samarbete, låter fint men fungerar ju inte

" Inte behöver man slå ihop kommunerna, man kan samarbeta" men det fungerar ju aldrig. Igår hade vi kommunstyrelsen och där fick vi höra att vår fråga till en kommun på norra Åland om att köpa en barnträdgårdslärartjänster inte blir av. Det är lagt på is om man säger så. Finns inte resurser just nu i den kommunen. Ungefär samma sak var det när jag pratade med samma kommun om gemensam äldreomsorgsledare. Så det här med samarbete så är banne mig helt hopplöst att få ihop. Det är oftast en kommuns behov och då har den andra kommunen sitt på det torra och vill inte gå vidare med det. Nä behövs en kommunreform nu. Vi skulle få större och stabilare kommuner som skulle garantera en fortsatt bra service till kommunens invånare,

Måste börja hända något nu - för invånarnas bästa.

Sitter på kontoret och filosoferar lite. När jag gick till val, så sa jag "tre kommuner och ett KST". Nu verkar det som det blir fyra kommuner och det kan jag köpa. Nu vill jag komma i mål med ett KST och de har jobbat inom Ålands omsorgsförbund och har ett bra förslag på avtal. Lite Robin Hood modellen och det behövs nog för det skiljer mycket på hur det ser ut ekonomiskt i våra olika kommunerna nu. Men nu är vi där igen, tre starka kommuner säger "NEJ vi förlorar på detta och våra skattebetalare skall inte hjälpa andra kommuner". Men HALLÅ det är inte de andra kommunerna man hjälper, utan det är de ålänningar som är i behov av hjälp t.ex. barnskydd, missbruksfrågor och handikappservice.
Vi inom NÅS ( Norra Ålands Socialdemokrater ) ändrade Kommunernas Socialtjänst till Klientens socialtjänst.
Det här kan bara inte vänta för vi har klienter inom dessa områden som vill se resultat NU.

Vi kan inte heller vänta på en kommunreform, jag har sett så mycket de senaste två veckorna där vårt kommunsystem inte är hållbart. Förra veckan var jag på ett möte om en gemensam ungdomsgård på norra Åland. Och jag kan erkänna jag var förbannad på hur dåligt vi samarbetar. Ännu mer förbannad blev jag när en kommunpolitiker börja hacka på Sund att vi inte gjorde något för ungdomsarbetet. Februari 2016 lyfte jag upp om ett samarbete på ungdomssidan på ett  möte, och då var det den politikern som såga mitt initiativ. Vi behöver få något att hända där NU.

Sen en annan sak är det socialpsykiatrin som är riktigt hopplöst efter och det är för att vi har för små kommuner. Inom socialpsykiatrin har vi tredje sektorn som gör ett bra jobb, men det är för som en sa att "där inte kommunen klarar av så måste tredje sektorn gå in". Så är det på Åland. Visst är det fint och lite idyllartat med våra kommuner. Men det är banne mig inte för våra ålänningars bästa, och definitivt inte för de som är i behov av stöd från samhället. Så det behöver hända något NU.

Hoppas inom dessa områden att det händer saker inom det sista året.

Ha det bra.

Jag är tillbaka

Efter en lång tid så är jag tillbaks här på bloggen. Blev en tung vår med diagnoserad känslomässig utbrändhet under våren. Det som sen var det som rann över var nog att min mor gick bort i februari. Blev också för mig jobbigt att ta hand om allt med lägenheten och annat efter min mammas bortgång, Jag har under många år också hållit på med simning i föreningarna Sunds IF, IFK Mariehamn och Ålands simförening. Simning har varit mitt liv, min passion ärligt talat. Kanske jag är lite för engagerad i mina adepter. Sen när simföreningen växer så det knakar och det då kan vara svårt att ha strukturen i föreningen. Så där var det också kanske det blev lite miss i kommunikationen. Det förstår jag. Men jag accepterat inte att man dumförklarar mig om jag inte är den som felar. Därför valde jag att sluta som simtränare. Ett jobbigt beslut eftersom jag varit simtränare i 23 år.

Under tiden april - juni så har jag gått till företagshälsovården och en fantastisk man som hjälpt mig kommit på fötter. En mening jag verkligen fastnat för så är när han sa "när man jobbar med något man verkligen man bryr sig om och inte kan påverka vad som pågår så behöver man fundera om man skall vara med eller inte, framför allt om man inte tycker det fungerar"
Så med den meningen har jag mig nu tagit an hösten. Jag tar mindre stress över sånt som jag inte kan påverka.
Tidigare var jag en tryckkokare och gick i tak för allt för små saker. Jag har säkert betett mig illa också.
Men nog trodde jag skulle få ett tack från simföreningen - men icke.
Men nu skall jag framledes försöka att inte gå upp i varv, utan försöka reta upp mig på det jag inte kan påverka. Jag gör det jag kan påverka och jobba för. Även politiskt har det inte som på räls. Saker jag brinner för har mer gått bakåt än framåt, och går det framåt så går det riktigt sakta framåt. Så mer tålamod i politiken.


Nå nu har jag gått vidare och gör mitt, jag jobbar som simtränare i privat firma. Inte tävlingssimmare, vilket är speciellt och jag verkligen saknar.
Men jag fått riktigt mer tid till annat och därför skall jag försöka blogga mer. För finns mer tid nu.

Nu ser jag framåt. Jag funderar vad jag skall göra i framtiden, vilken väg skall jag gå? Kallar bloggen för Götes tankar, och jag kommer nog att tänka lite högt här också. Men mycket politiska funderingar kommer nog här. För det gungar nu, även fast man inte är på sjön :-)

Ha det bra

Politik är för mig demokrati, och acceptera varandras olika åsikter. Det är okej att tycka olika.

Mycket har hänt sen sist men om jag inte hunnit eller prioriterat bort bloggen vet jag inte. Men december har varit intensiv. Mycket hänt inom politiken. Men jag har också hållit på en hel del med simning. Framför under juluppehållet kopplade jag helt bort politiken och bara höll på med simningen.
Jag hade tidigare en dröm att jobba med simning men det är nog bara en dröm på Åland. Fått erbjudande från Sverige men känns som det inte är ekonomiskt möjligt att ha ett hus med lån på Åland och sen bo på hyra i Sverige. Så att jobba med simningen blir nog bara en dröm är jag rädd för.

Ja jag har funderat på min framtid. Politiken är viktigt och jag känner jag gör att bra jobb och lyfter upp frågor för grupper som är angelägna. Sen hur jag lyckas just nu kan man diskutera. Men jag pratar och bevakar de ungas situation. Och framför allt situationen för de unga med särskilda behov.

Men tyvärr så tycker jag debattklimatet inom politiken inte är rolig längre. Blivit mer person är sakfrågor. Ett stort bevis på det är misstroendebatten vi hade i måndags. Där det var helt och hållet om person än en sakfråga. Tidigare har jag upplevt att misstroenden lämnades in för en sak fråga d.v.s. om något politiskt. Nu var det för att en minister upplevs som arrogant. Tråkig debatt vi hade i måndags.
Men det är väl lite vårt samhälle idag, att man är mer avundsjuk på andra än ser sina egna framsteg. Och till och med att man begränsar sin egna framsteg för att man skall begränsa andras framgångar. Tyvärr upplever jag att det blivit mer i politiken.
Det gör att man funderar hur mycket jag vill jobba med det. Jag jobbar för att utveckla och gå vidare inom viktiga områden. Men att man nu skall begränsas att prata om det och ha åsikter är banne mig att gå för lågt. Och är det då roligt att sitta och hålla tyst? Nä inte för mig.
Jag har många jag verkligen respekterar fast det har olika åsikter. Det är demokrati för mig att acceptera varandra åsikter även om vi tycker olika.

Men nu är det en en ny dag på kommande möjligheter. Så jag har om 45 minuter gruppmöte och ser vad som händer där.

Ha det så bra.