Debatten om regeringens sparkrav fortsätter här på Åland. Och intressant är nog att följa med lagtingsledamot Anders Englund som sköter oppositionens roll och kritiserar landskapsregeringens sparkrav.Visst kan man som parlamentariker i regeringsparti vara kritisk till vissa sparkrav. Men ordna det internt och strid inte via media.
Det är ju på gränsen till patetiskt som de håller på nu. Nu är det nog dags för lantrådet att visa det nya ledarskapet och testa med att få igång en dialog.
Men när jag hörde då lagtingsledamot Englund hota med att " får han inte som han vill " så kommer man nog att märka av det sen.
Jag har alltid lite varit lite kritisk till ledamot Englunds egna race. Och det är många med andra som inte anser att han är lojal med sitt parti och regering.
Men om man tänker efter så har han väl aldrig heller fåttt igenom något förslag eller ändring heller.
För om man vill åstadkomma något inom politiken så behöver man få med sig fler. Ensam händer det ingentig. Visst kan man säga om man är emot något, men om man vill en ändring så behöver man ju få fler med sig.
Och jag blev idag på tänka att kommer man någonstans med hot ? Som t.ex. " får jag inte som jag vill så skall ni få se på annat" eller " får jag inte som jag vill så far jag till Bryssel och skvallrar"
Är det inte bättre att starta en dialog och försöka diskutera fram en samstämmighet.
För det är ju så att man måste kunna lösa oenigheter med dialog. Med våld och skrik så kommer man inte långt.
Jag tror det är många krig som skulle kunnats löst med dialog. Men då behöver man ibland släppa lite på prestigen.
Och det är inte alltid det lättaste att släppa på prestige för att förhandla.
Ha det så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar