Utbildningspolitik, elevernas rätt till trygg arbetsmiljö.

I torsdags i budgetdebatten höll jag ett anförande om utbildning. Det intressanta var att jag råkade i helgen snubbla över ett anförande från 2 december 2015 när vi debatterade regeringsprogrammet. Det intressanta var att jag då i det anförandet lyfte upp då också mobbingen och stöd till elever med behov av särskilt stöd.
Även fokus på ungas psykiska och fysiska hälsa pratade jag då också om. Det gjorde jag även i torsdags.
Det som hänt sedan december 2015 tills nu är att jag lärt mig mer om dessa områden genom att vara på seminarier inom dessa områden. Då lyfter jag upp Almedalen och seminarierna där, oerhört givande för politiker när organisationerna har sina seminarier.

Just om mobbingen så lyfter jag lite i mitt anförande om att det också finns kostnader för samhället p.g.a av mobbingen. Alla vet om det mänskliga lidandet men tänker på någon gång om samhällets kostnader? I Almedalen så presentera Friends och Swedbank en studie om mobbingens kostnader. Se mer om det Friends hemsida här. Att presentera kostnader förringar inte mobbingens psykiska lidande. Men ibland fungerar det att prata mer om kostnader. Så därför valde jag att gå den vägen.

Resten av mitt 7 minuter långa anförande valde jag att prata mestadels om barn med behov av särskilt stöd. Och bl.a. om de skoldistrikt på Åland vi har är till för kommunerna eller eleverna. Det är för stor skillnad på lilla Åland om vad du får för hjälp. Vi har bra personal, vi har bra resurser på Åland. Men sen har vi skoldistrikt så jobbar gentemot kommunerna och ansvar för dem. Skulle vi t.ex. ha en gemensam skolvård som t.ex. skolkuratorer, skolpsykologer och skolpedagoger jag gärna skulle se på Åland. Därför har jag nu många gånger pratat om ett gemensamt resurscenter för alla elever på Åland.

Vi säger vi satsar på våra unga, men jag upplever
att det fattas en pusselbit.

En springande punkt är att jag gärna i man nu ser över grundskolelagen så skulle jag gärna se att man i grundskolelagen tryggar elevernas rätt till trygghet i skolorna och att det faktiskt borde finnas med i grundskolelagen. Elevernas skyldighet finns men inte deras rätt till trygg arbetsmiljö.
Jag pratar också om jag vill se en ungdomslag om att säkra tvärsektoriellt arbete. Men där pratar jag nog tyvärr för döva öron.

Jag har nu varit invald i Ålands Lagting i 11 år. Och våra skolelevers situation ligger nog som klar 1:a vad jag pratar mest om. Och jag kommer nog att fortsätta med det. För våra ungdomar är vår framtid och dem måste vi investera i.

Mitt anförande från i torsdags kan du läsa mer om här nedan.

Ha det bra.

Tack Fru Talman

Mitt anförande senast handla lite mer om socialpolitik, nu blir det mer om utbildning.

Det är ju ett stort arbete om grundskolelagen nu som minister Aasuma leder och det är bra. Men jag blev och tänka lite på meningen på sid 32 stöd flickor och pojkars trygghet och välmående. En viktig fråga och där tänker jag lyfta upp mobbingen. Tyvärr har vi alltför många unga som mår dåligt pga mobbing. Och det mänskliga lidandet är stort men i somras när jag var Almedalen så var jag på en en föreläsning av ett projekt som Friends och Swedbank gjort tillsammans. En socioekonomisk analys som jag fick ta del. Det är allt från extra kostnader under skoltiden med bl.a. elevhälsoinsatser till insatser som görs från samhällets sida hantera problem som t.ex. psykisk ohälsa som mobbingen ger upphov till.
Så vi måste även här se vad vi kan göra för att minska på mobbingen.

En annan sak som vi måste säkra är att fortsättningsvis säkra små grupper i skolan för att våra barn skall ha en trygg arbetsmiljö i skolan. Det är ju verkligen något vi borde kunna ha i lagen att eleverna har rätt till en trygg skolmiljö.

Jag har inte hittat i lag eller förordning om elevernas rätt till en trygg skola, däremot hitta jag en paragraf om elevernas skyldigheter. Och om elevens rätt till trygg miljö så finns ju i FN:s barnkonvention.

Nästa mening på sid 32 så står det ”För elever med särskilda svårigheter ska stöd åtgärdas och verkställas i ett tidigt skede. Hur skall det fungera, hur skall vi veta att det göras?

Under en lång tid har jag haft en diskussion med utbildningsavdelning om tillsyn att elever med särskilda behov får det stöd de behöver. Det är bra att vi har med den meningen stöd till de behövande elever men blir det en ändring i verkligheten?

Vi har våra skoldistrikt. Senast igår hörde jag man prata om vad stans skolor kostar per elev. Men ingen där frågade, vad får eleverna. Vilken hjälp har man rätt till ?
Vi är insnöade i våra skoldistrikt men hjälper det eleverna? Nä skoldistrikterna har ett uppdrag från kommunerna men ofta kommer elever ikläm.

Jag har många exempel på det men jag tar det inte här offentligt.

Ta dyslexi utredningar hur fungerar det i våra skoldistrikt? Finns nog ingen enhetlig linje där när man skall upptäcka dyslexi. Senast igår chatta jag med en förälder som har ett barn i årskurs 5 och hjälpen brister.
Däremot vet jag om andra elever som fått hjälp med dyslexin från åk.2. Men den eleven är från ett annat skoldistrikt.

Här är tillgången till skolpsykologer av stor vikt men här är tillgången till skolpsykologer och vidare utredningen olika beroende på var man bor.
 Nu diskuteras på södra Ålands höstadiedistrikt för ett specialpedagogiskt centrum, den planeras invid KHS för inkluderingstanken vilket är bra. Och jag lyfter på hatten för det arbetet men är Kyrkby bästa skolan för dessa elever ?

Kyrby Höstadie är Ålands klart största skola och trångbodda skola. För ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så kanske en mindre skola skulle vara bättre optimalt för eleven. Jag kritiserar inte nu initiativet för södra Ålands högstadiedistrikt men är det för verksamhetens bästa eller eleverna?

Ja vad vill jag med detta? Även om vi går in för ett KST,  kommunreform så är vi inte i mål. Våra barn får olika hjälp var de bor.
Är det inte dags att vi börjar se hjälpen för elever med behov av stödåtgärder blir lika för eleverna på hela Åland? Vi bör se om hur kan vi jobba för att resuser finns på hela Åland. Framför allt de elever med behov av särskilt stöd.
Jag har hört nu i denna debatt att det är bra att det är olika med kommunerna och servicen. Lagstadga också om en trygg skola och klasser. Det blir säkert dyrare för kommunerna men på sikt kan det spara in pengar.

Talman jag lyfter nu diskussionen till nästa stadie nämligen gymnasialstadiet.

Som jag sa igår i debatten så vi har BOOST, men räcker det? Minister Aasuma nämnde om ökade resurser, men finns verktygen?

Det jag länge pratat om är ungdomslagen i Finland där i 3:e kapitlet där kommunernas ungdomsarbete och ungdomspolitik samt sektorsövergripande samarbete.  Det saknar jag på Åland, lag har jag fått svar att jag kan glömma en ungdomslag. Så bara att gilla läget om det. Men kan man inte se på lagen och kan man inte se vad vi kan göra för att förbättra nuvarande situation.

Avslutningsvis talman. I budgeten är det viktiga siffrorna och vad det står på sista raden. Men vi kan skapa politik som sparar pengar och ökar intäkter.