Svårt att trappa ned.

Tänkte kalla det för ett återfall men om man tänker på det som verkligen har ett missbruk så är det inget att skämta om. I mitt arbete med droger så har jag verkligen sett hur hårt ett återfall slagit så tänker inte skämta om det. Men jag måste erkänna att detta jullov har jag trillat in i mina gamla vanor och på senaste 4 dagarna har jag varit 15 timmar med simmarna. Och just nu är jag i simhallen på simtävlingar.
Var inte länge jag klappade mig på axlarna och tyckte jag var duktig som minskat på antal träningar och varit hemma mer. Men sen kom det ett skollov och det sket sig direkt.

De simmare jag tränar så har utvecklats så mycket att de skulle bra kunna träna lite mer så givetvis ställer man upp för dem :-)
Och efter nyår kör vi nu lite tuffare medans det är lov.

Sen gäller det för mig att skärpa mig igen för jag skulle trappa ner och vara hemma mer.

Nu är det då den årliga simtävlingen nyårssimmet som är och sen skall jag umgås med  vänner och familjen, Sen den 2:ndra januari far frun och pojkarna far iväg till svärföräldrarna. Jag stannar hemma denna gång för att det krockar med så mycket annat. Bland annat simträningar förstås :-) Men också annat. Sen kommer två goda vänner som är simtränare som jag ser fram emot att träffa.
För det är ju det med simningen också att man har fått många goda vänner man inte vill bryta kontakten med.
Så att bara trappa ner är inte så lätt som man tror. Framför allt när man får mer tid.

Jag vill se en säkrare trafik

I höstas tog vi i lagtinget en omtalad lag där lagtinget föreslog att det skulle var förbjudet att köra med mer än 0,2 promille. Förslaget var det att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud, men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2.
Det var mycket prat om det och ilskan över lagförslager har varit stort. Jag har nog nte kring många ärenden haft så många samtal som kring detta lagförslag. Både ris och ros har jag fått kring det. De flesta samtal har varit om att man måste ju självklart få dricka en öl eller ett glas vin till en middag för att sen kunna köra hem.
Med en öl eller ett glas vin så kommer man inte upp till 0,2 promille. Men med denna sänkning till 0,2 så vill jag åt dem som ligger och kör med runt 0,4 promille i kroppen.
Nå idag kom det i media att Högsta domstolen inte godkänner lagen p.g.a. att det är en behörighetsöverträdelse med att man får en ordningsbot. Det är alltså Finland som har behörigheten om ordningsboterna och just därför kan man inte godkänna detta lagförslag

Idag går det hett i sociala medier om hur idiotiskt och dåligt förslaget var och att man inte skulle testat med att sänka till 0,2 promille.
Lite ironiskt ibland hur man hurrar över att man testar den åländska behörigheten, men inte om det inskränker människans rätt att köra med alkohol i kroppen.

Så mina vänner jag tycker kombinationen med att ha alkohol i kroppen och köra bil inte skall vara tillåtet. Nu föll den här kompromissen med ordningsbot och jag hoppas den här regeringen nu går vidare och ser om möjligheten att kunna sänka till 0,2 om det går. För jag ser gärna en sänkt promillegräns. För med 0,3 - 0,4 promille är man en sämre förare i trafiken. 
Den här texten hitta jag på MHF:s hemsidan om man hur man påverkas med alkohol i blodet.
0,3 promilleBrist på koncentration och försämrad förmåga att klara av fina manövrar och små riktningsändringar.
0,4 promille
Försämrad bedömning av perifera synfältet. Trafikljus noteras ej.
Dålig avståndsbedömning. Försämrad iakttagelseförmåga.
Det här är lite av varför jag tycker det skall var 0,2.

Debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande

Nu börjar denna vecka närma sig slut och julen närmar sig. I lagtinget har vi nu bara omröstningen av Finans- och näringsutskottet betänkande av budgeten på måndag kvar innan vi går på julledigt.

I onsdags hade vi debatt om Finans- och näringsutskottets betänkande. Jag höll vårt gruppanförande där jag nämnde om att vi är idag med vårt system med avräkningssystemet så är vi mycket beroende av hur Finlands ekonomi går. Och att Finlands ekonomi går minst sagt trögt är ju ingen hemlighet. Det är väl endast metallindustrin som och då bl.a. varvsindustrin som går lite bra i Finland men det hjälper inte Finlands ekonomi som helhet för det. Genom att Finlands ekonomi går trögt så syns det också i vår ekonomi. Avräkningssystemet eller allmänt kallad klumpsumman är så att Åland får tillbaka 0,45 procent av landets totala skatteinkomster, den så kallade klumpsumman, plus en skattegottgörelse för den del av Ålands skattebidrag som överträffar 0,5 procent av den totala skattesumman, flitpengen.
För 4 år så hade man en prognos på att klumpsumman skulle ligga ca 20 miljoner högre än den är idag.

Nu ligger landskapets underskott på 17,6 miljoner och då ser man ju att skulle Finland klarat sin ekonomi som prognosen var för 4 år sen så skulle Ålands ekonomi ligga i balans.

Så mitt anförande i onsdags var lite om det och jag hade sen en fundering kring privatisering och OPS ( offentlig privat samverkan ). Många tror att ta en politik om privatisering och OPS så vänder vår egen skuta med att få ner landskapets kostnader.
Det pratas t.ex. om att man måste få Ålands hälso- och sjukvårds konstander sänkta med att privatisera delar av sjukvården. Och det har man nu pratat om i närmare 10 år. Men skulle det bli billigare så har det nog gjorts redan.
Inte sitter ÅHS ledning och styrelse och vill ha makten och vården helt i egna händer för maktens skull, utan de har ansvar för att alla får rätt till den vår de behöver.
Sen glömmer nog många som ser privatiseringen som den stora räddaren att enligt lagen om Ålands Hälso- och sjukvård att  komma överens med om vad landskapslagen Hälso och sjukvårds  paragraf ett och då 2:ndra och 3:dje punkten säger. Med att den bl.a. skall minska på klasskillnaderna och att säkerställa att hela befolkningen i land­skapet har rätt till sådan hälso- och sjukvård som vars och ens hälsotillstånd förutsätter
Däremot så är det ju så att Ålands Hälso- och sjukvård är 44% av landskapets budget för 2016. Så visst måste man börja se att har vi råd med att den stiger ännu mer ? Tror ändå att den inte kan stiga mycket mer än vad den gör idag. Så det är en utmaning för nya ÅHS styrelsen och landskapsregeringen att se på prioriteringar och vad skall vi ha för verksamhet i framtiden inom ÅHS. Men jag tro inte privatisering är den stora räddaren utan mer kanske vad skall vi ha för specialsjukvård i framtiden på Åland och vad köper vi från andra ställe - om det minskar på kostnaderna.

Sen om OPS så tror jag kort och gott att vi är för få på Åland för att få det skall vara intressant för den privata markanden att komma in med investeringar. De vill ju ändå att sina investeringar skall bära sig ekonomiskt. 

Under mitt anförande pratade jag sen om vikten av projektet läsfrämjandet fortsätter i någon form. Sen blev det också lite prat om hållbar utveckling och näringspolitik också. 

Om mitt anförande så nämndes det att det var ett anförande som mer kändes om human politik än den nyliberala politik som idag annars råder.
Det tar jag som en komplimang.

Känns som jag hittat mig själv igen.

Dagens blogginlägg kommer att vara lite mer personligt.
I förra veckan så var det en hel del i media om att en av fyra elittränare riskerar att bli utbrända. Du kan läsa lite om det här.  Och det var intressant att läsa om och se inslagen i tv:n.
Där intervjuades bl.a. simtränaren Anne Forssell som sade att hon tappade kontrollen när hon var utbränd under en period. " Allt var kritik även om det inte var menat så." sade hon i en intervju.
Okej jag har aldrig varit en elittränare utan en hobbytränare som lagt ner all fritid på att vara tränare. Jag var en som var passionerad i idrotten och ville att alla adepter skulle utvecklas. Jag var ledamot full tid i lagtinget, jag var social- och omsorgsnämnds ordförande i min kommune samt att jag hade 10 - 15 simmare som jag tränade, de som träna som mest så tränade 7-9 pass / veckan.
Sen så försökte jag också göra allt i simföreningen jag var med och startade 2005.

Folk försökte hjälpa mig men jag var så slut och tyckte synd om mig så de som ville hjälpa mig knuffa jag bort.
Istället för att ta emot hjälp så var jag otrevlig.
För jag var ju i och sprang i ett hjul och aldrig kom ut ur det - det var ju så synd om mig.
När jag nu ser i backspegeln så 2013 var jag inget trevlig att ha att göras med. Hösten 2013 var det som jag insåg att jag borde göra något. Så då bestämde jag mig att efter sommaren 2015 skulle det bli förändringar i mitt liv.
Så jag meddelade december 2013 åt mina simmare att 1½ år till, sen blir det förändringar i mitt engagemang som tränare.
Jag kan inte längre då ägna runt 20 timmar i veckan åt simningen helt ideellt, ja t.o.m. så att jag betalade för att kunna fara och fara och dra simträningar som att hyra in barnvakt.

Nu är det december 2015 och jag är kvar som simtränare, jag har inte pensionerat mig. Men jag är väl runt två träningar i veckan och den sammanlagda tid jag lägger ned på simningen är nu runt 6 timmar i veckan med planering. Så det är  helt annorlunda än tidigare.
Och jag märker hur mycket mer annorlunda jag mår. Ikväll fick jag t.o.m. tråkigt och lade mig på soffan och läste en bok.
Jag har mer tid för familj och mig själv.

Men sen blev jag ikväll att tänka på hur jobbig jag var 2013, blev då och tänka på den här studien om elittränare.
Att bli utbränd som ledare är inte att ett krav på att vara elittränare utan det räcker med att man är engagerad och brinner verkligen för det man gör. Jag känner nu att jag banne mig är på banan igen och har hittat mig själv igen.
Jag får min känsla hur jag var före 2011 då jag gillade läget mer och var mer harmonisk och hade betydligt bättre tålamod. Nu känner jag igen mig mer igen. Och det är en skön känsla, kan jag lova er.
Nu gäller det för mig att hålla mig här och inte falla i frestelsen att ta på mig mer. För det är ju så svårt att säga nej. Så gäller att fundera hinner jag med det ? Och orkar jag med det ?


Göte chillar på soffan
 

Tallgården börjar äntligen få allt på plats.

2005 blev jag ordförande i socialnämnden och omsorgsnämnden som vi har i Sund som två skilda nämnder eftersom vi har gemensam socialnämnd med Vårdö.
En utmaning jag direkt fick som ordförande i omsorgsnämnden var att bygga ut Tallgården. 2010 var det klart och förutom fler rum så hade vi temat att få ett aktivare Tallgården. Det skulle vara kommunens samlingsplats så vi byggde ut ett rum för dagcenter där man skall kunna ha aktiviteter på dagen för alla kommunens äldre d.v.s. även de som bor hemma. Sen ville vi ha föreläsningar, musikframträdanden och möten också där. Men när vi öppnade Tallgården så var akustiken hemsk. Och det har vi haft som en följetong i nämnden - just akustiken. Ja inte bara i nämnden utan detta har varit en följetong, jag har fått höra en del i Fullmäktige om det också. Men igår fick jag höra något som vara som balsam för min själ" vilken bra akustik det är här " sa en av de som sjöng igår på Tallgårdens öppet hus när vi firade Tallgårdens 40 års dag.

Musikframträdande på Tallgårdens 40 års dag av Kanaan Qvinns

 

Känns som att vi nu 5 år efter bygget börjar få klart med akustiken både i dagcentret men också i våra " hörnor " som jag kallade det.
Här nedanför som är bilden av en hörna där man kan sitta och umgås och där akustiken nu äntligen är bra.

Samtalshörnan på Tallgården

Pysselbordet

Så det var en riktigt nöjd Göte som for hem från Tallgården igår där man känner att äntligen efter 5 år så sitter akustiken på plats och Tallgården kan användas som det verkligen var meningen för. Och extra kul var det som händer att nu börjar t.o.m. personalen lägga ut aktiviter i samlingsrummen för de boende på Tallgården.
Igår visade de mig pysselbordet och sen frisörummet för den ambulerande frisören som kommer dit. Mycket bekvämare för de boende på Tallgården. Det är ju för dem vi jobbar med att utveckla Tallgården att de äldre skall trivas och ha det bra på Tallgården.

Frisörrummet på Tallgården

Debatt om Landskapsregeringens regeringsprogram

I måndags och idag så debatterar vi om landskapsregeringens regeringsprogram. En debatt som jag tycker präglas för mycket av tjuvnyp och bitska bett på varandra.

Jag ville ha en lite annan prägel på mitt anförande där det var mer respekt och mindre tjuvnyp. Här kommer mitt anförande jag höll idag

Fru talman

Ett regeringsprogram som står för kraftsamling för stabilitet och förändring. Jag satt och fundera ett tag att vad säger den rubriken ? Stabilitet står för trygghet, en politik där våra medborgare skall känna sig trygga.
Så som jag ser det så kommer vi att jobba med en förändring med tryggheten i bas för enskilde invånaren.

Skall vi lyckas med det krävs fortsättningsvis en ekonomisk styrning. Därför måste vi nu se vad vi vill göra för förändringar.Vi kan inte fortsätta att ha det med det märkliga system vi har idag. Där landskapet måste se över sina kostnader och tvingas till att sätta kostnadstak på sina verksamheter, samtidigt får man höra från salen här att när man pratar om avdrag så är skattesänkningar bra. Fru talman jag vill som jag sa i budgetdebatten poängtera att vi måste se Åland som en helhet och har vi ett stort ansvar att få med kommunerna att komma med och ta ansvar och inte bara gå emot för att ens kommun kan förlora ekonomiskt på det.
Här har vi en stor utmaning om hur vi skall gå vidare.

Jag vill ge eloge till förra finansminister som tagit ansvar för ekonomin men också tagit ett stort ekonomiskt ansvar för den enskilde individen.
Det är en politik som jag stöder och fortsättningsvis vill se att besluten är att vi fortsättningsvis skall kunna garantera den åländska välfärden på en hög nivå.
Nu fru talman så går jag mer in i själva regeringsprogrammet och ser vi där på sid 6 så ser jag kraftsamlingen för de unga som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vi skall jobba för att minska marginaliseringen. Det är många år som jag sagt att vi måste se hur vi får fler i sysselsättning än att bara vara hemma.
Visst är det så att vi har en låg arbetslöshet om vi ser internationellt. Men vi kan göra och vara så mycket bättre än hur det är idag.
Jag har pratat om de som är långtidsarbetslösa och kan behöva stödåtgärder från samhället.
Vet vi hur många de är och vad är för resurser de behöver ?

Fru talman

Förra regeringen tog en landskapslag om ändrad arbetsmarknadslagtiftning som borde gått i laga kraft.
Där har vi lagen om den sysselsättningsfrämjande utbildningen ska i huvudsak främja yrkesfärdigheterna.
En allmänbildande utbildning på såväl grundskolenivå som gymnasienivå kan ordnas som sysselsättningsfrämjandeutbildning.
Den sysselsättningsfrämjande utbildningen kan även innehålla lärande i arbete och praktik.
Fru talman en bra text som nu skall fungera nere i verksamheten d.v.s. hos AMS. Här krävs nu nya tag för att få det att fungera.
Vad krävs nu att komma från lagen till att få det att fungera i praktiken.
Det är lagen som ger möjligheten med sen måste det sättas igång och då krävs ett ledarskap att sätta igång det.
Vad jag erfarit så har vi runt 200 unga under 30 år  som inte är i sysselsättning eller utbildning.
Nu gäller det att vi ser att det finns resurser att nå dessa som bara är hemma. Och få in dem in i en sysselsättning.
Skall vi ha hjälpa kommunerna ekonomiskt skall vi hjälpa dem med att få så stark skattekraft som möjligt. Därför måste vi hjälpa alla att få en möjlighet bli goda skattebetalare.

Som det står under kraftsamling på sid 10 så är hög sysselsättningsgrad en viktig grund för en hållbar ekonomisk tillväxt, för att hålla den åländska välfärden på en fortsättningsvis hög nivå

 Fru talman det viktiga för vår politik är att vi också måste se långsiktigt. Se efter 2020 och inte bara valet 2019.
Det jag tänker på då är bl.a. vår utbildningspolitik, där vi måste se långsiktigt. Att få in gå in med tidiga resurser för att spara långskitigt.
Där följer jag med ett stort intresse minister Asumaas arbete. Utbildningsfrågor är för mig en viktig och angelägen fråga som jag följer med stort engagemang. En bra text under utbildning som jag ser fram emot att åtgärdas.

Bland annat

·         Rättigheter för elever i behov av stöd och stödundervisning tydligörs

·         Kunskapslyft om mobbing, kunskapen finns men finns intresset och framför allt resurserna finns de i skolan idag ?

Ser vi sen på gymnasialutbildningen så är det bra att antagningssystemet förnyas och utbildningsutbudet breddas för en studieplats för alla. Men viktigt sen att det finns jobb efter utbildningen. Vi får inte bredda utbildningen för att man skall slippa in i gymnasialutbildningen och sen uppfyller det inte näringslivets framtida behov. Så det är bra att man ser över behoven för de studerande i behov av särskilt stöd. Men se först om de är i behov av resurser eller en breddad utbildningsutbud som behövs.
Det är inte så att de som har anpassad lärokurs måste missgynnas som de görs idag. De fungerar nog i gymnasialutbildningen med rätt sorts stöd.
Sen det jag lite brukar kritisera så är när man lägger in läroavtal som ett alternativ för gymnasialutbildning ?
Vilka vill man nå då ?
För mig är ett läroavtal ett skriftligt arbetsavtal på viss tid mellan arbetstagare och arbetsgivare. Så jag ser inte lärovatal som ett alternativ för de som skall riktas till våra unga i gymnasieåldern.
Här skulle jag vilja att man ser över möjligheten att få in lärlingsutbildning för de som inte passar in i vårt skolsystem, och definitivt ett bättre alternativ än läroavtal.

Engagemanget om utbilningspolitiken har jag, uthålligheten jobbar jag på, så nu hoppas jag att minister Asumaa har tålamodet med mig. Även utförandet av idrottspolitiska programmet kommer jag att följa med stort intresse.

Sen fru talman så ser jag fram emot att det fortsättningsvis jobbas vidare med det familjepolitiska programmet som fick en bra start av tidigare minister Aaltonen. Jag  tycker det är bra att man nu har en särskild prioritering på barns och ungas psykiska och fysiska hälsa.

Här är det viktiga att man ser på resurserna och vilka resurser som måste sättas in på vilket ställe. Här är det bra att man ser det tvärsektoriella arbetet som ytterst viktiga så att man kommer in med tidiga resurserna.
Även kommuner och landskapet måste samarbeta för våra barn bästa. Det står ju under hälso-och sjukvård att barns- och ungdomars hälsa och psykiska välbefinnande prioriteras vilket är bra. Så här måste vi verkligen se hur gör vi för att man skall få rätt hjälp på rätt nivå.
Då måste det tvärsektoriella arbetet fungera utan prestige mellan alla för våra barns bästa.

Fru talman jag tycker detta regeringsprogram är ett regeringsprogram som står för stabilitet och förändring.

·         Det är ett program som är en stabilitet för de unga som behöver stöd från samhället medan de som kan och orkar stå på egna ben ekonomiskt bör vara med och ta ett större ansvar.

·         Det tas kraftsamling för unga som idag saknar rätt förutsättningar att ta sig in på arbetsmarknaden för att vi skall få fler att få vara med att jobba och bidra till behålla den åländska välfärden vi har idag.

·         Det blir en förändring när antagningssystemet förnyas och ett nytt idrottspolitiskt program tas fram.

·         Det är en trygghet för de vuxna med barn som är i behov av extra stöd, det är en trygghet för många idag som känner att det är rätt det vi nu skall göra när det blir en särskild prioritering på barns och ungas psykiska och fysiska hälsa prioriteras.

·         Vi har idag den åländska välfärden på en hög nivå och det skall det fortsättningsvis göra med detta regeringsprogram som bas för den 4 närmaste årens politik.

Så var mitt anförande idag och jag fick många tack och beröm för det.