I måndags så läste jag i en av de svenska tidningarna en debattartikel som handlade om en som blivit utsatt för våldtäkt, och skulle vilja ha en medling efter rättegången som det då handlade om.
Men det var ett samstämmighet med en tidigare debattartikel av en mor som fick sin dotter mördad. Hon vill träffa mördaren och öga mot öga kunna ställa de frågor hon vill för att få klarhet i precis vad som hände hennes dotter. Man vill veta allt, man vill veta om offret behövde lida, vad som hände o.s.v.
Egentligen anser jag inte att det är en medling, för en medling görs över att man skall komma överens för att kunna undvika en rättegång.
Våldtäkt och mord är sådana fall som jag anser att inte skall medlas, utan där skall det vara rättegång och straff.
Det som de två tidigare nämnda debattartiklarna handlade om är att ytterligare en konsekvens förutom det själva ovillkorliga straffet.
Godkänner en psykolog att offret eller anhöriga till offret klarar av ett konsekvenssamtal så borde det vara som en konsekvens av ens handlande.
När jag jobba som fältare så startades något som hette fältarnas konsekvensprogram där första gångförbrytare kunde välja själv ett ett konsekvensprogram.
Orsaken till det programmet var att unga som gjort något hamnar att vänta så länge på rättegång så det trott att de sluppit undan.
Men det jag märkte på ungdomar i de flesta fall att den här konfrontationen var jobbig i de allra flesta fall.
Därför tror jag att en sådan brottsofferkonfrontation skulle vara jobbig även för en som gjort allvarliga brott som mord och våldtäkt.
Men då måste det vara om offret vill och med en psykolgsbedömning.
Det här tycker jag inte för att göra det jobbigare för gärningsmännen utan mer för alla frågor som blir obesvarade för de utsatta.
Sådana här inlägg ville jag inte skriva under julen därför valde jag att vänta tills nu. Men den debattartikel jag då läste så berörde mig och därför vill jag skriva om det.
Ha det så bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar