Vi gjorde det !!

Nu när februari månad är slut så kan jag nog summera den som den största händelse för mig idrottsligt under min tränarkarriär.
September 2010 kom det en simmare som gått på kryckor under en längre tid och man kan lugnt säga att formen inte var så bra. I Vikingsimmet i oktober 2010 så simmade hon 200 fjäril på den mindre bra tiden 2.39,16. Och då visste vi båda att här blir det en tuff kamp att komma ner på sina gamla tider igen. Januari 2011 fick jag höra att det sagts "Erica är nog slut nu och blir nog inte mer än en bra mastersimmare längre".
Ja det var vissa tveksamheter om hon skulle till Ö-spelen att göra den sommaren.
Jag visste att tränar vi som bara den så fixar vi det. Så från mitten av november 2010 började vi träna hårt och målmedvetet. Nja jag träna inte, utan jag stod bara där med piskan och morötter.

På Ö-spelen blev det en fjärde plats på 200 fjäril och en femte på 100 fjäril. Så helt klart hade hon där att göra.
Erica och jag fortsatt samarbetet och hösten 2011 träna hon hårt mycket hårt. Med sikte på långbane FM som var första helgen i februari.

Träningarn har kegat mellan 8 - 10 pass iveckan när vi kört lätt, och de tuffa vecorna så har det blivit 13 - 14 pass i veckan. Då har ju inte allt varit simning utan kört en hel del annan träning också som styrka och löpning.
Försöken gick väl inte så bra men Erica tog sig till final med en snygg simning men kraften fattades.
Men det räckte till final så efter försökspasset satte vi oss ner och insåg att vi behöver göra en tuffare insimning och sen våga trycka på mer i själva loppet.
Så insimningen körde vi tufft och Erica vågade trycka på mer framför allt i andra och tredje 50:an, och sen avslutade hon med en magisk sista 50:a och kom i mål som tre i Finska mästerskapen.
Så just att komma och ta medalj i FM ett år efter att vissa inte gett mycket för hennes framtida simkarriär är banne mig den skönaste känsla jag haft som tränare. Jag skulle velat ställa mig upp och skrika " Vad säger ni nu då" Men istället är det skönt att veta att vi gjorde det. Och det är en tillräckligt skön känsla.
Därför är det viktigt som tränare att tro på sina adepter, att de kan bara de vill.

Tack för den här veckan

Nu är det fredag och man kan säga att det är sista dagen på sportlovet för sen börjar helgen. Och i år har det verkligen varit en kanon bra sportlovsvecka.
Eller skall jag kalla det för utförsåkningsvecka mer :-) Vi kom nämligen hem igår efter 5 dagars skidresa och oj vilka underbara dagar vi haft.
Stället: Kläppen var en ny bekantskap för oss och bra för barnfamiljer. Passliga backar för vår yngsta son Alexander som i år lärde sig åka utför, 5 år gammal. Äldste sonen Johannes 8 år som kan åka lite mer så kunde vi släppa ivär på lite egna äventyr för det var så litet att stod man stilla runt 15 minuter där man såg över de flesta liftarna, så var chansen stor att man hitta varandra igen. Sen fanns det och backor med större utmaning för mig. Och då kan jag erkänna att jag lät bli de svarta backorna, de var lite i de brantaste laget för mig.
Lägenheten som vi hyrde hade vi på gångavstånd så därför kunde vi äta samtliga måltider i lägenheten för att spara på kostnaderna.
Servicen kunde varit bättre men det här är ett mindre och lite billigare ställe och då är det väl lite sämre service. Men inget som vi störde oss på för vi var där för att skida.
Vädret: av tre hela skiddagar strålande solsken i två dagar. Sen en dag mulet. De två halvdagarna söndagen när vi kom och torsdagen när vi for så var det okej väder första dagen och torsdagförmiddagen sken solen utav bara den, så att vi bara skall längta tillbaks ( och det tror jag vi gör hela familjen).
Familjen: Kanondagar där vi umgåtts och tagit det lugnt tillsammans. Där grabbarna vuxit som bara den. Före vi for så skulle jag kunna slagit vad om många veckors kökskommendering om att inte en chans att få någon av sönerna upp i stolsliften. Men japp båda två flera gånger. Så t.o.m. att vi kunde fika tillsammans hela familjen två gånger uppe i toppstugan.
Som sagt detta har varit för mig en fantastiskt sportlov.
Och jag tror det blir Kläppen nästa år igen

Ny dag med nya möjligheter

God morgon sitter och njuter av morgonkaffet innan jag skjutsar äldste sonen till skolan. Han får idag åka med mig för jag jag skall ändå åt det hållet idag och jag har märkt att vi ibland får till riktigt bra snack i bilen.
Idag har vi utskottsdag hela dagen och där ingår bl.a. studiebesök hos Ålands radio & tv, Steel FM och Åland 24 så det skall bli riktigt intressant. Frun jobbar ikväll så grabbarna Winé allihopa far till simhallen ikväll.

Kommunerna bör ha helhetsansvar för den sociala servicen

Sitter nu på Arlanda och väntar på flyget som skall föra
mig till Vasa. Där skall det vara både ULA möten och FM i simning.
Nu har jag varit två daga på Runö på SAMAK konferans, som
står för Arbetarrörelsens nordiska samarbetskommitté.
Temat för de här dagarna har varit Välfärdens framtid och
det har varit intressanta diskussioner. Måste också lyfta på hatten för vår
ordförande Camilla Gunell som nu är ett namn i norden och socialdemokrati det
var stort att se henne i en paneldiskussion med Jens Stoltenberg, Helle
Thorning Schmidt och Jutta Urpilaien.

Mitt inlägg idag handlar om äldreomsorgen och det som
debatterades lite om i lagtinget. Dels om Sottunga skall beviljas lån eller
bidrag, och sen kommer jag att nämna lite om kommunernas kostnad för den sociala
servicen.
I förra veckan så debatterades det i lagtinget om att
landskapsregeringen vill bevilja ett lån som kan gå till bidrag senare åt
Sottunga för deras ekonomiska problem just nu. Visst kan det låta speciellt med
att först bevilja ett, lån och sen kan man låta det gå över till ett bidrag.
Men visst är det sundare först att ge ett lån men kan de inte sen betala det så
får det väl då gå över till ett bidrag. Oppositionen ville ge bidrag direkt
enligt lagen om ekonomiskt understöd till kommunerna. Och liberalerna gick upp
och var rätt så kritiska till lånet. Men fortsättningsvis så ser jag bara en
sak som gör att de inte valde att ge Sottunga bidrag när de satt i regeringen
och hade finansministerposten och det är feghet att inte själva våga ta beslutet.
Utan man sköt över det på nästa regering att ta det beslutet.
Sen så är hela Sottunga fallet att man behöver fundera på
att hur liten skall en kommun vara för att kunna vara en kommun. Sottunga nu då
har ca 120 mantalsskrivna invånare och nu är det äldreomsorgen som knäcker dem
ekonomiskt.
Vissa partier pratar då om att det borde införas ett
högkostnadstak för kommunerna. Att sen när man gått över högkostnadstaket så
skall landskapet stå för kostnaderna. Det skulle ju då innebära att när man
gått över högkostnadstaket så har man som kommun inget kostnadsansvar. För mig
känns det så som att kommunerna då kan börja att utnyttja det och t.o.m. skicka
iväg äldre på instutionsboende fast man kanske skulle kunna ha dem på kommunens
serviceboende. Är man en skall man också ha ansvar för den sociala servicen
anser jag.
Kommunen skall ha ansvar för den service som verkligen berör
den enskilda människan i kommunen som då barnomsorg, skola, sociala servicen
och äldreomsorg.
Sen övrigt tror jag man kan lägga ut före i så fall.
Ser ni på bilden den fina lilla åländska flagga som finns på vårt bord.

Ha det bra.