Viktigt med konstruktiv kritik.

Sitter på plenum och blir besviken på debattklimatet här på Ålands lagting. Idag när vi debatterar spörsmålet om "värdering av det åländska gymnasiebetyget" så blir jag besviken på debattklimatet. Det förlöjligande av kollegor som jag hört idag får mig att fundera om jag verkligen vill fortsätta med detta. Ja jag vill verkligen fortsätta påverka de frågor jag brinner för, men vill jag verkligen vara med om detta debattklimat ? Att vuxna människor har en sorts mobbing som man håller på med här på Ålands lagting, alltså det är ju personangrepp mer än vad man debatterar sakfrågan.
Vi alla här i Ålands Lagting är invalda och man skall ha respekt för varandra. Visst har vi olika åsikter och ser olika på saker och ting. Men att hålla på som det är här idag gör mig besviken på det respektlösa samhället vi har. Varför skall vi bekymra oss när barn mobbar varandra om vi parlamentariker inte kan bete oss.
Jag hoppas jag kan fortsätta med debattera med respektfullt ton och hålla mig till sakfrågan. Jag har som princip att i min blogg inte angripa person eller parti. Och det kommer jag att fortsätta mig med. Den här debattekniken gäller inte alla och vi har parlamentariker som har respekterar varandra i alla partier. Men att följa tonen som vi har idag i vårt lagting är inte till vår fördel.

Vi har idag bra politiker på Åland men just nu letar vi alltför mycket fel på varandra. Tänk om vi istället skulle kunna stötta varandra och jobba tillsammans för Ålands bästa. Jo visst har vi opposition som skall kritisera. Men man kan också ha en konstruktiv kritik där man lyfter upp sakfrågan. Skulle debatten vara sådan skulle vi gemensamt jobba fram en bättre situation för våra åländska studerande. Vi skall lyssna på kritik och del av den för det gör att man kan göra det bättre. Men då måste debatten vara saklig.
Nu är det tyvärr mest pajkastning.


Denna arbetsdag är en arbetsdag jag gärna glömmer relativt snabbt.

Utan känslor inte heller något engagemang

" Var inte så känslosam " sa en åt mig idag. Okej jag är politiker man skall se lugn ut man skall se en helhet. Jag kanske inte är en riktig politiker trots jag är nu inne på mitt 11:e år som heltidspolitiker. Men en sak man inte kan från mig, och det är engagemanget. Jag brinner för vissa saker och där har jag engagemang. Jag brinner för att jag vill värna om välfärden och ge folk en likvärdig service. Där kan jag gå "het" och bli känslosam.
Den dagen jag tappar engagemang för de frågor jag tror på. Då skall jag nog lägga av. Nu finns engagemanget där, känslor finns.
Sen måste det finnas en gräns att inte känslorna tar över som på bilden :-)

Alla skall få det stöd de behöver och har rätt till

Senast i min blogg skrev jag om kommunreform och vad mina tankar är kring det. Jag skrev en hel del om vikten av servicen till kommuninvånaren viktigare än själva kommunen. Jag valde också att skriva om de som vill behålla kommunerna som ser ut idag men samtidigt skäller på landskapet som bla. förbättrat i handikappservicelagen och barnomsorgslagen vilket medfört stigande kostnader för kommunerna.

Det jag då blev att tänka på de personer som idag vill behålla kommunerna, sänka kraven på kommunerna för att sänka kommunens kostnader. Samma person sen säger i ett annat sammanhang om att man måste tillräckligt med resurser för barn med speciella behov.. Men hallå, om man som politiker vill stoppa t.ex. narkotikans framfart på Åland så behöver vi nog se hur vi kan ha kommuner kan ha råd med tidiga insatser och rätt resurser. Rätt resurser på rätt plats. I min valkampanj 2015 så hade jag en valslogan  ”samhället är till för invånarna inte tvärtom”

Där behöver vi definitivt se hur vi kan göra skolor som möter och klarar av våra behov idag. Hur skall vi klara av att möta alla våra unga med olika diagnoser?  

Jag har genom åren följt barn med särskilda behov. Jag upplever att man inte vill se dem, för de kostar pengar och det är ju inte bra. Så man gömmer undan de problemen. Man vill inte riktigt lyfta frågan och behoven. Vi har idag på Åland problem med att många unga har olika diagnoser. Men jag anser inte vi gör rätt för de unga. Och jag är helt övertygad om att skulle vi ha större kommuner så skulle man klara av att möta behoven bättre. Det är lättare att se behoven för flera än vad man gör för en person. Vi får inte glömma att de här föräldrarna med barn till särskilda behov så får hela tiden kämpa. Kämpa för att barnen skall få tillräckligt med hjälp och stöd. Kämpa hemma att man skall få det att fungera hemma.

Ja det jag ibland blir att fundera på hur många barn har vi på Åland som inte fått en utredning för sitt barn, som de egentligen har rätt till. Men de orkar inte strida för den rätten.

Vi får inte glömma bort att samhället är till för invånarna, att man skall ha kommuner som är tillräckligt starka ekonomiskt så man kan ge dessa unga att de får tillräckligt med stöd. Jag har tröttnat på kommuner som idag är små och där de anhöriga till barnen med särskilda behov nästan måste begära om ursäkt för att deras barn skall få tillräckligt med stöd. Så kan vi inte ha det. Vi måste ha ett samhälle som är till för invånarna och inte ett samhälle där invånarna skall anpassa sig till kommunen och kommunens ekonomi.

Kommunreform eller inte ?

Igår hade vi Ålands socialdemokrater medlemsmöte om landskapsregeringens arbete om kommunreform och partiets syn på detta. Här kommer mina tankar om detta. Det har nu gjorts en grundlig analys om nu nuläget i våra åländska kommuner och analyser om framtiden. Det är bra att man nu verkligen fördjupar sig i kommunernas olikheter.
Finns framstående åländska politiker som säger att det är bra med olikheter, det gör Åland speciellt och utmärker det speciella i ett litet samhälle.
För vem är det bra ?
Tänker man då på då de enskilda individerna som är i behov att samhällets stöd?  Vi har idag många kommuner som kämpar med ekonomin och gör allt för att få en ekonomi i balans. Vi har kommuner som idag är för små att kunna ge samma service som i den större grannkommunen.

Vi måste nu se att vi får ekonomiskt bärkraftiga kommuner som på långsikt ser att man klarar av våra framtida utmaningar som ökande behov av t.ex. demografin. Vi måste se att vi framledes har kommuner som klarar av att råd med den service kommunen bör erbjuda. I våra samhällen idag ökar behovet av samhällets stöd, medan kommuner anhåller till landskapet om lättnader på olika lagar för att sänka kommunernas kostnader. Som bl.a. innehåller försämring för den enskilde individen i kommunen. Så för vem har vi kommunerna egentligen? Är det för kommunerna, kommunens förtroendevalda eller månne för kommuninvånarna?

När jag gick till senaste val så hade jag en slogan ”samhället är till för invånarna inte tvärtom” Det står jag för fortfarande. Därför måste vi ha kommuner, stöd och lagar som är för våra ålänningar och deras behov, inte att vi jobbar för förändra i lagar för att sänka kommunernas kostnader som innebär försämringar för den enskilde ålänningen. Jag läste i PWC:s analys av nuläget så 2014 hade 10 av våra åländska kommuner mer än en tredjedel av kommunernas intäkter av just landskapsandelar. Kallar vi det hållbara kommuner om vi har så många kommuner som har över en tredjedel av intäkterna till landskapsandelar?
Landskapsandelarna behövs även i framtiden. Men förhoppningsvis så skall vi kunna få mer ekonomiskt bärkraftiga kommuner.

Det har varit stor skrämselpropaganda om att centralisera skolor. Det är ju den framtida kommunen som bestämmer om hur många skolor den framtida kommunen har. Men min fundering, att klarar vi av att möta våra behov i våra skolor idag?
Klarar vi av att bemöta våra barn med särskilda behov tillräckligt i våra skolor idag ?
Tryggar en liten skola små klasser,eller är det mer beroende på hur stora de stora åldersgrupperna ?

Man vill säga att det är så fint i alla våra kommuner idag och vi ger så bra service med vår litenhet. Visst är många ålänningar idag nöjda med sin service, kanske vi skall våga också se att borde vi kunna erbjuda en bättre service i våra kommuner. Inte skylla på landskapet när de gjort ändringar i t.ex. handikappservicelagen eller barnomsorgslagen som kostar för kommunerna utan istället se det som en kvalitetsförbättring för våra medborgare. Vi måste komma ihåg att samhället är till för invånarna inte tvärtom.  Så låt oss se till våra olika kommunmedborgares behov och inte kommunernas behov.

Tävla hellre om den bästa servicen, än lägsta skatten.

Igår var jag på Alandica på ett seminarium om " Hur klarar din kommun framtidens välfärd ".  Frågan är viktig hur våra 16 kommuner skall ta sig an framtidens välfärd. Hur skall vi klara av att ha råd på Åland alla skall känna att deras kommun har råd att ge dem den välfärd de behöver. Att deras kommun skall klara av att ge en god omsorg. På kvällen när jag satt i bilen hörde jag radiodebatt där partiets Ålands Framtids ordförande sa att det är bara bra med olikheter, det mår kommunerna och invånarna bra av.
Undrar om han då tänker på de invånarna som bor i de ekonomiskt svagare kommunerna och som känner att man kanske inte får samma vårdmöjligheter som deras bekanta i den rikare grannkommunen får.  Samma sak med som motståndarna till kommunreform skrämmer upp med, är att man skall centralisera. Man skall stänga skolor och göra det så mycket sämre med större större skolor och större klasser. Ändå sitter samma personer och kräver att landskapsregeringen skall lätta på lagar för att göra det ekonomiskt bättre för kommunerna idag. Det de vi vill är bl.a. göra större grupper på dagis som ett exempel. Precis samma sak som de skrämmer upp folk i kommunreformsdebatten med, så vill de själva göra för att göra det ekonomiskt bättre i sin kommun. Som jag upplever det så är det viktiga för dem som inte vill ha kommunreform är att behålla kommunerna, men man kan gärna göra det sämre för den enkilde invånaren bara det underlättar ekonomiskt för kommunen.
Jag vill se en kommunreform framför allt för att trygga en bra omsorg oberoende i vilken kommun man bor i. Därför hoppas jag se jämnstarka kommunen som har en ekonomisk stabilitet att ge god grundtrygghet åt sina invånare.
Därför vill jag se kommuner som klarar sig att kunna ekonomiskt kunna erbjuda en bra och likvärdig service. Kampen just nu är inte invånaren i fokus utan mer annan prestige.