Samhällets behov minskar inte utan ökar - skolan

Idag så är det att man pratar om en mer kvalitativ skola vilket är bra men tyvärr pratar man för ofta om en grupp istället för att prata om alla elever skall få en bättre och mer kvalitativ grupp. Bl.a. så pratas det om en gemensam sjöfartsutbildning för att få den mer kvalitativ och få fler att komma till Åland för att gå den.
Läser i tidningen Ålands sjöfart om Ålands sjöfartsakademi  där säger utbildningsministern att huvudsaken är inte att spara utan för att utveckla utbildningen. Visst är det bra att man vill utveckla, men på vems bekostnad ?
Jo andra tvingas då spara.
Också läst om hur man skall satsa på högskolan och fler sökande, vilket också leder till fler sökanden utifrån.
Som leder till ökade kostnader.
Varför läser vi inte om hur man vill satsa på att fler skall få möjlighet att slutföra sina studier ?
Varför läser vi inte om att nu gör man krafttag och satsar på yrkesutbildningen ?
 Varför läser vi istället om att skolvärdarna bantas bort ?
Varför blev all text om ungdomar med behov av särkskilt stöd enbart en svart text på ett vitt papper och inget mer.
Varför satt jag förra veckan i flera timmar på Ålands Folkhögskola där det pratades om att man måste banta så mycket i budgeten att man ens undrar om det finns någon Ålands Folkhögskola kvar på långsikt.
Behoven ökar men resurserna ökar inte, snarare minskar.
Man ser inte vad det behövs för insatser för att hjälpa de som har en högre inlärningströskel utan mer att ramen skall sjunka.
Samma sak i grundskolan alltfler är i behov av fler vuxna som hjälper. Istället så blir det större klasser och då färre vuxna per elevgrupp.
Även fler barn som mår dåligt.

Känns även här att man går och blundar för man vill inte se de som verkligen är i behov av hjälp och extra stöd för de kostar pengar som inte kommunerna har. – ” de får jobba lite hårdare bara  om de vill komma igenom var det en som sade åt mig en gång”.
Så kan man ju tänka om man kan inte ser personens behov utan bara personen.
Jag tycker trenden är oroande för skolklasserna blir större och de blir alltså färre vuxna i skolorna. Istället ger man eleverna en anpassad läroplan så är det lättare att jobba vidare med övriga gruppen.
Nu vill jag inte dra alla skolor över en kam för det finns vissa skolor som jobbar bra och har en bra undervisning medan kanske resurserna inte riktigt räcker till i andra skolor. 

Även här tycker jag att samhällets behov minskar inte utan ökar.   

Samhällets behov minskar inte utan ökar - fritid

I radio Åland i veckan så har de tittat på hur de skiljer om träningsavgifter  mellan idrotterna på Åland.
Men det är inte bara det jag tänker på utan också hur mycket de skiljer mellan de kommunala bidragen till föreningarna. Det är vansinne så som det håller på att bli nu.
Jag startade för ca 10 år sen en simförening.
Och de som började simma där för 10 år sen så blir allt äldre och vissa av dem vill satsa och de som vill satsa mest tränar 7-9 gånger / veckan.
Då blir det mera hyreskostnader men kommunbidragen följer inte med lika mycket.
Jag läste också att Mariehamns stad i en intervju sa att eftersom driften av ishallen ökar så måste man också höja hyran för föreningarna som vill träna där. Och eftersom träningsavgifterna ökar så leder det till att allt fler hoppar av  från att träna ishockey.
Så här är nu två exempel på där träningsavgifterna ökar vilket leder till att fler slutar med sin idrott. Samtidigt så kommer det signaler om att fler unga är dåligt fysiskt och psykiskt skick.
Alltfler blir hemma framför datorn och även det är tyvärr en hälsorisk.
Därför tycker jag att det borde vara som alltfler ställen i Sverige har och det är att det är fri hyra för föreningar där de har aktivitet till de som är under 18 år.
Tyvärr är det så nu att idrotten håller på att bli en klassfråga, d.v.s. att vissa inte har råd att hålla på med den idrotten de vill för att de inte har råd.
Då går vi åt fel håll. Och tyvärr så upplever jag att samhällets pengar till barn – och ungdoms idrotten minskar. Istället borde man satsa mer pengar på det så är jag övertygad om att det skulle minska kostnader istället på hälso- och sjukvård.

 

 

Samhällets behov minskar inte utan ökar

Sitter på jobbet och retar mig på alla nedskärningar som görs och jag tycker görs fel.
Vi är duktiga på att satsa i inversteringar och riskbolag, för det låter ju tufft. ” Det stimulerar näringslivet och leder till riktiga jobb” som jag fick höra i debatten förra veckan när jag lyfte upp detta när jag egentligen debatterade stigande arbetslösheten på Åland.
Efter som vissa bara tydligen kan lyssna på ordet investering så sade jag då att kanske det är dags för oss att investera i våra ungdomar.
Det görs det inte idag. Jag anser att många unga blir lidande idag just för att många anser att den offentliga sektorn skall minskas och att alla skall ta ett större ansvar.

När jag ser på fritid, skola, AMS och sjukvård så ser jag att behovet är större än idag. Men ändå så tvingar den ekonomiska ramen oss att sänka. Och då måst man gå in och prioritera inom dessa områden och där sitter jag nu på kontoret och laddar upp mig. Så den närmaste tiden förhoppnings vis inom den närmaste veckan kommer jag att ladda ur mig mina prioriteringar och synpunkter kring detta.
Jag vet att vissa kommer att bli irriterade på mig men det bryr jag mig inte om nu.
Jag ser alltför många som är frustrerade eller rent av förtvivlade av att samhällets resurser inte räcker till.
Och det är fel och nu måste jag säga till hur jag vill prioritera.
Så nu vill jag stoppa nedskärningar för de som behöver samhällets stöd. Jag vill ha ett jämlikt Åland.