Att lära känna varandra mer

Igår kväll så hade personalen på katapult julfest.

Vi var till resturang Umbra och åt jättegod mat men framför allt så umgicks vi på ett mer avslappnat sätt än annars.

Det var en jättetrevlig kväll som blev längre än vad jag tänkte. Om jag säger så var vägen hem mycket lång för jag kom hem först efter tre.

Det är nu 5 månader sen jag började jobba på katapult så jag har inte hunnit känna mina kollegor riktigt än och de har nog inte lärt känna mig fullt ut heller.

Men igår satt vi tillsammans länge och prata, skämta och skratta. Jag tror att för mig var kvällen viktig så att jag skall komma mer in i arbetsgruppen som jag alltid har trivts med, men det har varit mer på ett ytligt sätt som vi känt varandra.

Sen under kvällen träffade jag många bekanta så jag hade en mycket trevlig fredagkväll. Jag måste erkänna att jag varit lite orolig för lördagen för jag visste att 13-tiden så skulle frugan iväg på jobboch sen vara borta 24-timmar. Så det jag var orolig var att jag skulle vara en trött och grinig pappa idag, som skulle smitta av sig på barnen att de också skulle bli griniga.

Men oj vad fel jag hade för idag har vi haft en underbar dag.

Jag och Johannes har haft en liten jobbig tid, för han har varit inne i en period där han sett mig som en rival mot mamma.
Jag har förstått att det upplever barnen under en viss tid av sin uppväxt. Men idag har vi haft en riktigt bra dag jag och pojkarna.

Det känns som vi kommit varandra närmare Johannes och jag. Det har aldrig varit problem men det har som jag nämnde tidigare varit en svacka som inte har varit rolig. Men idag har svackan varit borta och vi haft en riktigt bra dag.

Hoppas du också haft en bra dag.

Ha det så bra.

Konstruktiv radiodebatt

Igår så var jag tillsammans med Cita Nylynd och minster Katrin Sjögren i en radiodebatt. Debatten handlade om ungdomar, föräldraskap och frågor där då kring alkohol, narkotika och tobak. Det var en konstruktiv och saklig diskussion som vi hade. Man kan höra den på nytt på söndag kl.14.30 på radio Åland. Du kan ju också lyssna via datorn på radions hemsida som du hittar här.
På förhand så funderade om jag skulle få läge att vara lite jäklig mot liberalerna och då Katrin Sjögren för jag är nog ännu lite småsur på liberalernas fula och populistiska oppsitionspolitik i drogfrågor våren -07.
Men reportern valde att ha det på en snäll nivå och det var nog lika bra det för nu blev det sakligt istället för att det skulle blivit politisk pajkastning.
Och jag bjuder gärna på mina erfarenheter och kunskaper istället för en politisk debatt i så här viktiga frågor.

Ha det bra

Vägran att acceptera fakta - förnekelse och hälsa

Förnekelse innebär en vägran att acceptera eller ta itu med en sjukdom eller andra händelser.
Förnekaren förnekar fakta och tror sig därmed minska konsekvenserna.Förnekelse eller hälsosam misstänksamhet kan hjälpa patienter att inte döma förrän de fått alla fakta.

Så har de även varit för mig. När jag kom i lagtinget 2003 så skulle samtliga lagtingsledamöter på hälsokontroll.
Jag fick en tid dit januari 2004 och man kan väl säga att motorn i herr Winé hade sett sina bästa dagar. Blodtrycket var högt, sockret var högt och min allmänna kondition inte var bra.
Jag var då 35 år men i ett skick som inte en 35 åring skall vara. Hemma fanns så min kära hustru och lilla Johannes som då var ca 1 månad.


Då ville jag börja ta tag i mitt liv men kom inte igång. Jag som tränat och haft en kanonkondis, men jag vägra inse i hur dålig kondition jag verkligen var.
Men tack vare en mycket god vän så börja jag komma igång och då började jag att gå ut på promenera med barnvagnen.
Ibland blev det upp till 3 timmars promenader. Sen september 2006 tog jag lite spring steg och det kändes mycket bra. Efter det nu så har det blivit två kanonlopp och två halvmaror.

Men det är inte det som det här inlägget skall handla om utan istället om hälsokontrollen. Hälsokontrollen som var hos den privata sjukvården så kan man vara kritisk till.
Inte heller något åt mitt blodtryck, men till mitt höga socker så fick jag glucophage och var på olika provtagningar.
Sen behövdes inte det längre provtagningar och jag vägrade ta ordet diabetiker i min mun. När någon så sade det åt mig så sa jag att det har ingen läkare sagt ännu. Utan bara att jag har högt socker. Men det kommer nog att gå bort, vänta bara.
Eftersom jag nu inte längre sitter i lagtinget så har jag inte samma förmån om hälsokontroll så jag ringde till ÅHS om ett nytt recept.

Men det gick inte, utan då ville de veta mer och skicka mig på prover.
Och nu var inte motorn slut längre. Jag hade en vilopuls på 52 så mitt hjärta spann som en väloljad och välskött motor.
Blodtrycket var hyfsat.
Ja det mesta var bra förutom sockret som var högt även om det inte var närheten av det som jag hade 2004.
Så det var som jag hoppades att nu är jag i bra kondition, och mitt hjärta spann som en bilmotor i superbt skick.
Så blodtrycket är i skick men inte då sockret tydligen.
Jag kan sluta förneka utan bara att inse att jag är dibetiker och måste ha min medicin.
Nu har jag varit i januari på flera undersökningar och även idag träffat diabetessköterskan.

Jag hade velat ha ett svar i många år men nu vet jag att jag har typ2 diabetes och det kommer jag att ha resten av mitt liv. Jag kommer att äta glucophage resten av mitt liv. Och egentligen kommer jag att kunna leva som jag gjort tidigare med mitt glucophage.
Det tog många år för mig att inse att jag har diabetes, men den privata sjukvården klara inte av det att berätta det åt mig på 3 år medan offentliga sjukvården fick mig att inse det på mindre än en månad.
Jag återkommer säkert mer om diabetes i inlägg senare.

Ha det bra.

Viktigt att växande barn äter

På morgnarna när jag börjar jobba så brukar gå igenom vissa tidningar på nätet. Och det är ju ungdomsfrågor då som gäller för mig och mitt jobb. I jobbet så är det att jag försöker uppmuntra en dialog mellan elev poch skola.
I den här artikeln funkar inte dialgoen i alla fall. Det handlar om en 13-årig ungdom som var hungrig och tog en extra fiskpinne.
Det slutar med att skolperonalen kallar dit polisen för att avlägsna ungdomen.

Visst är det fel om man inte håller sig till regelerna, men man måste väl se vad som är problemet.
Om pojken är hungrig så lös det och förklara kring reglerna sen.
Man brukar prata om ungdomsproblem men här anser jag att vuxna inte betett sig rätt i den här situationen.
För problemet att är att kille är hungrig och hur kommer det sig ?
Det kan vara olyckliga omständigheter som gör att han inte ätit morgonfrukost hemma.
Sen skall väl inte någon straffas om de verkligen vill äta eftersom jag tycker vi har ett växande problem som är tvärtom. Nämligen att de inte äter i skolan.

Sen är det rätt att man bara får äta tre fiskpinnar, för i högstadieåldern så så äter visa mer och vissa mindre.
Vissa kanske tränar hårt och behöver äta mer.
Här skulle jag gärna ha din åsikt, därför lägger jag in en enkät där du kan fylla i vad du tycker.
Fyll gärna i din åsikt.

Ha det så bra

Nya uppdrag

Igår började jag ett av mina nya förtroendeuppdrag nämligen att sitta med i Ålands idrottsförbunds styrelse. Som de flesta vet så brinner jag för idrotten och då är det här ett uppdrag som passar mig ypperligt.
Jag är invald på två år och jag ser verkligen fram emot att sätta mig in i åländsk idrotts takorganisation mer noggrant. Jag lär nog återkomma mer om mitt uppdrag där mer i min blogg.

Ha det så bra

Med stor sorg och saknad

Med det här inlägget och blombukett ( bilden ) vill jag ge en en tanke till min far Gunnar Winé. Det är nu idag 6 år sen vi fick det tråkiga beskedet att han dött.
Det är så mycket som viinte hann uppleva tillsammans som jag gärna skulle velat att han skulle fått uppleva tillsammans med oss andra.
Bland annat två underbara killar som sönerna Johannes och Alexander fick han inte hinna träffa. Jag skulle också velat göra honom stolt (som han skulle säkert ha varit) när jag blev invald i lagtinget hösten -03.

Men jag hann aldrig säga TACK till honom. Jag hann inte heller visa min tacksamhet till honom.
Därför tillägnar detta inlägg till honom nu.

Alla andra

Just nu har det börjat rulla på för fullt igen. Helgdagarna är över och vardagen kom hem snabbt emot.
Men det som alltid händer den här årstiden är alla galor. Som ikväll är det finska idrottsgalan och guldbagge galan och jag har följt med båda när jag suttit vid datorn och jobbat.
Nå ärligt talat så finska idrottsgalan så hängde jag inte så mycket med men jag försökte i alla fall lyssna och förstå lite.

Men när jag inte förstod vad de sa utan jag titta på tv:n och inte fatta något så blev jag att tänka på de andra som jobbar i de tysta.
Ta som exempel nu årets simmare Hanna-Maria Seppälä som jag fått följa med en tid på sidan om. Hennes mamma har ju varit hennes tränare och henne har man hört talas om, men det intressanta där är en annan dam som ALLTID varit med på tävlingar som jag sett. Men jag har aldrig hört hennes namn jag har aldrig sett någon gratulera henne när folk gratulerat mamman efter att hanna-Maria presterat någon topptid.

Det jag tänker på där är alla i bakgrunden som jobbar och hjälper för att en idrottare och förening skall utvecklas.
Med det vill jag ge en eloge till alla som jobbar för att utveckla idrotten. Ni skulle bara veta vilket samhällsengagemang ni gör.

Var stolta och ha det så bra.