onsdag, mars 22, 2017

Viktigt med konstruktiv kritik.

Sitter på plenum och blir besviken på debattklimatet här på Ålands lagting. Idag när vi debatterar spörsmålet om "värdering av det åländska gymnasiebetyget" så blir jag besviken på debattklimatet. Det förlöjligande av kollegor som jag hört idag får mig att fundera om jag verkligen vill fortsätta med detta. Ja jag vill verkligen fortsätta påverka de frågor jag brinner för, men vill jag verkligen vara med om detta debattklimat ? Att vuxna människor har en sorts mobbing som man håller på med här på Ålands lagting, alltså det är ju personangrepp mer än vad man debatterar sakfrågan.
Vi alla här i Ålands Lagting är invalda och man skall ha respekt för varandra. Visst har vi olika åsikter och ser olika på saker och ting. Men att hålla på som det är här idag gör mig besviken på det respektlösa samhället vi har. Varför skall vi bekymra oss när barn mobbar varandra om vi parlamentariker inte kan bete oss.
Jag hoppas jag kan fortsätta med debattera med respektfullt ton och hålla mig till sakfrågan. Jag har som princip att i min blogg inte angripa person eller parti. Och det kommer jag att fortsätta mig med. Den här debattekniken gäller inte alla och vi har parlamentariker som har respekterar varandra i alla partier. Men att följa tonen som vi har idag i vårt lagting är inte till vår fördel.

Vi har idag bra politiker på Åland men just nu letar vi alltför mycket fel på varandra. Tänk om vi istället skulle kunna stötta varandra och jobba tillsammans för Ålands bästa. Jo visst har vi opposition som skall kritisera. Men man kan också ha en konstruktiv kritik där man lyfter upp sakfrågan. Skulle debatten vara sådan skulle vi gemensamt jobba fram en bättre situation för våra åländska studerande. Vi skall lyssna på kritik och del av den för det gör att man kan göra det bättre. Men då måste debatten vara saklig.
Nu är det tyvärr mest pajkastning.


Denna arbetsdag är en arbetsdag jag gärna glömmer relativt snabbt.

onsdag, mars 15, 2017

Utan känslor inte heller något engagemang

" Var inte så känslosam " sa en åt mig idag. Okej jag är politiker man skall se lugn ut man skall se en helhet. Jag kanske inte är en riktig politiker trots jag är nu inne på mitt 11:e år som heltidspolitiker. Men en sak man inte kan från mig, och det är engagemanget. Jag brinner för vissa saker och där har jag engagemang. Jag brinner för att jag vill värna om välfärden och ge folk en likvärdig service. Där kan jag gå "het" och bli känslosam.
Den dagen jag tappar engagemang för de frågor jag tror på. Då skall jag nog lägga av. Nu finns engagemanget där, känslor finns.
Sen måste det finnas en gräns att inte känslorna tar över som på bilden :-)

torsdag, mars 09, 2017

Alla skall få det stöd de behöver och har rätt till

Senast i min blogg skrev jag om kommunreform och vad mina tankar är kring det. Jag skrev en hel del om vikten av servicen till kommuninvånaren viktigare än själva kommunen. Jag valde också att skriva om de som vill behålla kommunerna som ser ut idag men samtidigt skäller på landskapet som bla. förbättrat i handikappservicelagen och barnomsorgslagen vilket medfört stigande kostnader för kommunerna.
Det jag då blev att tänka på de personer som idag vill behålla kommunerna, sänka kraven på kommunerna för att sänka kommunens kostnader. Samma person sen säger i ett annat sammanhang om att man måste tillräckligt med resurser för barn med speciella behov.. Men hallå, om man som politiker vill stoppa t.ex. narkotikans framfart på Åland så behöver vi nog se hur vi kan ha kommuner kan ha råd med tidiga insatser och rätt resurser. Rätt resurser på rätt plats. I min valkampanj 2015 så hade jag en valslogan  ”samhället är till för invånarna inte tvärtom”
Där behöver vi definitivt se hur vi kan göra skolor som möter och klarar av våra behov idag. Hur skall vi klara av att möta alla våra unga med olika diagnoser?  
Jag har genom åren följt barn med särskilda behov. Jag upplever att man inte vill se dem, för de kostar pengar och det är ju inte bra. Så man gömmer undan de problemen. Man vill inte riktigt lyfta frågan och behoven. Vi har idag på Åland problem med att många unga har olika diagnoser. Men jag anser inte vi gör rätt för de unga. Och jag är helt övertygad om att skulle vi ha större kommuner så skulle man klara av att möta behoven bättre. Det är lättare att se behoven för flera än vad man gör för en person. Vi får inte glömma att de här föräldrarna med barn till särskilda behov så får hela tiden kämpa. Kämpa för att barnen skall få tillräckligt med hjälp och stöd. Kämpa hemma att man skall få det att fungera hemma.
Ja det jag ibland blir att fundera på hur många barn har vi på Åland som inte fått en utredning för sitt barn, som de egentligen har rätt till. Men de orkar inte strida för den rätten.
Vi får inte glömma bort att samhället är till för invånarna, att man skall ha kommuner som är tillräckligt starka ekonomiskt så man kan ge dessa unga att de får tillräckligt med stöd. Jag har tröttnat på kommuner som idag är små och där de anhöriga till barnen med särskilda behov nästan måste begära om ursäkt för att deras barn skall få tillräckligt med stöd. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha ett samhälle som är till för invånarna och inte ett samhälle där invånarna skall anpassa sig till kommunen och kommunens ekonomi.


tisdag, mars 07, 2017

Kommunreform eller inte ?

Igår hade vi Ålands socialdemokrater medlemsmöte om landskapsregeringens arbete om kommunreform och partiets syn på detta. Här kommer mina tankar om detta. Det har nu gjorts en grundlig analys om nu nuläget i våra åländska kommuner och analyser om framtiden. Det är bra att man nu verkligen fördjupar sig i kommunernas olikheter.
Finns framstående åländska politiker som säger att det är bra med olikheter, det gör Åland speciellt och utmärker det speciella i ett litet samhälle.
För vem är det bra ?
Tänker man då på då de enskilda individerna som är i behov att samhällets stöd?  Vi har idag många kommuner som kämpar med ekonomin och gör allt för att få en ekonomi i balans. Vi har kommuner som idag är för små att kunna ge samma service som i den större grannkommunen.
Vi måste nu se att vi får ekonomiskt bärkraftiga kommuner som på långsikt ser att man klarar av våra framtida utmaningar som ökande behov av t.ex. demografin. Vi måste se att vi framledes har kommuner som klarar av att råd med den service kommunen bör erbjuda. I våra samhällen idag ökar behovet av samhällets stöd, medan kommuner anhåller till landskapet om lättnader på olika lagar för att sänka kommunernas kostnader. Som bl.a. innehåller försämring för den enskilde individen i kommunen. Så för vem har vi kommunerna egentligen? Är det för kommunerna, kommunens förtroendevalda eller månne för kommuninvånarna?
När jag gick till senaste val så hade jag en slogan ”samhället är till för invånarna inte tvärtom” Det står jag för fortfarande. Därför måste vi ha kommuner, stöd och lagar som är för våra ålänningar och deras behov, inte att vi jobbar för förändra i lagar för att sänka kommunernas kostnader som innebär försämringar för den enskilde ålänningen. Jag läste i PWC:s analys av nuläget så 2014 hade 10 av våra åländska kommuner mer än en tredjedel av kommunernas intäkter av just landskapsandelar. Kallar vi det hållbara kommuner om vi har så många kommuner som har över en tredjedel av intäkterna till landskapsandelar?
Landskapsandelarna behövs även i framtiden. Men förhoppningsvis så skall vi kunna få mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner.
Det har varit stor skrämselpropaganda om att centralisera skolor. Det är ju den framtida kommunen som bestämmer om hur många skolor den framtida kommunen har. Men min fundering, att klarar vi av att möta våra behov i våra skolor idag?
Klarar vi av att bemöta våra barn med särskilda behov tillräckligt i våra skolor idag ?
Tryggar en liten skola små klasser,eller är det mer beroende på hur stora de stora åldersgrupperna ?

Man vill säga att det är så fint i alla våra kommuner idag och vi ger så bra service med vår litenhet. Visst är många ålänningar idag nöjda med sin service, kanske vi skall våga också se att borde vi kunna erbjuda en bättre service i våra kommuner. Inte skylla på landskapet när de gjort ändringar i t.ex. handikappservicelagen eller barnomsorgslagen som kostar för kommunerna utan istället se det som en kvalitetsförbättring för våra medborgare. Vi måste komma ihåg att samhället är till för invånarna inte tvärtom.  Så låt oss se till våra olika kommunmedborgares behov och inte kommunernas behov.

onsdag, mars 01, 2017

Tävla hellre om den bästa servicen, än lägsta skatten.

Igår var jag på Alandica på ett seminarium om " Hur klarar din kommun framtidens välfärd ".  Frågan är viktig hur våra 16 kommuner skall ta sig an framtidens välfärd. Hur skall vi klara av att ha råd på Åland alla skall känna att deras kommun har råd att ge dem den välfärd de behöver. Att deras kommun skall klara av att ge en god omsorg. På kvällen när jag satt i bilen hörde jag radiodebatt där partiets Ålands Framtids ordförande sa att det är bara bra med olikheter, det mår kommunerna och invånarna bra av.
Undrar om han då tänker på de invånarna som bor i de ekonomiskt svagare kommunerna och som känner att man kanske inte får samma vårdmöjligheter som deras bekanta i den rikare grannkommunen får.  Samma sak med som motståndarna till kommunreform skrämmer upp med, är att man skall centralisera. Man skall stänga skolor och göra det så mycket sämre med större större skolor och större klasser. Ändå sitter samma personer och kräver att landskapsregeringen skall lätta på lagar för att göra det ekonomiskt bättre för kommunerna idag. Det de vi vill är bl.a. göra större grupper på dagis som ett exempel. Precis samma sak som de skrämmer upp folk i kommunreformsdebatten med, så vill de själva göra för att göra det ekonomiskt bättre i sin kommun. Som jag upplever det så är det viktiga för dem som inte vill ha kommunreform är att behålla kommunerna, men man kan gärna göra det sämre för den enkilde invånaren bara det underlättar ekonomiskt för kommunen.
Jag vill se en kommunreform framför allt för att trygga en bra omsorg oberoende i vilken kommun man bor i. Därför hoppas jag se jämnstarka kommunen som har en ekonomisk stabilitet att ge god grundtrygghet åt sina invånare.
Därför vill jag se kommuner som klarar sig att kunna ekonomiskt kunna erbjuda en bra och likvärdig service. Kampen just nu är inte invånaren i fokus utan mer annan prestige.

fredag, februari 24, 2017

Alla skall ha rätt till en bra utbildning.

Hmmmm jag skulle blogga och vara så duktig under februari, men tji fick jag. Det är mycket som surrar i huvudet men svårt att få ner det till text. Många har frågat mig hur det är. Bra säger man och håller en fasad utåt. Men egentligen är det just nu ett rent helsikke. Jag trivs som politiker men ibland är det en värld av frustration. Man skulle vilja åstadkomma och påverka mycket mer än man kan. Man sitter och sliter förtvivlat för sin sak, men möts av olika härskartekniker som gör att frustrationen blir större.
Tänker på alla som skriver i effekt på sociala medier och då måste jag vara ännu försiktigare på bloggen. Så jag har valt att ligga lågt :-) Jag är glad att jag har min simning och att få nöjet att träna mina adepter där. Vilken terapi det är -WOW !!!

Under februari så har jag bl.a. satt mig in i utbildningsfrågor och då barn med särskilda behov och deras möjligheter till stöd och framtida utbildningsmöjligheter.
Jag har delat upp det 5 olika rubriker

  • Elevvård
  • Tidiga insatser
  • specialundervisning
  • Tvärsektoriellt arbete
  • Gymnasialstadiet
Jag har kontaktat vissa inom utbildningen och kan konstatera att det här är inga nya svar för mig. Men få vill se dessa och deras behov, varför det ? Antagligen för att det kostar och därför blundar man för problemen.

Elevvården
Jag bor då i Sund en kommun med dryg 1030 invånare. Vi har ett skoldistrikt med 5 kommuner och har då ett gemensamt högstadie. På dessa fem kommuner har vi sex mellanstadieskolor och en högstadieskola. Det är sammanlagt runt 650 elever i våra grundskolor på norra Åland. Och vi har haft 1 skolpsykolog och har en skolkurator. Just nu har är det lite sämre med skolpsykologer hos oss. Vi har väl en inhyrd nu för vår ordinarie är tjänstledig. För ca 2 år sen skrev våra skolpsykolger och skolkuratorer på Åland ett brev till Ålands landskapsregering om att man skulle sätta alla Ålands skolkuratorer och skolpsykologer under samma tak för att kunna vara en mer attraktiv arbetsplats. Landskapsregeringen har inte ens bemödat sig att svara på det - jag skäms och frustrationen från min sida är stor.

Tidiga insatser
Här har jag fått till svar att fler vuxna in i skolor och hjälpa barnen. Mindre grupper i skolorna. Men resurserna till grundskolorna stiger inte som behovet gör. Vilket gör att fler som mår dåligt i skolan eftersom det inte finns tillräckligt med hjälp och stöd.

Specialundervisning
Där har jag funderat på att det är bra för elever att hellre vara i vanlig klass än att vara i specialklass. Men det jag fått till svar här så är att en vanlig klass för eleven inte är det bästa för eleven utan den skulle få en bättre anpassad utbildning i special klass.

Tvärsektoriellt arbete
Oj det här skulle jag kunna skriva mycket och länge om. Men skolorna skriker efter hjälp från psykiatrin, och psykiatrin på Åland har begränsade resurser. Men på lilla Åland måste vi ju få det att fungera. Jag förstår psykiatrin att de inte kan ställa upp på allt men vi politiker måste våga se problemet.

Gymnasialstadiet så återkommer jag i skilt inlägg.

Det som är det jobbiga är att det här är inget nytt för mig. Jag har pratat och tjatat om dessa frågor men upplevt att responsen av mina anföranden har varit rätt så svag.
 
Jag jobbar vidare var så säkra.

fredag, februari 03, 2017

Swisssscch

Tänk vad snabbt jag hamnar in i min svaghet. En svaghet jag inte kan motstå. Jag säger jag skall försöka minska på det. Men jag stiger på det förbaskade bananskalet som jag kallar det och halkar tillbaks dit.
Det är simningen och att träna simmare som är min svaghet. Desto större utmaningar desto mer nördar jag mig ner i det. Så har det varit för mig nu de två senaste veckorna. Lite lugnare nu inom politiken och samtidigt får lite utmaningar inom simningen så halkar jag in och nördar mig ner i det.
Dels fick jag frågan om jag kunde hjälpa till lite med vissa av våra elitsimmare, och självklart svalde jag det betet. Samtidigt skall de unga simmare jag tränar fara och tävla utanför Åland för första gången på söndag.
Tur att jag har andra i min näromgivning som håller koll på mig och mina åtaganden inom t.ex. sinmingen.
Så vad som varit i mitt huvud de senaste veckorna är simningen.
Ärligt talat så tycker jag den åländska politiken just nu är rena rama sandlådan, där det är mer tjafs om personer än politik. Visst är det en viktig period just nu för den åländska självstyrelsen och vi åländska politiker borde tillsammans göra allt för att rädda vår självstyrelse som Finlands regering nu totalt nonchalerar.
Istället nu så tjafsas det om anmälningar hit och dit. Visa varandra respekt istället för att tjafsa om vad den ena är och inte är. Vi har ju nu "ledigt" från plenum och då kommer jag ägna tiden att fördjupa mig i lite olika frågor. Bl.a. utbildningsfrågor och elever med särskilda behov.  Så det skall jag försöka nörda ner mig i februari.