Även det småskaliga behövs.

Gått många veckor igen sen senast jag skev här på bloggen. Mycket har varit för att jag haft så rackarns med jobb. Jag gnäller inte för det mesta är självvalt så jag gillar läget. Men visst blir det så att jag missköter vissa saker som t.ex. blogg samt vissa sociala kontakter.
Så jag är i min lilla bubbla och jobbar mycket så hur bra förälder jag är egentligen har många säkert åsikter om.
Det jag ägnat mig åt den senaste tiden är en hel del lantbruk dels dess politik samt sen prövar på praktiskt lite jordbruk genom att försöker få till ett litet land där hemma :-)
Men som sagt politiskt har det blivit en hel del lantbruk efterom vi skall ta nytt program till LBU program där jag verkligen satt mig in i ärendet. Jag kom med mina synpunkter som verkligen väckte debatt.
Där jag bl.a. pratade om

·       Skall vi fortsättningsvis stöda en som inte har jordbruk som huvudsyssla att t.ex. få lika mycket i arealstöd som en som har jordbruket som en huvudsaklig försörjning för sin familj.

·     Sen pratade jag lite för det småskaliga familjejordbruket.

Tyvärr ledde inte mina funderingar till några förändringar för det är ju så att landskapsregeringens politik för nya jordbruket är för mer produktivitet och mindre stöd. Då blir det att man gynnar mer det storskaliga lantbruket mer än det lilla familjelantbruket.
Nu hoppas jag att man understöder att familjelantbruket får möjligheter att utvecklas och att man ser det som en viktig del också i vårt framtida lantbruk. I debatten så sade jag bl.a. så här om det

" strukturfondspengarna har minskat och vi behöver nu prioritera dem. Här borde vi se nu vad vi satsar på.
Jag skulle gärna se kvar lite grön vallodling som skulle göra att vi i framtiden kan saluföra Åland där vi har den bästa ekologiska lamm- och nötköttet. Det småskaliga lantbruket finns kvar och ingår i en turistsatsning som öppna gårdar där de förädlar och säljer sina egna varor.
Där man har den gröna nyckeln i fokus som är turismbranschens största miljömärkning.
Det går bara vi vill och ger stöd åt den riktningen.
Men då behöver också intresseorganisationerna ge kraft att ge råd åt det hållet och inte tvärtom".

Nu kommer vi att jobba vidare med lagförslaget om privatisering av avbytarservicen för lantbrukare vilket går åt samma håll som LBU programmet gynnar det storskaliga och de som har s.k. robotmjölkning medan det småskaliga lantbruket får det tuffare.
Visserligen har vi fått en mjukare övergång än det första förslaget och jag tror inte heller på att samhället skall stå för avbytare men omstruktureringarna får inte göras så tuffa att man tvingas lägga ner sin verksamhet för det.

Vi har under en längre tid gjort försämringar för det åländska lantbruket genom att bl.a.
- ta bortgarantilagen som i praktiken betyder det att vi ska ha minst samma förmåner som i riket så gjorde man det möjligt att vi kan ha sämre avbytarservice än i riket.
Skulle garantilagen varit kvar så hade det nog inte varit möjligt.

- stänga ner Ålands naturbruksskola.

Så jag hade väl hoppats på mer ny jordbrukspolitik där vi skulle se se lantbruket som en del i vår framtida turismstrategi där vi kan lyfta fram glesbygden mer. Men det lyser lite med sin frånvaro tyvärr. Jag har pratat för det men inte så många andra vilket är synd.
Genom att kunna satsa bredare och ge de mindre gårdarna möjlighet att sälja sina djurs kött, sin ost och andra produkter så är jag övertygad om att de på sikt skulle de bli mindre stödberoende.
Det kan man göra i LBU och det relativt stora anslagen som finns för investeringar i LBU programmet men då skall man tydliggöra den politiken. Det här vill vi med vår nya politik.
Det saknar jag, det finns där men gömms undan väl.