de får höra det i radion.

Därför tror jag att det skulle varit bättre att de fått ta upp det i nämnden innan man hör det i radion.

För mig är det ingen prestige att vara nämndordförande utan jag vill vara med föra verksamheten framåt. Därför kanske är jag mer än arbetande ordförande än att vilja synas utåt.

Jag har nu varit ordförande i 5 år och det har hänt mycket de 5 åren. Men för det skriker jag inte ut vad som hänt under de 5 åren.

Det är riktigt kul med att vara med och utveckla socialvården i kommunen. Men det har inte varit någon dans på rosor för det har varit en stor omsättning bland personalen.

Sen finns det jobbiga saker också och det är ju när enskilda personer och familjer mår dåligt. Man vill så gärna hjälpa men ändå måste man följa lagar och regler så alla får en lika behandling.

Däremot så behöver man se om man kan utveckla det sociala arbetet tillsammans med de andra kommunerna och ta del av varandras kunskaper. Så även om det inte kanske blir något nu så kanske det sås ett frö till ett senare beslut.

Att jobba med politik så är det inga snabba beslut utan det gäller att ha tålamod och se långsiktigt.

Spring inte in i väggen, vänta tills någon öppnar dörren.

Idag har det varit en livlig debatt ang motionen om en ny ramlag på Åland. En ramlag går i korthet ut på att lagtinget efterhand och när lagtinget själv så önskar kan ta över nya rättsområden från Finlands riksdag.
Det tror jag aldrig att Finlands riksdag går med på.
På Åland har många länge velat ta över skattebehörigheten till Åland. Men med en ramlag så far nog alla de chanserna. För det är nog så att man i det här fallet skriker efter för mycket.
Jag hörde lite på debatten och de pratade hela tiden om målet med ramlagen är ju ett sätt att ta över skattebehörigheten.
Men sikta då inte för högt, för då kommer vi inte i mål med att springa in i en vägg. Vänta tills någon öppnar dörren istället.
Personligen är jag skeptisk till att ta över skattebehörighet för jag tror inte riktigt Åland klara av det.
Åland mår och lever bra idag. Vad är det då för vits att vi skall ta över skattebehörigheten ? Jag är rädd för att vi blir för sårbara i svåra tider. Vi är trots allt bara 27 000 invånare.

Ha det bra

Viktigt med duktiga och engagerade ledare för de unga.

Som många märkt så är simningen det stora intresset för mig. Det har nog varit mest av simning för min del ihelgen också.

Jag var med runt 25 ungdomar på simtävling till Gimo i lördags. Nu var inte alla simmare SIF simmare men jag hade också ansvaret för ÅID simmarna denna helg eftersom deras tränare hade arbetsförhinder.

Idag sen så var det träning för mina simmare.

När jag startade SIF simning så var det för att bredda åländsk simning, att SIF skall vara med i juniorsimning och sen kunna slussa simmarna vidare till ÅID.

Vi har ett motto i SIF simning att alla skall få simma på sina egna villkor, vilket då gav oss i SIF lite huvudbry eftersom flera sen ville stanna kvar och träna i gruppen som de är i nu. Då kan man inte säga åt de simmare att de måste flytta till ÅID om man säger i föreningen att simmarna skall få simma på sina egna villkor i vår förening. Förutom breddningen så hade jag också en egoistisk tanke med att starta SIF simning, och det var att jag kunde hålla på med simning på en lägre nivå än den elitsatsning som tränare som jag då just då precis lagt åt sidan.

Okej nu vet jag att det här kommer att sticka i vissas ögon. Men sen är det så att jag anser att jag är en relativt hyfsad tränare som brinner för det jag gör. Och jag tänkte att får man då ge den tiden och min kunskap på unga simmare och sen kunna slussa dem vidare när de är mogna för det. Då skulle det utveckla åländsk simning ännu mer.

För skall idrotten lyckas så måste man även ha duktiga tränare i unga åldrar.

För det är tyvärr som många idrotter gör att man bara lägger in någon som ledare för de allra yngsta. Men man måste ju tänka på att det är just för de barnen och föräldrarna som man ger första intrycket av sin idrott.

Jag har ju skrivit tidigare att vår son Johannes håller på med hockey och jag har sagt att jag inte skall lägga mig så mycket i den. Men efter att igår kväll pratat med min fru om hockyn så kunde jag inte låta bli att nämna om det här. Igår så var det en ny ledare där och för det första så presenterade han sig inte ens. Så här små killar som det här gällde så skriker efter att hitta olika manliga förebilder. Framför allt eftersom det är så få män inom barnomsorgen och därför är det viktigt att man åtminstone presenterar sig.

Sen så bör man nog också ha namnupprop när man börjar en träning för när ens namn ropas upp så blir man bekräftad. Jag kan nog sätta en hel del på att Johannes inte nämnts vid namn en enda gång på hockeyn sen han började med det i januari.

Sen att de nu igår hade alltför avancerad träning för dem så kan bero på att det var en tillfälligt inhoppande tränare där.

Jag hade inte tänkt lägga mig i hur hockyn bedriver sin verksamhet men tyärr måste jag ringa till dem nu den här veckan. Johannes har tyckt det varit kul med att lära sig skrinna och jag tycker det är jättebra att han också har en annan idrott än simningen. För simningen är så förknippat med pappa, så därför är det bra att han har sin "egen" idrott. Därför vill jag inte han skall sluta med det för att de har för svaga ledare.

Nu sågar jag inte de här ledarna utan jag vill att de skall få hjälp att utvecklas. För de två som jag sett kan bli riktigt bra ledare bara de får hjälp. Och jag vet att det är svårt att få ledare men hjälper man inte de som ställer upp så gör man sig en björntjänst långsiktigt. Därför tänker jag ringa och ge dem mina synpunkter. Visst skulle jag kunnat ge det direkt till ledarna också, men vi har inte fått kontaktuppgifter till dem.

Ha det så bra.

Viktigt med kvalitetstid

Det har varit rätt så mycket senaste tiden så tiden mellan inläggen blir längre. Det är som en mycket god vän sa häromdagen att mitt liv handlar mest om simträning och min egen träning. I och för sig så stämmer det väl till en del att det är det tillsammans med familjen så är de tre viktigaste sakerna för mig just nu.
Simningen var det så att när jag starta simföreningen 2005 så skulle det vara en lite breddförening, idag tränar mina simmare runt 8 timmar i veckan och är målmedvetna som bara den. Då vill jag ge dem chansen att satsa.
Min egen träning har jag hållit på ett tag med nu och tränat har jag gjort för att hålla mig i en s.k. trivselvikt.
Men det finaste jag har är min undebara familj som jag älskar överallt annat. Genom att mina simmare börjat tävla en del så blir min familj lidande. Därför gäller det att ta igen den tiden andra helger. Den här helgen var en s.k. kvalitetshelg med barnen och bl.a. så gjorde jag en pulkbana åt dem, eller kanske var det mer åt mig :-) Nu är det plusgrader och snön smälter men de har lovat lite kallare. Och jag hoppas att det blir så också för att banan skall hålla sig en tid ännu. Men här så vill jag nu att ni skall få möjligheten att se den fina bana som jag gjorde i lördags. Jag kör banan här med vår nyinköpta snowracer, tänk vad kul det är med vinter.
Jag ville göra pulkbanan med barnen, men det ville inte de. Men den var roligare sen när den var klar.
Ha det bra

Fattigdom finns även hos oss.

Jag fick en lite klump i magen idag när jag läste dagens Husis. Artikeln som du kan läsa lite om på en länk här så handlar om fattigdomen i Finland, om folk som köar för mat. Och klumpen är för att det är så många som köar för mat i vårt välfärds Finland.

Vi skall ha den nordiska välfärden som skall hjälpa de fattiga. Men når inte vårt nordiska välfärdssystem åt alla ?

Men ändå känns det bra att församlingen finns och hjälper. Framför allt tar de initiativ till att samla in mat som datumet gått ut för att sälja, som man då ger bort istället för att köpmännen slänger det.

Tänk om vi skulle kunna ha så på Åland att våra köpmän skulle låta församlingen ta hand om den mat som de annars slänger bort ?

Då skulle de kunna förmedla vidare mat till sådana som skulle vara tacksam över det. För när man läser artikeln så är jag säker på fattigdomen också finns här hos oss. Så kan man hjälpa på ett eller annat sätt så är det bra.

Nu har ju inte lågkonjukturen slagit lika hårt på Åland som i övriga Finland vilket vi skall vara oerhört tacksam för. Men med att köpmännen skulle skänka maten som de annars slänger bort så skulle vara bra även här.

Ha det så bra.

H: Göte

Kan det verkligen vara så ?

Jag läste imorse en artikel där förtroenderådet reagerar över att socialnämndsledamöter lär ha pratat om enskilda personers ärdenden i butiken. Jag har svårt att tro att det skulle finnas så omdömeslösa personer i nämnder.

Men däremot så behövs det en förändring och jag tycker personligen att man skall ta upp ärenden anonymt i nämnderna. Om det rör sig om ett beslut, rättelseyrkande eller vad det gäller så skall man ta beslutet på vad det rör sig om och inte om vem det är.

Jag har nu suttit som ordförande i både socialnämnd och omsorsnämnd sedan våren 2006 och där har vi sedan dess slutat med att ta upp namn.

Visserligen kommer man inte åt det som förtroenderådet tog upp om nämnledamöter som inte kan hålla tystnadsplikten.

Det är bra att man tar upp det med de de kommuner de berör och jag hoppas verkligen sen att det sen kommer fram till de olika nämnderna det berör.

Jag anser ju att den personen har förbrukat sitt förtroende och skall bytas ut om det framkommer att det stämmer att socialnämndsledamoten verkligen har pratat om enskilda ärenden med personer som det inte berör.

Man jobbar ju på att tröskeln att ta hjälp av kommunens social skall vara så låg som möjligt, men en sådan här artikel hjälper ju inte det syftet riktigt.

Ha det bra