EU inte tillräckligt hett

Igår såg jag en halv partiledardebatt i Sveriges TV. Jag missade början men efter sporten när jag skulle byta kanal såg jag att det var partiledarbebatt.

Men när debatten håller på att sluta så vräser Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt att han trodde det skulle vara en EU debatt och inte en inrikesdebatt.

Nå det är ju debattledarna som styr debatten men nog är det ju så att EU är inte lika hett som vår partipolitik här hemma.

EU är viktigt för den europeiska gemenskapen och skall hitta gemensamma riktlinjer för länderna i europa.

Men sen så är det ju den inrikespolitiken som är det intressanta genom att det berör oss mer.

Därför tror jag att EU-valet inte kommer att bli tillräckligt hett och intressant, för media tycker om att skriva mer om regeringsblocket eller oppositionsblocket upp och nedgångar. Än att man skriver om de politiska grupperingarna i Europaparlamentet. För ledamöterna i Europaparlamentet grupperas ju inte efter nationalitet, utan går samman med utgångspunkt i politisk tillhörighet.

Men ändå så är det inrikespolitiken som är det intressanta för den berör oss mer.

Ha det så bra.

Kort men kommer att testa en

Oj nu kommer en sönder hackad vecka igen. Genom att det är en ledig dag på torsdag så blir det ju en kortare vecka.

Men den kommer att testa mig helt klart för jag har 12 - 14 timmars dagar nu de närmaste dagarna.

Men då är det faktiskt mitt tränande inräknat för det måste jag hinna med för annars blir jag så grinig.

Det är faktiskt så att jag måste få lite tid för träning för annars blir jag stressad över det. Idag blev det en ny länk på 110 minuter kändes faktiskt skönt att få spring iväg på en längre länk.

Därför är det klockan på bilden som gäller just med träningen.

Ha det så bra.

Åtgärder behövs nu

Jag blev att tänka på en sak när jag läste den här kommentaren på mitt förra inlägg. Jag har inget bevis för det men som jag sett det så lyckas Mariehamn fånga upp ungdomar som mår dåligt bättre än landsbygden.

Ja jag vet att nu tänker många att hur skulle de här små kommunerna kunna ha en bra social service.

Det anser jag att inte stämmer in på kommunen där jag bor. Nämligen Sund. Sen jag blev ordförande så gick vi in för att anställa en socialarbetare redan 2006 för att satsa på en socialarbetare som skall få möjlighet att specialisera sig på barnskydd, samtidigt som som då socialsekreteraren får möjlighet att lägga mer spetskompetens på bl.a. handikappservice och utkomststöd.

Vi har också i kommunen satsat på ett projekt inom utkomststödet som heter perspektiv, där vi erbjudit utkomststödtagare coaching av mentaltränaren Christoph Treier och du kan läsa mer om det projektet här.

Jag fick höra nu i veckan att med den satsningen under 2008 så sänkte vi arbetslösheten i kommunen från 1,9 % till 1,5 % och det är inte jag som säger att det är tack vare perspektiv, utan det kom fram på kommunens målsättningsseminarium.

Så visst satsa det också inom de små kommunerna. Men bekymret är väl samarbetet mellan kommunerna och sen arbeten mellan t.ex högstadiedistriktet och kommunerna.

Mariehamn har något som heter samverkansgruppen som jag erfarenhet från min tid som fältare.

En oerhört bra arbetsgrupp där man samarbetar nära mellan olika sektorer som fritid, social, skola och skolhälsa.

För med tanke på hur våra ungdomar mår nu så måste vi på landsbygden utveckla samarbetet mellan framför allt skola och sociala myndigheterna.

För nu måste vi tillsammans se vad vi kan göra. För att det kommer allt oftare signaler på ungdomar som mår dåligt och är på väg åt helt fel håll. Nämligen mot kriminalitet och missbruk.

Det som nämns här är inte det enda tyvärr.

Vi får inte bara skaka på huvudet huvudet längre, utan för nu måste in med åtgärder i ett tidigt skede.

Vi kan inte nu skylla på konjukturer och annat för nu är det många ungas framtid som står på spel. Så nu måste vi med åtgärder och det kommer tyvärr att kosta en del, men det är det värt. Och desto tidigare vi kommer in, så desto större chans har vi att rädda dem.

Ha det bra

TACK MAMMA

Ibland blir inte dagen som man tänkt sig. Idag hade dagis stängt och frugan skulle på jobb vid lunchtid.

Så vi hade bl.a. skaffat hem trådlöst internet för att jag skulle kunna sitta på altan och jobba medan barnen lekte ute.

På förmiddagen skulle jag bara på en ungdomsträff och sen en hem.

Men jösses vilken kaotisk dag.

Ett samtal och en ungdom som inte var i skolan ändra hela min dag. Jag kunde inte vara hemma utan jag måste iväg på olika saker. Men frun måste fortfarande iväg och jobba vid lunchtid, dagis hade ju stängt idag p.g.a. planeringsdag så vi måste testa och som vanligt ställer hon upp. Min mor Gretel ställde sig och stekte plättar åt barnen så de fick plättar när de kom dit. Jag kan inte annat än säga TACK MAMMA.

Jag kan ju erkänna att under min tonårstid så var jag inte en son som man drömmer om. Jag var relativt orolig.

Jag testa gränser, men mina föräldrar höll på sig och jag visste vad som gällde. Däremot så ställde de alltid upp för mig genom att skjutsa och hämta mig.

Vilken tid som helst.

TACK MAMMA.

En sak som jag blev att tänka på idag att föräldrar måste få chansen att vara föräldrar. Ta som ett exempel om ens barn skolkar att hur viktigt det är att skola reagerar direkt och då sätter igång hela konsekvensprogrammet direkt och där skall föräldrar involveras.

För föräldrar måste få chansen att vara föräldrar. Att man som förälder får chansen att reagera och agera så tidigt som möjligt.

Jag tycker t.o.m. att de borde finnas tydliga direktiv till skolorna att om en elev är borta så måste föräldrarnas informeras på direkten.

För får man som förälder chansen att sätta konsekvenser tidigt så är det oftast lättare sen att hålla ungdomen på rätt spår.

Visst kan det vara en jobbig tid när man är tonårsförälder, och har en tonåring som verkligen testar en. Men står man på sig som förälder så kommer oftast sen ett TACK för att ni hade gränser och orkade bry er när jag var som jobbigast.

Nu är det helg och imorgon så är det simtävlingar som jag måste fara på. Frugan är på skriftskoleläger på Lemböte, så då behöver jag ha någon att se efter barnen. Gissa vem jo min mor Gretel som än en gång ställer upp. TACK MAMMA !!!

Majonäsburken och två koppar kaffe

Den här fick jag på mailen igår så därför vill jag delge er den. Samtidigt vill jag tacka Lena för mailet.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna.

Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen.

Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Ha det bra

En kväll på Sportkila

Ikväll hade familjen Winé intagit Sportkila. Halv sju så var 5-årige sonen på sin första fotbollsträning och även om koncentrationen inte var på topp i början så gick det ändå bra. Men det viktigaste var att han tyckte att det var kul och vill dit igen.

Eftersom det ändå gick relativt bra för Johannes och yngste sonen började acceptera att han inte skulle få vara med på fotbollsträningen, utan börja sysselsätta sig med att leka vid läktaren. Så då ställde jag mig på startlinjen och sprang Tranvikslunken som är ett motionlopp på 10 km. Och när jag sen kom i mål 57 minuter senare så till min stora glädje så var familjen ännu där. Så ikväll hade familjen Winé en kväll på Sportkila och jag tror inte det blir vår sista.
När jag var barn så var jag en del där och nu börjar nästa generation hoppas det håller i sig.





Ha det bra.

Man väljer inte att bli överviktig

I olika mess i en av våra åländska tidningar så är det nu en hel del mess om överviktiga. Det är efter en insändare som egentligen handlade om alkoholism, men insänadarskribenten kom sedan in också in lite på överviktiga.
Mycket i insändaren är om alkoholism är genetiskt eller inte, samt om det är rätt att klassa alkoholism som sjukdom.
Där kan jag nog tycka att det jag läst, samt det jag följt med olika föreläsare så finns det risken att bli alkoholist flerfalt större om man har alkoholism i släkten sedan tidigare.
Och just om den risken är nog sådant som man måste informera om i en tidig ålder.
Men sen hur många tänker "det gäller inte mig för jag har koll på läget".
Men har man verkligen koll på läget ?
Sen är det helt rätt att att klassa det som en sjukdom för skall du behandla det så kan de behöva vara sjukskriven för att klara av behandlingen.
Men även om man har det genetiskt så måste man inte bli alkoholist för det men det som jag anser är att vet om risken och klarar konsumtionen efter det så är det bra.

Men nu till det som mitt inlägg egentligen skall handla om och det är om övervikt. För som insändarskribenten skrev så får var och en har ansvar för sitt eget liv och leverne.
Visst jag är överviktigt och jag har ett visst ansvar för att det blev så, men skulle jag kunnat se det själv så hade jag inte låtit det gått så långt som jag gjorde.
Så jag hade inte koll på hur illa det var.
Sen efter allas kommentarer så blir det inte lättare heller.
Man kan inte straffa bort övervikten utan måste få den att vilja göra något åt det. Att personen verkligen ser en vinst med att ändra sitt liv långsiktigt.
Fast jag ännu är överviktig så har jag tack vare en god väns hjälp lyckats gå ner 40 kg vilket jag är glad över.
Men det är rent helsike att hålla sig där, och ännu svårare att få ner vågen ännu mer vilket jag skulle vilja.
Det är många som offras för att jag skall kunna hålla mig nere på den vikten jag är nu. Jag måste få in 4-5 träningar i veckan.
Men tack vare god hjälp av min mor och fru så får jag ihop de här träningarna. Visst misar jag lite kvalitetstid med barnen, men jag vill också vara en hyfsad förebild för dem. Och då tänker jag på det här med att de ser att pappa far ut och springer. För det kommer att vara jätteviktigt för dem att röra på sig eftersom de har en överviktig pappa och jag anser att även övervikt är genetiskt.
Men det går att ha koll på om man ser riskerna.
Sen de här bantningarna med att gå ner 5 kg på 5 veckor ger jag inget för det är sen när man är där som man verkligen får jobba.
Så det jag vill få fram att klanka inte på de övervviktiga med att säga jösses vad du blivit överviktig du måste göra något åt det.
Hjälp den istället med att lägga upp mål. Kanske ni kan tillsammans gå ut och gå eller spela badminton. För det har jag märkt att röra på sig hållerämnesomsättningen igång.
Så uppmuntra istället för att förolämpa. För känner man sig ännu mer förolämpad så blir man ännu mer offer och då är det alla andras fel.
Det är mitt ansvar att gå ner i vikt, men då behöver jag få hjälp och stöd av andra för att orka med det. Och inte några nedervärdernade anonyma mess i en tidning.

Sen behöver man kanske få veta hur illa det är ställt också ( bilden ), för det var det som gjorde att jag insåg att jag verkligen ville göra något åt min situation. För jag vill öka chansen att få följa min barn växa upp. Sen om något annat tar bort mig kan jag inte göra något nu. Jag har mitt ansvar och det jobbar jag på nu.

Ha det så bra.