lördag, januari 14, 2017

Vad är det som händer egentligen ?

Jag är nu inne på mitt 11:e år som lagtingsledamot. Jag har varit stolt över att vara invald i Ålands lagting. Jag har tagit uppdraget ansvarsfullt och försökt jobba för det jag tror på. Jag har försökt vara respektfull och saklig i debatter,undvikit slänga käft alltför mycket utan försökt debattera sakfrågan.
Men framför allt så har jag valt att respektera mina kollegor i Ålands Lagting.
Men idag känns det som det all heder har farit.  Visst tycker jag att debatten ibland mer blivit att man letar efter felen hos andra än att få fram vad man själv tycker. Men det är sin sak. Men om man som lagtingsledamot börjar sprida falska rykten på sociala medier har det banne mig gått för lång. Det är inte värt en lagtingsledamot att börja med sådant. Inte någon egentligen har rätt sprida rykten om andra som inte stämmer.
Från ca 10 års ålder blev jag mobbad mina åt i mellanstadiet var hemska, värst var det till och från skolan som jag var rädd att möta de personerna som ville skrämma och jaga mig. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Tack och lov hade jag där en trygghet, nämligen simningen.
Vad har detta att göra med det jag inledde mitt blogginlägg med ?

Min tanke att - kan fan inte vuxna bete sig mot varandra, varför gnäller vi då på barnen? Det barnen gör är "bara" ju en bris av vad som händer på t.ex. facebook. Nå kanske inte för även mobbingen bland barnen har blivit värre på senare tid har jag förstått. Om någon skulle välja att göra det t.ex. mot mig,tänker någon då på hur mina barn skulle ta det ? Jag har en son som är på facebook skall jag vara rädd där att det skall spridas osanningar om mig där för att inte andra vuxna tycker om mig. Jag har facebook som en social grej där, Ja vissa tycker t.o.m. jag är rätt så tråkig eftersom jag har så lite politik där utan mest har bilder på bullar och annat som jag tycker ger positiv energi. Jag vill dela med mig av det positiva för att glädja folk. Varför har vi idag ett samhälle där man förlöjligar och förolämpar folk. Okej att man lite småjäklas med folk, det kan ju vara roligt på ett sätt. Men när folk börjar prata om förtal och ärekränkning så har det banne mig gått för långt.

Och börjar man sprida så felaktiga saker som det nu görs så har det för långt. Att man så avsiktligt vill skada en person, familj och anhöriga på det sättet är för jäkligt milt sagt. Ännu värre om man gör det som en lagtingsledamot. Nu är jag ju en som inte är drabbad av sånt här som jag vet om. Visst har jag hört folk sagt vad de tycker om mig. Jag kommer ihåg när det var som värst i kommunen och skitsnacket kom till min mor och hur hon mådde då. Men det var ju vanligt hederligt skitsnack. Men nu har banne mig lågvatten nivån gått för lågt. Kan man inte tänka vad det får konsekvenser om sprider runt felaktigheter eller vill man skada en person och dess nära så mycket ?
Nu vill jag förtydliga att det som fick mig att skriva inlägget är inte att jag blivit drabbad utan en person som jag respekterar mycket. Och det är inte bara hon, utan även hennes familj måsr säkert dåligt av sådant här.

Okej jag älskar inte hela världen och visst finns det folk som har svårare med, men jag skall ändå kunna jobba och samarbeta med dem. Det försöker jag lära barnen att man kan inte älska alla men man skall respektera varandra.
Men nu undrar jag om jag tänkte fel med det? Om en person vill andra så illa att man sprider vansinniga rykten som ger rubriker i media och anhöriga måste läsa rykten även om det inte sanna.
Då funderar jag att skall jag verkligen visa respekt för den personen? Är det rätt av mig? Vi pratar här hemma ofta om den gyllene regeln att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Så kanske man inte då vill ha respekt tillbaks?

Jag brukar ibland googla ordspråk och ikväll fastna jag för följande som jag avslutar detta blogginlägg med
Det bästa du kan ge din fiende är förlåtelse;till din motståndare, tålamod; till en vän, hjärta; till ditt barn, ett gott föredöme; till din far, respekt; till din mor, ett uppförande som gör henne stolt över dig; till dig själv, respekt; till alla människor, mänsklig kärlek.

torsdag, januari 12, 2017

Jag är inte tillräckligt insatt i den frågan.

Fick en fråga när jag gick på stan idag " varför hade du Göte inte skrivit under insändaren som var om Pommern häromdagen ? " Svagt av mig tyckte den personen. ( Du kan läsa insändaren här )
För att förtydliga så har jag valt att  inte engagera och tycka till om saker som beslutas om i andra kommuner, jag vet hur mycket jobb det är att sätta sig in i frågor, och medias rapportering brukar inte vara alltför objektiva.
Därför måste man samla in mer information om man verkligen sätta sig in i frågan.
Därför har jag valt att det är Mariehamns sak att bestämma om nitar eller stål. Torrdocka eller låta den flyta fritt.
En liten frustration från min sida har varit när man i Lagtinget måste ha debatt om den hur mycket landskapet skall ge i bidrag med nu PAF medel. För då är det lätt att man går in i detaljer igen om hur man skall renovera eller förvara Pommern.
Min fråga om det är att skall man ge Mariehamn pengar eller inte, sen har jag väl sagt att man inte kan villkora pengarna.
Nå nu har Ålands Lagting beslutat om att ge PAF pengar för det. Och det är ok för mig. Men däremot om stridigheterna i Mariehamn så tänker jag inte blanda mig in i. För det är ändå sen Mariehamns Fullmäktige som beslutar om det slutligen.
Det är också Mariehamns förtroendevalda ( styrelse eller Fullmäktige) som tillsatt byggnadskommittéen som skall komma med förslget.

Sen om den delen i insändaren att man skall se över möjligheterna att bygga ett mindre fartygsvarv på landskapets mark i Möckelö så blir jag mer engagerad  för där ligger avgörandet mer i mina händer. Där ser jag möjligheter att göra ett visst jobb i ett eget varv än att måsta t.ex. köra våra skärgårdsfärjor till Åbo när vi skulle istället kunna stödja åländskt att göra det. Men då måste det finnas förutsättningar för det.

Så jag kan erkänna att jag är inte tillräckligt insatt i om att bestämma om vad som är bäst för Pommern och inte att förglömma det maritima kulturarvet. När man beslutar om det så måste man tänka på det också.
Det finns ordspråket "Det finns mycket duktigt folk, men det är få som kan något." I den här frågan vill många kunna men är det kunskap eller att man tror sig veta.  Nå här valde jag att inte skriva på den insändaren.

Så visst har jag åsikter. Att planera och bestämma vad vi skall göra med Möckelö området. Och att man måste värna om det maritima kulturarvet. Men jag får ändå sen inte vara med och ta besluten kring det. Därför får Mariehamnarna ta ansvar för sina beslut.

Ha det bra.

tisdag, januari 10, 2017

Nytt år med nya möjligheter

Julhelg med en hel del vila och en hel del mat. Men framför allt har jag jobb vägrat. Jag har undvikit att mellan den 22.12 fram till 2 december undvikit att gå in och kolla mailen. Efter en extremt hektisk höst så behövde jag ladda batterierna. Visserligen blev jag provocerad (😊) till att svara på en insändare angående en drogdebatt som varit. Nu har jag försökt avsluta den debatten på nytt för jag har nog fått fram var jag står i den frågan. Även om man vill missförstå eller skriva saker som inte stämmer. Kanske ger lite synpunkter här på bloggen istället.
Nu under 2017 så får jag fortsätta jobba med att ta fram det nya missbruksprogrammet som skall tas fram. Okej egentligen heter det ANDTS politikt program och nu vet jag att det är ett nytt program på G. Kanske inte programmet behöver göras om så mycket jämfört med det tidigare, men vi behöver definitivt säga vad vi vill i dessa frågor.
           2017 kommer också bli det stora året med kommunreform och händelserna kring det. Så där har jag nu förhoppningar att vi kommer framåt. Visst beror det på vad det åländska folket sagt i den utredning som gjordes i höstas. Men jag tror de säger att vi vill ha färre kommuner och sen jobbar efter det. Men det är i slutet av februari som ÅSUB;s presentation blir offentlig om jag minns rätt.  Så spännade tider. Var igår och hämtade lite material att läsa om utredningar som gjorts om konsultfirman PWC:s reflektioner kring Åland och behov av kommunutredning. Återkommer med all säkerhet om drogpolitiken här också.
          Sunds kommun där jag är kommunstyrelsens ordförande så blir det en hel del jobb under 2017. Flyktingfamiljen kommer i vinter och viktigt att de får en bra integration i vår kommun. Sen är det en hel del jobb om kommunstruktur och kommunernas socialtjänst som kommer att hända som berör vår kommun. Så nog kommer jag att ha jobb under 2017 i kommunen också.

Så 2017 är det en hel del jobb även detta år. Jag tror det är ett år som kommer att hända för Åland. Vi har också problem med Finlands regering och deras sätt att köra över Ålands självstyrelse, Så nu har vi 2017 framför oss. Ett år jag hoppas på med mer balans med jobb, simning och familj. Jag vill ha ett år där jag hinner även träna mer för att få balans på allt. Jag vill också önska dig ett ett gott 2017 och tänk på att ta vara på dig själv. Och kom ihåg " Framgång är inte nyckel till lycka. Lycka är nyckeln till framgång".