söndag, april 16, 2017

Förbannat vad skönt.....

Som en ensam krigare har jag kämpat för mina funderingar i kommunutredningsfrågan, jag har blivit hånad och mer eller mindre idiotförklarad i mitt led, över att norra Åland som kommun skulle bli för litet om man ser på den framtida kommunstrukturen. Jag ville ha garantier på att den kommunen inte skulle bli den lilla kommunen i norr som inte har råd att erbjuda lika bra service som de andra kommunerna på fasta Åland.
Nu sitter jag och läser in mig inför debatten och när jag nu läser PWC:s utredning " Åland - fem kommuner - långsiktig analys" så känns det förbannat skönt att veta att jag var på rätt spår. Så dessa personer som idiotförklarade mig får nu stå för sitt. Jag ser nu att det jag jobbade för, blir ett mindre skattetryck för de boende på norra Åland - och det känns förbannat skönt att veta att det jag jobbade för var rätt i det jag trodde på. Men ur detta ha jag kommit starkare, men min respekt för vissa har tyvärr naggats.

torsdag, april 13, 2017

Händelserik vecka

Politiskt sett tror jag banne mig att detta har varit den vecka som hänt mest under någon vecka jag har varit lagtingsledamot och det är nu mitt 11:e år jag är lagtingsledamot. Den här veckan har Ålands landskapsregering tagit ett meddelande om kommunreform, gått in för kortruttsinvesteringar för den åländska skärgården samt viktigt beslut för den för Åland viktiga vårjakten, Så en sådan vecka tror jag inte jag varit med om tidigare. Sen kan man säga att få en regering med tre partier att hitta en gemensam väg så har det varit en hel del diskuterande och kompromissande på vägen. Men nu är resultatet färdigt och alla jublar inte. Men i ett kompromissande så får inte alla som man vill, men man måste känna att man står bakom det. Här kommer lite av mina funderingar kring det.

Kommunreform
Att vi på Åland med runt 29 000 invånare skall ha 16 kommuner är inte hållbart. Jag sitter själv som kommunstyrelseordförande i en kommun med dryga 1000 invånare och märker vilken utmaning det är att klara av det lagstadgade. Bl.a. har jag varit socialnämndens- och omsorgsnämndens ordförande i 10 år och där har jag insett vad tufft det har varit att erbjuda en bra socialvård. Vi har klarat det men det har nog egentligen inte varit ekonomiskt hållbart. Jag har sagt att jag velat se 3 kommuner på Åland. Men nu har landskapsregeringen gått in för 5. För oss på nordvästra Åland så är det väl den största utmaningen där vi sju kommuner skall bli en kommun. Många tycker vi inarbetade norråländska 5 kommuner skulle bli 1. Det har jag inte riktigt köpt för jag tycker norra Åland skulle bli så litet jämfört med de övriga kommunerna på fasta Åland. Nu blev det en dragning som det är. Jag tror det blir bra bara man vänjer sig.
För mig var det viktigt att vi skulle ha ekonomiskt bärbara kommuner. Kommuner som är tillräckligt stora att kunna erbjuda en bra social service, starka skolor och en bra äldreomsorg. En god kompetens försörjning är också viktig. Tillgång till arbetskraft med rätt kompetens är viktigt för att en kommun och dess invånare skall må bra. Därför ville jag inte ha en kommun som är har en befolkningsmängd som är 20 % mindre än de övriga kommunerna på fasta Åland. Kommunerna skall också ha en god soliditet och skattekraft att de inte är så beroende av av landskapsandelar. Det känns som vi har det nu. Så nu har vi en karta på Åland med målsättning om nya kommuner från och med 1 januari 2020. Nu siktar vi på det.

Kortrutt
Det har varit massor med utredningar, det har debatterats men ingen kommit så långt som vi är nu. En satsning på skärgårdstrafiken och att vi skall få en s.k. kortrutt genom skärgården. Ny färjtrafik som skall förkorta restiderna för de som bor i skärgården. Jag har länge tyckt det har varit ett vansinne att gå in för ett sånt projekt. Nu skall man gå in och investera sammanlagt 40 miljoner € för att få en kortrutt. Och ändå är inte det i mål med det. Utan antagligen kommer det att komma mera kostnader ännu innan det är färdigt.
Men jag har ändå haft ett öppet sinne att lyssna och sen sa jag " visa att investeringarna betalar sig på sikt och sänker driftkostnaderna för framtiden, då kan jag ändra mig". Nu har de fått mig omvänd. Nu skall den här investeringen på kortrutt betala in sig på 16 år. Det har tjänstemän presenterat för mig. Ingen politiker som drömmer om att få vara med och besluta om ett så här stort projekt. Men när tjänstemän säger det, de har sin yrkesstolthet. Då köper jag det och kan ändra mig. Skall vi tro på en framtid för vår skärgård som måste vi politiker också visa det. Satsar vi inte på skärgården så visar vi att vi inte heller tror på en skärgård för framtiden. Men satsar vi på ett kortruttsprojekt så skall vi också sen satsa på sjukvård och annat stöd för skärgårdsborna att de kan bo och jobba där. Så att skapa arbetsplatser i skärgården är viktigt.

Vårjakt
Undrar om jag varit med om något så känsligt som vårjakt. Och även om jag själv bara varit en gång i mitt liv på vårjakt, så har jag märkt vad det betyder för ålänningarna. Jägarna i jaktlagen jobbar för att få bort mink, mårdhund och andra hot för våra sjöfåglar så att beståndet behålls. EU är inte så förtjust i vår vårjakt. De tycker man skall jaga på hösten istället,som andra gör. Men då är ju inte sjöfåglarna i vår skärgård utan längre ut har jag förstått.
Jag är ingen frälst jägare, jag är inte så insatt som många andra. Men för mig är vårjakten ett kulturarv, jag har alltid hört folk prata om vårjakten och hur viktig den är. För mig är det viktigt att vi har en plan för att på sikt hålla vårjakten kvar även för nästa generation. Hoppas nu verkligen landskapsregeringen tagit ett sånt beslut. Vi måste våga ta beslut som räcker längre än resultatet till nästa val. Nu känns det som vissa blivit lite knäsvaga och inte riktigt vågade det.

Det händer mycket nu. Det blåser i media om olika beslut vi tar nu politiskt. Vissa håller med och är tysta, medan de som inte håller med så hörs desto mer. Tänker lite på ordspråket " att se det rätta men inte våga göra det är den feges lott "

Skall vi ha ett solidariskt och jämlikt samhälle så måste man våga ta obekväma beslut och göra förändringar. Vi måste våga se de som behöver hjälp och stöd, och inte bara vara rädd att det bara blir sämre för en själv.

Ha det bra


 

söndag, april 02, 2017

Även en politiker har känslor.

Jag är inte bara politiker. Jag är en människa också. En människa med känslor. När jag var var barn så blev jag retad av av flera olika orsaker och men av det har jag ännu. Det sitter på min självkänsla. Jag tar lättare illa upp när man skämtar om mig. En sa en dag åt mig " Göte du som är politiker skall hålla för det mesta ". Bara för att jag valt att börja med politik så har jag inte blivit en robot. Jag har känslor.
Mår mina barn dåligt så är det självklart att jag också mår sämre än vanligt. Mår man bra så tål man mer.
När jag var ung så blev mitt namn att reta mig för, Göte Winé tänk vad mycket man kan göra det med. Tyvärr märker jag att reta en för efternamn går i arv och nu är det barnen som får det.

Vi har ett samhälle där man gärna hånar varandra hellre än berömmer. Så tänk sen när ni säger något till en person att hur upplever den dem person min kommentar. Vill jag såra eller vill jag lyfta upp den personen.
Jag valde nu att idag ta bort två personer som vänner på fb. De skämtade om mitt namn och det blev sen vem som överträffade varandra.
Mina socialamedier skall inte vara ett forum att håna andra

Jag vill man skall respektera varandra och mina socialamedier vill jag mer skall sprida glädje och energi än att ta energi.

onsdag, mars 22, 2017

Viktigt med konstruktiv kritik.

Sitter på plenum och blir besviken på debattklimatet här på Ålands lagting. Idag när vi debatterar spörsmålet om "värdering av det åländska gymnasiebetyget" så blir jag besviken på debattklimatet. Det förlöjligande av kollegor som jag hört idag får mig att fundera om jag verkligen vill fortsätta med detta. Ja jag vill verkligen fortsätta påverka de frågor jag brinner för, men vill jag verkligen vara med om detta debattklimat ? Att vuxna människor har en sorts mobbing som man håller på med här på Ålands lagting, alltså det är ju personangrepp mer än vad man debatterar sakfrågan.
Vi alla här i Ålands Lagting är invalda och man skall ha respekt för varandra. Visst har vi olika åsikter och ser olika på saker och ting. Men att hålla på som det är här idag gör mig besviken på det respektlösa samhället vi har. Varför skall vi bekymra oss när barn mobbar varandra om vi parlamentariker inte kan bete oss.
Jag hoppas jag kan fortsätta med debattera med respektfullt ton och hålla mig till sakfrågan. Jag har som princip att i min blogg inte angripa person eller parti. Och det kommer jag att fortsätta mig med. Den här debattekniken gäller inte alla och vi har parlamentariker som har respekterar varandra i alla partier. Men att följa tonen som vi har idag i vårt lagting är inte till vår fördel.

Vi har idag bra politiker på Åland men just nu letar vi alltför mycket fel på varandra. Tänk om vi istället skulle kunna stötta varandra och jobba tillsammans för Ålands bästa. Jo visst har vi opposition som skall kritisera. Men man kan också ha en konstruktiv kritik där man lyfter upp sakfrågan. Skulle debatten vara sådan skulle vi gemensamt jobba fram en bättre situation för våra åländska studerande. Vi skall lyssna på kritik och del av den för det gör att man kan göra det bättre. Men då måste debatten vara saklig.
Nu är det tyvärr mest pajkastning.


Denna arbetsdag är en arbetsdag jag gärna glömmer relativt snabbt.

onsdag, mars 15, 2017

Utan känslor inte heller något engagemang

" Var inte så känslosam " sa en åt mig idag. Okej jag är politiker man skall se lugn ut man skall se en helhet. Jag kanske inte är en riktig politiker trots jag är nu inne på mitt 11:e år som heltidspolitiker. Men en sak man inte kan från mig, och det är engagemanget. Jag brinner för vissa saker och där har jag engagemang. Jag brinner för att jag vill värna om välfärden och ge folk en likvärdig service. Där kan jag gå "het" och bli känslosam.
Den dagen jag tappar engagemang för de frågor jag tror på. Då skall jag nog lägga av. Nu finns engagemanget där, känslor finns.
Sen måste det finnas en gräns att inte känslorna tar över som på bilden :-)

torsdag, mars 09, 2017

Alla skall få det stöd de behöver och har rätt till

Senast i min blogg skrev jag om kommunreform och vad mina tankar är kring det. Jag skrev en hel del om vikten av servicen till kommuninvånaren viktigare än själva kommunen. Jag valde också att skriva om de som vill behålla kommunerna som ser ut idag men samtidigt skäller på landskapet som bla. förbättrat i handikappservicelagen och barnomsorgslagen vilket medfört stigande kostnader för kommunerna.
Det jag då blev att tänka på de personer som idag vill behålla kommunerna, sänka kraven på kommunerna för att sänka kommunens kostnader. Samma person sen säger i ett annat sammanhang om att man måste tillräckligt med resurser för barn med speciella behov.. Men hallå, om man som politiker vill stoppa t.ex. narkotikans framfart på Åland så behöver vi nog se hur vi kan ha kommuner kan ha råd med tidiga insatser och rätt resurser. Rätt resurser på rätt plats. I min valkampanj 2015 så hade jag en valslogan  ”samhället är till för invånarna inte tvärtom”
Där behöver vi definitivt se hur vi kan göra skolor som möter och klarar av våra behov idag. Hur skall vi klara av att möta alla våra unga med olika diagnoser?  
Jag har genom åren följt barn med särskilda behov. Jag upplever att man inte vill se dem, för de kostar pengar och det är ju inte bra. Så man gömmer undan de problemen. Man vill inte riktigt lyfta frågan och behoven. Vi har idag på Åland problem med att många unga har olika diagnoser. Men jag anser inte vi gör rätt för de unga. Och jag är helt övertygad om att skulle vi ha större kommuner så skulle man klara av att möta behoven bättre. Det är lättare att se behoven för flera än vad man gör för en person. Vi får inte glömma att de här föräldrarna med barn till särskilda behov så får hela tiden kämpa. Kämpa för att barnen skall få tillräckligt med hjälp och stöd. Kämpa hemma att man skall få det att fungera hemma.
Ja det jag ibland blir att fundera på hur många barn har vi på Åland som inte fått en utredning för sitt barn, som de egentligen har rätt till. Men de orkar inte strida för den rätten.
Vi får inte glömma bort att samhället är till för invånarna, att man skall ha kommuner som är tillräckligt starka ekonomiskt så man kan ge dessa unga att de får tillräckligt med stöd. Jag har tröttnat på kommuner som idag är små och där de anhöriga till barnen med särskilda behov nästan måste begära om ursäkt för att deras barn skall få tillräckligt med stöd. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha ett samhälle som är till för invånarna och inte ett samhälle där invånarna skall anpassa sig till kommunen och kommunens ekonomi.


tisdag, mars 07, 2017

Kommunreform eller inte ?

Igår hade vi Ålands socialdemokrater medlemsmöte om landskapsregeringens arbete om kommunreform och partiets syn på detta. Här kommer mina tankar om detta. Det har nu gjorts en grundlig analys om nu nuläget i våra åländska kommuner och analyser om framtiden. Det är bra att man nu verkligen fördjupar sig i kommunernas olikheter.
Finns framstående åländska politiker som säger att det är bra med olikheter, det gör Åland speciellt och utmärker det speciella i ett litet samhälle.
För vem är det bra ?
Tänker man då på då de enskilda individerna som är i behov att samhällets stöd?  Vi har idag många kommuner som kämpar med ekonomin och gör allt för att få en ekonomi i balans. Vi har kommuner som idag är för små att kunna ge samma service som i den större grannkommunen.
Vi måste nu se att vi får ekonomiskt bärkraftiga kommuner som på långsikt ser att man klarar av våra framtida utmaningar som ökande behov av t.ex. demografin. Vi måste se att vi framledes har kommuner som klarar av att råd med den service kommunen bör erbjuda. I våra samhällen idag ökar behovet av samhällets stöd, medan kommuner anhåller till landskapet om lättnader på olika lagar för att sänka kommunernas kostnader. Som bl.a. innehåller försämring för den enskilde individen i kommunen. Så för vem har vi kommunerna egentligen? Är det för kommunerna, kommunens förtroendevalda eller månne för kommuninvånarna?
När jag gick till senaste val så hade jag en slogan ”samhället är till för invånarna inte tvärtom” Det står jag för fortfarande. Därför måste vi ha kommuner, stöd och lagar som är för våra ålänningar och deras behov, inte att vi jobbar för förändra i lagar för att sänka kommunernas kostnader som innebär försämringar för den enskilde ålänningen. Jag läste i PWC:s analys av nuläget så 2014 hade 10 av våra åländska kommuner mer än en tredjedel av kommunernas intäkter av just landskapsandelar. Kallar vi det hållbara kommuner om vi har så många kommuner som har över en tredjedel av intäkterna till landskapsandelar?
Landskapsandelarna behövs även i framtiden. Men förhoppningsvis så skall vi kunna få mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner.
Det har varit stor skrämselpropaganda om att centralisera skolor. Det är ju den framtida kommunen som bestämmer om hur många skolor den framtida kommunen har. Men min fundering, att klarar vi av att möta våra behov i våra skolor idag?
Klarar vi av att bemöta våra barn med särskilda behov tillräckligt i våra skolor idag ?
Tryggar en liten skola små klasser,eller är det mer beroende på hur stora de stora åldersgrupperna ?

Man vill säga att det är så fint i alla våra kommuner idag och vi ger så bra service med vår litenhet. Visst är många ålänningar idag nöjda med sin service, kanske vi skall våga också se att borde vi kunna erbjuda en bättre service i våra kommuner. Inte skylla på landskapet när de gjort ändringar i t.ex. handikappservicelagen eller barnomsorgslagen som kostar för kommunerna utan istället se det som en kvalitetsförbättring för våra medborgare. Vi måste komma ihåg att samhället är till för invånarna inte tvärtom.  Så låt oss se till våra olika kommunmedborgares behov och inte kommunernas behov.