Finnkamp eller egentligen borde det väl vara Sverigekampen

Jag vet inte hur högt Sanna Kallur, Tero Pitkämäki, Robert Kronberg eller Jukka Keskisalo prioriterar finnkampen.
Men jag tycker det är en av årets höjdpunkter inom friidrotten.
Framför allt så får man se lite av bredden inom friidrotten. Visst kan det vara kul att se Wissman springa 400 och 200 meter. Men sen tycker jag det är kul att Nil de Oliveira som nu blev bäste svensk.
Eller på damernas 400 meter där Frida Persson vann. Och då skall hon idag säkert springa 400 häck som är hennes riktiga gren.
Men före finnkampen visste jag inget om henne.
Men när jag växte upp med att följa finnkampen så var det Finland som dominerande på långdistans och det kan man ju inte riktigt säga att de gör nu. Svenska damerna och herrarna förnedrade sina finska motståndare igår och hur kan det egentligen bli så olyckligt (för min del alltså).
Sen kan man ju undra att varför kallar jag det för finnkampen när det är Finland som jag håller på.
Så det borde ju egentligen vara Sverigekampen.
Så man kan nog hålla med om att medias påverkan är stor. För jag ser mest på svensk tv och läser mest svenska tidningar.
Idag håller jag tummarna lite extra för åländska Hanna Wiss springer för Finland i flickkampen.
Men ikväll vill jag sen se finska sisun kliva fram, lite mer än igår.

Ha det bra.