samarbete, låter fint men fungerar ju inte

" Inte behöver man slå ihop kommunerna, man kan samarbeta" men det fungerar ju aldrig. Igår hade vi kommunstyrelsen och där fick vi höra att vår fråga till en kommun på norra Åland om att köpa en barnträdgårdslärartjänster inte blir av. Det är lagt på is om man säger så. Finns inte resurser just nu i den kommunen. Ungefär samma sak var det när jag pratade med samma kommun om gemensam äldreomsorgsledare. Så det här med samarbete så är banne mig helt hopplöst att få ihop. Det är oftast en kommuns behov och då har den andra kommunen sitt på det torra och vill inte gå vidare med det. Nä behövs en kommunreform nu. Vi skulle få större och stabilare kommuner som skulle garantera en fortsatt bra service till kommunens invånare,

Måste börja hända något nu - för invånarnas bästa.

Sitter på kontoret och filosoferar lite. När jag gick till val, så sa jag "tre kommuner och ett KST". Nu verkar det som det blir fyra kommuner och det kan jag köpa. Nu vill jag komma i mål med ett KST och de har jobbat inom Ålands omsorgsförbund och har ett bra förslag på avtal. Lite Robin Hood modellen och det behövs nog för det skiljer mycket på hur det ser ut ekonomiskt i våra olika kommunerna nu. Men nu är vi där igen, tre starka kommuner säger "NEJ vi förlorar på detta och våra skattebetalare skall inte hjälpa andra kommuner". Men HALLÅ det är inte de andra kommunerna man hjälper, utan det är de ålänningar som är i behov av hjälp t.ex. barnskydd, missbruksfrågor och handikappservice.
Vi inom NÅS ( Norra Ålands Socialdemokrater ) ändrade Kommunernas Socialtjänst till Klientens socialtjänst.
Det här kan bara inte vänta för vi har klienter inom dessa områden som vill se resultat NU.

Vi kan inte heller vänta på en kommunreform, jag har sett så mycket de senaste två veckorna där vårt kommunsystem inte är hållbart. Förra veckan var jag på ett möte om en gemensam ungdomsgård på norra Åland. Och jag kan erkänna jag var förbannad på hur dåligt vi samarbetar. Ännu mer förbannad blev jag när en kommunpolitiker börja hacka på Sund att vi inte gjorde något för ungdomsarbetet. Februari 2016 lyfte jag upp om ett samarbete på ungdomssidan på ett  möte, och då var det den politikern som såga mitt initiativ. Vi behöver få något att hända där NU.

Sen en annan sak är det socialpsykiatrin som är riktigt hopplöst efter och det är för att vi har för små kommuner. Inom socialpsykiatrin har vi tredje sektorn som gör ett bra jobb, men det är för som en sa att "där inte kommunen klarar av så måste tredje sektorn gå in". Så är det på Åland. Visst är det fint och lite idyllartat med våra kommuner. Men det är banne mig inte för våra ålänningars bästa, och definitivt inte för de som är i behov av stöd från samhället. Så det behöver hända något NU.

Hoppas inom dessa områden att det händer saker inom det sista året.

Ha det bra.

Jag är tillbaka

Efter en lång tid så är jag tillbaks här på bloggen. Blev en tung vår med diagnoserad känslomässig utbrändhet under våren. Det som sen var det som rann över var nog att min mor gick bort i februari. Blev också för mig jobbigt att ta hand om allt med lägenheten och annat efter min mammas bortgång, Jag har under många år också hållit på med simning i föreningarna Sunds IF, IFK Mariehamn och Ålands simförening. Simning har varit mitt liv, min passion ärligt talat. Kanske jag är lite för engagerad i mina adepter. Sen när simföreningen växer så det knakar och det då kan vara svårt att ha strukturen i föreningen. Så där var det också kanske det blev lite miss i kommunikationen. Det förstår jag. Men jag accepterat inte att man dumförklarar mig om jag inte är den som felar. Därför valde jag att sluta som simtränare. Ett jobbigt beslut eftersom jag varit simtränare i 23 år.

Under tiden april - juni så har jag gått till företagshälsovården och en fantastisk man som hjälpt mig kommit på fötter. En mening jag verkligen fastnat för så är när han sa "när man jobbar med något man verkligen man bryr sig om och inte kan påverka vad som pågår så behöver man fundera om man skall vara med eller inte, framför allt om man inte tycker det fungerar"
Så med den meningen har jag mig nu tagit an hösten. Jag tar mindre stress över sånt som jag inte kan påverka.
Tidigare var jag en tryckkokare och gick i tak för allt för små saker. Jag har säkert betett mig illa också.
Men nog trodde jag skulle få ett tack från simföreningen - men icke.
Men nu skall jag framledes försöka att inte gå upp i varv, utan försöka reta upp mig på det jag inte kan påverka. Jag gör det jag kan påverka och jobba för. Även politiskt har det inte som på räls. Saker jag brinner för har mer gått bakåt än framåt, och går det framåt så går det riktigt sakta framåt. Så mer tålamod i politiken.


Nå nu har jag gått vidare och gör mitt, jag jobbar som simtränare i privat firma. Inte tävlingssimmare, vilket är speciellt och jag verkligen saknar.
Men jag fått riktigt mer tid till annat och därför skall jag försöka blogga mer. För finns mer tid nu.

Nu ser jag framåt. Jag funderar vad jag skall göra i framtiden, vilken väg skall jag gå? Kallar bloggen för Götes tankar, och jag kommer nog att tänka lite högt här också. Men mycket politiska funderingar kommer nog här. För det gungar nu, även fast man inte är på sjön :-)

Ha det bra

Politik är för mig demokrati, och acceptera varandras olika åsikter. Det är okej att tycka olika.

Mycket har hänt sen sist men om jag inte hunnit eller prioriterat bort bloggen vet jag inte. Men december har varit intensiv. Mycket hänt inom politiken. Men jag har också hållit på en hel del med simning. Framför under juluppehållet kopplade jag helt bort politiken och bara höll på med simningen.
Jag hade tidigare en dröm att jobba med simning men det är nog bara en dröm på Åland. Fått erbjudande från Sverige men känns som det inte är ekonomiskt möjligt att ha ett hus med lån på Åland och sen bo på hyra i Sverige. Så att jobba med simningen blir nog bara en dröm är jag rädd för.

Ja jag har funderat på min framtid. Politiken är viktigt och jag känner jag gör att bra jobb och lyfter upp frågor för grupper som är angelägna. Sen hur jag lyckas just nu kan man diskutera. Men jag pratar och bevakar de ungas situation. Och framför allt situationen för de unga med särskilda behov.

Men tyvärr så tycker jag debattklimatet inom politiken inte är rolig längre. Blivit mer person är sakfrågor. Ett stort bevis på det är misstroendebatten vi hade i måndags. Där det var helt och hållet om person än en sakfråga. Tidigare har jag upplevt att misstroenden lämnades in för en sak fråga d.v.s. om något politiskt. Nu var det för att en minister upplevs som arrogant. Tråkig debatt vi hade i måndags.
Men det är väl lite vårt samhälle idag, att man är mer avundsjuk på andra än ser sina egna framsteg. Och till och med att man begränsar sin egna framsteg för att man skall begränsa andras framgångar. Tyvärr upplever jag att det blivit mer i politiken.
Det gör att man funderar hur mycket jag vill jobba med det. Jag jobbar för att utveckla och gå vidare inom viktiga områden. Men att man nu skall begränsas att prata om det och ha åsikter är banne mig att gå för lågt. Och är det då roligt att sitta och hålla tyst? Nä inte för mig.
Jag har många jag verkligen respekterar fast det har olika åsikter. Det är demokrati för mig att acceptera varandra åsikter även om vi tycker olika.

Men nu är det en en ny dag på kommande möjligheter. Så jag har om 45 minuter gruppmöte och ser vad som händer där.

Ha det så bra.

Utbildningspolitik, elevernas rätt till trygg arbetsmiljö.

I torsdags i budgetdebatten höll jag ett anförande om utbildning. Det intressanta var att jag råkade i helgen snubbla över ett anförande från 2 december 2015 när vi debatterade regeringsprogrammet. Det intressanta var att jag då i det anförandet lyfte upp då också mobbingen och stöd till elever med behov av särskilt stöd.
Även fokus på ungas psykiska och fysiska hälsa pratade jag då också om. Det gjorde jag även i torsdags.
Det som hänt sedan december 2015 tills nu är att jag lärt mig mer om dessa områden genom att vara på seminarier inom dessa områden. Då lyfter jag upp Almedalen och seminarierna där, oerhört givande för politiker när organisationerna har sina seminarier.

Just om mobbingen så lyfter jag lite i mitt anförande om att det också finns kostnader för samhället p.g.a av mobbingen. Alla vet om det mänskliga lidandet men tänker på någon gång om samhällets kostnader? I Almedalen så presentera Friends och Swedbank en studie om mobbingens kostnader. Se mer om det Friends hemsida här. Att presentera kostnader förringar inte mobbingens psykiska lidande. Men ibland fungerar det att prata mer om kostnader. Så därför valde jag att gå den vägen.

Resten av mitt 7 minuter långa anförande valde jag att prata mestadels om barn med behov av särskilt stöd. Och bl.a. om de skoldistrikt på Åland vi har är till för kommunerna eller eleverna. Det är för stor skillnad på lilla Åland om vad du får för hjälp. Vi har bra personal, vi har bra resurser på Åland. Men sen har vi skoldistrikt så jobbar gentemot kommunerna och ansvar för dem. Skulle vi t.ex. ha en gemensam skolvård som t.ex. skolkuratorer, skolpsykologer och skolpedagoger jag gärna skulle se på Åland. Därför har jag nu många gånger pratat om ett gemensamt resurscenter för alla elever på Åland.

Vi säger vi satsar på våra unga, men jag upplever
att det fattas en pusselbit.

En springande punkt är att jag gärna i man nu ser över grundskolelagen så skulle jag gärna se att man i grundskolelagen tryggar elevernas rätt till trygghet i skolorna och att det faktiskt borde finnas med i grundskolelagen. Elevernas skyldighet finns men inte deras rätt till trygg arbetsmiljö.
Jag pratar också om jag vill se en ungdomslag om att säkra tvärsektoriellt arbete. Men där pratar jag nog tyvärr för döva öron.

Jag har nu varit invald i Ålands Lagting i 11 år. Och våra skolelevers situation ligger nog som klar 1:a vad jag pratar mest om. Och jag kommer nog att fortsätta med det. För våra ungdomar är vår framtid och dem måste vi investera i.

Mitt anförande från i torsdags kan du läsa mer om här nedan.

Ha det bra.

Tack Fru Talman

Mitt anförande senast handla lite mer om socialpolitik, nu blir det mer om utbildning.

Det är ju ett stort arbete om grundskolelagen nu som minister Aasuma leder och det är bra. Men jag blev och tänka lite på meningen på sid 32 stöd flickor och pojkars trygghet och välmående. En viktig fråga och där tänker jag lyfta upp mobbingen. Tyvärr har vi alltför många unga som mår dåligt pga mobbing. Och det mänskliga lidandet är stort men i somras när jag var Almedalen så var jag på en en föreläsning av ett projekt som Friends och Swedbank gjort tillsammans. En socioekonomisk analys som jag fick ta del. Det är allt från extra kostnader under skoltiden med bl.a. elevhälsoinsatser till insatser som görs från samhällets sida hantera problem som t.ex. psykisk ohälsa som mobbingen ger upphov till.
Så vi måste även här se vad vi kan göra för att minska på mobbingen.

En annan sak som vi måste säkra är att fortsättningsvis säkra små grupper i skolan för att våra barn skall ha en trygg arbetsmiljö i skolan. Det är ju verkligen något vi borde kunna ha i lagen att eleverna har rätt till en trygg skolmiljö.

Jag har inte hittat i lag eller förordning om elevernas rätt till en trygg skola, däremot hitta jag en paragraf om elevernas skyldigheter. Och om elevens rätt till trygg miljö så finns ju i FN:s barnkonvention.

Nästa mening på sid 32 så står det ”För elever med särskilda svårigheter ska stöd åtgärdas och verkställas i ett tidigt skede. Hur skall det fungera, hur skall vi veta att det göras?

Under en lång tid har jag haft en diskussion med utbildningsavdelning om tillsyn att elever med särskilda behov får det stöd de behöver. Det är bra att vi har med den meningen stöd till de behövande elever men blir det en ändring i verkligheten?

Vi har våra skoldistrikt. Senast igår hörde jag man prata om vad stans skolor kostar per elev. Men ingen där frågade, vad får eleverna. Vilken hjälp har man rätt till ?
Vi är insnöade i våra skoldistrikt men hjälper det eleverna? Nä skoldistrikterna har ett uppdrag från kommunerna men ofta kommer elever ikläm.

Jag har många exempel på det men jag tar det inte här offentligt.

Ta dyslexi utredningar hur fungerar det i våra skoldistrikt? Finns nog ingen enhetlig linje där när man skall upptäcka dyslexi. Senast igår chatta jag med en förälder som har ett barn i årskurs 5 och hjälpen brister.
Däremot vet jag om andra elever som fått hjälp med dyslexin från åk.2. Men den eleven är från ett annat skoldistrikt.

Här är tillgången till skolpsykologer av stor vikt men här är tillgången till skolpsykologer och vidare utredningen olika beroende på var man bor.
 Nu diskuteras på södra Ålands höstadiedistrikt för ett specialpedagogiskt centrum, den planeras invid KHS för inkluderingstanken vilket är bra. Och jag lyfter på hatten för det arbetet men är Kyrkby bästa skolan för dessa elever ?

Kyrby Höstadie är Ålands klart största skola och trångbodda skola. För ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så kanske en mindre skola skulle vara bättre optimalt för eleven. Jag kritiserar inte nu initiativet för södra Ålands högstadiedistrikt men är det för verksamhetens bästa eller eleverna?

Ja vad vill jag med detta? Även om vi går in för ett KST,  kommunreform så är vi inte i mål. Våra barn får olika hjälp var de bor.
Är det inte dags att vi börjar se hjälpen för elever med behov av stödåtgärder blir lika för eleverna på hela Åland? Vi bör se om hur kan vi jobba för att resuser finns på hela Åland. Framför allt de elever med behov av särskilt stöd.
Jag har hört nu i denna debatt att det är bra att det är olika med kommunerna och servicen. Lagstadga också om en trygg skola och klasser. Det blir säkert dyrare för kommunerna men på sikt kan det spara in pengar.

Talman jag lyfter nu diskussionen till nästa stadie nämligen gymnasialstadiet.

Som jag sa igår i debatten så vi har BOOST, men räcker det? Minister Aasuma nämnde om ökade resurser, men finns verktygen?

Det jag länge pratat om är ungdomslagen i Finland där i 3:e kapitlet där kommunernas ungdomsarbete och ungdomspolitik samt sektorsövergripande samarbete.  Det saknar jag på Åland, lag har jag fått svar att jag kan glömma en ungdomslag. Så bara att gilla läget om det. Men kan man inte se på lagen och kan man inte se vad vi kan göra för att förbättra nuvarande situation.

Avslutningsvis talman. I budgeten är det viktiga siffrorna och vad det står på sista raden. Men vi kan skapa politik som sparar pengar och ökar intäkter.

  

Socialpolitik

Denna vecka har vi debatterat budget. Och det har varit sammanlagt 19 timmars debatt. Tror visserligen 12 timmar av dem gått till diskussion om  kortrutten i skärgården och 5 timmar om självstyrelsen och sen 2 till annat. Men det är bara min känsla så här dagen efter debatten är slut. Jag kan erkänna att jag haft en frustration i denna regering tidigare. För dessa budgetar har varit tuffa ekonomiska budgetar med en stort mål mot en budget i balans. Hjärtat, värmen och socialpolitiken har lyst med sin frånvaro har jag upplevt. Men denna budget är åt rätt spår. Är vågar vi se svaga i vårt samhälle. Vår politik syns mer.
Tandvårdsprogram tas fram, man skall börja se hur man man skall hjälpa dem med sämst ekonomi, d.v.s. komma ur fattigdomsfällan. Integration nämns mycket och det tas verkligen krafttag för att våra inflyttade skall få möjlighet att lära sig svenska.
Så detta är en budget nu med mer hjärta. Tidigare kanske det var mer hjärna att jobba mot en budget i balans. Nu när underskottet i budgeten bara är 4,5 miljoner så vågar man släppa in mer hjärta. Min sammanfattning av det. Här  i länken här så kommer mitt anförande om socialpolitiken.

Ha det bra och ta hand om varandra.

Pust

En jobbig vecka börjar närma sig sitt slut. Fick en uppläxning av en bra vän om att lugna ner tempot lite. Han har nog en poäng med det.
Och det är ju det man har vänner till, att våga säga till när något går över styr.
Det känns som man är i ett ekorrhjul som bara snurrar på. Men egentligen så måste jag också passa på nu. Jag sitter i positioner där jag har möjlighet att påverka så då måste jag passa på. För efter nästa val så kan jag vara utanför och inte ha någon möjlighet alls.

Som kommunstyrelsens ordförande så blev det mer administrativt jobb än jag trodde. Men förra fredagen hade vi från kommunen konstruktivt möte med finansminister, kulturministern och fastighetsverkets VD om utveckling av Kastelholms- och Bomarsundsområdet. Kändes som ett bra möte. Där jag nu tror det kommer att hända saker inom framför allt på Kastelholms Kungsgård där vi från kommunen väntat länge på att få något att hända. Det är lite att jobba som kommunstyrelsens ordförande att jobba mycket i det tysta. Visst har jag möjlighet att göra politik som syns och hörs. Men det gagnar inte kommunen. För mig har det varit viktigt att man får en personal som trivs och då gäller det att de får lite arbetsro och inte politiskt tjafs runt omkring sig.

Men det som verkligen är mycket och där man verkligen kan påverka så är lagtingsuppdraget. Om man sköter sina kort rätt. Framför allt om man sitter på en s.k. regeringspartis plats. Men det är också mycket i det tysta - tyvärr. Men genom att tagit på mig för mycket jobb så kan jag erkänna har jag misskött mig och missat ett par lagar som smitit förbi min granskning och där måste jag bli bättre. Så här får jag ta mig själv i örat. Sen får jag inte allt jag vill. Men jag har möjlighet att påverka i alla fall. Så här behöver jag jobba och jobba mera. Den här mandatperioden så sitter jag som ersättare så jag skall vara nöjd att jag får möjlighet att vara med. Jag sitter så att säga inte på eget mandat så bara att jobba på nu för efter nästa val så kan man vara utanför. Och då är man utanför på riktigt och påverkansmöjlighet lika med noll.

- Men jobba på så att du bättrar i nästa val tänker säkert någon. Det här med val så är så otroligt svårt förra mandatperioden gjorde jag ett hästjobb. Fick en del gjort politiskt, syntes. Men ändå fick man mindre röster. Så det är svårt. Kanske är jag inte tillräckligt bra marknadsförare av mig själv.

Nå jag jobbar på och checkar in på kontoret på morgnar och jobbar dagar och de flesta kvällar och försöker göra rätt för mig.
Som jag inledde denna blogg så har det varit en intensiv vecka. Bl.a. så har vi i Ålands Lagting haft 19 timmar budgetdebatt. Där höll jag 2 anföranden som jag kommer att ha som inlägg vad de handlade. Det var om social- och utbildningsfrågor som jag måste kämpa mer om. Visserligen tycker jag att man ser bra socialpolitik i denna budget. Men det återkommer jag i nästa inlägg.

om.

Så under dagen så hoppas jag hinna lägga upp dem.

Ha det bra. 

En budget åt rätt håll

Idag presenterade Ålands landskapsregering sitt budgetförslag för 2018. En budget åt rätt håll ändå, en budget som känns bäst för den här mandatperioden. Det är väl ingen hemlighet att de två senaste budgetarna för 2016 och 2017 har varit budgetar med att jobba en budget i balans. Det har varit jobbigt med sänkning av ramarna för bl.a. utbildning och hälso- och sjukvård. Det här är en budget jag har lättare att försvara även om det fortsättningsvis jobbas med en sänkning av ramarna.
Det är ingen toppbudget för den har bl.a. skatteavdrag som kanske inte är såååå bra enligt mig. Men detta avdrag kan jag leva med. För de riktar in sig på dem som har en inkomst på 35 000 i årsinkomst eller lägre. Vi fick ju också med pensionärerna där som inte var med från början.
Varför jag är avig till skatteavdrag är att jag hellre ser ekonomiskt starkare kommuner och lägre avgifter. Nu har vi tidigare sänkt landskapsandelarna till kommunerna och sen har vi höjt avgifterna inom ÅHS. Landskapsandelarna kunde jag väl köpa någorlunda, men avgiftshöjningarna har nog gett mig sömnlösa nätter.

Nå nu är det avdrag för de med en årsinkomst på 35 000, så de blir väl de nu som kanske drabbades hårdast av avgiftshöjningarna som nu blir kompenserade. Avdraget är på max 100 euro. Det här avdraget ser jag nu att det som drabbats hårdast tidigare som nu blir kompenserade så det lyfter jag på hatten för. Det är en grupp som måste synas mer i budgetarbetet.

3 nya poliser lyfter jag på hatten för. Om jag förstått det rätt så är det inte nyanställningar utan förstår att det är tillfälliga tjänster som blir permanenta.

Budgeten har fortfarande ett underskott på 4 miljoner och man har sparglasögonen på sig. Men det jag är tacksam för att man vågar se en grupp man lite kan gasa på, en grupp som jag känner att de behöver känna att de blir bekräftade och kanske får lite mer i börsen. Nämligen de med en liten lägre inkomst och som har det svårt att få ihop det ekonomiskt. De satsar man nu på 2018.

De kommer att satsas på  omställning till förnyelsebar energi såsom vindkraft och solenergi.

Det jag saknar som jag inte hört något om är den psykiska ohälsan. Det kan finnas i texten men inte hört något om det för den gruppen. Och här hoppas jag att det under 2018 skall lyftas upp för den här gruppen.

Kortrutt eller inte

Här på Åland så har det utretts i hyllmeter om kortrutt eller inte för skärgårdstrafiken.  Åland som en ö med landskap som med broar håller ihop fasta Åland. Men sen har vi en handfull kommuner som är riktiga skärgårdskommuner enligt min bedömning. Min bedömning är att har man längre än 10 minuter med frigående skärgårdsfärja så är man en skärgårdskommun. Finns nog mer professionella bedömningar på hur man bedömer vad som är skärgårdskommun än min :-)

Men idag så ligger driftskostnaderna på skärgårdstrafiken på dryga 15 miljoner ( inkl. linfärjorna) och det diskutera mycket om hur kan man få ner de olika kostnaderna. Förra mandatperioden så driftsprivatiserades skärgårdstrafiken för att sänka kostnaderna men att kunna bibehålla turerna. Nå det är gjort nu och nu ser man framåt. Och kortrutt pratas det ofta om och jag har varit med om olika utredningar under mina 12 år som lagtingsledamot.

Men nu är det väl ganska nära till att " sätta spaden i marken" som en brukar säga. Men då kommer också många nu och säger "NEJ !!!! det kostar för mycket" eller "NEJ tänk på miljön" Hur man än gör så blir det fel.


Min inställning hela tiden varit att kan man få en billigare trafik med kortrutt och inte försämrar servicen för de som bor i skärgården så kör på.
Nu har det kommit en utredning (igen) att för en kostnad av ca 40 miljoner i investeringar, så på 15 - 16 år så har man räknat hem projektet.
Så då har jag sagt ok för min del. Kan vi bibehålla eller t.o.m. förbättra trafiken för skärgårdsborna så gärna för mig.

Jag prioriterar helst pengar till utbildning samt sjukvården som också landskapet har. Men samtidigt vill jag visa att jag tror på skärgården och en utveckling där. Vill inte vi göra så vem vill då göra det ?

Så för min det så får man jobba vidare med projektet om man räknar hem det ekonomiskt. Men ärligt talat så tror jag det kommer att dras i långbänk med olika processer så att det dör ut. Det politiska engagemanget är inte så stort att det en majoritet vill driva det igenom när motståndet är för stort. Tror inte heller det överlever ett val. Tror nämligen inte att stödet för kortrutt är så brett att det klarar av en ny regering. Blir väl sen en ny utredning i nästa regering :-)

Ha det bra

Inte alltid lätt att beslut.

Har idag suttit och läst in mig om konstgräs för det är nu en stor fråga för mig. Jag skall ta ett beslut om en konstgräsplan på onsdag.

Visst ser en konstgräsplan inbjudande till spel och lek. 

Jag har varit med och jobbat för en konstgräsplan 10 km meter från mig. Jag har varit lyrisk över att få bra idrottsmöjligheter vid vår högstadieskola. Kan det finnas bättre möjligheter än att främja för att barn skall uppmuntras till rörelse. Därför har jag varit för den konstgräsplan.
När jag pratade för konstgräsplan visste jag inte att det var 800 meter till en vattentäkt. Det berkar nu vara en orsak till att man har svårt att säga ja till den av miljömässiga skäl.
Ändå finns det en konstgräsplan i en annan kommun ännu närmare vattentäkt så den motiveringen köper jag inte.

Sen att konstgräsplanen är 800 meter från vattentäkten är en sak. Så där kan man fundera om hur mycket av granulaten från konstgräset kommer ända ner till vattentäkten för man kan göra mycket att förhindra det.

Bl.a. så nämns

• Förlänga de sidomarginaler som finns direkt intill kanterna på konstgräsplanerna och se till att ordentliga sidomarginaler finns på samtliga konstgräsplaner då de på vissa platser inte finns alls. Dessa är ofta en bit asfalt som sträcker sig runt konstgräsplanens med en marginalpå cirka 1,5- 2,0 meter. De gör det lättare att samla upp granulat och föra tillbaka dem till planen och på så vis minska förluster.
• Upprätta ett plog-schema för att minimera förlusterna av granulat till omgivningen.
• Installera granulatfällor i brunnarna runt planerna som tar upp en del av gummigranulaten.Dessa granulatfällor finns redan på vissa konstgräsplaner, men skulle kunna implementeras som en obligatoriskt åtgärd.
• Bygga en kort mur runt konstgräsplanen som hjälper till att hålla granulatet inom området.
• Byta ut typen av granulat som används. På marknaden finns mer miljövänliga alternativ tillde EPDM- eller SBR-granulat som för tillfället används i de flesta fall. Som tidigare nämnts finns ett fyllnadsmaterial som består av naturliga material (t.ex. kokos och kork) som skulle kunna ersätta gummigranulaten.

Jag blev och fundera att hur mycket mikroplaster släpper konstgräs och hur mycket släpper bilkörningen ut. Jag läste på svenska Naturvårdsverkets hemsida att det är bilkörningen som släpper ut mest, men självklart så är ju biltrafiken så mycket större än antalet konstgräsplaner. Men granulaten som konstgräsplaner släpper ifrån sig har en skadlig inverkan på miljön. Det kan jag erkänna. Och inverkan är skadlig vare sig det kommer i vattentäkt eller inte. Men en vanlig gräsmatta så gödslar vi, och det är inte heller bra.

Så mycket finns om man tänker på miljön som kan åtgärdas. Och får vi ner bilkörningen. Vad är inte bättre än det ?
Vad gör vi för åtgärder för det ?
Jag såg konstgräsplanen som ett ställe som främjar barn att röra på sig och må bra. Viljan att vara ute och gärna spontanlek.

Men sen läser jag en annan utredning från universitetsjukhuset i Linköping. Och där läser jag följande sluttext

-         Baserat på tillgänglig information finns oklarheter gällande risker med exponering för fyllnadsmaterial, antimikrobiella substanser såväl som konstgräs vid slitage. Av den anledningen bör tills vidare anläggandet av konstgräs på lekytor för barn noggrant övervägas och jämföras med andra alternativ.

Där blir jag och fundera att vilka skador ger granulatdammet för människan att andas in, och vilka skador ger granualtdammet direkt mot huden?

Är det oklart så blir jag mer orolig för barnens hälsa. Jag vill att man med en idrottsanläggning skall främja barns hälsa. Och man ofta ser barns slänga sig på marken. Får de i sig direkt granulatdamm och det är skadligt så blir jag att fundera en gång till.

Är det hälsomässigt hållbart att anlägga en konstgräsplan? Visst är miljön viktig och jag värnar om den.
Men att säga nej till en konstgräsplan för en vattentäkt som är 800 meter bort köper jag inte. För vi har så många andra utmaningar framför att minska på mängden mikroplastartiklar i luften, t.ex. hur skall vi minska på bilkörandet?
Så att för det säga nej till en konstgräsplan köper jag inte.

Men om det inte är utrett av den hälsoskadliga effekten att andas in eller få i s.k. brännsår granulatdamm så blir jag mer osäker.
För mig är det ingen prestigefråga. Där kan jag ändra mig. För i första rummet är människan och hälsan för dem. Så under den här dagens jobb att läsa in om mikroplastartiklar så har jag blivit mer osäker om man verkligen skall ha en konstgräsplan.

Finns det alternativ som är bättre för hälsan så är jag nog för det. Vi måste ju ändå besluta vad som är bäst för enskilda individen.

Vad kan vara bättre än att få barn att röra på sig.

Jag hade rätt....... nästan.

Gårdagens debatt blev lite som jag befarade om landskapsandelarna, det blev att en lagtingsledamot gick upp och sade hur många tjänster vi i Sund skulle tvingas att minska p.g.a.  minskningen av landskapsandelarna.

Jag svarade där att jag ser kanske hellre ett minus bokslut än minska på kvaliteten inom omsorgen i kommunen.
Men det är min personliga åsikt.

Så debatten blev just då som jag trodde.

Men att Sund skulle komma i fokus när man diskuterade Visit Åland och marknadsföring var jag inte beredd på.
En lagtingsledamot gick upp i en replik till mitt anförande och diskuterade om hur dåliga vi är på att marknadsföra vår kommun på hemsidan.

Ledamoten har rätt att man kan utveckla Kastelholmsområdet en hel del.
Vi har också entreprenörer som ser möjligheter. 

Mitt svar till det är nog att vi kan bli bättre, men svårt att hinna med allt i kommunen bara. Det lagstadgade går ofta före.  Sen borde vi väl utnyttja Vist Åland som har kunskapen om att sälja Åland som destination. 

Åtgärd: Tog det till mig ändå och texten på hemsidan kommer att tas upp på ett möte idag om hemsidan och dess utformning.

En annan lagtingsledamot tog upp dialogen mellan Sund och Landskapsregeringen och att man borde tillsammans borde våga jobba visionärt för att utveckla markområden i Sund för att främja för turismen i kommunen. Som lagtingsledamoten sa så äger landskapet en del av marken och man borde se tillsammans där att utveckla Kastelholm och Bomarsund ännu mer.

Åtgärd: Därför kommer det idag att gå ut en inbjudan till ett möte med vissa ministrar och chefen på Fastighetsverket där vi kommer att ta upp vissa av de saker som man nämnde i debatten igår.

Haft länge drömmar och visioner om att Kastelholms Kungsgård skulle
renoveras och användas. Tänk om man skulle där kunna t.ex. hyra ut det till
ett bed & breakfast eller något. Möjligheterna finns bara man ser dem :-)

Det är ju så med politik att bra idéer skall man ta tillvara och förädla. Det gjorde jag igår. Men synd om man har såna idéer att man inte kan komma till mig och prata om det. Ännu mer sorgligt att vi kar kommunpolitiker som hellre under en lunch med en lagtingsledamot gruvar sig än att man kan ta kontakt direkt med mig och se vad kan vi göra tillsammans.

Men kanske det är så att en del tänker i form av problem och andra i lösningar.

Ha det bra.

individen i fokus inte kommunerna

Ja bloggen varit ett tag uppehåll nu från mitt bloggskrivande. Har bar inte haft inspiration för det, mycket pga tidsbrist. Varit en hektisk månad de senaste 4 veckorna. Men nu till mina tankar och det som upptagit min tid mycket de senaste veckorna. Nämligen landskapsandelarna, landskapsandelar är som är ett finansieringsunderstöd till kommunerna för att kunna utjämna de olika ekonomiska förutsättningarna för kommunerna att erbjuda den lagstadgade servicen.

Förra veckan och idag debatterar vi just landskapsandelarna och i remissdebatten så så höll jag mitt anförande. Lagtingsledamöter från centern begärde replik till mitt anförande och hade frågor mycket om min roll som kommunstyrelseordförande i Sund.
Att sitta på en post som kommunstyrelseordförande och lagtingsledamot kan vara kluvet ibland. Men där har jag sagt för mig att jag i första hand skall se på hela Ålands bästa med individerna i fokus.

Nu är ju egentligen inte debatten om lagen av landskapsandelarna i fokus utan det är sänkningen d.v.s. laddningen av pengarna i landskapsandelarna som blivit i fokus. En sänkning av landskapsandelarna på sammanlagt 4 miljoner under en treårs period. Och där var det mycket frågor om hur skulle jag lösa Sunds kommun sänkning för det. Visst är det bekymmersamt men det är inte bara det som bekymrar mig. Det som kanske bekymrar mig mest är när man diskuterar nedsänkningen av ramen för Hälso- och sjukvården. Det gör ont i mig att veta att man inte har pengar att t.ex. satsa på psykiatrin.
För där skulle man behöva satsa mycket mera än vad som görs idag.

I en av replikerna så ställde man mig frågan om jag verkligen vill sänka landskapsandelarna för Sunds kommun. Mitt svar var ungefär så

 - " Nej jag vill inte sänka landskapsandelarna alls, jag vill höja dem med 1 miljon, jag vill ge 5 miljoner till till just Hälso- och sjukvården och jag vill satsa mer på gymnasialstadiet. Men då ställer folk mig frågan varifrån vill jag ta dessa pengar för att satsa på kommuerna, ÅHS och gymnasialstadiet? Det kan jag inte svara på för pengarna räcker inte till. Därför har vi en politisk landskapsregering vi stöder, en landskapsregering som måste prioritera för att se vad vi på Åland har pengar till och den regeringen stöder jag. Men jag får inte allt jag vill, jag måste kompromissa"

Så visst vet jag att det jag sade där är en ekonomisk omöjlighet. Men visst vill jag stärka skola och omsorg i kommunerna, visst vill jag ge ÅHS mer pengar för att stärka bl.a. psykiatrin och visst vill jag ge elever i gymnasialstadiet mer stöd så fler får en utbildning för att komma ut i arbetsmarknaden.

Men jag ser nu gärna att vi gör en kommunreform för att mer ekonomiskt stabilare kommuner och inte vara lika beroende av landskapsandelar som idag. Och att vi då inte fundera på att tvingas till skära i kostnader för sjukvård och utbildning. För en bra sjukvård och gymnasialutbildning gynnar alla på hela Åland.
Jag har länge sagt att vi måste sätta individen i fokus och inte kommunerna. Tyvärr är det många som tänker tvärtom att kommunerna och dess ekonomi i första hand. Sen får man anpassa servicen efter det. Senast imorse så satt jag på ett möte där de var att vi måste se att inte vårt jobb blir en merkostnad för kommunerna. Jag begärde ordet och sa

"Jag vill att vi först sätter individerna i fokus sen måste vi se vad får det för ekonomiska konsekvenser."

 Så vill jag jobba. Först individen i fokus sen kommunerna.

Det är min väg framåt

Champions league kval hot eller möjlighet?

Nu vet jag att jag trampar på  vissa ömma tår, och jag ber om ursäkt för det. Men jag blir lite trött på att man säger att fotbollen kostar så mycket, när det är oroligheter runtom matchen som kostar. Jag var själv på matchen igår och där var det lugnt. IFK Mariehamn gjorde nog allt för att få gästande lag och supportrar att trivas. Men sen finns det de som kommer hit och inte ens har biljett. Är de verkligen här för fotbollen? Jag anser mer att det är ett samhällsproblem att det finns män som lägger ut säkert över 500 € för att fara ”med sitt lag” och ställa till problem. Det är ju inte supportrar, för supportrarna hörde jag inne på matchen, och de höll på sitt lag.

Fotbollen är en fantastisk sport, den väcker känslor. Men den kan också hjälpa inflyttade till att komma till en ny ort och känna samhörighet genom att få komma till ett fobollslag och få spelkamrater. Fotbollen är en lagsport där man skall kunna anpassa sig efter andra och känna tillit till andra just för att det är en lagsport.

Sen har fotbollen haft otur, och det är svansen som kommer efter. Som jag inte ens vet om de bryr sig om resultatet, utan mer för att slåss. Den svansen finns tyvärr i de flesta länder och där måste samhället ta tag i det och jobba med det i tidig ålder. Varför vill man slåss?

Min fundering kring det är, att det är pojkar som vill ha en samhörighet och hittar det kring fotbollen. Nu har många valt att följa fotbollen, men det är nog inte grundproblemet, utan varför de slåss? Det skulle de nog göra även om huliganismen inom fotboll inte skulle finnas. Jag vill inte skylla det på fotbollen utan att det är ett samhällsproblem anser jag.

Fotbollen / idrotten sparar nog in pengar för samhället på sikt med allt gott den gör. Sen att fotbollen får svansen efter sig så kan de inte göra något åt. De kan stänga ute dem från matcherna och det har de lyckats ganska bra med. Jag har inte hört talas om åländska fotbollshuliganer, utan om åländska fotbollsupporters – och det är jag glad för.

Den här matchen igår hade 90 minuter sändningstid i Polsk tv, inse att det också ger marknadsföring.
För mig är det stort att vi med 29 000 invånare har ett lag i champions league kval, Jag ser möjligheter med att Åland växt på fobollskartan som också ger en marknadsföring med tv sändningar och tidningsartiklar. 

Inte svansen utan hur många tv-tittare i Polen hörde talas om Åland för första gången.

1:a maj tal

Idag fick jag äran att hålla 1:a maj tal. Alltid lika stor ära att få hålla det.

Talet kommer här

      Vänner vi har sett behovet, pratat och pratat men aldrig kommit framåt. Men nu har vi fått vägen uppritad på vår framtida kommunkarta. En karta som förklarar hur vi skall få ett Åland som är jämnare och starkare och sätter invånarna i fokus.
2015 gick kommunerna och kommunförbunden med en sammanlagd vinst på 17 miljoner.Ungefär motsvarande summa gick landskapet i förlust det året. En förlust som mycket beror på den finländska ekonomins kräftgång och den orättvisa som klumpsumman gör. Men 17 miljoner euro, med de pengarna skulle vi inte tvinga till de för oss nu jobbiga besluten med landskapets ekonomi som vi ställs för idag. Vi skulle mer kunna koncentrera oss på utveckling, än var man måste skära i kostnader.Vi socialdemokrater ser att en strukturförändring behövs, större mer ekonomiskt hållbara kommuner som kan ta ett större eget ekonomiskt ansvar. 2014 fick 10 kommuner mer än en tredjedel av sina intäkter via landskapsandelarna. Det året gjorde kommunerna och kommunalförbunden en vinst på 24 miljoner. Kallar vi detta för en hållbar åländsk ekonomi ?
Inom det sociala så har vi KST, som vi socialdemokrater helst kallar klienternas socialtjänst mer än kommunernas socialtjänst. Det är klienternas behov som skall sättas i fokus, inte kommunernas. Vi socialdemokrater har alltid velat se ett KST. Om servicen så efterlyser man från kommunalt håll om lagändringar som skulle minskas på kommunernas kostnad för servicen. Här gäller det för oss att hålla ögon och öron öppna att man inte accepterar en försämring av välfärden.Vi jobbar för en förbättring av välfärden, arbetet med KST så är en förbättring av den sociala servicen. Det skall inte bero på var du bor med rätten till hur du blir bemött eller hjälp till t.ex. personlig hjälpare.Bästa 1:a maj firareVi har det senaste året pratat om
Skall det vara en kommun, tre, fyra  eller fem kommuner. Den här regeringen har nu i detta skede gått in för 5 kommuner.Med en kommunreform:
·        får vi kommuner som till antalet invånare är jämnare och ger oss starkare kommuner.
·        Vi får ett Åland som har kommuner som är stabilare att ta emot den framtida demografiska utvecklingen, vi har kommuner på Åland som klarar av en mer jämlik service.
·        Vi har kommuner som klarar av att bemöta de med särskilda behov och ge den servicen de behöver, inte att de skall behöva anpassa sig till den servicen kommunen klarar av att ge.
 2017 är ett år för förändring, en förändring av den åländska kommunkartan. Vår egen kommunminister leder det arbetet med ledarskap. Oppositionen kallar det tvång, jag kallar det ledarskap. Minister Nina Fellman säger·        Vart skall vi.
·        När skall vi vara där.
·        Och hur kommer vi dit.
Centern, Ålands Framtid och de obundna kallat det för tvång. Men jag ser det som ett ledarskap som stakar ut vår framtida väg hur vi skall gå mot ett mer ekonomiskt hållbart Åland.·        Ett Åland som har tillräckligt ekonomiskt starka kommuner att ta eget ansvar och inte begär försämring av den lagstadgade service vi har i kommunerna. Vi skall förstärka och utveckla kommunerna, inte avveckla.
·        Ett Åland där vi har tillräckligt starka kommuner där landskapet kan mer koncentrera sig på sin ekonomi och på sina egna verksamheter. Vi skall satsa på utveckling inte avveckling.
·        Ett Åland där vi har kommuner som är tillräckligt ekonomiskt starka att vara solidariska för sina invånare och inte som man pratar att kommunerna skall vara solidariska till varandra.
Till motsats för de som säger att kommunernas olikheter, stärker kommunerna och kommunernas attraktionskraft.  Så ser vi invånarna och den service de behöver. Vi ser att handikapplagen tolkas olika idag och servicen är beroende var man bor. För oss är en jämlik service viktigare än kommungränser.Vi ser att alla skolor inte har lätt att få behörig personal, vi vill lyfta upp det en nivå, att se eleverna få den hjälp de behöver. Det är viktigare för oss än kommungränserna.Vi vill se en landskapsregering som försättningsvis kan satsa på en bra utbildning och sjukvård, det är viktigare för oss än kommungränser.Vänner för oss är invånarna viktigare än kommungränser. För oss är invånarna till för samhället och inte tvärtom.

Förbannat vad skönt.....

Som en ensam krigare har jag kämpat för mina funderingar i kommunutredningsfrågan, jag har blivit hånad och mer eller mindre idiotförklarad i mitt led, över att norra Åland som kommun skulle bli för litet om man ser på den framtida kommunstrukturen. Jag ville ha garantier på att den kommunen inte skulle bli den lilla kommunen i norr som inte har råd att erbjuda lika bra service som de andra kommunerna på fasta Åland.
Nu sitter jag och läser in mig inför debatten och när jag nu läser PWC:s utredning " Åland - fem kommuner - långsiktig analys" så känns det förbannat skönt att veta att jag var på rätt spår. Så dessa personer som idiotförklarade mig får nu stå för sitt. Jag ser nu att det jag jobbade för, blir ett mindre skattetryck för de boende på norra Åland - och det känns förbannat skönt att veta att det jag jobbade för var rätt i det jag trodde på. Men ur detta ha jag kommit starkare, men min respekt för vissa har tyvärr naggats.

Händelserik vecka

Politiskt sett tror jag banne mig att detta har varit den vecka som hänt mest under någon vecka jag har varit lagtingsledamot och det är nu mitt 11:e år jag är lagtingsledamot. Den här veckan har Ålands landskapsregering tagit ett meddelande om kommunreform, gått in för kortruttsinvesteringar för den åländska skärgården samt viktigt beslut för den för Åland viktiga vårjakten, Så en sådan vecka tror jag inte jag varit med om tidigare. Sen kan man säga att få en regering med tre partier att hitta en gemensam väg så har det varit en hel del diskuterande och kompromissande på vägen. Men nu är resultatet färdigt och alla jublar inte. Men i ett kompromissande så får inte alla som man vill, men man måste känna att man står bakom det. Här kommer lite av mina funderingar kring det.

Kommunreform
Att vi på Åland med runt 29 000 invånare skall ha 16 kommuner är inte hållbart. Jag sitter själv som kommunstyrelseordförande i en kommun med dryga 1000 invånare och märker vilken utmaning det är att klara av det lagstadgade. Bl.a. har jag varit socialnämndens- och omsorgsnämndens ordförande i 10 år och där har jag insett vad tufft det har varit att erbjuda en bra socialvård. Vi har klarat det men det har nog egentligen inte varit ekonomiskt hållbart. Jag har sagt att jag velat se 3 kommuner på Åland. Men nu har landskapsregeringen gått in för 5. För oss på nordvästra Åland så är det väl den största utmaningen där vi sju kommuner skall bli en kommun. Många tycker vi inarbetade norråländska 5 kommuner skulle bli 1. Det har jag inte riktigt köpt för jag tycker norra Åland skulle bli så litet jämfört med de övriga kommunerna på fasta Åland. Nu blev det en dragning som det är. Jag tror det blir bra bara man vänjer sig.
För mig var det viktigt att vi skulle ha ekonomiskt bärbara kommuner. Kommuner som är tillräckligt stora att kunna erbjuda en bra social service, starka skolor och en bra äldreomsorg. En god kompetens försörjning är också viktig. Tillgång till arbetskraft med rätt kompetens är viktigt för att en kommun och dess invånare skall må bra. Därför ville jag inte ha en kommun som är har en befolkningsmängd som är 20 % mindre än de övriga kommunerna på fasta Åland. Kommunerna skall också ha en god soliditet och skattekraft att de inte är så beroende av av landskapsandelar. Det känns som vi har det nu. Så nu har vi en karta på Åland med målsättning om nya kommuner från och med 1 januari 2020. Nu siktar vi på det.

Kortrutt
Det har varit massor med utredningar, det har debatterats men ingen kommit så långt som vi är nu. En satsning på skärgårdstrafiken och att vi skall få en s.k. kortrutt genom skärgården. Ny färjtrafik som skall förkorta restiderna för de som bor i skärgården. Jag har länge tyckt det har varit ett vansinne att gå in för ett sånt projekt. Nu skall man gå in och investera sammanlagt 40 miljoner € för att få en kortrutt. Och ändå är inte det i mål med det. Utan antagligen kommer det att komma mera kostnader ännu innan det är färdigt.
Men jag har ändå haft ett öppet sinne att lyssna och sen sa jag " visa att investeringarna betalar sig på sikt och sänker driftkostnaderna för framtiden, då kan jag ändra mig". Nu har de fått mig omvänd. Nu skall den här investeringen på kortrutt betala in sig på 16 år. Det har tjänstemän presenterat för mig. Ingen politiker som drömmer om att få vara med och besluta om ett så här stort projekt. Men när tjänstemän säger det, de har sin yrkesstolthet. Då köper jag det och kan ändra mig. Skall vi tro på en framtid för vår skärgård som måste vi politiker också visa det. Satsar vi inte på skärgården så visar vi att vi inte heller tror på en skärgård för framtiden. Men satsar vi på ett kortruttsprojekt så skall vi också sen satsa på sjukvård och annat stöd för skärgårdsborna att de kan bo och jobba där. Så att skapa arbetsplatser i skärgården är viktigt.

Vårjakt
Undrar om jag varit med om något så känsligt som vårjakt. Och även om jag själv bara varit en gång i mitt liv på vårjakt, så har jag märkt vad det betyder för ålänningarna. Jägarna i jaktlagen jobbar för att få bort mink, mårdhund och andra hot för våra sjöfåglar så att beståndet behålls. EU är inte så förtjust i vår vårjakt. De tycker man skall jaga på hösten istället,som andra gör. Men då är ju inte sjöfåglarna i vår skärgård utan längre ut har jag förstått.
Jag är ingen frälst jägare, jag är inte så insatt som många andra. Men för mig är vårjakten ett kulturarv, jag har alltid hört folk prata om vårjakten och hur viktig den är. För mig är det viktigt att vi har en plan för att på sikt hålla vårjakten kvar även för nästa generation. Hoppas nu verkligen landskapsregeringen tagit ett sånt beslut. Vi måste våga ta beslut som räcker längre än resultatet till nästa val. Nu känns det som vissa blivit lite knäsvaga och inte riktigt vågade det.

Det händer mycket nu. Det blåser i media om olika beslut vi tar nu politiskt. Vissa håller med och är tysta, medan de som inte håller med så hörs desto mer. Tänker lite på ordspråket " att se det rätta men inte våga göra det är den feges lott "

Skall vi ha ett solidariskt och jämlikt samhälle så måste man våga ta obekväma beslut och göra förändringar. Vi måste våga se de som behöver hjälp och stöd, och inte bara vara rädd att det bara blir sämre för en själv.

Ha det bra


 

Även en politiker har känslor.

Jag är inte bara politiker. Jag är en människa också. En människa med känslor. När jag var var barn så blev jag retad av av flera olika orsaker och men av det har jag ännu. Det sitter på min självkänsla. Jag tar lättare illa upp när man skämtar om mig. En sa en dag åt mig " Göte du som är politiker skall hålla för det mesta ". Bara för att jag valt att börja med politik så har jag inte blivit en robot. Jag har känslor.
Mår mina barn dåligt så är det självklart att jag också mår sämre än vanligt. Mår man bra så tål man mer.
När jag var ung så blev mitt namn att reta mig för, Göte Winé tänk vad mycket man kan göra det med. Tyvärr märker jag att reta en för efternamn går i arv och nu är det barnen som får det.

Vi har ett samhälle där man gärna hånar varandra hellre än berömmer. Så tänk sen när ni säger något till en person att hur upplever den dem person min kommentar. Vill jag såra eller vill jag lyfta upp den personen.
Jag valde nu att idag ta bort två personer som vänner på fb. De skämtade om mitt namn och det blev sen vem som överträffade varandra.
Mina socialamedier skall inte vara ett forum att håna andra

Jag vill man skall respektera varandra och mina socialamedier vill jag mer skall sprida glädje och energi än att ta energi.

Viktigt med konstruktiv kritik.

Sitter på plenum och blir besviken på debattklimatet här på Ålands lagting. Idag när vi debatterar spörsmålet om "värdering av det åländska gymnasiebetyget" så blir jag besviken på debattklimatet. Det förlöjligande av kollegor som jag hört idag får mig att fundera om jag verkligen vill fortsätta med detta. Ja jag vill verkligen fortsätta påverka de frågor jag brinner för, men vill jag verkligen vara med om detta debattklimat ? Att vuxna människor har en sorts mobbing som man håller på med här på Ålands lagting, alltså det är ju personangrepp mer än vad man debatterar sakfrågan.
Vi alla här i Ålands Lagting är invalda och man skall ha respekt för varandra. Visst har vi olika åsikter och ser olika på saker och ting. Men att hålla på som det är här idag gör mig besviken på det respektlösa samhället vi har. Varför skall vi bekymra oss när barn mobbar varandra om vi parlamentariker inte kan bete oss.
Jag hoppas jag kan fortsätta med debattera med respektfullt ton och hålla mig till sakfrågan. Jag har som princip att i min blogg inte angripa person eller parti. Och det kommer jag att fortsätta mig med. Den här debattekniken gäller inte alla och vi har parlamentariker som har respekterar varandra i alla partier. Men att följa tonen som vi har idag i vårt lagting är inte till vår fördel.

Vi har idag bra politiker på Åland men just nu letar vi alltför mycket fel på varandra. Tänk om vi istället skulle kunna stötta varandra och jobba tillsammans för Ålands bästa. Jo visst har vi opposition som skall kritisera. Men man kan också ha en konstruktiv kritik där man lyfter upp sakfrågan. Skulle debatten vara sådan skulle vi gemensamt jobba fram en bättre situation för våra åländska studerande. Vi skall lyssna på kritik och del av den för det gör att man kan göra det bättre. Men då måste debatten vara saklig.
Nu är det tyvärr mest pajkastning.


Denna arbetsdag är en arbetsdag jag gärna glömmer relativt snabbt.

Utan känslor inte heller något engagemang

" Var inte så känslosam " sa en åt mig idag. Okej jag är politiker man skall se lugn ut man skall se en helhet. Jag kanske inte är en riktig politiker trots jag är nu inne på mitt 11:e år som heltidspolitiker. Men en sak man inte kan från mig, och det är engagemanget. Jag brinner för vissa saker och där har jag engagemang. Jag brinner för att jag vill värna om välfärden och ge folk en likvärdig service. Där kan jag gå "het" och bli känslosam.
Den dagen jag tappar engagemang för de frågor jag tror på. Då skall jag nog lägga av. Nu finns engagemanget där, känslor finns.
Sen måste det finnas en gräns att inte känslorna tar över som på bilden :-)

Alla skall få det stöd de behöver och har rätt till

Senast i min blogg skrev jag om kommunreform och vad mina tankar är kring det. Jag skrev en hel del om vikten av servicen till kommuninvånaren viktigare än själva kommunen. Jag valde också att skriva om de som vill behålla kommunerna som ser ut idag men samtidigt skäller på landskapet som bla. förbättrat i handikappservicelagen och barnomsorgslagen vilket medfört stigande kostnader för kommunerna.

Det jag då blev att tänka på de personer som idag vill behålla kommunerna, sänka kraven på kommunerna för att sänka kommunens kostnader. Samma person sen säger i ett annat sammanhang om att man måste tillräckligt med resurser för barn med speciella behov.. Men hallå, om man som politiker vill stoppa t.ex. narkotikans framfart på Åland så behöver vi nog se hur vi kan ha kommuner kan ha råd med tidiga insatser och rätt resurser. Rätt resurser på rätt plats. I min valkampanj 2015 så hade jag en valslogan  ”samhället är till för invånarna inte tvärtom”

Där behöver vi definitivt se hur vi kan göra skolor som möter och klarar av våra behov idag. Hur skall vi klara av att möta alla våra unga med olika diagnoser?  

Jag har genom åren följt barn med särskilda behov. Jag upplever att man inte vill se dem, för de kostar pengar och det är ju inte bra. Så man gömmer undan de problemen. Man vill inte riktigt lyfta frågan och behoven. Vi har idag på Åland problem med att många unga har olika diagnoser. Men jag anser inte vi gör rätt för de unga. Och jag är helt övertygad om att skulle vi ha större kommuner så skulle man klara av att möta behoven bättre. Det är lättare att se behoven för flera än vad man gör för en person. Vi får inte glömma att de här föräldrarna med barn till särskilda behov så får hela tiden kämpa. Kämpa för att barnen skall få tillräckligt med hjälp och stöd. Kämpa hemma att man skall få det att fungera hemma.

Ja det jag ibland blir att fundera på hur många barn har vi på Åland som inte fått en utredning för sitt barn, som de egentligen har rätt till. Men de orkar inte strida för den rätten.

Vi får inte glömma bort att samhället är till för invånarna, att man skall ha kommuner som är tillräckligt starka ekonomiskt så man kan ge dessa unga att de får tillräckligt med stöd. Jag har tröttnat på kommuner som idag är små och där de anhöriga till barnen med särskilda behov nästan måste begära om ursäkt för att deras barn skall få tillräckligt med stöd. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha ett samhälle som är till för invånarna och inte ett samhälle där invånarna skall anpassa sig till kommunen och kommunens ekonomi.