Jag blev att fundera på en sak idag. Jag tittade igenom en bok och blev att fundera där på tre frågor:
1. Vem har störst inflytande över ditt liv?
2. Vems förtjänst är det i första hand att du nått dit i livet där du befinner dig just nu ?
3. Vems synpunkter och goda råd dygger du som regel ditt handlande på ?
Jag skall erkänna att jag satt ganska länge och funderade på hur jag skall svara. Men det intressanta är nog att jag hade inte mig själv som svar.
Men däremot skulle fråga två ha varit istället som
- vem har ställt till det så som du har det idag.
Så då skulle jag ta det helt på mig.
Nu är min fundering att är det här p.g.a. jantelagen att man inte vill ta åt sig äran och vara märkvärdigare än någon annnan eller beror det på något annat ?
Det är inte för så länge sen som jag måste kontakta olika personer för att ett misstag hade begåtts. Det var inte jag som hade gjort misstaget men när jag kontaktade personerna så var det jag som bad om ursäkt för det som uppstått.
Varför kan jag inte säga att nu har mr. X gjort ett fel och därför måste vi göra så här nu.
Det här är fallet handlar också om ledarskap och jag är en persom är lojal till gruppen så tar man beslut gemensamt, så står man också för konsekvenser gemensamt.
Men man borde nog också vara mer stolt över det som man gjort och därför också ta åt sig äran.
En annan tanke var på frågan
- Vem har störst inflytande i ditt liv?
Är det där skillnad på ditt familjesituation ? Som småbarnsförälder skulle jag vilja vara hemma mer än vad jag är. Är det därför som min första tanke var frun och barnen som svar på den frågan.
Men utan dem så skulle jag inte heller orka hålla på som jag gör idag eftersom jag känner deras kärlek.
Sen på frågan om vems förtjänst det är att jag är där jag är idag. Samt vems synpunkter och råd som mitt handlande bygger på, så började en massa olika vänner cirkulera runt i mitt huvud.
Men det är ju också först och främst för att jag många goda vänner som ställer upp och hjälper till. Men genom de olika jobb och uppdrag jag har ida,g så har jag rådfrågat vänner och de har sagt sina synpynkter åt mig.
Men skulle det har gått åt pipsvängen med mina val så kan jag inte skylla på dem för att de ger mig sina synpunkter.
För att det är mitt liv och jag måste kunna ta mina egna beslut över mitt liv. Jag kan inte låta någon annan besluta över mitt liv. Jag inte heller skylla mitt beteende på någon annan, utan det står jag för.
Men jag bör visa hänsyn till min omgivning samt lyssna på de råd man får.
Men jag kan inte ta ifrån mitt ansvar över mitt liv. Men man klarar sig nog inte heller sig utan goda vänner som ger en sina synpunkter.
Så med andra ord så borde jag svarat följande:
På fråga 1 och 2 jag själv, och på fråga 3 mina egna.
Får jag de här frågorna om ½ år igen så, skulle det vara intresant hur jag svarar igen. Jag tror att mitt tankesätt är att utan vänner och råd kommer man ingen vart, så man bör vara ödmjuk mot sina vänner och bekanta. Men man skall själv stå för konsekvenserna av sina handlingar.
Ha det så bra
2 kommentarer:
Att vara märkvärdigare än någon annan skriver du, men är vi inte alla märkvärdigare än alla andra som unika personligheter. Ingen undantagen men på olika sätt p.g.a det unika i varje individ. Att vara märkvärdig behöver inte vara negativt.
Jantelagen är ungefär som det här med Luther som springer gatlopp på axlarna hos oss. Sopa iväg skrället Luther och Jante! Vet du att du har gott i sinnet och vill dina medmänniskor väl och kan leva med rent samvete gentemot dig själv, så lev ut! Du har så mycket du kan vara stolt över vad gäller dig själv, tag vara på det och tänk inte på att du inte är värd detta. Du är din egen gåva; var glad över att du har lyckats bra så här länge. Det är mycket att vara ödmjuk över.Du som förälder kan på det sättet också visa dina söner att du står för den person du är och kan på så sätt ge dem styrka att tro på sig själva längre fram.
Jo du har rätt det i det du skriver och det jag tänkte på är framgångar lägger du gärna på någon annan. Men motgångar tar man ofta på sig själv. Nu ett par dagar efter inlägget så ser jag att det är nog ett ledarskap jag föredrar att man delar framgång, men samtidigt inte skjuter nederlag på någon annan, utan att man tar också sitt ansvar.
Litet sidospår men en tanke jag fick.
Ha det bra.
Skicka en kommentar