Svårt att trappa ned.

Tänkte kalla det för ett återfall men om man tänker på det som verkligen har ett missbruk så är det inget att skämta om. I mitt arbete med droger så har jag verkligen sett hur hårt ett återfall slagit så tänker inte skämta om det. Men jag måste erkänna att detta jullov har jag trillat in i mina gamla vanor och på senaste 4 dagarna har jag varit 15 timmar med simmarna. Och just nu är jag i simhallen på simtävlingar.
Var inte länge jag klappade mig på axlarna och tyckte jag var duktig som minskat på antal träningar och varit hemma mer. Men sen kom det ett skollov och det sket sig direkt.

De simmare jag tränar så har utvecklats så mycket att de skulle bra kunna träna lite mer så givetvis ställer man upp för dem :-)
Och efter nyår kör vi nu lite tuffare medans det är lov.

Sen gäller det för mig att skärpa mig igen för jag skulle trappa ner och vara hemma mer.

Nu är det då den årliga simtävlingen nyårssimmet som är och sen skall jag umgås med  vänner och familjen, Sen den 2:ndra januari far frun och pojkarna far iväg till svärföräldrarna. Jag stannar hemma denna gång för att det krockar med så mycket annat. Bland annat simträningar förstås :-) Men också annat. Sen kommer två goda vänner som är simtränare som jag ser fram emot att träffa.
För det är ju det med simningen också att man har fått många goda vänner man inte vill bryta kontakten med.
Så att bara trappa ner är inte så lätt som man tror. Framför allt när man får mer tid.

Jag vill se en säkrare trafik

I höstas tog vi i lagtinget en omtalad lag där lagtinget föreslog att det skulle var förbjudet att köra med mer än 0,2 promille. Förslaget var det att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud, men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2.
Det var mycket prat om det och ilskan över lagförslager har varit stort. Jag har nog nte kring många ärenden haft så många samtal som kring detta lagförslag. Både ris och ros har jag fått kring det. De flesta samtal har varit om att man måste ju självklart få dricka en öl eller ett glas vin till en middag för att sen kunna köra hem.
Med en öl eller ett glas vin så kommer man inte upp till 0,2 promille. Men med denna sänkning till 0,2 så vill jag åt dem som ligger och kör med runt 0,4 promille i kroppen.
Nå idag kom det i media att Högsta domstolen inte godkänner lagen p.g.a. att det är en behörighetsöverträdelse med att man får en ordningsbot. Det är alltså Finland som har behörigheten om ordningsboterna och just därför kan man inte godkänna detta lagförslag

Idag går det hett i sociala medier om hur idiotiskt och dåligt förslaget var och att man inte skulle testat med att sänka till 0,2 promille.
Lite ironiskt ibland hur man hurrar över att man testar den åländska behörigheten, men inte om det inskränker människans rätt att köra med alkohol i kroppen.

Så mina vänner jag tycker kombinationen med att ha alkohol i kroppen och köra bil inte skall vara tillåtet. Nu föll den här kompromissen med ordningsbot och jag hoppas den här regeringen nu går vidare och ser om möjligheten att kunna sänka till 0,2 om det går. För jag ser gärna en sänkt promillegräns. För med 0,3 - 0,4 promille är man en sämre förare i trafiken. 
Den här texten hitta jag på MHF:s hemsidan om man hur man påverkas med alkohol i blodet.
0,3 promilleBrist på koncentration och försämrad förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar.
0,4 promille
Försämrad bedömning av perifera synfältet. Trafikljus noteras ej.
Dålig avståndsbedömning. Försämrad iakttagelseförmåga.
Det här är lite av varför jag tycker det skall var 0,2.

Debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande

Nu börjar denna vecka närma sig slut och julen närmar sig. I lagtinget har vi nu bara omröstningen av Finans- och näringsutskottet betänkande av budgeten på måndag kvar innan vi går på julledigt.

I onsdags hade vi debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande. Jag höll vårt gruppanförande där jag nämnde om att vi är idag med vårt system med avräkningssystemet så är vi mycket beroende av hur Finlands ekonomi går. Och att Finlands ekonomi går minst sagt trögt är ju ingen hemlighet. Det är väl endast metallindustrin som och då bl.a. varvsindustrin som går lite bra i Finland men det hjälper inte Finlands ekonomi som helhet för det. Genom att Finlands ekonomi går trögt så syns det också i vår ekonomi. Avräkningssystemet eller allmänt kallad klumpsumman är så att Åland får tillbaka 0,45 procent av landets totala skatteinkomster, den så kallade klumpsumman, plus en skattegottgörelse för den del av Ålands skattebidrag som överträffar 0,5 procent av den totala skattesumman, flitpengen.
För 4 år så hade man en prognos på att klumpsumman skulle ligga ca 20 miljoner högre än den är idag.

Nu ligger landskapets underskott på 17,6 miljoner och då ser man ju att skulle Finland klarat sin ekonomi som prognosen var för 4 år sen så skulle Ålands ekonomi ligga i balans.

Så mitt anförande i onsdags var lite om det och jag hade sen en fundering kring privatisering och OPS ( offentlig privat samverkan ). Många tror att ta en politik om privatisering och OPS så vänder vår egen skuta med att få ner landskapets kostnader.
Det pratas t.ex. om att man måste få Ålands hälso- och sjukvårds konstander sänkta med att privatisera delar av sjukvården. Och det har man nu pratat om i närmare 10 år. Men skulle det bli billigare så har det nog gjorts redan.
Inte sitter ÅHS ledning och styrelse och vill ha makten och vården helt i egna händer för maktens skull, utan de har ansvar för att alla får rätt till den vår de behöver.
Sen glömmer nog många som ser privatiseringen som den stora räddaren att enligt lagen om Ålands Hälso- och sjukvård att  komma överens med om vad landskapslagen Hälso och sjukvårds  paragraf ett och då 2:ndra och 3:dje punkten säger. Med att den bl.a. skall minska på klasskillnaderna och att säkerställa att hela befolkningen i land­skapet har rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter
Däremot så är det ju så att Ålands Hälso- och sjukvård är 44% av landskapets budget för 2016. Så visst måste man börja se att har vi råd med att den stiger ännu mer ? Tror ändå att den inte kan stiga mycket mer än vad den gör idag. Så det är en utmaning för nya ÅHS styrelsen och landskapsregeringen att se på prioriteringar och vad skall vi ha för verksamhet i framtiden inom ÅHS. Men jag tro inte privatisering är den stora räddaren utan mer kanske vad skall vi ha för specialsjukvård i framtiden på Åland och vad köper vi från andra ställe - om det minskar på kostnaderna.

Sen om OPS så tror jag kort och gott att vi är för få på Åland för att få det skall vara intressant för den privata markanden att komma in med investeringar. De vill ju ändå att sina investeringar skall bära sig ekonomiskt. 

Under mitt anförande pratade jag sen om vikten av projektet läsfrämjandet fortsätter i någon form. Sen blev det också lite prat om hållbar utveckling och näringspolitik också. 

Om mitt anförande så nämndes det att det var ett anförande som mer kändes om human politik än den nyliberala politik som idag annars råder.
Det tar jag som en komplimang.

Känns som jag hittat mig själv igen.

Dagens blogginlägg kommer att vara lite mer personligt.
I förra veckan så var det en hel del i media om att en av fyra elittränare riskerar att bli utbrända. Du kan läsa lite om det här.  Och det var intressant att läsa om och se inslagen i tv:n.
Där intervjuades bl.a. simtränaren Anne Forssell som sade att hon tappade kontrollen när hon var utbränd under en period. " Allt var kritik även om det inte var menat så." sade hon i en intervju.
Okej jag har aldrig varit en elittränare utan en hobbytränare som lagt ner all fritid på att vara tränare. Jag var en som var passionerad i idrotten och ville att alla adepter skulle utvecklas. Jag var ledamot full tid i lagtinget, jag var social- och omsorgsnämnds ordförande i min kommune samt att jag hade 10 - 15 simmare som jag tränade, de som träna som mest så tränade 7-9 pass / veckan.
Sen så försökte jag också göra allt i simföreningen jag var med och startade 2005.

Folk försökte hjälpa mig men jag var så slut och tyckte synd om mig så de som ville hjälpa mig knuffa jag bort.
Istället för att ta emot hjälp så var jag otrevlig.
För jag var ju i och sprang i ett hjul och aldrig kom ut ur det - det var ju så synd om mig.
När jag nu ser i backspegeln så 2013 var jag inget trevlig att ha att göras med. Hösten 2013 var det som jag insåg att jag borde göra något. Så då bestämde jag mig att efter sommaren 2015 skulle det bli förändringar i mitt liv.
Så jag meddelade december 2013 åt mina simmare att 1½ år till, sen blir det förändringar i mitt engagemang som tränare.
Jag kan inte längre då ägna runt 20 timmar i veckan åt simningen helt ideellt, ja t.o.m. så att jag betalade för att kunna fara och fara och dra simträningar som att hyra in barnvakt.

Nu är det december 2015 och jag är kvar som simtränare, jag har inte pensionerat mig. Men jag är väl runt två träningar i veckan och den sammanlagda tid jag lägger ned på simningen är nu runt 6 timmar i veckan med planering. Så det är  helt annorlunda än tidigare.
Och jag märker hur mycket mer annorlunda jag mår. Ikväll fick jag t.o.m. tråkigt och lade mig på soffan och läste en bok.
Jag har mer tid för familj och mig själv.

Men sen blev jag ikväll att tänka på hur jobbig jag var 2013, blev då och tänka på den här studien om elittränare.
Att bli utbränd som ledare är inte att ett krav på att vara elittränare utan det räcker med att man är engagerad och brinner verkligen för det man gör. Jag känner nu att jag banne mig är på banan igen och har hittat mig själv igen.
Jag får min känsla hur jag var före 2011 då jag gillade läget mer och var mer harmonisk och hade betydligt bättre tålamod. Nu känner jag igen mig mer igen. Och det är en skön känsla, kan jag lova er.
Nu gäller det för mig att hålla mig här och inte falla i frestelsen att ta på mig mer. För det är ju så svårt att säga nej. Så gäller att fundera hinner jag med det ? Och orkar jag med det ?


Göte chillar på soffan
 

Tallgården börjar äntligen få allt på plats.

2005 blev jag ordförande i socialnämnden och omsorgsnämnden som vi har i Sund som två skilda nämnder eftersom vi har gemensam socialnämnd med Vårdö.
En utmaning jag direkt fick som ordförande i omsorgsnämnden var att bygga ut Tallgården. 2010 var det klart och förutom fler rum så hade vi temat att få ett aktivare Tallgården. Det skulle vara kommunens samlingsplats så vi byggde ut ett rum för dagcenter där man skall kunna ha aktiviteter på dagen för alla kommunens äldre d.v.s. även de som bor hemma. Sen ville vi ha föreläsningar, musikframträdanden och möten också där. Men när vi öppnade Tallgården så var akustiken hemsk. Och det har vi haft som en följetong i nämnden - just akustiken. Ja inte bara i nämnden utan detta har varit en följetong, jag har fått höra en del i Fullmäktige om det också. Men igår fick jag höra något som vara som balsam för min själ" vilken bra akustik det är här " sa en av de som sjöng igår på Tallgårdens öppet hus när vi firade Tallgårdens 40 års dag.

Musikframträdande på Tallgårdens 40 års dag av Kanaan Qvinns

 

Känns som att vi nu 5 år efter bygget börjar få klart med akustiken både i dagcentret men också i våra " hörnor " som jag kallade det.
Här nedanför som är bilden av en hörna där man kan sitta och umgås och där akustiken nu äntligen är bra.

Samtalshörnan på Tallgården

Pysselbordet

Så det var en riktigt nöjd Göte som for hem från Tallgården igår där man känner att äntligen efter 5 år så sitter akustiken på plats och Tallgården kan användas som det verkligen var meningen för. Och extra kul var det som händer att nu börjar t.o.m. personalen lägga ut aktiviter i samlingsrummen för de boende på Tallgården.
Igår visade de mig pysselbordet och sen frisörummet för den ambulerande frisören som kommer dit. Mycket bekvämare för de boende på Tallgården. Det är ju för dem vi jobbar med att utveckla Tallgården att de äldre skall trivas och ha det bra på Tallgården.

Frisörrummet på Tallgården

Debatt om Landskapsregeringens regeringsprogram

I måndags och idag så debatterar vi om landskapsregeringens regeringsprogram. En debatt som jag tycker präglas för mycket av tjuvnyp och bitska bett på varandra.

Jag ville ha en lite annan prägel på mitt anförande där det var mer respekt och mindre tjuvnyp. Här kommer mitt anförande jag höll idag

Fru talman

Ett regeringsprogram som står för kraftsamling för stabilitet och förändring. Jag satt och fundera ett tag att vad säger den rubriken ? Stabilitet står för trygghet, en politik där våra medborgare skall känna sig trygga.
Så som jag ser det så kommer vi att jobba med en förändring med tryggheten i bas för enskilde invånaren.

Skall vi lyckas med det krävs fortsättningsvis en ekonomisk styrning. Därför måste vi nu se vad vi vill göra för förändringar.Vi kan inte fortsätta att ha det med det märkliga system vi har idag. Där landskapet måste se över sina kostnader och tvingas till att sätta kostnadstak på sina verksamheter, samtidigt får man höra från salen här att när man pratar om avdrag så är skattesänkningar bra. Fru talman jag vill som jag sa i budgetdebatten poängtera att vi måste se Åland som en helhet och har vi ett stort ansvar att få med kommunerna att komma med och ta ansvar och inte bara gå emot för att ens kommun kan förlora ekonomiskt på det.
Här har vi en stor utmaning om hur vi skall gå vidare.

Jag vill ge eloge till förra finansminister som tagit ansvar för ekonomin men också tagit ett stort ekonomiskt ansvar för den enskilde individen.
Det är en politik som jag stöder och fortsättningsvis vill se att besluten är att vi fortsättningsvis skall kunna garantera den åländska välfärden på en hög nivå.
Nu fru talman så går jag mer in i själva regeringsprogrammet och ser vi där på sid 6 så ser jag kraftsamlingen för de unga som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vi skall jobba för att minska marginaliseringen. Det är många år som jag sagt att vi måste se hur vi får fler i sysselsättning än att bara vara hemma.
Visst är det så att vi har en låg arbetslöshet om vi ser internationellt. Men vi kan göra och vara så mycket bättre än hur det är idag.
Jag har pratat om de som är långtidsarbetslösa och kan behöva stödåtgärder från samhället.
Vet vi hur många de är och vad är för resurser de behöver ?

Fru talman

Förra regeringen tog en landskapslag om ändrad arbetsmarknadslagtiftning som borde gått i laga kraft.
Där har vi lagen om den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i huvudsak främja yrkesfärdigheterna.
En allmänbildande utbildning på såväl grundskolenivå som gymnasienivå kan ordnas som sysselsättningsfrämjandeutbildning.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan även innehålla lärande i arbete och praktik.
Fru talman en bra text som nu skall fungera nere i verksamheten d.v.s. hos AMS. Här krävs nu nya tag för att få det att fungera.
Vad krävs nu att komma från lagen till att få det att fungera i praktiken.
Det är lagen som ger möjligheten med sen måste det sättas igång och då krävs ett ledarskap att sätta igång det.
Vad jag erfarit så har vi runt 200 unga under 30 år  som inte är i sysselsättning eller utbildning.
Nu gäller det att vi ser att det finns resurser att nå dessa som bara är hemma. Och få in dem in i en sysselsättning.
Skall vi ha hjälpa kommunerna ekonomiskt skall vi hjälpa dem med att få så stark skattekraft som möjligt. Därför måste vi hjälpa alla att få en möjlighet bli goda skattebetalare.

Som det står under kraftsamling på sid 10 så är hög sysselsättningsgrad en viktig grund för en hållbar ekonomisk tillväxt, för att hålla den åländska välfärden på en fortsättningsvis hög nivå

 Fru talman det viktiga för vår politik är att vi också måste se långsiktigt. Se efter 2020 och inte bara valet 2019.
Det jag tänker på då är bl.a. vår utbildningspolitik, där vi måste se långsiktigt. Att få in gå in med tidiga resurser för att spara långskitigt.
Där följer jag med ett stort intresse minister Asumaas arbete. Utbildningsfrågor är för mig en viktig och angelägen fråga som jag följer med stort engagemang. En bra text under utbildning som jag ser fram emot att åtgärdas.

Bland annat

·         Rättigheter för elever i behov av stöd och stödundervisning tydligörs

·         Kunskapslyft om mobbing, kunskapen finns men finns intresset och framför allt resurserna finns de i skolan idag ?

Ser vi sen på gymnasialutbildningen så är det bra att antagningssystemet förnyas och utbildningsutbudet breddas för en studieplats för alla. Men viktigt sen att det finns jobb efter utbildningen. Vi får inte bredda utbildningen för att man skall slippa in i gymnasialutbildningen och sen uppfyller det inte näringslivets framtida behov. Så det är bra att man ser över behoven för de studerande i behov av särskilt stöd. Men se först om de är i behov av resurser eller en breddad utbildningsutbud som behövs.
Det är inte så att de som har anpassad lärokurs måste missgynnas som de görs idag. De fungerar nog i gymnasialutbildningen med rätt sorts stöd.
Sen det jag lite brukar kritisera så är när man lägger in läroavtal som ett alternativ för gymnasialutbildning ?
Vilka vill man nå då ?
För mig är ett läroavtal ett skriftligt arbetsavtal på viss tid mellan arbetstagare och arbetsgivare. Så jag ser inte lärovatal som ett alternativ för de som skall riktas till våra unga i gymnasieåldern.
Här skulle jag vilja att man ser över möjligheten att få in lärlingsutbildning för de som inte passar in i vårt skolsystem, och definitivt ett bättre alternativ än läroavtal.

Engagemanget om utbilningspolitiken har jag, uthålligheten jobbar jag på, så nu hoppas jag att minister Asumaa har tålamodet med mig. Även utförandet av idrottspolitiska programmet kommer jag att följa med stort intresse.

Sen fru talman så ser jag fram emot att det fortsättningsvis jobbas vidare med det familjepolitiska programmet som fick en bra start av tidigare minister Aaltonen. Jag  tycker det är bra att man nu har en särskild prioritering på barns och ungas psykiska och fysiska hälsa.

Här är det viktiga att man ser på resurserna och vilka resurser som måste sättas in på vilket ställe. Här är det bra att man ser det tvärsektoriella arbetet som ytterst viktiga så att man kommer in med tidiga resurserna.
Även kommuner och landskapet måste samarbeta för våra barn bästa. Det står ju under hälso-och sjukvård att barns- och ungdomars hälsa och psykiska välbefinnande prioriteras vilket är bra. Så här måste vi verkligen se hur gör vi för att man skall få rätt hjälp på rätt nivå.
Då måste det tvärsektoriella arbetet fungera utan prestige mellan alla för våra barns bästa.

Fru talman jag tycker detta regeringsprogram är ett regeringsprogram som står för stabilitet och förändring.

·         Det är ett program som är en stabilitet för de unga som behöver stöd från samhället medan de som kan och orkar stå på egna ben ekonomiskt bör vara med och ta ett större ansvar.

·         Det tas kraftsamling för unga som idag saknar rätt förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden för att vi skall få fler att få vara med att jobba och bidra till behålla den åländska välfärden vi har idag.

·         Det blir en förändring när antagningssystemet förnyas och ett nytt idrottspolitiskt program tas fram.

·         Det är en trygghet för de vuxna med barn som är i behov av extra stöd, det är en trygghet för många idag som känner att det är rätt det vi nu skall göra när det blir en särskild prioritering på barns och ungas psykiska och fysiska hälsa prioriteras.

·         Vi har idag den åländska välfärden på en hög nivå och det skall det fortsättningsvis göra med detta regeringsprogram som bas för den 4 närmaste årens politik.

Så var mitt anförande idag och jag fick många tack och beröm för det.

Utskottsarbete pågår

Nu är remissdebatten över och vi jobbar nu i utskottet för fullt med budgeten och idag är det hörande på schemat hela dagen och antagligen den kommande veckan också.

Rätt resurser på rätt plats

I slutet av mitt andra och i mitt tredje anförande som jag höll i debatten så handlade om de unga och skolan. Jag pratade om resurser till de yngre och att lägga komma med in med tidiga resurser.
Redan i dagis så behöver vi se vad vi har för resurser att tillgå. Jag fick höra rykten förra veckan om att nu skall inte skolpsykologen längre komma till barnomsorgen!. Vad är det dravel, jag har upplevt hur viktigt det är att få in skolpsykologer in redan i barnomsorgsåldern. Bl.a. skulle det kunna underlätta trycket på Barn- och ungdomspsykiatriska om man i kommuner satsar rätt med resurser i skolpsykologer, och även skolkuratorer. Inom barnomsorgen behövs både specialbarnträdgårdslärare och skolpsykologer det ena skall inte ta u det andra.
Nu kommer jag in i grundskolan och lågstadiet som jag tänker på. Jag har jobbat på och tjatat om att det behövs mer speciallärare och skolpsykologer i skolan. Men det är folk som ställt bra frågor och haft bra synpunkter under hösten så jag har lite börjat ändra mig.

Vad jag förstått så många av de unga som har problem så har tufft med sociala kontakter och annat. Så satsar man på det så blir det lugnare och tryggare barn som då får en bättre inlärningsförmåga. Så med rätt resurser och med rätt satsning på skolpsykologer samt skolkuratorer så fåt vi elever som klarar sin skolgång bättre.

I onsdags så handlade mitt anförande om barn med anpassad lärokurs helt och hållet. Jag fick höra förra veckan att 33 elever i Godby högstadium på Åland har anpassad lärokurs. I skolan finns 212 elever så det är hela 15 % av eleverna. Man måste nu verkligen se hur vi klarar av att ge dem en gymnasialutbildning. På Åland så är det så att de elever med anpassad lärokurs måste söka enligt prövning. Och sen bestämmer Ålands gymnasiums styrelse vilka som kommer in enligt prövning. Vansinne !!! Nu måste man nog börja se istället hur man gör för att öppna upp utbildningen för dessa elever och att de får de resurser de behöver. Med en dåres envishet så har jag pratat för dessa elever, det går trögt men det går framåt. Från att ingen förut ville se dessa elever så är det fler som vill börja prata för dessa elever, så jag hoppas att nu kan det hända något under denna mandatperiod. De behöver kunna få söka på lika villkor som alla andra.
Det jag börja prata om i våras och prata också om i tisdags så är att man på Åland borde se om möjligheten att utbildningslinjerna på gymnasialstadiet skulle få en peng per elev och har man en elev med anpassad lärokurs så borde det vara en högre peng. För det är ju så att de här eleverna är i behov av mer stöd och då måste ju utbildningslinjen få en högre peng för den eleven. På detta sätt så skulle också skolan jobba mer att ha eleverna kvar i skolan. Jag har upplevt ibland skolan kanske varit glada att blivit av med jobbiga elever,

Ha det bra.

/ Göte

Ett idrottspolitiskt program behövs

Som jag skrev tidigare så har det varit budgetdebatt i lagtinget måndag, tisdag och onsdag. I måndags så höll jag vårt gruppanförande. På tisdagen höll jag ett anförande som  dels handlade om idrottspolitiska program och sen om unga som hamnar med anpassad läroplan i grundskolan. Det sistnämnda kommer i ett annat blogginlägg så nu blir det inlägg om idrottspolitiskt program.

Om det Idrottspolitiska programmet så där lyfte jag upp om att alla skall ha rätt att idrotta. Att det idag är allt fler som tränar dels för det sociala och dels för att hålla sig i form.. Det är inte bara tävlandet som är i fokus längre.
Det är viktigt att alla ryms inom idrotten oberoende om man vill satsa elit eller träna för motions skull. Jag anser att leken håller på att komma bort från idrotten och att man kör toppning allt tidigare. Jag påstår att man glömmer bort barnrättsperspektivet och det är de vuxna som vill att t.ex. fotbollslaget skall vinna. Är det inte viktigare att alla i ett lag med 11-åringar känner sig lika viktiga i laget. Så jag vill att vi politiker ger de signaler till idrottens takorganisation på Åland, att alla skall få plats inom idrotten. Att alla känner sig bekräftade och att barnet utvecklas genom att det känner att det får bekräftelse och gör framsteg. Då stärker vi både barnets självkänsla och självförtroende. Och att all idrott skall ses ifrån ett barnrättsperspektiv.  Det betyder att verksamheten ska utgå ifrån barnets eget intresse och behov, där leken och glädjen och lusten att röra sig sätts i första rummet. Här kommer ett litet citat från mitt anförande

Vidare är tävling är en naturlig del av både idrott och lek, men måste vara just det. Resultateten skall spela mindre roll. Därför ska alla också få vara med på lika villkor. Succesivt sker sedan en naturlig differentiering mellan olika idrottsliga ambitionsnivåer, men inom idrottsrörelsen ska det finnas plats för alla.

Avslutningsvis så sa jag att jag tycker inte att man begränsar barns idrottande att man bor i " fel " kommun. Att kommuner tar beslut att man ger aktivitetsbidrag enbart till utövare som kommer från den egna kommunen.
Orsaken till att jag sa det så är beslutet att man t.ex. i Sund ger enbart bidrag för de utövare som kommer från vår kommun. Vansinne enligt min åsikt. 

Jag fick en hel del utrymme i radio Åland om detta som man kan läsa och lyssna mer om här.

Ha det bra

/ Göte

Nu är vi igång

Nu känns det som lagtinget kommit igång eftersom budgetdebatten inleddes idag. Eftersom jag sitter för partiet i Finans- och näringsutskottet så blir det jag som håller gruppanförande om budgeten. Det är en stor ära att hålla gruppanförandet om just budgeten. Här kommer mitt anförande som jag höll idag.

Fru talman

Nu är det denna regerings sista budget, när vi skall debattera budgeten för 2016. Det har inte varit lätta år under denna mandatperiod eftersom målet med var ambitiöst med en ekonomi i balans har eftersträvats och intäkterna har inte kommit in som man hade prognos om tidigare.
Jag vill ändå lyfta upp och tacka paret vicelantrådet / finansminister Roger Nordlund samt lantrådet Camilla Gunell som jobbat hårt med att se över landskapets ekonomi. Strävat och letat till förändringar dels på hur man sänker kostnader på kortsikt men framför allt på långsikt.
De två har gjort ett mycket gott arbete med att ställa om kursen med att igångsätta nya reformer, man vågar se det nödvändiga att hur vi på långsikt skall kunna sänka kostnader genom reformer som skapar långsiktiga kostnadseffektiva lösningar.
Inte enbart jobbat med att just denna budget skall se bra ut.
Det är också så att när man är i startläget för stora strukturella förändringar så syns det inte ekonomiskt i början utan man måste låta reformer arbeta in sig. Så fru talman att göra reformer så synes inte i budgeten men är nödvändiga för framtiden.
 Fru talman
Ser vi på personalkostnaderna i budgeten så ligger de nu på 86 miljoner och de har genom strukturförändringar fått ner personalkostnaderna till vad vi hade 2005 – 2006.  Då har visserligen vissa av personalkostnaderna gått över till köp av tjänster. Så denna regering har jobbat med att se vilka tjänster skall ligga under landskapsregeringen och vilka skall fasas ut.  Det är viktigt att man ser på vad som skall ligga under landskapsregeringen, vad skall ligga i bolag och vad kan fasas ut och skötas av tredje sektorn eller ut på den privata arbetsmarknaden. Vi får inte göra det för lätt att slentrianmässigt sätta in verksamheter in under landskapet. Landskapsregeringen är i första hand en myndighet som har ett tillsyns ansvar.

Fru talman landskapsregeringen har nu övergått till fastighetsverk, och angående fastighetsverket så gäller det nu att följa med och vara uppmärksam att inte hyrorna höjs så det börjar tära av verksamheten. Genom landskapets styrning av Fastighetsverk så står det i lagförslaget att Fastighetsverkets verksamhet bör vara ekonomiskt lönsam så att fastighetsverket kan ansvara för utvecklingen av sin verksamhet och intäktsföra en del av sin vinst till landskapet.
Så här bör vi vara uppmärksamma att inte hyrorna börjar äta av verksamheten för att fastighetsverksamheten skall bli lönsam.  

Fru talman
Att vi nu ligger på ett bugeterat underskott är inte optimalt men ändå så har man jobbat målmedvetet att sänka kostnaderna men ändå stannat till och sett att vilka konsekvenser får det för invånarna.
Där har vi då utredningen ekonomisk utsatthet och social trygghet 2012 som säger att ” andelen hushåll under den relativa fattigdomsgränsen har minskat ” sedan den gjordes förra gången som var 2007.

Och det har man under denna mandatperiod försökt på olika sätt att antalet personer som är under och runt fattigdomsgränsen inte skall missgynnas av den förda politiken som denna regering haft.
Just denna målgrupp är en grupp som vi socialdemokrater värnar om och vi kan verkligen säga att vi gjort vad vi kan för dessa.
Vi har inte kommit i mål på allt men i en regering där flera partier ingår med så kan man inte få igenom allt.

 Fru talman, det var som jag hörde en person säga att ” landskapet bara sätter mera kostnader på kommunerna” och jag tror nog att det är så man måste börja våga göra, att se vilka kostnader som bör ligga på kommunerna och vilka som landskapet skall ha.
För ser vi resultatmässigt mellan landskapet och kommunerna så är det så att landskapet idag ligger med landskapsandelarna och hjälper att hålla vissa kommuners skatteprocent på en låg nivå.

Man får inte glömma bort syftet med landskapsandelarna att det är för att ge kommuninvånarna en grundtrygghet oberoende kommunen storlek och ekonomi.
Och vad skall vi stödja ? Är det att garantera en bra och kvalitativ skola, bra personal täthet inom barn- och äldreomsorg eller kompensera kommuner för skatteavdrag ?
Vi har ju nu en parlamentarisk grupp som jobbar med att se över landskapsandelarna och där får den debatten vara i nuläget.

 Våra åländska kommuner har en god ekonomi och det sammanräknade årsbidraget för kommunerna blev nästan 16 miljoner högre 2014 jämfört med 2013 och slutade på 27 miljoner. Ser vi däremot på landskapets ekonomi så är det så att den åländska ekonomin mycket är beroende av den finländska ekonomin och att landskapets ekonomi går därefter. Medan vi har vissa kommuner som går starkt. Tyvärr har det blivit lite mycket kommunalpolitik här och att man bara ser till sin kommun och inte en helhet för hela Åland här. Solidaritet bland kommunerna finns inte ändå pratar man så vackra ord om samarbete mellan kommunerna. Men i ett samarbete mellan kommuner så innan man ens kommit halvvägs så börjar man där se om man är vinnare eller förlorare i kommunerna.
Ingen tänker på varifrån större delen av kommunernas intäkter kommer ifrån, jo landskapsandelar. Höjs dem ännu mer så tvingas vi ta från hälso- och sjukvården eller gymnasialstadiet. Dessa två områden är också en investering i vår framtid, våra framtida skattebetalare.

När omställningsbudgeten gjordes i början av 2012 så gjorde man en bedömning av inkomstutvecklingen som sträckte sig hela mandatperioden t.o.m. år 2015. Enligt de uppgifterna man hade då skulle avräkningen + skattegottgörelsen år 2015 uppgå till nästan 242 miljoner euro sammanlagt medan verkligheten nu är ca 228 miljoner euro, d.v.s. ca 14 miljoner euro lägre.

Ser vi under stycket Landskapet och kommunerna så är det mycket överföringar till kommunerna för man vill inte belasta kommunerna vilket då kan leda till skattehöjningar. Men om vi fortsätter på detta sätt så leder till landskapet måste skära ännu mera i sina kostnader och vilka här tycker att det känns rätt skära inom t.ex. utbildning ?

 Skall vi skära inom utbildning och blunda för den överstora administration inom kommunerna och kommunförbund vi har idag.
Så med det vill jag ge min fulla respekt att jobba med att få en budget i balans är inte lätt när man inte kan styra inkomstutvecklingen för landskapsregeringen, vilket då man har lättare i kommunerna som har skatteinstrumentet att jobba med.

Vi måste se Åland som en helhet och har vi ett stort ansvar att få med kommunerna att komma med och ta ansvar och inte bara gå emot för att ens kommun kan förlora på det.
För sist och slutligen är det våra enskilda kommuninvånare som förlorar om inte vi kan se helheten.

Fru talman

Det är näringslivet och den privata arbetsmarknaden som skall skapa jobben men det landskapet kan göra är att underlätta och stimulera till satsningar. Dels har vi våra investeringar som kan göra att det underlättas på arbetsmarknaden. Byggbranschen, där finns det projekt i röret som skulle främja den branschen. 

Efterfrågan på arbetskraft finns i framtiden och där har vi ÅSUB:s  arbetsmarknadsbarometer 2015 där man också kan se på sysselsättningsåtgärder som också riktar sig till den privata arbetsmarkandens behov.
För oss socialdemokrater är full sysselsättning vårt ständiga mål, det är viktigt att vi ser alla och ser alla människor som en resurs i vårt samhälle.

 Investeringsbehovet är enormt och flera bro, hamn och vägprojekt står i väntan på att få sättas igång. Vissa mer brådskande än andra. Men här har ju landskapsregeringen tagit en åtgärdsplan och som det framkommer så finns det en reinvesteringsplan i 10 år som skall kosta 3 miljoner euro / år. 

 

Så ser vi nu framåt så bör vi höja blicken och våga se längre framåt och fullfölja styckena under omstrukturering av den allmänna förvaltningen. Där vi ser från socialdemokraternas sida att omstrukturering av reformer och de bör nu fortgå enligt planerna. Arbetet är igångsatt och nu måste de få möjligheter att komma i mål.

Man har pratat om att den är tunn och det är inte så mycket i den. Men som jag ser det så är detta en arbetsbudget, där det politiska arbetet tagits i tidigare budgetar och lagar. Nu gäller det att jobba vidare som jag sagt tidigare – långsiktigt. Våga se 2022 och inte bara valet 2019.

Som jag nämnde tidigare så är det en budget med förändringar som också ger utmaningar inför framtiden. Men ändå satsningar på:

-         Studiestöd

-         Hemvårdsstöd

-         Bostadsbidrag

-         Skyddshem

Så det är en satsning också på den enskilde individen som lett till en ökad budget så dessa satsningar är som jag vill kalla familje- och socialpolitiska satsningar.

Fru talman för oss socialdemokrater så är en långsiktig ansvarsfull och socialt hållbar ekonomi viktig. Vi vill ha en offensiv och drivande ekonomisk politik som då satsar på välfärden. Vi ser att man nu att man ser över ungdomars mående och vad som kan göras för dem. Vi vill också att alla får en möjlighet till en studieplats inom gymnasialstadiet utan risk för marginalisering med att begränsa intagningen med sökande enligt prövning eller att man inte fyller upp studieplatser vid Åland lyceum.

Vi socialdemokrater stöder denna budget trots minus men det är en budget för förändringar del för våra samhällsfunktioner men också som satsningar för våra ålänningar över hela Åland. Fru talman detta var nu då mera övergripande och sen återkommer mina partikamrater och även jag i andra anföranden att gå in mera ingående i budgeten.

 

 

1000:nde inlägget i bloggen

Jag har haft blogg i många år. Tror det nu är va 10 sedan jag startade bloggen för att skriva om mina tankar kring politiken och jag då var relativt ny i och ville skriva om mina funderingar kring politiken. Satt som lagtingsledamot fram till 2008 och var ganska flitig med bloggskrivandet och kom upp 2-4 inlägg i veckan. Sen efter 2008 avtog aktiviteten på bloggen mycket att jag då startade upp ett projket som Ungdomslots vilket tog en hel del tid. 2010 så ökade mitt intresse för simningen och elitsimningen alltmer efterson jag helt plöstligt hade elitsimmare igen. Sen var det jobb som både ungdomslots och simtränare, simträningar tidvis upptill 8-9 träningar / veckan.
2011 kom jag in i lagtinget inget och vips var jag lagtingsledamot, elittränare i simning och familjefar. Så att skriva blogg då skulle bara varit stress.

Efter den sommaren så har jag valt att trappa ner med simningen och nu invald som ersättare i lagtinget. Jag hoppas nu kunna skriva lite mer i bloggen. Så hoppas de följande 1000 inlägg inte tar 10 år ytterligare.

Jag ser fram emot mina förhoppningsvis 4 år i lagtinget där jag nu är vice ordförande i finas- och näringsutskottet så intressant blir det.

Hoppas ni tycker min blogg är intressant att följa framöver.

Ha det bra

Laget före jaget är en bra egenskap

Långa dagar, mycket möten har det varit denna vecka. Denna vecka har vi börjat med att fila på regeringsprogrammet. Nu har vi gått förbi fas 1 och för min del är regeringsprogram skrivande över tror jag.
Under veckan har jag också blivit vald till vice ordförande i finans- och näringsutskottet samt vice gruppledare för vår lagtingsgrupp. Så mycket vice är jag :-) För jag är ju också vice ordförande för Ålands socialdemokrater. Det passar mig egentligen ganska bra som vice för jag anser att jag är en rätt så bra lagspelare och ser för min del laget före jaget :-)
Det är faktiskt en av mina styrkor att jobba för laget och se de andra och deras styrkor.

Nästa vecka kommer vi igång på allvar och då också kommer väl regeringsprogramskrivandet så långt att man vet om det blir en regering eller inte.
Jag har ju fortfarande en anställning på Ung resurs som jag vet vad jag skall göra med. Tyvärr är det väl så att jag måste säga upp mig från världens bästa arbetsplats.

Sen får man se vad som händer om 4 år, om inte annat får jag hoppas på ett nytt bananskal.

Men först skall jag njuta av en ledig helg :-)

Bananskalet

Tydligen är jag en sådan som stiger på ett banaskal och halkar in på den ena vägen eller den andra. Jag kommer ihåg när jag blev intervjuad om min roll som simträmare av en tidning för 20-22 år sedan där jag sa att varför jag blev simtränare var en slump och att jag steg på ett bananskal och halka in på den banan. Om jag minns rätt nu så jag inne på mitt 26:e år som tränare och som simtränare har jag varit i 20 år

Denna höst var lite av ett nytt år och vilken väg jag skulle välja. Jag har nu suttit sammanlagt 9 år i lagtinget och känner att jag nu skall välja väg.
Simning är kul, ungdomsarbete likaså. Att jobba som lagtingsledamot kanske inte är så roligt alltid men man har en möjlighet att påverka.

Nu hade vi för 9 dagar sedan ett val och jag kom inte in i lagtinget. Min partikollega slog mig med 1 röst och kom in medan jag står utanför.
Jag satte mig hemma och började fundera men hann inte så långt innan jag kände att mitt parti kan bli ett regeringsparti.
Skulle vi bli ett regeringsparti så halkar jag då in som ersättare i Ålands Lagting och bananskalet har ännu en gång visat mig vägen.
Då blir det nog den vägen jag satsar och stänger fast de andra vägarna, sen gäller det för mig att vara försiktig så jag inte stiger på fler bananskal för någon gång kan jag trilla och slå mig.

Ha det bra 

Vad är rätt i en kampanj ?

Var aktiv på bloggen under valkanpanjen sa en god vän till mig en gång. Nå nu valde jag att vara ute och träffa folk. Valet gick inte så bra för jag backade, d.v.s. jag hade mindre röster än förra valet men jag trodde jag skulle öka.efter 4 aktiva år i lagtinget.
Och det är ju klart att man skall vara aktiv i sitt arbete men jag vet att jag kunde varit effektivare med att sälja vad jag gör.
Men jag är ingen säljare av mig själv. Jag kan sälja många andra och lyfta fram deras fina sidor men inte om mig själv utan där ser jag laget, gruppen som gör jobbet. " På det sättet får du inga röster " brukade min fru säga och rätt hade hon.
4 gånger frågade en annonsförsäljare när jag skulle köpa annonser till valet men i år, men jag valde på att skicka ut broschyrer istället. Inte vet jag vad som är bäst men jag vill hellre säga vad jag vill än " bara " ha en annons. Men en annan fråga är att vill någon annan veta vad jag vill ?
När jag gjorde utkast till min broschyr så fick den kortas med hälften för texten skulle få rum. Det som kapades så var det jag gjort och istället fokuserades på vad jag vill göra.
Inte lätt det här med att marknadsföra sig rätt inför ett val.

Men vad har jag gjort ?
Så är bl.a.

• Initiativtagare till projekt att jobba med drogfrågor som rensa Åland och Vision Nolltolerans
• När jag satt i ÅHS styrelse jobbade jag mycket ett att lyfta upp diabetsvården och med detta så satsa de sen på livstilsmottagningen.
• 1 årig utbildning för personliga hjälpare.
• ÅHS avgifter – under min tid i ÅHS styrelse arbetade jag för fri terapivård för alla barn vilket också genomfördes. Tyvärr återinfördes avgifterna senare.  Det är inte den egna ekonomi som skall sätta begräsningar om barn skall få hjälp med bl.a. terapi.

Det är som jag under mina 9 år i lagtinget tagit initiativ och fått igenom. 

Men nu är det fyra år tills nästa val så jag får tid att tänka på det.

Ha det bra

Ibland är lösning enkel

Med anledning av mitt förra inlägg så kunde jag inte hålla mig från att leka med rubrikerna. För ibland så får man som man vill. Vi har debatterat ordningslagen i lagtinget idag. Det fanns ett förslag i ordningslagens 4§ där man skulle tillåta att dricka alkohol i parker och allmänna områden. Så man skulle släppa drickandet fritt.
Det var så jobbigt för polisen att springa och bötfälla eftersom det nu är förbjudet och man skall ge böter för det. Ett annat av argumenten så var ju att "man måste ju få dricka lite om man vill ha en picknick" var vissa av kommentarerna i remissdebatten.
Nå jag har aldrig sett det som ett problem och jobbat för att det fortsättningsvis skall vara förbjudet. I remissdebatten så sade jag " att man kan tillåta dricka på vissa platser vid vissa tillfällen". Det blev nu ett enat utskotts förslag.
Så det som jag nämnt vid olika tillfällen och då inte föll i god jord så kom sen från ett enigt utskott och då var det ett bra förslag som t.o.m. minsistern kunde leva med.

Så ibland är lösningen enklare än vad man tror det är bara skillnad vem som lägger fram det :-)

Ibland är inte lösningen så enkel..

Idag har vi i lagtinget debatterat vuxenstudiestödslagen som vi haft i Lag- och kulturutskottet, där jag sitter.
Så jag har varit med i beredningen av utskottets betänkandet för denna lag.
Fokus på debatten var att en majoritet i utkottet ville ge ett tillägg i denna lag till de ensamstående föräldrarna.
Att man skulle få 50€ per barn och månad. Och det låter ju bra. Men jag kunde inte köpa det förslaget av flera orsaker.

• Det är inte likabehandling, för att få vuxenstudiestöd så måste man vara över 30 år så är man 28 år och ensamstående så får man inte detta föreslagna ensamförsörjartillägg.
• Inte berett, att bara skjuta från höften så vet man inte vad det får för konsekvenser för andra bidrag såsom t.ex. bostadsbidrag. Om vuxenstudiestödet höjs med detta tillägg så kan det då få konsekvenser för helhetsekonomin i den familjen.

Det är två punkter som gjorde att jag inte att kunde köpa det förslaget. Jag ville att det skulle läggas  in en kläm i betänkandet att man med fakta från ÅSUB:s  rapport ekonomisk utsatthet och social trygghet del 2 skulle få en rapport av en extern utredare som skulle komma fram hur hjälper vi de ensamstående föräldrarna bäst. Är det med bidragshöjningar eller med sänkta avgifter ?
Det var orsaken till att jag inte kunde köpa förslaget att höja vuxenstudiestödet, man vet inte om det hjälper eller stjälper.
 

  

Låt alla vara med, alla skall få hålla på med sin idrott och känna en samhörighet.

På Åland har vi nu Pride 2015 hela denna vecka, och då ordnar föreningen Rengbågsfyren olika föreläsninmgar. Igår arrangerades det en föreläsning tillsammans med Åland idrott en föreläsning med temat Idrott för alla.
Det var två intressanta föreläsningar.
Den första om normen i omklädningsrummet, t.ex. på hur pratet sker i omklädningsrummet. Det som gör att det inom lagidrotti nte finns homosexuella idrottare på toppnivå.
Slås det ut av den manliga normen i ett tidigt skede bl.a. på jargongen som vi idrottsledare låter ske ?
Den här föreläsningen hölls av Sofia B Karlsson från Stockholm som jobbat i AIK med projektet ”Fotboll för alla”, för en fotboll utan rasism, sexism, homofobi och transfobi.

Den andra föreläsningen hölls av Sarah Storm som jobbar för Folkhälsan och projketet "Trygg idrott för alla"
Och här började mina tanka verkligen rulla på högtryck.
Det senaste året har jag skrivit insändare och debatterat om mobbingen som sker i skolan.
Och då vill man ju att man skall få vara trygg på fritiden och framför allt när man håller på med sin idrott.
Jag var själv mobbad när jag gick i framför allt mellanstadie och mycket av den mobbingen skedde på vägen till och från skolan.
Men på kvällen for jag på simträning och där var jag trygg.

Projeketet trygg idrott för alla så har gjort en undersökning som gjorts i svenskfinland om hur barn trivs inom idrotten.
Varför slutade man idrotta ?
Och av de svar som kom in så var svaret 3 % på att de blivit kränkta eller mobbade. 9 % för att de kände sig utanför.
Det är för jäkligt att över 10 % av de som slutat idrotta gör det för att man inte är trygga med sin idrott.
Varför går det så snett att barn och unga slutar för att de blivit kränkta, mobbade eller utanför från sin idrott som de kanske tycker om mest av allt.
Vi inom idrotten har där en järtte viktig roll.
En av rubrikerna de hade där igår var " Främja goda relationer och en trygg miljö " där har vi som idrottsledare en viktig roll.

Jobbigt beslut är nu taget

Brukar försöka hålla idrotten och politiken isär men det fungerar inte alltid. Inte eftersom det är två saker som tar mycket av min tid.
Inom simningen så startade jag SIF simning för 10 år sedan och det har fungerat bra. Ända till kommunens ekonomi börja bli kärvare och man kunde inte stöda vartefter hur simverksamheten växte.
Var för cirka två år och träffade kommunens skol- och bildningsnämnd och kände inte riktigt förståelse där " ni kan ju samla in pengar genom sponsring som fotbollen gör" var en av kommentarerna. Kanske inte riktigt jämförbart tyvärr. Nå pengar måste börja jobbas in, vilket fick mig att kliva av för det ideella arbete jag gjort för den föreningen så räckte nu inte till. man måste göra mer och satsa mer på att jobba in pengar för att få en balans i ekonomin. Så
från årsskiftet så var jag enbart simtränare vilket jag var helt ideellt d.v.s. helt utan ersättning.
Men att kombinera politiken och elitsimningen hade sitt pris vilket inneburit att jag nu även klivit av detta det blev för mycket.
Igår blev det klart ändå att jag fortsätter som simtränare, och det blir med de yngre jag hade tränat tidigare. Så från att i våras vara 12-14 timmar i veckan på bassängkanten så blir det nu runt 4 timmar / veckan och planeringen av träningar minskar också med 2/3 delar jämfört med tidigare.
Sen byter jag från SIF, föreningen jag startade till MIFK och det är inte ett lätt beslut det heller. Men som jag nu uppfattat situationen så tyckte nog alla att det var bästa lösningen. Mitt hjärta sa något annat men jag får väl gilla läget.
För det som hänt är att tävlingssimmarna flyttat in under MIFK:s organisation och där gör jag väl bäst nytta då.
Det är tungt att inte vara kvar i SIF och trots beslutet är taget så kan man inte säga att det var ett lätt beslut.

Polisen behöver mer synlighet

Åland sparar för att rymmas i kostymen d.v.s. man sparar in inom de olika områdena. Och sen jag kom in i politiken så har det sparats på också hos polisen. Visst hade vi tidigare kanske lite extra med poliser men då kunde man göra det lilla extra. Det jag nu upplever är att nu kan vi inte spara där längre för bemanningen är nu som jag anser på gränsen vad man klarar av. Jag läste en bra insändare av en från Föglö där hon skriver om att vara trött på att Föglö är en laglös ö.
Vi måste kunna ha tillräckligt med poliser att man kan fara och göra specialinsatser också skärgården utan att då fasta Åland töms på poliser. Synliga poliser behövs också i trafiken samt patrullerande på stan. Men till det så finns det inte resurser idag. Vi måste ha en polis som är värd namnet. Till 2015 års budget så höjde vi polisens ram och satsade på fler poliser. Så tror jag vi också behöver nu inför 2016 års budget. Bland annat för att vidare jobba med ungdomspoliserna som en bra satsning men också att hålla poliser synliga på hela Åland.

En helg i skärgården och i politikens tecken.

Idag far jag ut till skärgårdsön Lappo där det görs ett åländskt alternativ av det man på Gotland har i Almedalsveckan.
Det är en väl vad man kan kalla lite av en dag där det pratas politik med olika tal och debatter. Jag kommer själv att delta i debatten Utbildning, jobb och hälsa - Ungas framtid på Åland.
Det är ju lite av mina områden, eftersom det är de frågor jag väl mest är känd för att debattera.
Lite annat än politik kommer också att ske där så jag kommer även att springa ett motionslopp på 5 km där.

Gör om gör rätt

Igår när jag vakna och läste tidningen blev jag irriterad. I ena artikeln så läste jag där om en person som ville anmäla ansökningssystemet till gymnasialstadiet till DO men som jag tyckte fick för nonchalant svar.
Det den som ville få ansökningssystemet testat ( om jag uppfattat det rätt ) är om det verkligen är rätt att en person som har anpassad läroplan från grundskolan inte har samma möjligheter till vidare studier.
Sen i artikeln under så säger ansvarig från utbildningsavdelningen att man skall se över de platser man har enligt prövning för de som söker med anpassad läroplan.
Det fick mig att igår skriva följande insändare

Ansvariga bör ta ett större ansvar

Visst ska det gå at anmäla Ålands gymnasium för diskriminering och här anser jag att Ålands ombudsmannamyndighet bör kunna hjälpa till med anmälan till rätt instans, istället för det enligt min mening oengagerade svar som diskrimineringsombudet gav som svar i Nya Åland 1 juli.

Jag har vid flertal tillfällen förespråkat att lagen om ansökan enligt prövning borde tas bort och ersattes med ett mer rättsäkert system.
När man läser intervjun i tidningen Nya  Åland 6 juli så ser man att utbildningsavdelningen bestämt sig att systemet med enligt prövning skall bli kvar, men nog ses över. Blir systemet mera rättvist då?
Beklagligt att de inte vill se helheten och allas möjligheter till studier inom gymnasialstadiet.

I dagens läge är risken större för en marginalisering av just dessa unga.
Man ser dem mer som en belastning,  än ser deras möjligheter och styrkor och som nu inte får samma chans med dagens system.

Så var den insändaren. Nu kommer jag senare att återkomma om alternativ enligt mig. Men jag är bara politiker finns folk med mer sakkunskap. Men att ersätta systemet enligt prövning skall gå för det är ett system som är diskriminerande och enbart olyckligt.

Nytt liv med nya möjligheter

Har inte skrivit här på länge, för tiden har inte funnits. Mitt liv har bestått av politik, familjen och sen simning så mycket jag bara hinner och gärna lite till.
Då har jag prioriterat bort bloggen för att hinna med all simning.
Igår kom jag hem från säsongens sista simtävling.
Imorse vaknade jag upp med en stor tomhet. Jag har inte en enda adept, inte lag att träna ingenting med idrott att. Det är förstå gången sen jag slutade aktivt 1988 som jag nu inte har någon simmare eller innebandylag att träna.
Så imorse vaknade jag sur och grinig.
Men frun visste vad den rätta medicinen var så hon börja prata politik med mig.
Så jag ersatte tomheten med det nya livet direkt och skrev en insändare.
Nu är det inte simtränar Göte längre utan politiker Göte som kommer att synas mera. Och då förhoppningsvis mer här på bloggen.
Just nu så känns det tomt att inte ha någon simning att se fram emot. Jag kommer att sakna spänningen om toppningen lyckats eller inte.
Men allt tar sin tid och nu får jag se andra möjligheter och leta andra " kickar ". Ett nytt liv med nya möjligheter.

Riksdagsvalet på kommande

Snart har vi riksdagsval och här på Åland så har vi ett listsamarbete mellan partierna Centern, Moderat samling och Ålands socialdemokrater.
Med på listan är också den sittande riksdagsledamoten men hon har inget parti bakom sig.
En lista som jag tycker är bra med en politisk bredd, kanske lite ideologisk spretig men det ser jag inte som ett bekymmer för det viktiga är ju ändå att jobba för hela Åland bästa och inte enskilda idelogier.
För att lyfta upp åländska frågor så bör man kunna samarbeta med flera partier för att få igenom frågor som är viktiga för Åland.
Sen så spelar ju den kandidats värderingar en roll när jag röstar.

Att vara riksdagsledamot är ett viktigt uppdrag där man skall kunna samarbeta nära Ålands landskapsregering.
Det är mera ett lagspel än att köra ett eget race och se en lista bara som ett valtekniskt samarbete. Ålands socialdemokrater har jobbat en längre tid att laget är viktigare än jaget.
Så Centern på Ålands egna race har gjort mig besviken där jag idag läste i tidningen i måndags att deras riksdagskandidat ser listan som ett valtekniskt samarbete och kampanjar inte med de övriga.

Nå det är deras ställningstagande till detta. Jag ser en styrka att flera på samma lista far ut och kampanjar gemensamt för då får man höra de olika kandidaterna och deras åsikter vid samma tillfälle. Men inte centerns kandidat.

Jag vill se en politiker som lyfter de vardagsnära  frågorna som familjepolitik och sysselsättning. Men samtidigt lyfta större övergripande frågor berörande t.ex. självstyrelselagen. Därför ger jag Sara Kemetter min röst. Hon är person med socialdemokratiska värderingar och en person med ett bra ledarskap och bra på att lobba frågor. Sen är Sara en person  som ser laget före jaget vilket ’r viktigt för mig.